Produktutveckling av släpbår för militär personal Kandidatarbete inom Teknisk Design JOHANNA BÉEN CARL WINGREN BERGMAN KARIN NILSSON SOFIA ROSENGREN AXEL SABEL Institutionen för industri- och materialvetenskap CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY Gothenburg, Sweden 2019 PRODUKTUTVECKLING AV SLÄPBÅR FÖR MILITÄR PERSONAL Johanna Béen, Carl Wingren Bergman, Karin Nilsson, Sofia Rosengren, Axel Sabel Institutionen för industri- och materialvetenskap CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY Gothenburg, Sweden 2019 PRODUKTUTVECKLING AV SLÄPBÅR FÖR MILITÄR PERSONAL Johanna Béen, Carl Wingren Bergman, Karin Nilsson, Sofia Rosengren, Axel Sabel Institutionen för industri- och materialvetenskap CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY Gothenburg, Sweden 2019 Produktutveckling av släpbår för militär personal Johanna Béen, Carl Wingren Bergman, Karin Nilsson, Sofia Rosengren & Axel Sabel © Johanna Béen, Carl Wingren Bergman, Karin Nilsson, Sofia Rosengren & Axel Sabel (2019) Institutionen för industri- och materialvetenskap Chalmers Tekniska Högskola SE-412 96 Göteborg Sverige Telefon + 46 (31) 772 10 00 Omslag: Bilden visar en soldat som släpar sin skadade kamrat med hjälp av den framtagna produkten "Bårrito". För mer information om släpbåren Bårrito, se avsnitt 5.1 Bårrito. Foto: © Axel Sabel 2019 Reposervice Chalmers, Göteborg, Sverige 2019 Detta arbete har genomförts som kandidatarbete på programmet Teknisk Design vid Chalmers Tekniska Högskola, våren 2019. Projektet har inneburit nya innovationer samt en ökad förståelse för de prioriteringar som finns inom Försvarsmakten vid användan- det av militära bårar. Det har varit givande att arbeta med stridss- jukvårdare och hemvärnssjukvårdare i användarstudier eftersom de genomgående visat ett stort intresse för produktutvecklingspro- cessen. Vi känner oss stolta över det vi tagit fram och arbetet har både varit berikande och krävande. Utan de människor som hjälpt, stöttat och kommit med input under projektet hade vi inte kunnat nå ett så bra resultat som vi gjort. Vi vill rikta ett speciellt tack till Fanjunkare Johan Brorson och alla andra som hjälpt oss på FömedC, vår handledare - Oskar Rexfelt, vår företagskontakt på SnigelDesign AB - Per-Henrik Magnusson, vår examinator - Lars-Ola Bligård och vår programansvarig tillika företagsansvarig på Teknisk Design - Andreas Dagman. Tack! FÖRORD SAMMANFATTNING Kandidatarbetet har utförts i syfte att undersöka behov och krav kring en framtida släpbår för användning inom Försvarsmakten. Undersökningen gjordes för att kunna ta fram ett för användarna väl fungerande koncept med tillhörande prototyp. Studierna utfördes huvud- sakligen med hjälp av kvalitativa metoder med användaren i centrum. Datainsamlingen result- erade i en djup förståelse för de behov och krav en släpbår behöver uppfylla. En viktig slutsats är att användarnas behov ibland är mycket motsägelse- fulla. Slittålighet, stabilitet och varmhållning, konkurrerar ständigt med låg vikt och volym. Med detta i åtanke har det med hjälp av använ- darstudierna tagits fram ett slutgiltigt koncept. Konceptet kallas Bårrito och dess prototyp har tagits väl emot av kvalificerade användare. Kandidatarbetet genomfördes i samarbete med företaget SnigelDesign AB. Övervägande del av studierna utfördes på Försvarsmedicincentrum i Göteborg. ABSTRACT This bachelor thesis has been carried out in order to investigate the needs and require- ments of a future military litter to be used in the Swedish armed forces. The study was carried out in order to develop a concept and prototype that suits the users needs. The studies were carried out mainly using qualitative methods and always with focus on the user. The data collection resulted in a deep understanding of the needs and require- ments that a military litter needs to address. An important conclusion drawn about this specific product is that the user needs sometimes are highly conflictive. Wear resistance, stability and warmth, constantly compete with low weight and volume. With this conclusion in mind and upon the foundation laid by the study, a final concept has been created. The concept is called Bårrito and it’s prototype has been well received by highly qualified users. This bachelor project was carried out in collabora- tion with the company SnigelDesign AB. Most of the studies were carried out at the Armed Forces Center for Defense Medicine in Gothenburg. EXECUTIVE SUMMARY Det svenska försvaret saknar idag en helhetslösning för transport av en skadad person med hjälp av släpning. Släpning är i vissa situationer nödvändigt för att överhuvudtaget kunna förflytta en skadad, då det av olika skäl inte finns möjlighet att lyfta personen. När skador uppkommer i nära anslutning till stridsslinjen, är låga ställningar såsom krypning och krälning att föredra. Det är även viktigt att kunna hålla en låg position för att minimera påskjutning vid förflyttning. Det är heller inte ovanligt att det saknas tillräckligt med soldater för att transport med hjälp av lyft ska vara möjligt. I dessa krävande situationer är det därför viktigt för militär personal att kunna transportera en skadad kamrat med en produkt som möjliggör att den skadade släpas längs med marken. Det finns idag flera olika typer av släpbårar på marknaden, men eftersom Försvarsmaktens olika förband har en otroligt skiftande verksamhet, är det svårt att hitta en lösning som fungerar bra i alla olika situationer som kan uppstå. Släpbåren som utvecklats måste klara av att transportera en skadad soldat på många olika sätt; både under kortare och längre sträckor, av en eller flera soldater, bärandes eller släpandes. Den måste också klara av krävande yttre förhållanden som vind, regn och kraftiga slitage. Utöver detta måste den även vara intuitiv och snabb nog att användas i skarp strid. Utvecklingsarbetet som skett i detta projekt har gjorts i samarbete med SnigelDesign AB. Företaget specialiserar sig på att utveckla och ta fram produkter ämnade för olika uniformsyrken och har tidigare levererat produkten till Försvarsmakten. En stor bredd på an- vändarkontakt har hafts under de olika faserna av utvecklingspro- cessen. Användare från olika delar av verksamheten, med spridda erfarenheter och ansvarsområden har deltagit i såväl intervjuer som workshops och konceptutvärderingar. Flera koncept har tagits fram och jobbats igenom innan det slutgiltiga konceptet Bårrito nåddes. Bårrito är en flexibel släpbår som bygger på modularitet, allt för att tillfredsställa den mångfacetterade användargruppens behov. Den ska kunna möta tufft motstånd i form av väder och svårframkom- ligt underlag, och är även anpassad för att användningen ska vara snabb och intuitiv. Båren är framtagen tillsammans med människor som arbetar i en av de mest extrema och stressfulla arbetsmiljöerna som existerar, och är designad för att klara av lika tuffa förhålland- en som soldaterna den är framtagen för gör. INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 1.1 BAKGRUND. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 1.2 SYFTE & MÅL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 1.4 AVGRÄNSNINGAR. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 2. SLUTRESULTAT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 2.1 SLÄPBÅREN BÅRRITO. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 3. ORIENTERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 3.1 FÖRSVARSMAKTENS VERKSAMHET. . . . . . . . . . . . . . . . . 12 3.2 BEFINTLIGA PRODUKTER. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 3.3 SCENARIO. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 3.4 METODER & VERKTYG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 4. GENOMFÖRANDE. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 4.1 FAS 1: UTFORSKANDE AV KONTEXT . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 4.2 FAS 2: KONCEPTUALISERING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 4.3 FAS 3: UTFORMNING & TEST AV PROTOTYPER. . . . . . . . . 23 4.4 FAS 4: AVSLUTANDE FAS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 5. RESULTAT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 5.1 BÅRRITO. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 5.2 RESULTAT AV ANVÄNDARSTUDIE. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 5.3 DESIGNBESLUT. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 5.4 DELLÖSNINGAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 6. DISKUSSION. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 6.2 VIDAREUTVECKLING & PROBLEMOMRÅDEN. . . . . . . . . . . 48 6.3 VALIDITET & GENOMFÖRANDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 6.4 UTMANINGAR & BEGRÄNSNINGAR. . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 7. SLUTSATSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 7.1 SLUTSATSER BÅRRITO. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 7.2 MOTSÄGELSER INOM ANVÄNDARBEHOV. . . . . . . . . . . . . 54 REFERENSER. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 BILAGOR. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 BILAGA 1: KONCEPT DRÖMBÅR. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 BILAGA 2: BLANDADE KONCEPT. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 BILAGA 3: MARKNADSANALYS. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 BILAGA 4: FULLSTÄNDIGT PROCESSCHEMA. . . . . . . . . . . . . . 64 Figur 1. Jägargrupp framrycker i granskog. (Jimmy Croona/Försvarsmakten, 2016). 3. 1. INLEDNING Försvarsmakten saknar i dagsläget en helhet- slösning för transport av en skadad person med hjälp av släpning. Försvarsmakten löser ett stort antal uppgifter som bl.a. innefattar undsättning av skadade personer, både civila och militära. Därav föreligger ett stort behov av en lättvikt- slösning för att möjliggöra transport av skadade, som är tillgänglig även i svårtillgänglig terräng. Detta kapitel behandlar grunden i det utveckling- sarbete av släpbårar som presenteras i rapporten. 4. Försvarsmakten förväntas kunna lösa ett brett spektrum av uppgifter, i såväl krigs- och katast- rofdrabbade områden som vid sökinsatser efter försvunna personer i Sverige, släckningsarbete vid skogsbränder, m.m. Ofta sker arbete i otill- gänglig terräng och personalen tvingas därför i stor utsträckning lösa sina uppgifter till fots. Undsättning av skadade personer är en central del i soldaternas arbetsbeskrivning och förmågan att bära med sig inte bara sin egen utrustning, utan också en skadad person, är väsentlig. Transport av en skadad person innebär en avsevärd fysisk belastning för den som genomför transporten och kan snabbt komma att belasta soldaten till det yttersta, varför en lösning som innebär minst möjliga belastning för individen är nödvändig. En sådan lösning kan med fördel utgöras av en släpbår. Båren ska kunna användas i krigsdrabbade miljöer, där det i många fall finns en direkt hotbild mot användarna. Användningen kan typiskt sett väntas ske i stressade situationer och det är av stor betydelse att båren inte skapar ytterligare frustra- tion hos användaren som förvärrar situationen. Släpbåren behöver vara intuitiv och lättanvänd för att användaren ska kunna behålla fullt fokus på omgivningen och den skadade under alla tänkbara omständigheter. För att släpbåren ska vara tillgänglig i alla lägen måste den kunna integreras som en ordinarie del av soldatens befintliga utrustning. Soldaten bär ibland med sig all sin utrustning och det är därför väsentligt att varje gram fyller sin funktion. Onödig vikt prioriteras bort från att bäras med på uppdraget eftersom vikten av direkt nödvändig materiel, såsom vapen och ammunition, redan i sig är en stor fysisk påfrestning. I dagsläget finns ett antal olika typer av släpbårar på marknaden som används inom militär verksamhet. Försvarets materielverk (FMV), som förser det svenska försvaret med materiel, har idag inga släpbårar i sitt sortiment. Istället tilldelas Försvarsmaktens förband en gammal produkt kallad bårmatta som utnyttjas som släpbår. Men eftersom bårmattan inte designats för att släpas längre sträckor, uppfyller den inte de krav som ställs på en släpbår och detta resulterar i att bårmattan går sönder vid hård användning. Detta gör att många förband väljer att köpa in släpbårar från externa aktörer istället för att använda bårmattan, och valet av släpbår görs utifrån vilken bår som respektive förband anser vara bäst. Dock finns även brister med dessa modeller, och alter- nativen är ofta dyra. Med detta i åtanke har detta projekt fokuserat på att ta fram en släpbår som är välfungerande för de förband som idag köper in släpbårar från externa aktörer, och som på lång sikt helt skulle kunna ersätta både den tilldelade bårmattan och släpbårar som köps in. UPPDRAGSBESKRIVNING Arbetet syftar till att uppdragstagarna i samarbete med uppdragsgivaren SnigelDesign, ska utveckla och ta fram ett produktkoncept av en släpbår för användning inom militär verksamhet. Arbetet omfattar att studera och undersöka behoven kring användandet av en släpbår inom Försvarsmak- tens verksamhet och därefter utveckla en produkt som möter användarnas behov och förenklar deras arbete. Det önskvärda målet är att projektet leder till ett välutvecklat produktkoncept med en tillhörande prototyp som är representativ för slut- produkten, och som uppdragsgivaren sedan kan ta vidare för tillverkning och försäljning som del av sitt sortiment. UPPDRAGSGIVAREN Arbetet sker i samarbete med företaget SnigelDe- sign AB. SnigelDesign utvecklar och säljer produkter för uniformsyrken, med fokus på militär verksamhet. De levererar utrustning till försvarets materielverk samt ett antal spe- cialförband, men har även levererat till polisiära insatsstyrkor i Europa samt FBI i USA. Över- gripande fokus i deras produktutveckling är framtagande av smidiga lösningar för olika typer av bärande och transport. 