Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för avdelningsnamn Forskargruppsnamn CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Examensarbete ACEX20-19-KBSMA Göteborg, Sverige 2019 Vem bygger de för egentligen? En kritisk analys av gentrifiering och stadsutveckling i Bergsjön. Examensarbete inom kandidatprogrammet Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik Kristel Bergstrand Sofia Mohammed Amman EXAMENSARBETE ACEX20-19-KBSMA Vem bygger de för egentligen? En kritisk analys av gentrifiering och stadsutveckling i Bergsjön Examensarbete inom kandidatprogrammet Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik Kristel Bergstrand Sofia Mohammed Amman Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för avdelningsnamn Forskarguppsnamn CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, 2019 Vem bygger de för egentligen? En kritisk analys av gentrifiering och stadsutveckling i Bergsjön Examensarbete inom kandidatprogrammet Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik Kristel Bergstrand Sofia Mohammed Amman © KRISTEL BERGSTRAND, SOFIA MOHAMMED AMMAN, 2019 Examensarbete ACEX20-19-KBSMA Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Chalmers tekniska högskola 2019 Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Chalmers tekniska högskola 412 96 Göteborg Telefon: 031-772 10 00 Omslag: Göteborgs Stad Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Göteborg 2019 I Vem bygger de för egentligen? En kritisk analys av gentrifiering och stadsutveckling i Bergsjön Examensarbete inom kandidatprogrammet Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik Kristel Bergstrand Sofia Mohammed Amman Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Chalmers tekniska högskola SAMMANFATTNING Gentrifiering är en process som beskriver hur sammansättningen hos en grupp markanvändare förändras till den grad att en betydlig del av den nya befolkningen har en högre socioekonomisk status än den tidigare samtidigt som den byggda miljön förändras till det bättre. Det är främst socioekonomisk svaga områden som upplever gentrifiering, områden som i Sverige ofta utgörs av förorter till större städer. Begreppet myntades i England under 60-talet och används idag främst i USA och England, även om det också förekommer i andra länder. I denna studie har begreppet gentrifiering och gentrifieringsprocessens potentiella inverkan på Göteborgsförorten Bergsjön analyserats från ett kritiskt perspektiv med hjälp av en litteraturstudie. Studien har också med hjälp av kvantitativa och kvalitativa medel i form av en enkät och intervjuer undersökt hur Bergsjöns nuvarande befolkning ser på området och dess utveckling, samt om de upplever att området riskerar att gentrifieras. Med hjälp av litteraturstudien har vi kommit fram till att det finns flera tecken som pekar mot att Bergsjön skulle kunna gentrifieras, även om ett antal av de inblandade aktörerna försöker motarbeta det. Vidare visade intervjuerna och enkäten att en stor del av respondenterna är nöjda med sitt område, men att det finns utrymme för förbättring och en viss oro inför den planerade utvecklingen. Flera av respondenterna beskrev också en viss rädsla inför händelseförlopp som speglar konceptet av gentrifiering, vilket visar att det finns en grad av medvetenhet om gentrifieringsprocessen även om uttrycket inte används lika frekvent som i andra delar av världen. Nyckelord: Gentrifiering, förflyttning, integration, segregation, Bergsjön, Göteborg II Who are they actually building for? A critical analysis of gentrification and urban development in Bergsjön Degree Project in the Bachelor’s Programme Business Development and Entrepreneurship Kristel Bergstrand Sofia Mohammed Amman Department of Architecture and Civil Engineering Chalmers University of Technology ABSTRACT Gentrification is process where a group changes into a group with a higher socioeconomic status while the built environment the group inhabits is improved, a phenomenon that mainly affects areas with a generally low socioeconomic status. This study presents a critical analysis of the concept of gentrification and the possibility that urban development in the Gothenburg suburb Bergsjön will cause gentrification in the area. The analysis is based on a literature study of previous research in the field of gentrification. Additionally, the study presents the results of interviews and surveys that have measured how the inhabitants of Bergsjön view their area and its future development. The literature study showed that there are several factors that point towards Bergsjön possibly experiencing gentrification as a result of its future development, even if some developers are trying to prevent it. The results of the interviews and survey reveal that most of Bergsjön’s