Till nästan varje by i Västergötland hörde en s k tå. Det var den gemensamma utmarken närmast byn, där man drev samman djuren. Ofta låg den vid ett vattendrag. Här fick de obesuttna uppföra sina backstugor. På så vis uppstod samlingar av stugor utanför själva byn. Backstugusittarna var hantverkare eller dagsverksarbetare. Åsle Tå utanför Falköping är en typisk sådan mark, som varit bebyggd sedan 1700-talet och där backstugusittarna odlat några små arrenderade tegar. Numera är Åsle Tå ett kulturminnesmärke, där tio av de ursprungliga stugorna är bevarade.