1.1 BAKGRUND 5. 1.2 SYFTE & MÅL Målet med projektet är att ta fram ett helhetskoncept och prototyp av en släpbår ämnad för militär verksamhet. Lösningen ska klara av att transportera en skadad soldat på ett effektivt sätt, både kortare och längre sträckor, av en eller flera soldater, bärandes och släpandes. Den ska vara slitstark nog att kunna släpas över varierad terräng och snabb och smidig nog att användas av stressade soldater i strid. Det slutgiltiga konceptet ska underlätta och uppmuntra till frekvent användande, såväl vid aktivt som vid passivt bruk genom att utgöra en integrerad del av en soldats ordinarie utrustning. 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR 1.4 AVGRÄNSNINGAR Slutprodukten har avgränsats från att ersätta användningen av vanliga hårda bårar och bårar som används vid nack- och ryggskador. Slutprodukten ska avse en ändamålsenlig trans- portlösning för Försvarsmaktens personal. Andra yrkesgrupper har därför inte inkluderats i arbetsprocessen. • Vilka funktioner bör en släpbår ha för att uppfylla användarnas behov? • Hur ska en väl fungerande släpbår som används inom Försvarsmakten se ut för att uppfylla dessa behov? Figur 2. Stridssjukvårdare släpar kamrat i släpbåren Bårrito. 2. SLUTRESULTAT 7. 8. Det slutgiltiga designkonceptet är en lätthanterad släpbår som tilldelats namnet Bårrito. Fokus har legat på att skapa en snabb, intuitiv och slitstark lösning som skapar trygghetskänsla hos den skadade och som motverkar att den skadade känner sig utsatt genom en omslutande och stadig konstruktion. Bårritos utformning är en övre “bårsäck” i slitstarkt material fäst i en undre, utbytbar plastskiva för att skydda säcken från markslitage. I och med detta begränsas inte bårens totala livslängd av dess svagaste komponent. Bårrito är utrustad med en lång bogserrem som löper genom säcken på ett sådant sätt att båren sluter sig kring den skadade när transportören drar i bogserremmen. Detta innebär en mycket snabb evakueringsmetod utan att den skadade riskerar att glida av båren. Därutöver är båren utrustad med 6 stycken stora handtag att lyfta i, samt ett bröstband att den skadade med under lyft och släpning. Bårrito strävar efter att passa in i en militär kontext och ska i sin design framstå som taktisk, robust, slitstark, enkel och pålitlig. Pålitlighet och slitstyrka uttrycks genom att båren är tillverkad av bl.a. canvastyg och remmar med en synlig sömnadskonstruktion som vanligtvis återfinns på ut- rustningsdetaljer med liknande krav, exempelvis militära ryggsäckar. Enkelheten framhävs främst av utformningen av de delar som användaren måste interagera med. Fotsäcken, lyfthandtagen, bogserre- men och börstbandet är stora och tydliga interaktionspunkter som bygger på enkla principer och har en kontrasterande färg. Detta gör dem lätta att förstå och handskas med utan krav på precision. Även om alla soldater kan förväntas ha kännedom och tidigare erfarenhet av utrustningen, riskerar de stressfyllda och krävande omständigheterna i ett omhändertagan- de i strid i användarfel om utrustningen är allt för komplex. Därför är det viktigt att båren är intuitiv och enkel i sin utformning. Båren bygger på ett modulärt tankesätt, den ska kunna anpassas efter förband, uppdrag och situation, allt för att tillfredsställa Försvarsmak- tens breda spektrum och soldaternas egna och varierade behov. Konstruktionen möjliggör för och uppmuntrar användarna till att nyttja båren på olika sätt utifrån aktuell situation. Den medger till exempel ett flertal olika sätt att bära och släpa, olika sätt att spänna fast patienten och har en förpackning som underlättar hanteringen av båren. Vid design av båren har det tagits hänsyn till både soldaten som släpar och den skadade. Bårritos bårsäck är anpassad att klara tuffa klimat, och är sydd i vind- och vattentätt material som sluter kring den skadade för att i största möjliga mån bidra till bevarad kroppsvärme. Den har även insydda värmande “vingar” som kan användas för att omsluta den skadade helt och skydda denne från regn, snö och vind. 2.1 SLÄPBÅREN BÅRRITO Figur 3. Prototyp av släpbåren Bårrito. Patientfastspänningsband Lyfthandtag Fotsäck Liggyta Vind- & regnskydds "vinge" Handtag till bogserrem Figur 4. Jägarsoldat går genom vinterlandskap. (Niklas Englund/Försvarsmakten, 2013). 3. ORIENTERING Kapitlet behandlar kunskap bakgrundsinforma- tion och den kontext som ligger till grund för ut- vecklingsarbetet samt de metoder som har legat till grund för projektet. Utifrån denna kunskap har vidare studier av användarens behov och produkten möjliggjorts. 11. 12. 3.1 FÖRSVARSMAKTENS VERKSAMHET Försvarsmakten har som huvuduppgift att försvara Sveriges territoriella integritet. Inter- nationellt bidrar försvaret vid fredsbevarande insatser där samarbetet sker främst inom EU eller FN. Vidare bidrar försvarsmakten vid katastrof- insatser nationellt, exempelvis oljeutsläpp och skogsbränder. Försvarsmakten är uppdelad i ett antal organi- sationsenheter där huvudkategorierna består i armén, flottan och flygvapnet, med gruppering- sorter över hela landet. STRIDSSJUKVÅRD INOM FÖRSVARSMAKTEN Inom Försvarsmakten har enheten Försvars- medicincentrum (FömedC) i uppgift att utbilda och utveckla hela verksamheten inom hälso- och sjukvård, såväl preventiv- som akutmedicin. Bland annat ansvarar de för att utvärdera och testa olika typer av sjukvårdsutrustning som finns tillgänglig på marknaden, i syfte att hålla verksamheten uppdaterad. Utveckling av dessa typer av produkter görs ofta av externa företag och inte av Försvarsmakten själv. Innan upphan- dling av sjukvårdsprodukter krävs godkännande av FömedC. Enheten är i huvudsak belägen på Göteborgs garnison och har två sjukhuskompani- er och 2 000 hemvärnssoldater knutna till sig. Den grundläggande utbildningen för stridss- jukvård ser likadan ut för landets olika förband. All verksam militär personal genomför minst 48 timmars grundläggande sjukvårdsutbildning. Grundutbildningen fokuserar på kamrathjälp och akuta livräddande åtgärder som att stoppa kraftiga blödningar, frigöra luftvägar och förflytta den skadade till mer kvalificerad sjukvård. En del av grundutbildningen är momentet TOS, Taktiskt Omhändertagande av Stridsskadad. (Försvars- makten, 2019) Syftet med TOS är att öka förutsät- tningarna för överlevnad vid skada i strid och huvudmålen är att hantera existerande skador och förhindra ytterligare skador från att uppstå, samt att slutföra uppdraget. 1 KIA -Killed In Action (Stupad i strid) Att ge första hjälpen i strid är livsfarligt och statistik som tagits fram av det brittiska försvaret visar att 20% av KIA1 stupade när de utförde kamrathjälp (Navein, John F. & Dunn, R. 2002). Situationen kan framtvinga starka känslor som kan leda till irrationellt agerande. Känslorna kan skapa tunnelseende vilket försämrar förmågan att uppfatta vad som sker omkring en. TOS omfattar tre olika faser; omhändertagande under beskjutning, taktiskt omhändertagande och taktiskt omhändertagande under evakuering. Vid skada i strid utför den skadade i första hand självhjälpande åtgärder, i den mån den förmår, samtidigt som kamraterna försöker avväpna motståndarna. Därefter eftersträvas principen 10-1-2 som innebär att inom 10 minuter, från ska- detillfället, ska kamrathjälp ha påbörjats på den skadade. Inom 1 timma, från skadetillfället, ska den skadade ha transporterats iväg bort från strid för att möta upp en sjukvårdsgrupp och inom 2 timmar ska den skadade ha tillgång till mer kval- ificerad sjukvård och, om nödvändigt, kirurgi (Försvarsmedicincentrum, 2016). "Den bästa medicinska behandlingen kan vara överlägsen eldkraft" - [TOS] Figur 7. Jägarbåren. Figur 5. Skadad soldat förbereds inför flytt på Bårmattan. Figur 8. Släpbåren Foxtrot. Figur 6. Soldat inpackad i släpbåren Xtract SR. 3.2 BEFINTLIGA PRODUKTER Inom Försvarsmakten tilldelas samtliga förband produkten Bårmatta. Produkten är enkel och bygger på en konstruktion liknande ett plast- beklätt liggunderlag med två remmar som medger fästning av patient på mattan och handtag för att möjliggöra förflyttning. En lättviktsbår, kallad jägarbåren, nyttjas i vissa fall inom Försvarsmakten. Den bygger på en textil med fållor där slanor kan träs i för att skapa en stabil bårkonstruktion av en bår med liten volym. Den brittiska Xtract och den amerikanska Foxtrot är två produkter som konkurrerar mot den klassiska bårmattan inom Försvarsmakten. Xtract bygger på en kokong-lik konstruktion med en platta av plast i botten som skyddar den tunna textilen från marken. Foxtrot bygger på en plas- tplatta varpå remmar för att fästa patienten samt handtag är monterade för transport. 14. SKADAD! Eldstriden upphör snart igen och gruppens sjukvårdare kommer springande tillbaka tillsam- mans med en soldat som bär en släpbår. Vid detta laget har den skadade soldaten förlorat med- vetandet och sjukvårdaren vet att det är bråttom. De försöker få kontakt med sin skadade kamrat och bedöma omfattningen av skadan. Sjukvår- daren börjar arbeta med att stoppa blödningen samtidigt som kollegan förbereder båren, gruppen har redan kallat på hjälp. Den skadade soldaten andas men pulsen är tunn och slår hastigt. Den skadade soldaten behöver få bättre vård, snabbt! Sjukvårdaren gör så gott det går innan de flyttar patienten upp på båren och börjar släpa. Sjuktransporten är på ingång i form av en bandvagn men patienten måste förflyttas till den bestämda mötespunkten längre bak vid en landsväg de tidigare passerat. Det är tungt och det är stressigt. Sjukvårdaren noterar oroligt att förbandet snabbt har blött igenom och lyckas inte väcka patienten. När de närmar sig vägen hör de vagnen och ser det stora dammolnet som rivs upp från grusvägen. Skynda nu! Bandvagnen kränger framåt när föraren bromsar in hårt. Den skadade lastas in och i lika rasande fart river vagnen iväg igen. Figur 9. Stridssjukvårdare lägger tryckförband under övning. (Bezav Mahmod/Försvarsmakten, 2016). En grupp på åtta soldater framrycker tillsam- mans med plutonen. De rör sig över ett fält med träddungar. Gruppen går på kolonn och befinner sig för tillfället längst fram i plutonen. Plötsligt smäller det till, flera gånger. Hela gruppen intar instinktivt eldställningar, de som kan söker skydd bakom närbelägna träd, och man besvarar elden, det smattrar våldsamt bland träden, soldaterna försöker skrika till varandra över det högljudda smällandet. Bara några sekunder efter de första smällarna hörs någon ropa, SKADAD! Eldgivning fortsätter och delar av gruppen rycker fram genom de små dungarna. Inkommande eld verkar upphöra och gruppen kommunicerar för att få en överblick över situationen. Den skadade är en i gruppen som blev träffad i buken av de första inkommande skotten. Det blöder kraftigt och soldaten behöver hjälp, fort. De två närmsta kollegorna hjälps åt att dra den skadade i kläderna till den närmsta dungen. Bland träden kan de få skydd och påbörja kam- rathjälp, men soldaterna hinner knappt plocka fram ett tryckförband innan det smäller igen. Genast skiftas fokus framåt. Gruppen öppnar eld igen och fortsätter framryckningen. Den skadade soldaten får försöka hjälpa sig själv tills situa- tionen är under kontroll. 