inhabitants seem to be content with the area, even if most think there is room for improvement, and some are concerned about its future development. Though several respondents mentioned that they are worried about issues that mirror the concept of gentrification, which shows that there is a degree of familiarity with the concept even if the expression is not used as frequently as in English-speaking countries. We have therefore concluded that it is likely that Bergsjön while experience some level of gentrification in the future. Key words: Gentrification, displacement, integration, segregation, Bergsjön, Gothenburg CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA III Innehåll SAMMANFATTNING I ABSTRACT II INNEHÅLL III 1 INLEDNING 1 1.1 Problemformulering 1 1.1.1 Avgränsning 1 1.2 Syfte och mål 2 1.3 Rapportens struktur 2 1.4 Bakgrund 2 1.4.1 Bergsjöns planerade utveckling 2 1.4.2 Hyresnivåer och bostadspris 5 1.4.3 Bergsjön och miljonprogrammet 7 1.4.4 Bergsjöns stadskvaliteter 10 1.5 Metod 11 1.5.1 Störningar och felkällor 11 2 TEORI 13 2.1 Att förstå gentrifiering 13 2.2 Gentrifieringsprocesser genom historien 15 2.2.1 Första vågens gentrifiering (1950–1973) 15 2.2.2 Andra vågens gentrifiering (1978–1988) 16 2.2.3 Tredje vågens gentrifiering (1993–2011) 17 2.2.4 Perspektiv på gentrifiering 17 2.3 Drivkrafter 20 2.3.1 Konsumtionsteorin 20 2.3.2 Produktionsteorin 21 2.4 Konsekvenser 24 2.4.1 Negativa konsekvenser 25 2.4.2 Positiva konsekvenser 28 2.5 Stadsplanering och politik 28 2.5.1 Bostadspolitiken i Sverige och nyliberalismen 28 2.5.2 Blandstad 30 2.5.3 Förtätning 32 3 RESULTAT 37 3.1 Enkät 37 3.2 Intervjuer 43 3.3 Diskussion 49 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA IV 4 SLUTSATS 54 5 REFERENSER 56 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA V CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA VI CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 1 1 Inledning 1.1 Problemformulering Göteborgs Stad har i samarbete med andra aktörer tagit fram en stadsutvecklingsplan som syftar till att förbättra Bergsjön, som i nuläget är en av Göteborgs svagaste stadsdelar, med social hållbarhet och integration i fokus. Området ska bli mer tätbebyggt och nybyggnationer med olika upplåtelseformer ska komplettera det idag glesbebyggda området och ge upphov till en så kallad blandstad, samtidigt som förändringarna ska ge upphov till en högre grad av social blandning och nya möjligheter för Bergsjöns invånare och näringsidkare. På sin hemsida skriver Göteborgs Stad att de ser mycket potential och många möjligheter i Bergsjön och att de hoppas att områdets utveckling ska leda till en positiv utvecklingsspiral (Göteborgs stad, 2018). Bergsjön har likt många andra förorter länge präglats av problem såsom hög kriminalitet, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, fysisk och social segregation samt låg socioekonomisk status. En eventuell upprustning av området kan innebära att området blir mer attraktivt för hushåll med högre socioekonomisk status vilket kan motivera dem till att flytta dit, men upprustningen kan också leda till höjda hyror och bostadspriser. Denna kombination riskerar att ge upphov till gentrifiering. Med hjälp av en litteraturstudie ska denna analys undersöka hur troligt det är att Bergsjön kommer att gentrifieras. Vidare ska studien med hjälp av en enkät och intervjuer undersöka hur Bergsjöns nuvarande invånare ser på Bergsjön och dess framtida utveckling, samt om de tror att utvecklingen kommer medföra konsekvenser som motsvarar de som gentrifiering medför. Frågan som undersöks i den här studien kan därmed sammanfattas som följande: hur troligt är det att Bergsjöns planerade utveckling kommer att leda till gentrifiering? 1.1.1 Avgränsning Utöver att undersöka risken för gentrifiering var studiens ursprungliga intention också att undersöka om det finns åtgärder som skulle kunna förmildra dess negativa konsekvenser, något som har valts bort eftersom det förutsätter att gentrifiering uppstår, vilket i och med att studien också ska undersöka om gentrifiering uppstår överhuvudtaget kan skapa en olämplig bias. Dessutom får studien ett tydligare fokus när den enbart fokuserar på att undersöka vad utvecklingen kan leda till och hur den uppfattas. Gentrifiering är ett relativt ungt begrepp som myntades av den brittisk forskare Ruth Glass i mitten av 1960-talet (The Bartlett Faculty of the Built Environment, n.d.). En stor del av den forskning som har utförts inom området har utförts i USA och England och av forskare som kommer från dessa länder. Det finns en jämförelsevis väldigt liten mängd svensk forskning som studerar gentrifiering ur ett svenskt perspektiv, så för att kunna utföra litteraturstudien har vi till en hög CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 2 grad använt oss av internationell forskning. Det medför dock att det finns en viss osäkerhet i studien eftersom det inte alltid går att applicera internationella förhållanden och idéer på ett svenskt område. 