Plaståtervinning - Möjligheter till att öka materialåtervinningen av förpackningsplast
Ladda ner
Typ
Examensarbete på kandidatnivå
Program
Publicerad
2019
Författare
Alfredsson, Matilda
Borgcrantz, Linnea
Magnusson, Elsa
Martinsson, Elias
Ringqvist, Sebastian
Modellbyggare
Tidskriftstitel
ISSN
Volymtitel
Utgivare
Sammanfattning
Plast återvinns idag i väsentligt lägre omfattning än både papper, metall och glas. Samtidigt är det ett material som ständigt ökar i användning och de senaste trettio åren har plastanvändningen i världen mer än tredubblats. Att återvinningen är låg är problematiskt både för att plast tillverkas av olja som är en ändlig resurs men även för att plast har en näst intill obefintlig naturlig nedbrytning vilket leder till problem med nedskräpning i natur och hav. Studien syftar därför till att undersöka varför graden av materialåtervinning inte är högre. Eftersom plastförpackningar står för den enskilt största delen av världens plastproduktion har studien fokuserat på materialåtervinning av plastförpackningar från svenska hushåll. Med industriell ekologi som ramverk följer studien plastavfallet från insamling till dess slutanvändning, vare sig det är nya produkter, förbränning eller deponi. Genom att kartlägga transporter, tekniska processer vid materialåtervinning, lagar och regleringar samt eftermarknad utreds varför materialåtervinningsgraden av plastförpackningar inte är högre men även möjliga åtgärder för att öka densamma. Fakta har insamlats via litteraturstudier, statistikdatabaser samt studiebesök och intervjuer med personer som är verksamma inom återvinningsindustrin.
Resultatet visar på begränsade användningsområden och låg efterfrågan på återvunnen plast. Detta gör att antalet aktörer på marknaden är få och att plasten ofta måste transporteras långt för att komma till användning eller bli behandlad. I Sverige finns aktörer som samlar in och sorterar förpackningsplast men efter sortering exporteras plasten för materialåtervinning i Tyskland. Vissa plaster, däribland PET som används i förpackningar utanför retursystemet, utgörs av så små kvantiteter att de inte anses lönsamma att återvinna utan sorteras bort redan i sorteringsanläggningarna. Den låga efterfrågan på återvunnen plast beror till stor del på den kvalitetsförsämring som sker på grund av kontaminering och naturlig nedgradering under återvinningsprocessen. Aktörer på marknaden menar att den låga kvaliteten på återvunnen plast medför svårigheter vid produktion, vilket leder till merkostnader och osäkerheter gällande slutprodukten. Lagstiftningen ställer höga krav på plaster som ska vara i kontakt med livsmedel, vilket gör att dessa plaster sällan får ett cirkulärt flöde utan istället används i produkter med lägre krav på kvalitet. Även estetiken spelar in vilket gör att transparent plast har ett fyra gånger högre andrahandsvärde än flerfärgad plast.
För att öka materialåtervinningsgraden av plast krävs mer än tekniska lösningar. Det som främst krävs är att kvaliteten på återvunnen plast kan säkerställas och på sätt nå nya marknader och användningsområden där jungfrulig plast kan ersättas med återvunnen, något som hade ökat lönsamheten i återvunnen plast och därmed incitamenten för utveckling av nuvarande materialåtervinningssystem. Studien visar på att en förbättrad förpackningsdesign hade gett bäst utfall i förhållande till insatsen. Större ansvar bör därför läggas på producenterna gällande materialåtervinningsbarhet då en förbättrad förpackningsdesign hade inneburit bättre slutkvalitet och en större eftermarknad. Då den mekaniska återvinningen har begränsningar på grund av plastens naturliga nedgradering bör kemisk återvinning ses som ett bra alternativ för plast som på grund av låg efterfrågan eller dålig återvinningsbarhet idag inte återvinns mekaniskt. Den mekaniska återvinningen är dock att föredra då det är den avfallsbehandling som bäst tar tillvara på både råvara och den energi som är kopplad till tillverkningsprocessen.