3.3 SCENARIO 16. De metoder som använts i processen har som syfte att samla in och analysera data av relevans för projektet, de har även nyttjats som verktyg för idégenerering, utvärdering och dokumentation av koncept som framkommit under processens gång. DATAINSAMLING Datainsamling är en av de designaktiviteter som lyfts i ACD3-processen och ligger till grund för varje iteration i designprocessen (Bligård, 2017). MARKNADSANALYS Marknadsanalys är ett verktyg som möjliggör kartläggning av potential inom en verksamhet och hittar möjligheter för konkurrens och utveckling (Wikberg Nilsson, Ericson, Törlind, 2016). Marknadsanalysen har fokuserat på att identifi- era vilka produkter som finns på marknaden idag och skapa en förståelse för vad dagens produkter löser för problem och var de brister. INTERVJUER Intervjuer är en metod som möjliggör en djupare förståelse för användaren och resulterar i kvalitativ data (Wikberg, Ericson, & Törlind, 2016). Intervjuer utfördes i syfte att möta användaren och ta reda på deras upplevelser, åsikter och attityder till dagens lösningar och för att skapa förståelse för problembilden och användarnas behov. Det var ett värdefullt verktyg för att skapa en tydlig bild av hur produkten fungerar, vad produktens kontext är, hur den upplevs av användaren och för att diskutera kring dess funktion och utformning. OBSERVATIONER Observationer skapar en förståelse för hur hand- havande av produkten gick till och bidrar till en större förståelse för scenariot (Wikberg, Ericson, & Törlind, 2016). Genom deltagande observationer möjliggjordes en djupare förståelse av användarbe- hoven i en specifik kontext. Genom en deltagande observation framgår mycket av den kunskap som är implicit kunskap som är svår för användaren att förmedla genom enbart tal eller skrift. FOKUSGRUPP En fokusgrupp består av en grupp av användare inom målgruppen som diskuterar utifrån vissa frågeställningar. Syftet är att få information om användning och åsikter kring dagens produkter. Deltagarna i fokusgruppen får möjlighet att bygga vidare på varandras åsikter och skapar god diskussion kring ämnet eftersom användar- nas upplevelser kan variera (Wikberg, Ericson, & Törlind, 2016)). Fokusgruppen ansågs lämplig eftersom det är en effektiv metod att samla infor- mation om användare i en större grupp. WORKSHOP Syftet med metoden är att personer inom målgruppen möts och utforskar området kreativt, där nyttjas gruppens kreativa potential för att alstra hel- eller dellösningar på temat. Ledaren inleder med att beskriva temat och problemen, därefter problematiserar gruppen om de valda teman. Utifrån de teman som framkommer diskuteras kreativt kring lösningar, varpå ett koncept som löser problemet tas fram (Wikberg, Ericson, & Törlind, 2016). Att involvera användarna i idége- nerering lyfte deras resonemang kring produkten och ökade således förståelsen för deras behov, vilket var relevant för processen. IDEGENERÉRINGSMETODER En av de designaktiviteter som lyfts fram i ACD3-processen är idégenerering, detta sker i de olika iterationerna på en högre detaljnivå för varje iteration. (Bligård, 2017) Metoderna som valdes ut har anpassats efter projektets designprocess för att vara ändamålsenliga De syftade till att på olika sätt generera kreativt resonemang för att alstra lösningar i användarnas intresse. BRAINWRITING 365 Brainwriting 635 är en idégenereringsmetod där de ingående medlemmarna i brainstorming- gruppen skriver idéer under en viss tid. Grup- pmedlemmarna pratar inte med varandra under övningen och hela sessionen går på tid. Metoden utvecklades av Bernd Rohrbach och bygger på att 6 medlemmar utifrån satta ämnen skriver ned tre idéer på fem minuter. Medlemmarna börjar med att få tre papper per deltagare och på fem minuter ska gruppens medlemmar skriva en idé per papper utifrån ett givet ämne.Efter att de fem minuterna har gått ska papprena skickas vidare till nästa person som skriver vidare på samma papper. (Wikberg, et al., 2016) Metoden gav möjlighet för både individuell och gemensam idégenerering och resulterar i en stor mängd idéer. 3.4 METODER & VERKTYG 17. BRAINDRAWING Braindrawing bygger på samma princip som Brainwriting 635, men istället för att generera idéer i skrift används skiss. Även under brain- drawing får gruppens medlemmar inte prata med varandra tills dess att sessionen avslutats (Wikberg, et al., 2016). Metoden applicerades likt brainwriting i processen. MORFOLOGISK MATRIS En morfologisk matris är en metod för att utveckla hela koncept utifrån många olika dellösningar. Den innefattar oftast att genom en funktionsan- alys bryta ner den övergripande huvudfunktionen till del- och stödfunktioner, varpå lösningar på dessa dellösningar placeras ut och kombineras ihop. (Wikberg, et al., 2016) Syftet med metoden är att på ett strukturerat sätt generera dellösnin- gar och stödja utvecklingen av koncept. Metoden har dock justerats för att vara applicerbar på de lösningar som var aktuella. ANALYSMETODER För att kunna utvärdera den datainsamling som utfördes nyttjades olika analysmetoder, syftet med dessa var att sammanfatta och kommunicera den data som framkom. BEHOVSANALYS Syftet med en behovsanalys är att få en kvalitativ uppfattning om användaren, deras arbete och mål(Wikberg, et al., 2016). Utifrån denna uppfa- ttningen kan man därefter utforska och designa olika lösningar som svarar mot användarens behov. Analysen möjliggjorde en förståelse för användaren, miljön och scenariot de kunde befinna sig i vid bruk av produkten. USER JOURNEY User journey är ett sätt att beskriva ett scenario för en produkt eller användningssituation sett från användarens perspektiv. (Mear, 2013) Metoden möjliggör för att tydligt specificera vilka faser produkten går igenom och vilken situation användaren var i vid olika steg av användningen. En user journey skapar en förståelse för använda- rens beteende, bidrar till en vision för projektet och bidrar till att identifiera viktiga funktioner. KJ-ANALYS Denna analysmetod är utvecklad för att möjliggöra strukturering av stora mängder data från fältstud- ier och kommunicera denna på ett effektivt sätt. Genom att nyttja metoden kan man kategorisera data utefter krav och gruppera dessa i hierarkier. Metoden är bottom-up och man grupperar efter kategorier och rör sig uppåt i problemom- råden eller kategorier (Wallgren, 2017). Metoden nyttjades för sammanställning av den input som uppkom vid användarkontakt. VISUALISERINGSMETODER För att kunna kommunicera idéer och koncept har olika metoder för visualisering varit av betydelse för processen. Beroende på detaljnivå och syfte med visualisering har olika metoder nyttjats. SKISSER Genom skisser kan idéer kommuniceras på ett effektivt sätt inom gruppen och gentemot externa parter som ett medlande objekt under exempelvis fokusgrupper och intervjuer. Främst under det tidiga skedet av idégenereringsarbe- tet har skisser använts för att visualisera idéer. PROTOTYPFRAMSTÄLLNING För att på ett intuitivt sätt förmedla och verifiera idéer och koncept under processen har fram- ställning av mock-ups och prototyper spelat en avgörande roll. Prototyperna har haft olika fokus och betydelse genom processen, fokus har varierat för att testa viktiga principer och funktioner på båren. Prototyperna har även nyttjats för att kom- municera principer gentemot användargruppen. MÖNSTER I CAD För att dokumentera och kommunicera produkten internt och externt skapades mönster i CAD-pro- grammet AutoCAD 2019. UTVÄRDERING Enligt ACD3-processen är utvärdering en viktig del av problemlösningsprocessen i ett utveckling- sarbete. Aktiviteten har som syfte att kontrollera att de framtagna lösningarna är tillräckliga och att vid behov iterera datainsamlingsprocessen (Bligård, 2017). Utvärdering har primärt skett genom användarkontrakt men även genom skattning av koncept mot funktioner och behov. Figur 10. Befäl planerar under övning. (Johan Lundahl/Combat camera/Försvarsmakten, 2010). 4. GENOMFÖRANDE Följande kapitel presenterar genomförandet av projektet kronologiskt. Genomförandet är uppdelat i fyra olika faser, där faserna avgränsas av olika nyckelhändelser i projektet. Nyckelhän- delserna i detta fall är möten med användare och uppdragsgivare. Dessa möten har varit av stor vikt för den fortsatta utvecklingen och fast- ställde i många fall ramverket för utvecklingen i den efterföljande fasen. Fas 1 var perioden från projektets början till första besöket hos FömedC. Fas 2 var perioden mellan första och andra besöket hos FömedC. Fas 3 var perioden mellan andra besöket hos FömedC och besöket hos SnigelDe- sign och slutfasen var perioden mellan besöket hos SnigelDesign fram tills att den slutgiltiga designen fastställdes. En fullständig överblick över projektets samtliga faser kan hittas i bilaga 4. 19. 20. PROBLEMFORMULERING I början av Fas 1 bestod arbetet av problemfor- mulering och planering av arbetet. Det beslutades snabbt att arbetssättet skulle bestå av många praktiska tester och modeller eftersom det både fanns möjlighet och material till detta. Det passade även bra för denna typ av produkt, eftersom det finns liten tillgång till studier av militära släpbårar skulle en litteraturstudie inte vara möjlig. SnigelDesign AB identifierade redan innan projektets början att bårar och bärsystem som brukas för att förflytta människor i fält ofta är tunga och stora. I ett tidigt skede sattes målet att produkten skulle vara en slitstark, lättanvänd, smidig och lätt produkt som kommer att nyttjas mer frekvent av användargruppen än befintliga lösningar. Genom pilotstudierna samt genom kontakt med SnigelDesign framkom det att de viktigaste problemen att lösa var en minskad volym, minskad vikt, ökad förståelse och intuitiv- itet kring produkten. Utöver detta ansågs det att funktioner för varmhållning under transportering av den skadade behövdes tas hänsyn till. Målet med projektet formulerades som att skapa en lösning som uppfyller de behov som finns hos användare inom det militära, som ska transportera skadad personal på ett effektivt sätt både kortare och längre sträckor. Lösningen bör uppmuntra till användning genom att både förbättra förutsättningarna för användningen när produkten är i bruk, aktiv användning, och vid transport av produkten när den är ur bruk, passivt användande. En user journey togs fram efter de första två pilotstudierna för att få en överblick över problemet och systemet produkten används i. I detta tidiga skede kontaktades även FömedC i Göteborg för ett besök. URVAL Till användarstudier valdes personer med bakgrund inom hemvärnet till pilotinterv- juer, dessa baserades på ett bekvämlighetsur- val eftersom de sedan tidigare var bekanta med projektgruppens medlemmar. Dessa fungerade emellertid bra för att i början av projektet kunna utforska scenario och användarbehov. Därefter hölls längre intervjuer med anställda på FömedC. Via FömedC hölls även en fokusgrupp där åtta stridssjukvårdsinstruktörer inom Försvarsmak- ten deltog. I samband med besöket demonstre- rades även ett taktiskt omhändertagande av åtta andra stridssjukvårdsinstruktörer. Detta för att få kvalitativ expertanvändardata eftersom samtliga av stridssjukvårdsinstruktörerna var anställda inom olika förband geografiskt spridda över Sverige. Ytterligare två intervjuer hölls med två hemvärnssjukvårdare för att få en bredd i datain- samlingen, och för att undersöka om hemvärns- sjukvårdare och stridssjukvårdare inom andra förband prioriterar olika eller samma saker. PILOT-INTERVJU Två pilot-intervjuer med bakgrund inom hemvärnet genomfördes. Under en av interv- juerna fanns tillgång till militär utrustning som medierande medel och även medtagna bilder på försvarets bårmatta. De intervjuade fick svara på frågor som tagits fram utifrån problemformul- eringen, samt beskriva användningsscenarier och diskutera kring de eller den bår de använt i övningar inom hemvärnet. Dessa intervjuer spelades in och transkriberades. PILOT-WORKSHOP Under workshopen deltog två heltidssoldater och en hemvärnssjukvårare. Deltagarna disku- terade och skissade på släpbårsidéer baserade på egna erfarenheter. Syftet var att diskutera hur en släpbår används i dagsläget och hur den optimala släpbåren skulle se ut och fungera. Detta gav en inledande inblick i användarbehoven och de krav och förväntningar som ställs på produkten. Workshopen resulterade i konceptet med namnet Drömbåren, se bilaga 1. 