1.2 Syfte och mål Syftet med denna studie är att undersöka hur sannolikt det är att Bergsjön, som står inför storskaliga stadsutvecklingsförändringar, kommer att gentrifieras. Utöver det ska studien också kartlägga hur Bergsjöns befolkning ser på Bergsjön och dess utveckling, samt undersöka om de anser att området kommer att gentrifieras. 1.3 Rapportens struktur Denna rapport redovisar först en litteraturstudie som undersöker olika aspekter av gentrifiering och den rådande bostadspolitiken och situationen i Sverige. Därefter diskuteras de metoder och material som har använts för att framställa rapporten och dess resultat. Sedan presenteras de resultat som har tagits fram med hjälp av en enkät, intervjuer och en litteraturstudie. En diskussion förs om resultaten och därefter följer en slutsats. 1.4 Bakgrund 1.4.1 Bergsjöns planerade utveckling Göteborgs Stad beskriver i sitt planprogram för Bergsjön vad de anser behöver förändras i västra respektive sydöstra Bergsjön; I västra Bergsjön vill de förtäta Familjebostäders bestånd runt Siriusgatan, dra om Bergsjövägen, koppla samman Kortedala och Bergsjön, komplettera flera områden med blandad bebyggelse och öka tryggheten över Galaxen. Runt Rymdtorget och i sydöstra Bergsjön är inte planarbete färdigt, men de har för avsikt att bygga ett kulturhus, förtäta området runt Kosmosgatan, omgestalta Bergsjövägen, komplettera området söder om Rymdtorget med blandad bebyggelse och stråk med blandad trafik, och skapa ett stråk för bussar mellan Komettorget och Rymdtorget. I anslutning till Rymdtorget i sydöstra Bergsjön finns det planer på att bygga mellan 1500–1820 nya bostäder, ett nytt kulturhus, mötesplatser och andra verksamheter (Axenborg, Jepsson, Bratthammar, & Kirudd, 2016), medan det i västra Bergsjön finns planer på att bygga 850–950 nya bostäder. Områdena ska också rustas upp och kompletteras med nya verksamheter såsom förskolor. Utöver det finns det projekt som har som syfte att rusta upp andra delar av Bergsjöns bostadsbestånd, bland annat i Gärdsås där Familjebostäder ska renovera lite drygt 1200 lägenheter (Familjebostäder, n.d.). Bilderna nedan illustrerar den blandade bebyggelsen som Rymdtorget och sydöstra Bergsjön samt västra Bergsjön ska kompletteras med. För mer detaljerad information om vad som skall byggas se bilaga 1. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 3 Figur 1: Planer för Rymdtorget och sydöstra Bergsjön (Göteborgs Stad, 2016). Figur 2: Planer för västra Bergsjön (Göteborgs Stad, 2016). Enligt planprogrammet har Göteborgs Stad arbetat fram ett antal mål för området utifrån områdets fysiska förutsättningar och samtal med fastighetsägare och andra förvaltningar. De har också hämtat synpunkter från tidigare medborgardialoger och tidigare projekt i stadsdelen. Dessa mål kompletterar Byggnadsnämndens mål från 2015 som beskriver hur Göteborg som helhet ska utvecklas. Båda parternas mål är listade i Tabell 1 nedan. Tabell 1 Byggnadsnämndens och Göteborgs Stads mål för Bergsjön. Byggnadsnämndens mål Mål för Bergsjön • Använda bostadsbyggandet till att ställa om Göteborg till en socialt och ekologiskt hållbar föregångsstad. • Bostadsbristen ska byggas bort och bostadsbehoven tillgodoses bättre. ○ Blanda upplåtelseformer och bostadstyper, även med verksamheter. ○ Bostadstillskottet ska bidra till att minska segregationen, till att skapa goda och kvalitativa bostadsmiljöer för barn • Bygg det som inte finns • Öka möjligheten för boendekarriär. • Komplettera det ensidiga bostadsbeståndet. • Lös upp gamla strukturer med utifrånmatning och komplettera saknade länkar för gång- och cykeltrafiken. • Skapa attraktiva stadsmiljöer. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 4 samt till att skapa en tät och grön blandstad. • Trafiksystemets negativa påverkan på miljön, klimatet och hälsan ska minska. Byggande ska ske i närhet till kollektivtrafik och service. • Den biologiska mångfalden ska främjas. Det gröna ska kunna nå in i staden. • Göteborgs företagsklimat ska förbättras och ett hållbart näringsliv ska främjas. • Bygga bra boendemiljöer. • Skapa en tät och grön stad med blandad bebyggelse och mötesplatser. Bygg på ianspråktagen mark. • Koppla ihop stadsdelar och delområden. • Forma levande lokala centrum genom att stärka knutpunkter med attraktiva miljöer för det lokala stadslivet. • Blanda bostäder, arbetsplatser/verksamheter och servicefunktioner. • Komplettera med de upplåtelseformer som saknas. Både i den stora och lilla skalan. • Prioritera rekreationsmöjligheter och mötesplatser för barn och