4.1 FAS 1: UTFORSKANDE AV KONTEXT 21. 4.1 FAS 1: UTFORSKANDE AV KONTEXT IDÉGENERERING 1 Under fas 1 genomfördes en idégenerering med brainstorming 635-metoden. Projektgruppen tog utifrån kraven som tagits fram under problem- formuleringen och tog fram de fem viktigaste kraven. Dessa var komprimerbarhet, släpbarhet, lyftbarhet, förvaring och värmehållning och skrevs som rubriker på stora idéark. Detta var för att producera olika idéer och dellösningar som att kunna ställa upp i en idématris. Idématrisen hade många likheter med en morfologisk matris, men med olikheten att den användes mer för att få en överblick över dellösningarna. Vidare fortsatte utvecklingen på mindre dellösningar, samtidigt gjordes en mockup som baserades på idéen med namnet Överdragsbår, se bilaga 2. MARKNADSANALYS Under projektets tidiga stadie avstod projekt- gruppen medvetet från att utforska befintliga lösningar på marknaden. Detta var för att inte influeras för mycket av dem och försämra fram- komsten av nytänkande lösningar under idége- nerering. Efter pilotstudierna, idégenerering 1 och i samband med besöket hos FömedC påbörjades en marknadsanalys. Analysen uppmärksammade huvudsakligen amerikanska produkter varav en används av svenska förband idag. En samman- fattning av resultatet från marknadsanalysen kan läsas i bilaga 3. FÖMEDC 1 Besöket på Göteborgs garnison, FömedC (Förs- varsmedicincentrum) bestod av intervjuer, diskussioner och observationer som utfördes med hjälp av tre erfarna stridssjukvårdsin- struktörer av olika bakgrund inom försvarets verksamhet.Inför besöket hade projektgrup- pen förberett frågor baserat på den kunskap som erhållits under pilotstudierna. Frågorna rörde till exempel omhändertagande, problem och positiva saker med bårar, samt i vilken ut- sträckning de används och på vilka olika sätt. Besöket inleddes med att en specialistofficer och ämnesexpert på stridssjukvård höll en kortare föreläsning om grunderna i TOS, vad soldaterna utbildas i, hur och varför. Detta inkluderade beskrivningar, förklaringar och observation- er av den verkliga kontexten och händelser från både övning och krigszoner. Detta dokument- erades skriftligt. Efter detta visade instruktörer- na olika bårar som används inom Försvarsmak- ten idag och hur de används. Instruktörerna förklarade, diskuterade och visade på problem som de andra befintliga bårar har. Projektgrup- pen fick även själva delta och prova på att släpa och bära en fullt utrustad soldat, samt observera lyft och släpning. Frågor som uppkom ställdes och diskuterades löpande under tiden. Detta do- kumenterades med ljudupptagning, foto, film och anteckningar. Slutligen fick soldaterna svara på frågor från den medhavda intervjumallen. Datan från detta sammanställdes och kategorise- rades på ett sätt som kan liknas vid en KJ-analys för att kunna få en överblick av problemen med dagens bårar och önskvärda egenskaper hos en ny bår. Utefter den insamlade datan påbörjades också en första behovslista. Figur 11. Schema över processen i Fas 1. 22. IDÉGENERERING 2 & KONCEPTUTVECKLING Efter besöket hos FömedC föddes många nya idéer och dellösningar. Efter att datan samman- ställts skissades det på idéerna som sedan pre- senterades och diskuterades av projektgruppens medlemmar. Fokus kom även att breddas från enbart förbättring av själva båren till att även inkludera andra aspekter av användandet som nedpackning, värmehållning och modularitet. Detta resulterade i många dellösningar samt i koncepten Krambåren, Autobåren och Drakbåren som tog hänsyn till de nytillkomna faktorerna på olika sätt. Projektgruppen beslutade även att likt befintliga produkter som Foxtrot och Xtract utforska möjligheten av att använda sig av en plastskiva på slitageytan av båren produkter- na för att öka slitstyrkan vid släpning. För att lätt kunna förstå varandras idéer och vikta dom mot varandra gjordes en fysisk “idévägg”. Denna delades in i olika kategorier beroende på hur genomarbetad idén var. kategorierna var “tidiga koncept”, “genomarbetat lite”, “genomar- betat mycket” samt “övergivna koncept” för de koncepten som inte ansågs hålla måtten. De koncepten som hamnade under kategorin “genomarbetat mycket” syddes det modeller av i SnigelDesigns material. Autobåren syddes som en mock up för att kunna testa konceptet tillsam- mans med soldaterna på FömedC. PROTOTYPPLATTFORM En prototypplattform syddes för att tillåta tester av flera olika idéer gällande allt från utformningen av lyfthandtag och släpmetoder, till förpackning och transport. För att prototypen skulle fungera som en platform för att testa idéer var utformnin- gen neutral och flexibel. Plattformen användes bland annat för tidiga mockups av Autobår samt olika versioner av bärsystem. HEMVÄRNSSJUKVÅRDARE För att få en mer nyanserad bild av användarna genomfördes en intervju med två erfarna hemvärns- sjukvårdare. Syftet var att få en bredare förståelse för hela sjukvårdskedjan. Intervjun spelades in och sammanställdes därefter i ett dokument. FÖMEDC 2: FOKUSGRUPP & OBSERVATION AV STRIDS- SJUKVÅRDSINSTRUKTÖRER Till det andra besöket hos FömedC tog projek- tgruppen med sig skisser av både dellösningar och färdiga koncept, samt en tidig prototyp av konceptet Autobåren. En mall för att undersöka och diskutera behov från befintlig behovslistning medtogs för att kunna stämma av relevansen av behoven på listan och väga dem mot varandra. Under besöket genomfördes fokusgrupper och observationer av omhändertagande med 16 stridssjukvårdsinstruktörer som under dagen genomgick en utbildning på garnisonen. Instruk- törerna delades in i två grupper, A och B. Grupp A fick först genomföra taktiskt omhändertagande med bårmattan vilket observerades och filmades. Efteråt svarade de på frågor som uppkommit under observationen av omhändertagandet. Efter att dessa två moment var klara, fanns tid för deltagarna att bli indelade i ytterligare mindre grupper och brainstorma fritt med projektgrup- pen kring skisser av dels koncept som medtagits och dels tid för frågor som uppkommit under dagen. Under tiden grupp A utförde omhänderta- ganden deltog grupp B i en fokusgrupp. Fokus- gruppen fick värdera och diskuterade kring de behov som projektgruppen presenterade. Därefter diskuterades skisser på olika potentiella lösningar och konceptet Autobår. Fokusgruppen spelades in med ljudupptagning. Datan som samlades sammanställdes i efterhand för att kunna se om dessa sjukvårdare hade samma uppfattning som de tre stridssjukvårdsin- struktörer som intervjuats vid det första besöket. Den behovslista som tagits med till besökets rev- iderades och användes som underlag för att ta fram en funktionslista för att i den nya designen på ett enkelt sätt kunna hänvisa alla funktioner till specifika behov. 4.2 FAS 2: KONCEPTUALISERING 23. 4.3 FAS 3: UTFORMNING & TEST AV PROTOTYPER IDÉGENERERING 3 & PROTOTYPANDE Efter det andra besöket hos FömedC valdes vissa koncept att arbetas vidare med utifrån den data som samlats in. Både Drakbåren, Överdrags- båren och Autobåren, i en ny version, syddes upp. Det togs också fram en bärrem efter att vissa av stridssjukvårdarna uttryckt vikten av att kunna variera bärandet och placera vikt på större muskelgrupper än händerna, läs mer om denna i avsnitt 5.1 Bärremmar. Gruppen kunde även utifrån behoven som arbetats fram till- sammans med en av grupperna på FömedC konstatera att en bärrem och ett regnöverdrag behövdes undersökas eftersom värmehållning och ergonomi vid bärande var något som under- ströks av soldaterna. Koncepten utvärderades efter enklare test av projektgruppen, testen låg till grund för urvalet av prototyper som skulle tas med för utvärdering hos uppdragsgivaren SnigelDesign. BESÖK HOS SNIGELDESIGN Besöket hos uppdragsgivaren möjliggjorde användning av tillverkningsmaterial och indus- trisymaskiner i deras prototypverkstad. Syftet med besöket var att redovisa och diskutera idéer med uppdragsgivaren för att sedan tillsammans arbeta fram en prototyp. Inför besöket samman- ställdes alla idéer med skisser samt två olika fysiska prototyper, Autobåren och Överdrags- båren. De fysiska prototyperna utvärderades av uppdragsgivaren och projektgruppen, aspekter av prototyperna som inte ansågs fungera skrotades. Dellösningar med potential från båda prototyperna sammanfogades i ett nytt koncept. Under 2 arbetsdagar designades, tillverkades och testades det nya produktkonceptet som fick ar- betsnamnet Bårrito. Även en prototyp på en väska kallad Wrapbag togs fram efter besöket baserat på diskussion med uppdragsgivaren och med stridssjukvårdare. Figur 13. Schema över processen i Fas 3. Figur 12. Schema över processen i Fas 2. Figur 15. Projektgruppen demonstrerar prototyp under besök på Försvarsmedicincentrum. Figur 14. Schema över processen i Fas 4. 24. 4.4 FAS 4: AVSLUTANDE FAS FÖMEDC 3: UTVÄRDERING Ett sista besök hos FömedC gjordes för att stämma av, få feedback på resultatet och fånga upp eventuella detaljer som glömts bort under processen. Prototyper av Bårrito, Wrapbag och Bärremmen togs med för att utvärderas av en specialistofficer och ämnesexpert inom stridss- jukvård, samt en av stridssjukvårdsinstruktörer- na som närvarade vid det första besöket. Under besöket gav de sitt utlåtande om prototyperna och bidrog med värdefulla insikter och diskussion om möjliga förbättringar. Besöket dokumenterades med foto, anteckningar och ljudupptagning. Foto från besöket ses i Figur 15. SLUTPROTOTYP Baserat på feedbacken från besöket hos FömedC omarbetades vissa lösningar på Bårrito-konceptet. Utifrån anteckningarna diskuterades utformnin- gen på förändringarna fram och sammanställ- des i ett mönster och ett tillhörande beskrivande dokument. Dessa skickades sedan till SnigelDe- sign som tog fram en slutgiltig prototyp hållbar nog att testas av användarna på övning. Figur 16. Stridssjukvårdare får genomgång av Bårrito. 5. RESULTAT De metoder och det arbetet som utfördes under processens gång resulterade i en stor mängd kunskap om användaren och idéer som utveck- lades genom iterationerna under processens genomförande. I det här kapitlet återfinns de viktigaste resultaten från projektet och en ingående beskrivning av släpbåren Bårrito. 27. 28. BASKONSTRUKTION Baskonstruktionen på båren består av liggytan och överdraget på båren, samt anordningar för fastspänning och släpning eller lyft. Användaren kommer som mest i kontakt med bårens baskon- struktion när båren nyttjas aktivt, till skillnad från vid den passiva användningen som sker när båren är nedpackad. LIGGYTA Liggytan är basen till släpbåren, det är mot liggytan som alla andra delar, fasta som modulära, monteras. Liggytan är ett stycke canvastyg med vattentät beläggning, dimensionerat efter en stor människa (ca 2 x 0,5 m). Canvasen behöver vara slittålig, både för att kunna bära patienten men också för att kunna ta det slitage som är nödvändigt för att låta båren användas flera gånger. Längst ned på liggytan fortsätter canvasen ut i det som kallas fotsäcken, fotsäcken omfamnar fötterna på patienten under användning så att fötterna inte faller av och släpar mot marken om patienten är medvetslös. På liggytan sitter en silhouette av en människas överkropp för att övertydligt visa var en patient bör placeras och på vilket håll. Se Figur 18. ÖVERDRAG Överdraget är tillverkat av ett tunnare och lättare, tältduksliknande tyg som skyddar patienten från väder och vind under användning, samt håller patienten på plats på båren. Överdraget är fast monterat på liggytan och sitter på vardera sida om liggytan. Det är genom fållor i överdraget som bogserremmen löper och på så vis stramar åt överdraget, lite som en gymnastikpåse. På överdraget sitter extra tygstycken i form av de vingar som skall användas för att omsluta användaren helt. Överdraget är dimensionerat för att de två vingarna skall nå över en stor människa med full stridsutrustning på. Vingarna kan fästas mot varandra med kardborrestycken som sitter sydda på vardera vinge. FASTSPÄNNINGSREM Fastspänning av patienten sker till stor del genom att överdraget och fotsäcken stramas åt, antingen med bogserremmen eller med den dedikerade åt- dragningslinan som löper i samma fålla. Utöver detta är båren utrustad med ett brett band på vardera sida av liggytan. Dessa läggs över bröstet på patienten och fäster mot varandra med kardborre och stabiliserar patienten på båren. Liggytan är utrustad med öglor av rem för att tillåta användaren att ytterligare stabilisera med med egna remmar, rep, eller snoddar. SLÄPSYSTEM Båren är tänkt att släpas med den dedikerade bogserremmen eller med de två översta lyfthand- tagen. Bogserremmen är en lång rem vars handtag ligger exponerat i huvudändan av båren. På var sida av handtaget sitter en ögla som medger handgrepp eller agerar som fästpunkt för krokar eller selar. Bogserremmen stramar dessutom åt överdraget kring patienten automatiskt under släpning. Vid släpning med hjälpa av bårens två översta lyfthandtag kommer överdraget inte stramas åt automatiskt, utan måste stramas med åtdragningslinan. BÄRSYSTEM Båren är utrustad med sex lyfthandtag som tillåter ett “viktlyftargrepp“ där handtaget läggs över handen och lastar av över hela handleden istället för att endast belasta fingrarna, se Figur 19. Genom dessa stora handtag kan även slanor träs för att skapa en styvare bår som kan vara enklare att hantera. 5.1 BÅRRITO Figur 19. Närbild på "viktlyftargreppet". Figur 17. Släpbåren Bårrito, förpackningen Wrapbag & tillhörande bärrem. Figur 18. Markering på liggytan visar ideal placering av patient. 30. Färgvalet på bårens olika delar motiverades av användarnas önskemål och behov, övrigt pro- duktsortiment hos SnigelDesign och av kognitiva teoretiska aspekter. Färgtemat delades in i olika nivåer efter deras syfte: huvudfärg, accentfärg och signalfärg. Exakta färgkoder har vid rapportens skapande ej fastställts. Huvudfärgen består av två eller fler snarlika nyanser av grått med grön ton. Färgerna täcker de stora ytorna på båren som liggytan, fotsäcken och överdraget. Nyansen anses vara en taktisk färg som smälter in i omgivningen och tillåter soldaterna att förbli oupptäckta. Accentfärgen är en uppsättning av två eller fler taktiska färger som drar sig åt sandfärgad eller en brunbeige nyans. Färgen återfinns på de kom- ponenter som användaren interagerar med till exempel lyfthandtagen, patientfastspänningen, öglor och kardborrefästen. Färgens uppgift är att kontrastera tydligt mot huvudfärgerna så att användaren lätt kan urskilja viktiga komponenter under stress och när det är mörkt. Signalfärgen består av en tydligt kontraster- ande färg som förslagsvis drar åt “coyote”, en gyllenbrun/gul färg. Färgen återfinns på mindre interaktionspunkter, exempelvis lås spännen och instruerande markeringar. MATERIAL Textila material, tråd, remmar, linor, spännen och andra plastkomponenter som Bårrito är tillverkad av kommer från prototypverkstaden hos SnigelDesign och urvalet baseras på företagets expertis. Materialen är vanligt förekommande i annan militär utrustning och uppfyller mycket höga krav. Bårkonstruktionen består bland annat av galonbelagd canvas och ripstop-tältduk som omsluter patienten. Handtag och andra områden som utsätts för mycket påfrestning består av remmar av militär standard. Slitageytan består av ett hårdare slittåligt material som kan tillverkas i tunna skivor, har låg friktion, är segt och kan rullas ihop med båren. Detta kan vara exempelvis högdensitets-polyetenplast eller polyuretan. Exakt material för slitageytan har vid rapportens skapande ej fastställts. För att tillåta utbytbara delar har båren utrustats med en sorts krok, kallad remkrok. Remkrokar- na låter med lite möda användaren montera på och av moduler utan att använda konsumtion- sprodukter som tejp, lim, eller buntband. Rem- krokarna är utformade så att en rem viks runt en bit plast varpå detta sys fast. Remmen som går runt plastbiten viker av och fästs mot liggytan på båren. Släpsystemet kompletteras av en modulär slitageyta som tillåter att båren släpas på grova underlag utan att dess baskonstruktion genast totalförstörs. Slitageytan är en löstagbar skiva av flexibelt, slitstarkt material som sitter på undersidan av liggytan och kan bytas ut när den blivit uttjänt. Beroende på markunderlaget som båren släpas över, och den sträcka som släpbåren behöver överleva, kan båren utrustas med olika tjocka, styva, slitstarka, lågfriktionsskivor. Valet av skiva påverkar givetvis vikt och volym av den ihoppackade båren. Utöver slitageytan kan även ett isolerande liggu- nderlag fästas mellan liggytan och slitageytan. Utöver att skydda patienten från markkyla, fördelar också liggunderlaget patientens tyngd över slitageytan, vilket förlänger slitageytans livslängd. En annan modul är den endast påtänkta patientsäcken som är tänkt att användas under kalla omständigheter. Patientsäcken liknar en sovsäck med inbyggt liggunderlag och fästs på ovansidan av liggytan. Patientsäcken är tänkt att kunna ersätta det bristfälliga patienttäcket som används idag. BÄRREMMAR Till släpbåren tillkommer två externa bärremmar som kan användas för att avlasta bärandet på ett flertal olika sätt. En bärrem består av en bred rem med öglor längs hela. I varje ända av remmen sitter ytterligare öglor som agerar fästpunkter för tillhörande karbinhakar som fästes i en eller båda ändar av remmen. Bärremmen fästs i baskon- struktionen med hjälp av dedikerade öglor som återfinns på lyfthandtagen. Bärremmen kan på så sätt användas som axelrem utan att ockupera grepp som är ämnade för handen. FÄRGVAL MODULARITET FÖRPACKNING Släpbårens förpackning, kallad Wrapbag, är en mångsidig väska med stor öppning för att underlätta i och urpackning av släpbåren. Den är utformad på så vis att den rullas ihop från öppningen innan den stängs vilket gör att den automatiskt anpassar sig efter bårens storlek oavsett vilka moduler som är monterade eller hur tätt båren rullats ihop. Öppningens kanter är förstyvade med plastskenor, och kan därför hållas stängd av endast ett spänne. På bårväskans utsida sitter fästpunkter för bärremmar. Utöver dessa fästpunkter är hälften av bårens utsida täckt av molleväv1 för att tillåta användarkonfigurationer av bårväskan. Se Figur 21. 1 Molleväv - en typ av fästsystem som används flitigt på militär utrustning. Systemet bygger på en hane och en hona som vävs samman och bildar en stabil sammanfog- ning. Figur 22. Närbild på en bärrem. Figur 23. Två soldater använder bärremmarna vid släpning. Figur 21. Wrapbag öppen, sluten & Molleväven på förpackningens utsida. Figur 20. Soldat rullar ihop öppningen på Wrapbag. 32. Bårrito förvaras under transport i sin förvaring- slösning kallad Wrapbag, en bårväska speciellt framtagen för Bårrito. Wrapbag öppnas med ett klickspänne som tillåter snabb upp- och ned- packning av båren. Bårväskan bärs som ryggsäck eller axelremsväska, alternativt fästs den mot annan utrustning eller mot en större väska. Samma fästsystem som tillåter detta kan också användas för att fästa exempelvis första-förbands-kit, direkt mot bårväskan. UTPLACERING AV SLÄPBÅREN Oavsett vilket bärsystem som används kan släpbåren enkelt nås genom att lossa ett klick- spänne på bårväskan. Båren avlägsnas enkelt från förpackningen, tack vare den stora öppningen som bildas. När båren är framme lossas ett nytt spänne, fäst på själva släpbåren som håller den ihoprullad, och båren rullas ut. Bårens överdrag viks i samband med utrullningen ut åt sidorna och släpbåren är redo för användning. PLACERING AV PATIENT Patienten omhändertas och förbereds för transport, för att skydda patienten från nedkylning placeras ett patienttäcke1 runt patienten. Efter detta placeras patienten på båren, antingen på egen hand eller med hjälp av andra soldater. Detta kan göras genom ett klädlyft2 eller genom att patienten vänds på sin sida varpå båren skjuts in under patienten, se Figur 24. När patienten har placerats på båren kan släpning påbörjas på två olika sätt beroende på stressnivån, hotbild och hur akut skadan är. Vid mycket hög stressnivå slängs fotsäcken, som sitter i fotändan av båren, upp över patientens ben, se Figur 25. Soldaterna eller soldaten som greppar bogserremmen kan sedan genast påbörja släpa iväg med båren. När bogserremmen spänns sluter sig båren autom- atiskt kring patienten. Detta håller patienten på plats och skyddar mot exempelvis snö, vind, regn och snår. 1 Patienttäcke - Ett tjockt täcke som används för att behålla patientens kroppsvärme 2 Klädlyft - Ett typ av lyft som görs för att förflytta en patient där patienten greppas i kläderna. Vid lägre stressnivå, då situationen är mer kon- trollerad, placeras patienten på liggytan med mer omsorg enligt en markering som visar korrekt brösthöjd, som illustrerat i Figur 18. Armarna läggs rakt ut från kroppen. Därefter fälls ett brett band med kardborrefästen in över patientens bröstkorg från vardera sida. Dessa band fäster i varandra och omfamnar och håller fast patienten under armarna, se övre vänstra hörnet i Figur 25. Armarna placeras åter på bröstet och kan fästas mot varandra med patientens manschettknappar om denne är medvetslös. Kardborrebanden håller patienten stadigt på plats, men tillåter samtidigt sjukvårdare eller patienten själv att lossa patienten från båren med en enkel manöver. Om det skulle vara nödvändigt att komplettera fastspänningen av patienten görs detta med hjälp av små öglor av rem som sitter på liggytan där soldaten kan fästa egna remmar, rep, gummisnoddar mm. När soldaten som genomför transporten drar i bogserremmen, sluter sig alltså båren automa- tiskt kring patienten, men det lämnas en öppen spalt från fötter till ansikte, se nedre högra hörnet i Figur 25. Omslutningen kan förbättras genom att vika över de två “vingarna” av extra tyg som sitter på vardera sida av överdraget. Vingarna läggs så att de överlappar och hålls på plats av kardborrestycken på vardera sida av varje vinge. Patienten är nu väl skyddad från både regn, vind, och med hjälp av patienttäcket, kyla. Förflyttning kan nu påbörjas. Om nödvändigt kan stridss- jukvårdare, under eller efter transport, enkelt göra ingrepp genom att dra isär överdraget på avsett område av patienten. Som en följd av att endast en rem spänner fast patienten går det snabbt att byta position, exempelvis till framstupa sidoläge, eller för att flytta patient till ny transport. HANTERING AV BÅRRITO FÖRVARING Figur 24. Framtagning av bår och placing av patient genom vändning (utan patienttäcke). Figur 25. Patientfastpänningsbandet, fotsäcken, åtslutning av båren m.h.a. bogserrem & förslutning av vingarna. Oberoende av hur omsorgsfullt patienten har placerats i båren sker förflyttningen antingen genom lyft och bärande, eller genom släpning, till dess att patienten tas emot av fordon eller vårdin- rättning. Släpande förflyttning sker antingen med den långa bogserremmen, eller de två översta ly- fthandtagen, se Figur 26 samt överst i Figur 27. Bogserremmen låter en eller flera soldater greppa samma långa rem som dessutom är utrustad med öglor som tillåter användning av olika handgrepp, krokar och selar för att underlätta förflyttningen. Släpande förflyttning kan beroende på miljön ofta vara den mest fysiskt krävande typen för såväl patient, släpande soldater och båren i sig, undantag kan vara i vintermiljö där snötäcke kan innebära att en släpbår med lätthet kan dras långa avstånd på grund av den låga friktionen. Den långa bogserremmen möjliggör att båren kan dras av en skidande soldat. De olika plastskivor som kan fästas mot undersidan av släpbårens liggyta klarar olika långa sträckor och olika slitande underlag. Underlag som asfalt och grus är väldigt slitsamma medan snö och gräs glider lättare. De två lyfthandtagen i huvudändan av släpbåren kan också användas för att släpa båren. Detta lyfter bårens främre ände med patientens överkropp från underlaget. Patienten får här en mer sittande ställning. Denna teknik liknar den som används på dagens bårmatta och låter två soldater släpa båren med mer kontroll. 