unga. • Bygg utmed stråk och vid hållplatser. Flytta eventuella hållplatser som inte fungerar till bättre lägen. • Öka orienterbarheten. • Utgå från social-ekologiskt byggande i viktiga spridningsstråk. • Prioritera alla trafikslag lika i samlade stråk och utveckla ett trafiknät. • Planera för bilfri vardag. • Skapa fler mötesplatser och stärk knutpunkterna/lokala torgen. • Förstärk stråk och entréer till naturen. • Bygg främst inom det redan bebyggda området och spara större sammanhängande grönområden. • Sjön ska vara en del av Bergsjön. • Förstärk och gör stråk samt entréer tydligare. • Utveckla hållplatserna med bebyggelse alternativt nya lägen för att öka tryggheten och orienterbarheten. • Ge utrymme för verksamheter både enskilt och i bottenvåningar på bostadshus. • Skapa förutsättningar för flexibel bebyggelse som kan omvandlas. • Komplettera naturen med anlagda parker. • Motverka känslan av ändhållplats i Bergsjön särskilt på Komettorget. • Skapa sammanhängande stadsområde till stadsdelarna Utby och Kortedala samt inom stadsdelen. • Kraftsamla kring projekt som är genomförbara. • Minska barriäreffekterna som Bergsjövägen, CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 5 Ljusårsvägen och naturområdena ger. (Axenborg et al., 2016) Målen fokuserar till stor del på förnyelse och på att skapa en stadsmiljö och en blandstad, men de tar också upp sociala mål som är övergripande för hela området, bland annat att skapa social hållbarhet och minska segregationen. 1.4.2 Hyresnivåer och bostadspris Bergsjöns hyresnivåer och bostadspriser är i genomsnitt lägre än snittet i Göteborgsregionen. Enligt Hyresgästföreningen hade Bergsjön under 2018 en snitthyra på 880 kr/m²/år i tvåor och treor, vilket är ungefär 290 kronor under Göteborgssnittet på 1167 kr/m²/år och 405 kronor under det högst snittet på 1285 kr/m²/år, vilket återfinns i Torslanda (Ramböll, 2018). Att Bergsjön har en lägre hyresnivå än snittet är relevant för denna analys eftersom det är vanligare att områden med låga hyror gentrifieras än att områden med högre hyror gör det (Smith, 1996). Det kan i sin tur leda till att socioekonomiskt svaga hushåll måste lämna området, vilket är en vanlig konsekvens av gentrifiering och relevant för Bergsjön eftersom områdets medelinkomst är lägre än snittet i Göteborgsregionen. I Figur 3 visas ett exempel på två lägenheter som Familjebostäder hyrde ut i Bergsjön i början av maj 2019. De är båda tvåor belägna i hus som inte har renoverats och de har ett pris på 909 respektive 977 kr/m²/år, vilket alltså är något högre än Hyresgästföreningens angivna snitt. Dock höjde Familjebostäder sina hyror med 0-4,8% inför 2019 (Familjebostäder, 2019), och eftersom Hyresgästföreningens statistik är från sommaren 2018 betyder det att den första lägenheten bör ha varit något billigare än snittet innan höjningen medan den andra varken var betydligt billigare eller dyrare än snittet. Figur 3 Lägenheter i Bergsjön listade på Boplats 10/5 2019. I Figur 4 nedan visas två lägenheter i Kortedala som är ungefär lika stora, har lika många rum och annonserades ut under samma tidsperiod som de i Bergsjön. Den ena hyrs ut av Poseidon medan den andra liksom de i Bergsjön hyrs ut av Familjebostäder. Kortedala är beläget ungefär åtta minuter sydväst om Bergsjön. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 6 Av de två lägenheterna som visas nedan har den första en hyra på 1137 kr/m²/år medan den andras hyra är 1151 kr/m²/år. Dessa lägenheter är alltså upp till 242 kronor dyrare per kvadratmeter och år än de relativt snarlika lägenheterna i Bergsjön trots att det inte är mycket mer än 8 minuters restid som skiljer dem åt. Även Hyresgästföreningens rapport visar att snitthyran i Kortedala är strax under 1100 kronor per kvadratmeter och år och att den därmed är högre än Bergsjöns snitthyra (Ramböll, 2018). Figur 4 Lägenheter i Kortedala listade på Boplats 10/5 2019. Det finns också ett mindre bestånd av nyrenoverade bostäder i Bergsjön och dessa bostäder har en annan prisbild. Nedan visas en annons för en av Familjebostäders lägenheter på Tellusgatan där omfattande renoveringar nyligen har skett (Bergsjön 2021, 2019). Lägenheten är en fyra, och större lägenheter har generellt sett en lägre kvadratmeterhyra, men dess hyra är 1227 kr/m²/år vilket är märkbart högre än de orenoverade lägenheternas hyror. Figur 5 Lägenhet listad på Familjebostäders hemsida 10/5 2019. Om man ser till nybyggen är det mest aktuella beståndet Balders Bergsjö Brygga- projekt som utgörs av 13 radhus med boareor som varierar från 48 till 130 m². De har en uppskattad hyra på 1569 till 2400 kr/m²/år (Balder, n.d.) och kan jämföras med Poseidons bestånd av nybyggda lägenheter på Adventsvägen i Kortedala där kvadratmeterpriset varierar från 1471 till 2636 kr/m²/år beroende på storlek och läge (Poseidon, 2019). I detta fall verkar avståndet inte längre vara avgörande, utan hyrorna i de olika områdena är ganska lika. För att kunna analysera priserna på bostadsrätter har Hemnet och Boolis slutpriser för sålda bostäder i Bergsjön under perioden januari 2019 till mars 2019 samlats in och studerats. Se bilaga 2 för samtliga data. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 7 Genomsnittspriset på Hemnet var 19 471,97 kr per kvadratmeter (Hemnet, 2019b), och på Booli var det 20 087,90 kr per kvadratmeter (Booli, 2019), medan det genomsnittliga slutpriset var 1 452 607,68 kr respektive 1 770 944,44 kr. Eftersom de sålda bostädernas boytor varierar från 62 m² till 148 m² och innefattar lägenheter, radhus, villor och ett kedjehus är det mer relevant att jämföra bostädernas pris per kvadratmeter än deras slutpriser. Bostaden med det högst priset per kvadratmeter var en villa i Gärdsås, följt av en lägenhet på Tellusgatan 45 som förväntas vara färdigställd under första kvartalet 2020 (HP Boendeutveckling, 2019). Bostaden med lägst pris var en femrumslägenhet på Kvadrantgatan 6 (Hemnet, 2019a), följt av en annan femrumslägenhet på Stjärnbildsgatan 22 (Hemnet, 2019c). Balder kommer snart att färdigställa 40 lägenheter på Universumsgatan som kommer att säljas för 1 595 000 till 2 595 000 kronor; förutsatt att de minsta lägenheterna är billigast är deras pris per kvadratmeter därmed 24 166 - 29 827 kronor (Balder, 2019), vilket betyder att deras pris är 24–53% dyrare än Hemnets snittslutpris under perioden januari - mars 2019. 1.4.3 Bergsjön och miljonprogrammet Bergsjön har idag lite drygt 20 000 invånare (Statistik och Analys Göteborgs stadsledningskontor, 2018b) och områdets befolkning förväntas öka under de närmaste åren (Östra Göteborgs stadsdelskontor, n.d.) Befolkningen i området är yngre och har lägre medelinkomst och utbildningsnivå än Göteborgsregionen har i snitt, vilket kan ses i Figur 6, Figur 7 och Figur 8 nedan. Ungefär 63% av befolkningen är utlandsfödda och totalt har ungefär 87% av befolkningen utländsk bakgrund, det vill säga att de eller båda deras föräldrar är födda utomlands. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 8 Figur 6 Medelinkomst i Göteborg 2011 (Statistik och Analys Göteborgs stadsledningskontor, 2018a). Figur 7 & Figur 8 Utbildningsnivå i västra respektive östra Bergsjön (Statistik och Analys Göteborgs stadsledningskontor, 2018b). Området runt Bergsjön har varit befolkat i lite drygt 4000 år, men området som det ser ut idag har en knappt 50 år lång historia (Östra Göteborgs stadsdelskontor, n.d.). Under efterkrigstiden växte svenska industrier snabbt och industrisektorns behov av arbetskraft ledde till ökad urbanisering och arbetskraftsinvandring. Mellan 1945 och 1965 ökade landets befolkning med 1,1 miljoner personer, varav många sökte sig till stora industristäder som Göteborg (Lager & Kignell, 2006). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 9 Den snabbt ökande befolkningen medförde att det under 1960-talet rådde bostadsbrist i Göteborg, vilket gjorde att Göteborgs Stad bestämde sig för att bebygga det då glest befolkade Bergsjöområdet. De första hushållen kunde flytta in i den nya stadsdelen år 1965, samma år som regeringen tog beslut om att finansiera och genomföra miljonprogrammet, ett program som hade som syfte att bygga 1,4 miljoner nya bostäder på tio år. Bergsjöns bebyggelse är därmed äldre än miljonprogrammet, men den räknas ändå ofta som en del av det. Bergsjön byggdes som en så kallad satellitstad, en förort som byggdes långt utanför stadskärnan och som skulle präglas av separerad trafik och trafikfria bostadsområden med närhet till grönska (Smedberg, 2013). Trots att Sveriges ekonomi blomstrade under efterkrigstiden ledde oljekrisen 1973 till att landet drabbades av en lågkonjunktur som medförde att efterfrågan på bostäder stannade upp. Inflyttningen till städerna hade också minskat kraftigt och arbetskraftsinvandringen hade upphört, vilket ledde till att nybyggda lägenheter helt plötsligt stod tomma och en stor del av miljonprogrammets produktion gick under de sista åren över till småhusbyggande (Formas, n.d.). Familjer som hade tillräckligt med ekonomiska resurser valde att flytta från satellitförorterna och det som tidigare var bostadsbrist förvandlades till bostadsöverskott. Familjer som inte hade tillräckligt med ekonomiskt kapital och de som inte hade intresse av att flytta stannade kvar i förorterna samtidigt som Socialförvaltningen placerade hushåll med sociala problem i de tomma lägenheterna. De som bodde i dessa förorter var alltså i stor mån bidragsberoende, arbetslösa, sjuka och personer med låg inkomst, vilket gjorde att dessa områden ansågs vara socioekonomiskt segregerade. I samband