1 Slana - Smal trädstam vars grenar ansats bort Under längre förflyttning är bärande förflyttning att föredra eftersom fler soldater kan hjälpas åt att dela bördan. Upp till sex soldater kan hjälpas åt att bära båren i de sex lyfthandtagen som sitter längs bårens sidor. De två bakre handtagens längd och placering tillåter att en soldat kan bära den lättare fotändan av båren på egen hand och då behövs endast fem bärande soldater. Ytterlig- are kan tillhörande bärremmar fästas i de övre två handtagen på vardera sida och därigenom tillåta att tre soldater lyfter båren. Mer utförligt om bär- remmarna finns att läsa i avsnitt 5.1 Bärremmar. Lyfthandtagen är utformade på så vis att slanor1 kan föras längs bårens sidor genom lyfthandta- gen och på så vis få släpbåren att agera mer som en styv bår. Båren kan då lyftas av endast två soldater om nödvändigt. Vid bärande förflyttning dras inte överdraget åt på samma vis som vid släpning eftersom det är bogserremmen som stramar åt överdraget. På båren finns därför en lina med dragsko som löper jämsides med bogserremmen. Dragskon kan användas för att strama åt linan och överdraget för att uppnå samma effekt även vid bärande för- flyttning, se mellersta bilderna i Figur 27. FÖRFLYTTNING AV PATIENT Figur 26. Släpning m.h.a. bogserrem. Figur 27. Släpning m.h.a. lyfthandtag, åtdragning av överaget m.h.a dragsko, 5-manna lyft & lyft m.h.a slanor.Figur 26. Släpning m.h.a. bogserrem. 36. Släpbåren är utformad för att användas flera gånger med sina modulära och utbytbara slitdelar. Båren behöver av denna anledning kunna tvättas. Materialen tillåter skrubbning med rotborste eller maskintvätt. När båren är redo att packas ihop påbörjas detta genom att breda ut båren och överdraget platt. Bogser- remmen kommer då försvinna in i fållan på överdraget. Den sista biten av remmen packas in i det tubformade handtaget som sedan fästs med kardborre i bårens huvudhända. Risken för trassel minimeras. Överdraget viks sedan in över liggytan från vardera sida och båren rullas taj ihop från fotändan. Det spänne som används för att hålla båren tätt ihoprullad är placerat på så vis att användaren kan rulla båren över spännet för att sedan kunna spänna det utan att släppa greppet om båren och riskera att tappa spänning i rullen. Den ihoprullade båren förs enkelt ned i den stora trattformade öppningen på bårväskan Wrapbag. Wrapbag rullas ihop från öppningen innan dess spänne dras åt. Detta gör att förpack- ningens storlek anpassar sig efter bårens storlek vilken kan variera beroende på vilka moduler som är monterade. UNDERHÅLL En släpbår utsätts för hårda påfrestningar och delar kan förväntas gå sönder med användnin- gen. Vissa reparationer behöver kunna göras av soldater i fält, och andra görs av underhållsper- sonal på basen. Den mest utsatta delen av båren är slitageytan, den plastskiva som sitter fäst på undersidan av liggytan. Slitageytan är fäst med så kallade remkrokar, se Figur 28. Remkrokarna kommer slitas med tiden. Det finns redundans i systemet men om slitageytan skulle riskera att lossna på grund av flera trasiga remkrokar så kan soldaten i fält själv stärka upp infästnin- gen med hjälp av buntband eller linor som fästs i korta öglor av rem på liggytans undersida. Det underhåll som sker på en bas eller verkstad kan exempelvis vara ersättning av remkrokar, byte av slitageyta (antingen till en ny av samma sort eller en som är specialiserad för en annan miljö) eller infästning av extra liggunderlag för att isolera patienten mot markkyla. ÅTERSTÄLLNING Figur 28. Ihoprullad bår, bårens slitageyta & närbild på remkrok. 37. Genom kvalitativa studier av användare inom hemvärnet och av stridssjukvårdsinstruktörer på FömedC har vissa genomgående behov iakttagits. Dessa behov som användarna uttryckt för sin utrustning, samt förbättringsmöjligheter av dagens bårlösningar har avgjort arbetets riktning och designbesluten som fattats. Varje individuell fas i genomförandet har inneburit olika saker för utvecklingsarbetet. Fas 1 stod för en bredare undersökning och utforskande av användarnas behov. Under fas 2 utvecklades en stor mängd idéer, skisser och mockups samtidigt som förståelsen för behoven ökade. Under fas 3 skapades ett flertal prototyper som testades av projektgruppen. Slutligen i fas 4 utvecklades och utvärderades slutkonceptet. BÄTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR PATIENTEN Ur de två första pilotintervjuerna, det första besöket hos FömedC, och intervjuer med de tre stridssjukvårdsinstruktörerna på plats, framkom att många användare helst inte nyttjar den gröna bårmattan, trots att det är det materiell förbanden tilldelas. Bårmattan uppfattas som klen och instabil vid lyft och släpning, samt att handtagen ofta går sönder. Istället köper vissa förband hellre in Foxtrot-båren eftersom den uppfyller fler av an- vändarnas krav. Foxtrot-båren är framförallt håll- fastare och stabilare vid släpning eftersom den är gjord av en tjockare plastskiva istället för skum som bårmattan är tillverkad i. Vi kunde utifrån detta konstatera att en ny lösning behöver överlag både vara och kännas hållfast, framförallt gällande handtagen. Något som upplevdes som mindre bra med Foxtrot-båren var att den vid bärande av patient, på grund av handtagens placering, kunde vika ihop sig vid höften på patienten. Soldaterna på FömedC kallade detta för “fällknivseffekten”. Till följd av detta försvårades stabilt bärande av patienten, samt orsakade patienten visst obehag och obalans. Fällknivseffekten konstaterades bero på handtagens placering på båren, och togs hänsyn till vid utveckling av Bårrito. Stridssjukvårdarna uttryckte också att det är mycket viktigt att skydda patienten mot kyla och att det patienttäcke som används idag, är för stort och otympligt för att ta med sig i strid. På grund av detta används det i mindre utsträckning än vad som egentligen är önskvärt och nödvändigt för patienten. I många fall används istället jackor och annat som finns tillgängligt som substitut för täcket. Därför kom det att läggas fokus på värme- hållning av patienten i utvecklandet av Bårrito. Kommunikation är mycket viktigt under hela omhändertagandet. Stridssjukvårdaren talar hela tiden med patienten för att försäkra sig om med- vetandegrad och för att lugna patienten. Även ickeverbal kommunikation är viktigt. Stridss- jukvårdaren tar puls på patienten under om- händertagandet för att kontrollera status, och en AT-MIST fästs på patienten för att göra en enkel överlämning till nästa person som ska ta hand om patienten. Utifrån detta kunde det konstateras att det är viktigt för sjukvårdaren att kunna komma åt patientens armar och utrustning, även efter att denna har placerats och spänts fast på båren. Samt att kommunikation inte fick försvåras. 5.2 RESULTAT AV ANVÄNDARSTUDIE 38. Användare har uttryckt att det är svårt att spänna fast patienten på bårmattan eftersom spännet kräver visst precisionsarbete som inte alltid är möjligt under den stressiga situation som ett om- händertagande i fält innebär. Precisionsarbete vid hantering av båren bör därför minimeras så att användarfel förhindras. Däremot skall nämnas att de två intervjuade hemvärnssjukvårdarna ställde sig mer positivt till bårmattan än stridss- jukvårdarna på FömedC. De ansåg att bårmattan var bra i sin enkelhet, och att den fungerade bra när den används som den ska. De tyckte även om att den gick att bära på ett enkelt sätt. Anlednin- gen till detta kan ha att göra med större vana av produkten, eller att de inte hade tillgång till andra bårar. Däremot kunde gruppen utifrån detta dra slutsatsen kring att både hemvärnssjukvårdarna och stridssjukvårdare värdesatte intuitivitet och enkel användning. Foxtrots fastspänningssystem upplevdes av stridssjukvårdarna bättre än bårmattans tack vare färgkodningen på dess spännen. Däremot upplevdes remmar från spännen och handtag till viss del som “trassliga”. Att båren, förutom spännena, i stort sett är enfärgad uttryckte soldaterna kunde förvirra under användningen eftersom det kunde vara svårt att snabbt avgöra vilket håll som är fram på båren. Detta brukade de själva lösa genom att göra en markering med silvertejp. Att genom färgkodning och form på ett tydligt sätt skulle förklara användningen av Bårrito var därför av högsta prioritet. För att förtydliga ytterligare åt vilket håll patienten skall placeras kan liggytan även visa detta med en figur. Under observationer av omhändertaganden upptäcktes att både Foxtrot och Bårmattan har en tendens att kämpa emot upprullning och ville rulla eller fälla ihop sig själva så fort de lades ut på marken, vilket försvårade användningen. Stridssjukvårdarna behövde hålla ner bårarna mot marken antingen ståendes ovanpå, eller med hjälp av patienten. Något som projektgruppen ämnat att förbättra i utvecklandet av Bårrito. Ytterligare ett problem med hanteringen av Foxtrot var att väskan kunde vara svår att både packa i och ur vilket till största del berodde på att öppningen inte kunde töja sig om båren rullats för stor. Detta ställdes även som krav på Bårritos väska. Foxtrot har en tillhörande väska. Väskan upplevdes lätt att ta med och fästa tack vare molleväven och dess behändiga form och storlek. Användare uttryckte dock en önskan för ytterlig- are alternativ för bärande, exempelvis ryggsäcks- remmar. Om produkten medger flera olika sätt att bära produkten på, är det större chans att soldaten tar med sig den. En av instruktörerna visade hur de tidigare själva hade kompletterat Foxtrot- väskan med bungeelinor som bärremmar. Att produkten är liten och lätt, samt går att bära på olika sätt, implementerades även i Bårrito. En annan funktion som uppskattades med Foxtrot var bogserremmen. Bogserremmen medger släpande på fler sätt än att släpa med händerna, exempelvis med remmen över bröstet. De uppskattade även bärsystem som omfördelar vikt på större muskelgrupper, och uttryckte att de uppskattas om att det i den nya lösningen tas hänsyn till ergonomin. Soldater på fält bär ofta tungt, och uppskattar om detta kan göras på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Det var därför ett huvudfokus att bärande och släpande skulle göras så lätt som möjligt. Något som även uppskattades av stridssjukvårdarna är möjligheten att reparera produkten i fält. Soldater har oftast inte tillgång till avancerade verktyg, lagning bör istället kunna göras med hjälp av annan utrustning som soldater ofta bär med sig, som silvertejp eller buntband. Detta togs även hänsyn till vid fästningen av plastskivan mot själva båren vid design av Bårrito eftersom den möjliggör reparation med hjälp av buntband om olyckan skulle vara framme. VIKT & VOLYM Användarstudierna visade att soldatens komfort i allra högsta grad bör prioriteras. Stridssjukvår- dare som intervjuades på FömedC menade att komfort är mycket viktigt för soldaterna, och produkter ska kunna bäras och fästas på utrust- ningen på ett enkelt sätt. Om materiel är för stort eller tungt, tenderar soldaten att inte ta med sig det överhuvudtaget. Detta ställde krav vid ut- vecklandet av Bårriton eftersom den inte fick väga mer än redan befintliga bårar på marknaden. Som ett exempel rörande detta nämndes Xtract. Den ansågs ha många åtråvärda funktioner, men även vara för stor att ta med sig i fält. Därför hades som mål att inte överskrida volymen som Foxtrot har, eftersom detta ansågs vara en acceptabel volym. BÄTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SJUKVÅRDAREN MODULÄRITET & VALMÖJLIGHETER FÖR ANVÄNDAREN 39. När båren används är det även viktigt att inte bårens väska blir dödvikt. Men vissa av stridss- jukvårdarna nämnde att de vid användande av Fox- trot-båren använde bårens väska till att förvara grup- pmateriel som fråntagits patienten vid omhänderta- gande. Vid observation av omhändertagande framkom det att stridssjukvårdaren frågar patienten om denne har ammunition, radio eller annan liknande utrustning på sig. Detta för att dessa saker räknas som gruppmateriel och plockas av patienten eftersom det är viktigt att detta inte fraktas bort med patienten. Projekt- gruppen drog därför slutsatsen att väskan kan fylla en funktion även om den för tillfället inte förvarar en bår. Därför utvecklade gruppen en väska vars storlek går att förminska eller förstora beroende på innehåll. Vid omhändertagande av patient jobbar stridss- jukvårdarna med att hindra material som används till omhändertagandet från att spridas ut. Allt skräp, från engångsmaterial så som plastembal- lage och bandage, till lös utrustning som vatten- flaskor, måste tas med från platsen. Inga spår får lämnas kvar efter att soldaterna, allt för att inte röja för eventuell motståndare att det befunnit sig där. Skräpet stoppas ofta i stridssjukvårdarens egna fickor, men skulle med fördel kunna stoppas på patienten enligt stridssjukvårdarna själva. Det är onödigt att bära på skräp som tar plats och som väger, men det kan även ge viktig information till nästa person som ska ta hand om patienten om emballagen från bandage och liknande följer med patienten. Därför skulle det på en ny bår vara en fördel om den medgav någon typ av lättare förvaring. FUNKTIONER & BEHOV Behoven som uppkom under projektets gång kunde sammanställas, värderas mot varandra och mot framtagna lösningskoncept. Många av behoven som användaren har hänger ihop och påverkar varandra, vilket också gör det möjligt att lösa flera behov med en enstaka funktion. Nedan illustreras de huvudbehov som slutkonceptet förväntades uppfylla och vilka funktioner som slutligen uppfyllde de olika behoven. Figur 31. Schema över samband mellan kartlagda behov och funktionerna som ska uppfylla dem. Figur 30. En påtejpad figur markerar riktning och sida på Foxtrotbåren. Figur 29. M.h.a. bungylinor och karbinhakar kan Foxtrotförpack- ningen bäras som ryggsäck. 40. Utifrån den grund som lades genom det begynnande utforskandet av kontexten och resultaten ur användarstudien möjliggjordes designbeslut under processens gång. Besluten rörande utformningen av båren var baserade på kunskap om användaren. Utvärdering av design- beslut togs genom utvärdering av prototyper under processens gång och resulterade i ytterlig- are kunskap för vidare arbete. ÖVERDRAGETS UTFORMNING En av släpbårens mest särpräglade aspekter är det automatiskt slutande överdraget. Det blev under användarundersökningar i fas 1 tydligt att utrustning som är tänkt att användas i en situation där användarna är trötta, hungriga och i värsta fall i strid, omöjligt kan vara för enkel att använda. Det blev också tydligt under besöket på FömedC att den kognitivt mest krävande uppgiften vid för- beredelse av en bår, många gånger kunde vara att spänna fast patienten. Detta bland annat på grund av pilliga spännen som inte visade glasklart var de skulle sitta. Detta motiverade flera förslag på hur fastspänningen kunde förenklas och snabbas på. Den slutgiltiga lösning som sitter på Bårrito är lätt att förstå tack vare sin likhet till en gymnas- tikpåse, och har under tester visat sig snabb och felsäker. Utöver en snabb och enkel första säkring av patienten på båren, agerar överdraget som skydd mot exponering. Dels för vind och väta, men även hinder på marken, som snår och snö. De uppgifter som överdraget fyller är inte lika slit- ageintensiva som de för liggytan och överdraget tillverkas därför av ett tunnare tältduksliknande tyg för att spara vikt. Utseendet av tyget skiljer sig tillräckligt i färg och textur från liggytan för att användaren enkelt skall kunna se vad som är liggyta och överdrag. När överdraget har stramats åt kring patienten kvarstår en öppen spalt från ansiktet och ned till fotsäcken. Spaltens bredd varierar beroende på patientens storlek och utrustning men bidrar i samtliga fall till patientens nedkylning. För att åtgärda detta har överdraget utrustats med en “vinge” på vardera sida. Detta är inte mer kom- plicerat än extra tyg som kan dras över patienten tills vingarna överlappar och på så vis skyddar patienten fullständigt. Under fas 2 och början av fas 3 hölls vingarna stängda med hjälp av en dragkedja. Med flera löpare på dragkedjan skulle en vårdare kunna öppna blixtlåset endast kring en skada och på så vis bevara mesta möjliga värme. Ett problem som uppdagades var dock att dragkedjan inte tillät anpassning efter patientens storlek. Blixtlåset visade sig också vara svår att manövrera för patienten själv. Effektivt sätt blev patienten instängd i båren vilket inte alls är eft- ersträvansvärt. Blixtlåset fick ytterligare kritik vid det tredje besöket på FömedC. Användarna menade att alla blixtlås går sönder i fält, utan undantag. Sammantaget behövde dragkedjan bytas ut, den ersattes istället med kardborre. Kardborren tillåter fortfarande att en vårdare öppnar en avsedd del av överdraget, dessutom anpassas snabbt överdraget efter patientens storlek och viktigast av allt, patienten kan lossa sig från båren på egen hand. FASTSPÄNNINGENS UTFORMNING Överdraget och fotsäcken verkar i många fall vara tillräckligt för att hålla patienten stadigt på plats i båren. Det kan dock uppstå situation- er i exempelvis lutande terräng, där ytterlig- are fixering är nödvändig. Användare har även uttryck att fastspänningen kan vara nödvändig för att uppnå en upplevd säkerhet. Som tidigare diskuterat angående överdragets utformning, kan fastspänningen av patienten vara en av de krångligaste uppgifterna som skall utföras när en bår skall förberedas för transport. Fastspännin- gen på Bårrito har med detta i åtanke utvecklats för att innefatta få moment och noll tvetydighet. Detta uppnås genom att endast ha ett stort band istället för många små, vilket är möjligt tack vare att överdraget också bidrar till fastspänningen. 5.3 DESIGNBESLUT "Domhär jävla spännena asså! Det är ju helt IG, och knepigt att få ihop ett mot ett och röd med röd o.s.v. Det måste vara enkelt" [Stridssjukvårdare om Foxtrotbåren] 41. Bandet fästs inte med ett klickspänne som på de flesta andra bårar, utan istället med ett brett kardborrestycke. Detta betyder att spännet inte behöver justeras efter att det låsts, och användaren slipper ännu ett moment. För att underlätta vid olika specialfall som kan uppstå och är svåra att förutse, är bårens liggyta på insidan utrustad med ett antal öglor placerade längs kanten. Dessa tillåter att användarna i dessa specialfall fäster egna remmar, rep eller bungeesnoddar för att yt- terligare fixera patienten eller dess utrustning. SLÄP & BÄRSYSTEMETS UTFORMNING Bårrito är utrustad med en bogserrem som dels sluter överdraget kring patienten, och dessutom används för att förflytta båren med patienten på. Bogserlinan är därför utrustad med ett handtag i samma accentfärg som resten av interaktion- spunkterna. Utöver handtaget är bogserremmen på vardera sida av handtaget utrustad med öglor som tillåter fler dragare, eller fästning av selar och krokar. Detta önskades av användarna i fok- usgruppen på FömedC under fas 2, eftersom de i nuläget efteranpassar dagens bårar med egna lösningar på detta. När bogserremmen först togs fram blev längden satt så att den försvann helt in i fållan i överdraget när båren rätades ut, detta för att undvika trassel vid förpackning och transport. Under besöket hos Snigel Design, efter laboration och test visade sig bogserremmen för kort, speciellt om dragaren skulle stå på skidor. Bogserremmen förlängdes därför så att 150 centimeter rem kvarstod efter att båren rätats ut. Detta tillåter att en skidåkare drar båren utan att dra den över sina skidor. För att överflödet av rem inte skall trassla packas denna in i handtaget som sitter på remmen, handtaget har utrustats med kardborre som låter det öppnas upp och stängas till en tub. Användaren kan alltså dra i handtaget och låta remmen löpa ut ur ändarna på handtaget utan att behöva öppna kardborren. När användarna befinner sig i en trygg miljö och är tillräckligt många för att kunna lyfta båren, är detta att föredra över släpning, dels på grund av att det kräver mindre energi, och dels för att ingen lätt bår kan förväntas överleva att släpas långa sträckor. Båren är därför utrustad med bär/lyfthandtag. dessa är gjorda av bred rem för komfort. Handtagen har dimensionerats för att låta soldater med handmått större än 99 percentil man (Hanson et al., 2009) och handskar på, att trä hela handen genom handtaget. Detta låter användaren anta det så kallade viktlyftar- greppet som lastar av fingrarna genom att istället lasta mer över handleden. En annan dimension- erande faktor vore att användarna vill kunna föra slanor genom bårens handtag. Lämpliga slanor visade sig vara betydligt mindre än handtagen som dimensionerats efter soldatens händer och detta önskemål uppfylldes alltså redan. Placering av handtagen var en stor osäkerhet vid tillverkningen av de olika koncepten. Olika kon- figurationer testades och den slutliga lösningen använder den konfiguration som ej fick an- märkningar från användarna. Det noterades att fotändan på såväl Bårmattan som Foxtrot och Xtract var väldigt lätt att lyfta. Fotändans handtag på Bårrito har därför förlängts nog för att tillåta en användare att greppa båda handtagen i en hand och på så vis frigöra en bärare för ett annat handtag eller uppgift. Utöver bärhandtagen har det tagits fram ett tillbehör som liknar axelremmar. Dessa bärremmar är tänkta att fylla flera funktioner där den grun- dläggande anledningen till dess tillkomst var att kunna användas som axelremmar som krokas fast i båren för att lasta av bärarnas händer, lämpligt- vis på de tyngsta området vilket oftast kommer vara handtagen vid patientens säte. Remmarna kan också användas för att underlätta släpning genom att fästa bogserremmen mot en dragares stridssele eller träs runt dragarens kropp. När båren inte används kan bärremmarna agera trans- portlösning för båren i sin förpackning. För att bärremmarna skall kunna användas som avlastande rem vid släpning och lyft av släpbåren, behöver dess längd kunna justeras för att passa flera olika användare. Detta görs genom att kroka karbinhakarna i de olika öglorna längs "Helst vill du ha en stor blinkande pil som berät- tar att såhär gör du" [Stridssjukvårdare om användingen] 42. hela bärremmen. Krokningen förenklas dels av att de remmar som bärremmen är uppbyggd av har olika bredd, samt att remmen som bildar öglorna är sydd med några millimeters slack vilket gör att de ständigt buktar ut. SLITAGEYTANS UTFORMNING Slitageytan som fästs på liggytans undersida med hjälp av remkrokar är till för att förlänga bårens livslängd vid släpning, samt minska friktionen mot underlaget. Det kan vara skillnaden mella att orka släpa en bår 100 meter, eller flera kilometer i underlag som snö. Slitageytan är 41 centimeter bred. Det är fem centimeter smalare än liggytan. Anledningen till detta är att det slitage som liggytan behöver skonas från inte sker ända ut i kanterna utan bra direkt under patienten, speciellt under områden som huvud, rygg, säte och hälar. Eftersom slitageytan är relativt styv i jämförelse med liggytan, är det just slitageytan som bestämmer längden på den förpackade båren. Den bantade slitageytan har därav effektivt gjort bårens förpackning 5 centimeter kortare och lättare. Slitageytan smalnas även av ned mot patientens fötter för att spara ytterligare vikt. Slit- ageytan som monteras på släpbåren kan anpassas efter uppdraget. En bår som skall användas i snöiga fjäll kan ha en väldigt tunn och lätt slitageyta. Medans en släpbår som skall användas i urban miljö och släpas över asfalt behöver utrustas med en betydligt mer robust slitageyta. FUNKTIONALITET I SPECIALFALL Släpbårens syfte är att förflytta en skadad soldat, detta är en mångfacetterad uppgift vilket inte alltid kan ske enligt det idealfall som presenteras i avsnitt 5.1 Hantering av Bårrito. Skador kan se ut på många olika vis och kräver i vissa fall special- hantering. Ett sådant specialfall är amputationsskador i strid, exempelvis amputering av benen. Detta är en svår situation där patienten tappar mycket blod och värme och behöver därför skyddas från omgiv- ningen. Släpbårens automatiska stängning vid användning av bogserremmen, kommer även i ett "Skulle någon som helst släpbår klara mer än några hundra meter på asfalt, då skulle jag bli imponerad, den äter asså!" [Stridssjukvårdare om slitaget] Figur 32. Projektgruppen syr prototyp i SnigelDesigns verkstad. 43. "De bästa påsarna är dem som sväller när de öppn- as upp och sen kan tigh- tas åt när man stänger" [Stridssjukvårdare om förvaring] extremfall som detta sluta sig väl kring patienten genom att bårens nedre del viker sig uppåt och lägger sig över patienten vilket ytterligare hjälper till att skydda mot nedkylning och omgivningen. Båren komprimerar sig efter patientens storlek och gör den mer manövrerbar även i ett extremfall som detta. FÖRPACKNINGENS UTFORMNING Förpackningen är en viktig del gällande all utrustning som skall användas av soldater som rör sig till fots. Krångliga bärsystem eller otymplig utrustning kan exempelvis komma att lämnas kvar i fordonet på grund av detta. Utrust- ningen som ryms i förpackningen måste också vara lätt att få i och ur för att inte skapa frustration i situationer som kan vara väldigt stressade. En specialistofficer och ämnesexpert inom stridss- jukvård på FömedC, sammanfattar problemen med dagens förpackningar: “Har man inte packat ned foxtroten ordentligt så riskerar den att fastna i fickan. När man stoppar tillbaks foxtrot i fickan så måste man veta om hur man skall rulla den, rullar man den för stort så går den inte i, vilket skapar frustration. Där har ju då Xtract valt en betydligt större, asså överdimensionerad säck, och ja, det är ju en lösning som gör det lättare att få i och ur den, men samtidigt så blir den större.” Förvaringslösningen som tagits fram har som huvudkrav haft att den skall tillåta användaren enkel tillgång både vid i och urpackning av släpbåren, oavsett om båren är hårt eller löst rullad vilket kan tänkas ske när soldaten är trött. Att för- packningen kan ta emot olika storlekar på bårar är också nödvändigt för att tillåta användare att tillföra moduler såsom liggunderlag eller grövre slitageytor. Bårväskan som tagits fram kallas Wrapbag och har en väl tilltagen och trattformad öppning för att tillåta bårens varierande storlek. Den hålls stängd av endast ett klickspänne för att ge användarna snabb tillgång till båren inuti. För att bårväskan inte skall vara för stor och otymplig efter att släpbåren placerats i den, har den utformats för att rullas ihop från öppning vid stängning, detta gör att förpackningen alltid blir tight och antar samma storlek som innehållet. 44. Genom den grundläggande undersökningen av produktens kontext kunde idérymden få sin första avgränsning, detta gällde aspekter som vikt, volym, materialval, och utseende. Exempelvis kunde det konstateras att en bår som väger exempelvis fem kilo ej kommer brukas eftersom den helt enkelt är för tung jämfört med konkur- rerande utrustning. Ett annat exempel är att allt material som används måste vara signaturanpas- sad1. En tidigt dragen slutsats som har präglat hela projektet, är konflikten mellan vikt/volym och slittålighet/varmhållning. Det första besöket och den studie som utfördes hos FömedC under fas 1, ledde till en ytterligare minskning av idérymden. Detta dokumenterades genom en tydligare prioriterad behovslista. Med denna första djupare förståelse för användarna, såg tidiga varianter av koncepten Autobår, Drakbår, Krambår och Överdragsbår, dagens ljus. Vissa av dess växte fram i olika takt under kommande faser medans vissa lades på is. Den prototypplattform som syddes upp under fas 1 möjliggjorde testning av flera mindre idéer under fas 2, dels idéer från koncepten men även fristående lösningar på exempelvis löstagbara bärhandtag. De koncept som var aktuella under fas 2 varierade mycket i vilket behov de ämnade lösa och den fortfarande stora idérymden möjlig- gjorde ett fritt utforskande av icke konventionella lösningar för bärande, förpackning, fastspänning och intuitiv användning. Ett exempel på detta är en bår som endast har slityta under patientens säte och hälar, patienten släpas i en sittande ställning. denna idé kasserades bland annat på grund av att konstruktionen kan bli svår att bära, patientens skador kan även kräva en annan transportställn- ing. De workshops, intervjuer och observationer som genomfördes under andra besöket hos FömedC möjliggjorde en utförlig utvärdering av samtliga koncept och den prototyp på Autobåren som medtagits. Utvärderingen skedde tillsammans med väl kvalificerade stridssjukvårdsinstruk- törer från flera olika förband inom Försvarsmak- ten. Utifrån resultatet ur den workshopen som hölls kunde behovslistan värderas av projekt- gruppen och prioriteras om. Behovslistan och 1 Signaturanpassad - Anpassning av militär utrustning för att förhindra eller fördröja dess upptäckt på sensorer. Ex. bildförstärkare eller IR-kamera. 5.4 DELLÖSNINGAR Figur 33. Protoyp av Drakbår monteras ihop, i bakgrunden syns en version av Autobår med prototypplattformen som bas. 45. "Problemet med att ha tjugo lameller är att då har du tjugo möjliga sva- ga punkter, å går en sån sönder, ja då har du ett jäkla ankare där" [Stridssjukvårdare om koncept Drakbår] den input som framkom ur besöket nyttjades för att utvärdera koncepten från föregående fas och begränsade idérymden ytterligare. Vidareutveckling av koncepten Autobår, Drakbår och Överdragsbår, skedde med behovslistan och tidigare dellösningar som bakgrund. I fas 3 testades principer för de olika koncepten genom prototypande. Utifrån tester kunde konceptet Drakbår elimineras ur lösningsmängden eftersom dess i princip inte uppfyllde de behov som ansågs relevanta för slutprodukten. Användare yttrade även reservationer för designen under utvärderin- gen i slutet av fas 2. En dellösning för att fästa plast på liggytan med hjälp av buntband togs med från konceptet Drakbår till vidareutvecklingen av koncepten Autobår och Överdragsbår. Mer om koncepten finns att läsa i bilaga 1 & 2. De uppdat- erade prototyperna för koncepten Autobår och Överdragsbår togs med till SnigelDesigns kontor och verkstad i slutet av fas 3. Det snabba och flexibla arbete som utfördes där, i samverkan med uppdragsgivaren, resulterade i att koncepten i många aspekter slogs samman och blev den första iterationen av det slutgiltiga konceptet, släpbåren Bårrito. Bårrito utvärderades på FömedC och en specialist- officer och ämnesexpert inom stridssjukvård bads om ett utlåtande vilket följde: “Jag tycker att den ser väldigt bra ut, genomtänkt. Den är också enkel i sin konstruktion, Vad jag speciellt tycker om är att ni valt att göra den här lösningen för att stänga (bogserremmen), vilket gör att det blir ett antal moment mindre, jag behöver ju egentligen bara få upp patienten på den här, först rulla ut, få upp patienten och sen dra, så vet jag att då sitter det good enough! Sen kan jag vid behov förstärka osv. Men som jag sa redan första mötet, asså en släpbår är fortfarande en släpbår, den har begränsade användningsområden på samma sätt som att en hård bår har begränsade användningsområden, det finns liksom inget multi-useful. Men den här riktar sig mot en specifik funktion, det är långt ut, bärbart, väger inte mycket. Jag tycker att ni har träffat bra på den. Jag är imponerad hittills.” Utöver detta utlåtande gav personalen på FömedC bra feedback på mindre korrigeringar, Dessa genomfördes och resultatet blev till den släpbåren som beskrivs i avsnitt 5 Resultat. Figur 34. Projektgruppen inväntar möte på FörmedC. 6. DISKUSSION I kapitlet diskuteras de faktorer som ansetts vara viktiga och haft stor inverkan på utvecklingspro- cessen i sin helhet. De viktigaste områdena är va- liditeten i de beslut som tagits, utmaningar under processens gång och möjligheter för vidareu- tveckling. 47. 48. TESTER AV PRODUKTEN Trots att gruppen sydde upp en fullskalig modell av Bårrito i korrekt material, fanns inte tid kvar för användare att testa det en verklig kontext. Bårrito testades av projektgruppen genom att släpa en fullt utrustad man på asfalt ca 100 meter, vilket båren höll för men slitageytan förbrukades. För att på allvar kunna avgöra huruvida produkten lämpar sig för militär verksamhet ute i fält, skulle den ha behövts testas av stridssjukvårdare på en övning. Den har inte heller testats i “skarpt läge” det vill säga under en stressig situation. Ett sådant test hade kunnat avslöja mycket om användarens förståelse av produkten. Då SnigelDesign har beslutat att börja producera produkten, kommer den troligtvis att testas innan lansering. Det är av yttersta vikt att detta görs i rätt miljö under en övning även om den senare kan komma att testas av FömedC. Detta för att röja ut eventuella missar med designen innan produkten börjar produceras i större mängder. VAL AV SLITAGEYTA Projektgruppen hade som mål att testa flera olika slitstarka plaster som slitageyta mot marken. Tanken var att bestämma en plast för båren som presterar mycket bättre än den polyetenskivan som satt på båren vid testning hos SnigenDe- sign. Under besöket hos SnigelDesign föreslogs det tester av ultrahögmolekylär polyeten(UHM- WPE). Sedan skulle en kostnadsberäkning göras för att se om det högre priset för UHMW-plas- ten kunde motiveras med en mycket högre slit- tålighet vid släpning. Arbetet kom så pass långt att UHMW-plasten fanns på plats hos projek- tgruppen, men på grund av tidsbrist och att modellen av Bårrito i slutskedet av arbetet befann sig hos SnigelDesign, kunde inga tester av plasten utföras. Detta lämnas istället som en potentiell ut- vecklingsmöjlighet för framtiden. URVAL AV ANVÄNDARE Det ansågs nödvändigt att designprocessen skedde i nära anknytning till användargrup- pen för att kunna uppfylla projektets mål och svara på de frågeställningar som var relevanta för projektet. I de intervjuer och observationer med användare som gjorts har användarna haft erfarenhet från flera olika delar av Försvarsmak- ten. Även om områdena med förhållanden och kunskaper skiljer sig mycket åt mellan de olika användargrupperna är de en förhållandevis homogen grupp. De tränas på samma sätt och använder samma metoder och förhållningssätt vilket gjorde att vi valde ha mycket kontakt med bara några få lead users. Syftet med pilotstudierna var att skapa en bild av användaren, situationen och förtydliga vilka behov användaren hade. För dessa intervjuer gjordes ett urval utifrån de kontakter som projektgruppen hade med Försvarsmakten. De användare som in- tervjuades hade erfarenhet av produkten och dess användningssituation, således kunde den kvali- tativa datan ur dessa intervjuer anses ha kredib- ilitet. De som intervjuades, mestadels hemvärns- soldater, ansågs uppfylla syftet för intervjuerna i denna fas och gav en grundläggande förståelse att basera vidare utforskande av användare och behov på. Vidare utforskande av användaren och behov skedde inom FömedC. Flera av sjukvårdsinstruk- törerna som intervjuades och deltog under obser- vationer kunde betraktas som lead users och hade en större kunskap om ämnet stridssjukvård och de produkter som brukas för transport av skadad soldat men även en förmåga att formulera prob- lematiken hos dagens produkter. En svårighet som uppstod i samband med ut- forskandet av användargruppens behov var de okända för- och nackdelarna som förankrades med att definiera släpbårens exakta användare. Försvarsmaktens personal innefattar ett brett spektrum av