med detta började de större flyktingströmmarna komma till Sverige och eftersom kommunen hade incitament att fylla de tomma lägenheterna i miljonprogramsområdena placerades många flyktingarna där. Det ledde till att det etniska perspektivet började diskuteras mer och mer inom den svenska segregationsdebatten (Lager & Kignell, 2006). Redan vid början av 1970-talet så riktades kritik mot miljonprogrammets planering, arkitektur, trafikplanering och boendemiljöer. Kritikerna menade att den dåliga boendemiljön skapade obehag och ett störande beteende hos boenden i området. I slutet av 1970-talet skiftade kritiken fokus och började handla om människorna, de sociala problemen och kriminaliteten som hade börjat uppstå i miljonprogramsområdena. Många av områdena hade dåliga rykten och människor som hade möjlighet att välja valde bort att bo i dessa områden. Fram till början av 1990-talet fanns det generöst med statliga finansieringsmöjligheter för ombyggnation av miljonprogramsområden och under 1980-talet utfördes ombyggnadsåtgärder i dessa områden som skulle ändra på områdenas karaktär och på så sätt också försöka ändra på deras status och locka fler resursstarka invånare till dem. Ett begrepp myntades för att benämna dessa upprustningsförsök: “turn around”. Upprustningsförsöken omfattade bland annat renoveringar, påbyggnad och demonteringar (Särnbratt, 2006). Forskning visar idag på att de storskaliga ombyggnadsåtgärderna inte nödvändigtvis var värdeskapande processer från ett etiskt, socialt eller CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 10 ekonomiskt perspektiv, utan i många fall låg fokuset enbart på att ändra den image som områdena hade och rusta upp bostäderna för att kapitalstarka hushåll skall välja att bosätta sig i områdena (Särnbratt, 2006). Ombyggnationerna blev för kostsamma och i vissa fall resulterade “turn around”-projekt i att kapitalsvaga personer och hushåll undanträngdes och förflyttades till andra områden, dit de också förde med sina existerande problem (Nordisk Ministerråd, 1997). Studier om ombyggnationer och bostadsförnyelse som genomfördes under 1970 och 1980-talet visade att storskaliga renoveringar oftast ändrade på delar av befolkningssammansättningen, men att de inte alltid ledde till att områdena blev attraktivare (Femenías, 2015). Forskaren och arkitekten Cecilia Jensfelt menar på att attraktiviteten i dessa områden ofta ökade efter upprustningen men inte såpass mycket att områdena ansågs vara attraktiva på bostadsmarknaden (Nordisk Ministerråd, 1997). 1.4.4 Bergsjöns stadskvaliteter Attraktivitet är en viktig faktor vid bostadssökande. Men hur mäts attraktivitet egentligen? Områden som Majorna-Linné är mycket attraktiva medan områden som Bergsjön och Angered inte är lika attraktiva. Spacescape och Evidens (Spacescape & Evidens, 2017) har utfört en undersökning som sammanställer olika stadskvaliteter som bidrar till en attraktiv stad eller stadsdel. De konstaterar att bostadspriser och bostadsköer är mått som kan visa hur attraktivt ett område är; Detta eftersom de belyser den ekonomiska uppoffringen personer är redo att göra för att bosätta sig i ett område. Långa kötider indikerar på att fler personer har uppfattningen av att dessa områden är attraktiva. I rapporten identifieras olika stadskvaliteter som påverkar bostäders attraktivitet. De kvaliteter som värdesätts av bostadssökande är centralitet, tillgång till urbana verksamheter, närhet till parker och grönområden, närhet till vatten, stadsgator och stadskvarter samt tystnad och lugn (Spacescape & Evidens, 2017). Trots att Bergsjön ofta inte anses vara ett attraktivt område att bo i finns det fina kvaliteter som berikar området, såsom stora mängder grönska, fin natur och närhet till en sjö. Området kan även anses ha en viss centralitet eftersom det tar cirka 20 minuters att åka spårvagn från Bergsjön till centrala Göteborg och det eftersom det också finns en viss närhet till Partille och köpcentrumet Allum. I det program som tagits fram för Bergsjöns utveckling nämns flera gånger vikten av att stärka och bevara Bergsjöns grönområden och att parker ska byggas och grönområdena skall utvecklas till en tillgång för stadsdelen (Hallberg, 2016), (Göteborgs Stad Stadsbyggnadskontoret, 2016). Grönskan och närhet till stadskärnan tas även upp som positiva faktorer i den enkät som har utförts som en del av den här studien och som redovisas längre ner i rapporten. Många bostadsannonser för fastigheter i Bergsjön tar också upp dessa faktorer som attraktiva egenskaper, vilket visar att mäklarna ser dessa lägesvariabler som lockande faktorer som värdesätts högt av bostadsköpare (HP Boendeutveckling, 2019). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 11 1.5 Metod Den här studien är uppdelad i två delar, varav den första delen är en litteraturstudie och den andra är en datainsamling. Litteraturstudie har utförts för att med hjälp av tidigare forskning inom området fastställa om det är troligt att gentrifiering uppstår i Bergsjön i och med den utveckling som är planerad för området och de omständigheter som finns. Litteraturen har framförallt hämtats med hjälp av sökningar i Chalmers biblioteks databaser och Google Scholar, vilket har gett oss tillgång till böcker, artiklar och forskning inom området. En del av det material som har använts för litteraturstudien är framtaget av statliga och kommunala verksamheter samt olika intressegrupper. För att hitta ytterligare källor har vi använt oss av källförteckningarna i de verk vi hittat genom sökningarna. På så sätt har vi kunnat följa hänvisningskedjor för att hitta relevanta verk som inte hittades med hjälp av sökningarna. Förutom litteratursökning har vi använt oss av semi-strukturerade intervjuer och en enkät för att samla in information om hur Bergsjöns invånare och paraplyorganisationen Bergsjön 2021 ser på stadsdelens utveckling. Intervjun med en respondent från Bergsjön 2021 har som syfte att undersöka hur de, som en organisation bestående av fastighetsägare, ser på risken som gentrifiering kan utgöra och hur de tror att det kommer att samspela med de planer de har för Bergsjön. I enkätundersökningen deltog 51 personer som bor eller nyligen har bott i Bergsjön deltog. Enkäten spreds via Facebook, ett Reddit-subforum för Göteborg, flygblad som sattes upp på strategiska platser runt om i Göteborg och Bergsjön, och personliga kontakter. Ungefär 75% av de som svarade gjorde det efter att ha sett enkäten på Facebook eller via personliga kontakter, medan 25% svarade efter att ha sett ett flygblad eller inlägget på Reddit. Ålder eller boendetid verkar inte ha haft någon tydlig inverkan på respondenternas svar. Metodologiskt sett är det här arbetet i stor mån baserat på deskriptiv forskning då det beskriver tidigare forskning och sedan analyserar och drar en slutsats baserat på den. Komponenten som enkäten och intervjuerna utgör medför dock att en något djupare analys görs av den data som de har bidragit med. 1.5.1 Störningar och felkällor En felkälla som berörde enkäten och på så sätt också urvalet av personer som kunde intervjuas var det faktum att vi valde att enbart publicera enkäten digital, vilket ledde till att det var svårare för enkäten att nå ut till äldre och andra mindre tekniskt kunniga personer. Detta kunde till viss del avhjälpas genom spridningen via personliga kontakter och föreningar, men även i dessa sammanhang var det svårt att nå ut till och engagera personer ur dessa grupper. Flygblad användes för att försöka sprida enkäten till personer som inte kunde nås via sociala medier och personliga kontakter, men eftersom även dessa hänvisade till den digitala enkäten nådde de inte heller ut till de populationerna. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 12 Utöver enkätens format så berodde en stor del av dess spridning på vilka kontaktnät vi kunde nå ut till. Eftersom vi båda är unga och främst har kontakt med personer som också är unga har det gjort att det har varit svårt att nå ut till äldre personer, och det kan även har haft en inverkan på vilken typ av personer som svarade på enkäten. Vi försökte arbeta med alternativa kanaler så som andra hemsidor och föreningar, men många av de ansvariga vi kontaktade var ovilliga att låta oss använda deras plattformar för att sprida enkäten och ett par svarade inte alls när vi kontaktade dem. Från början hade vi för avsikt att intervjua flera olika privatpersoner, antingen via telefon eller ansikte mot ansikte, och att dessa personer helst inte skulle ha någon koppling till någon av oss för att svaren skulle vara så oberoende som möjligt. En del av rekryteringen av dessa personer var tänkt att ske genom enkäten, men det visade sig snart att det var väldigt få som var villiga att bli intervjuade. Det var inte ett oväntat resultat eftersom det generellt sett är svårt att få människor att delta i den typen av aktiviteter utan någon form av kompensation, men det ledde till att det var svårare att utföra så många intervjuer som vi ville och hitta oberoende personer som var villiga att intervjuas. Vi var därför tvungna att intervjua personer som vi har en indirekt koppling till, till exempel grannar eller vänners vänner, för att få ihop en tillräckligt stor mängd data. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 13 2 Teori 2.1 Att förstå gentrifiering Begreppet gentrifiering är ett omdiskuterat begrepp som idag har blivit högst aktuellt inom bostads- och stadsutvecklingsdebatten. Från Brooklyn i New York, till Peking i Kina till Haga i Göteborg; Gentrifieringsprocesser är inte nya och obekanta utan sker på olika platser runt om i världen (Språktidningen, 2008). Men vad är gentrifiering egentligen? Gentrifieringsprocessen uppmärksammades så tidigt som i mitten av 1800-talet av Friedrich Engels då han vittnade om hur kapitalstarka grupper flyttade in till arbetarklassdominerade områden, vilket så småningom ledde till att arbetarklassen inte längre hade råd att bo kvar i dessa områden och tvingades flytta därifrån (Clark, 2004), (Lees, Slater, & Wyly, 2010). Begreppet “gentrifiering” myntades dock först år 1964 av den tyskfödda sociologen Ruth Glass. Glass utförde en studie i de innersta delarna av London när hon upptäckte sociala och ekonomiska förändringsmönster som uppstod då medelklassen flyttade in till arbetarkvarter (Andersson, 2010), (Glass, 1964). Hon beskrev begreppet för första gången i sin bok London: Aspects of change (1964) och förklarar processen på följande sätt: “One by one, many of the working-class quarters of London have been invaded by the middle classes – upper and lower .... Once this process of ‘gentrification’ starts in a district it goes on rapidly until all or most of the original working class occupiers are displaced and the whole social character of the district is changed.” (Glass, 1964) Begreppets definition har breddats sedan Glass myntade det och idag ses det mer som en generell process. Den definition som Glass beskrev var rumsligt avgränsad till centralt belägna arbetarklassområden vilket ledde till att centrala lägen utgjorde ett kriterium för att företeelsen skulle kunna existera. Därför är mycket av den tidigare forskningen koncentrerad på centrala lägen i västerländska storstäder, men nyare forskning har rekonstruerat definitionen av begreppet och idag finns det en bredare förståelse av begreppet där gentrifieringsprocessen nödvändigtvis inte är rumsligt eller tidsmässigt avgränsat. Det handlar inte längre om specifika egenskaper kopplade till olika sammanhang som ger upphov till gentrifiering utan det handlar om förståelsen för hur de underliggande mekanismerna och de sammanhängande relationerna som gör att processen kan identifieras (Hedin, Clark, Lundholm, & Malmberg, 2012). “Contrary to early formulations, gentrification does not occur only in inner cities, it does not manifest itself only through renovation, it is not only market-driven, it is not limited to residential spaces, and it is not even limited to specific classes, regardless of etymology” (Hedin et al., 2012). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 14 Det finns idag flera definitioner av begreppet där forskare argumenterar för sin sak. Många av dessa definitioner är dock mer eller mindre avgränsade på något sätt. Eric Clark vid Lunds universitet definierar dock begreppet på ett sätt som inte tidsmässigt eller rumsligt avgränsar fenomenet och vi har därför tänkt använda oss av den definitionen i vår studie. Clark definierar begreppet som: “Gentrifiering är en process som innebär att sammansättningen hos en grupp markanvändare förändras så att den nya gruppen får högre socioekonomisk ställning än den tidigare, samtidigt som den byggda miljön också förändras genom nya investeringar i fast egen” (Clark, 2014). Genom att inte specifikt namnge gentrifierarna eller det gentrifierade områdets läge gör han det möjligt för outforskade förändringsprocesser att ingå i definitionen. Clarks definition kan därmed också innefatta de olika mutationerna av gentrifiering som uppkommit efter den tredje vågens gentrifiering, något som kommer att tas upp igen i kapitel 2.2.3. Liksom Glass nämner Clark att bortträngning av den kapitalt svagare gruppen uppstår som konsekvens av en gentrifieringsprocess, något som många av begreppets definitioner har gemensamt (Hedin et al., 2012). Många studier inom gentrifieringsforskningen fokuserar som tidigare nämnts på områden in innerstaden. Även om vår studie undersöker ett perifert beläget område bortom innerstaden så kommer vi ändå att tillämpa den forskning som finns, med ovanstående citeringar och förklaring som stöd. Begreppet gentrifiering kommer från engelskans “gentry” som ungefär kan översättas till “herrskapsklass” på svenska. Lees et al. (Lees, Slater, & Wyly, 2008) definierar begreppet på ett liknande sätt som Clark. De menar att de fyra huvuddrag som kan utmärka gentrifieringsprocesser är: i. återinvestering av kapital i berört område, ii. undanträngning av ursprungliga invånarna, iii. inflyttning av hushåll med högre inkomster, iv. ändring av landskapet. De politiska och ekonomiska förutsättningarna i världen har förändrats sedan Glass myntade begreppet och det har lett till att gentrifieringsprocesserna inte alltid har sett likadana ut. Geograferna Neil Smith och Jason Hackworth har beskrivit och delat in dessa olika varianter i tre distinkta “vågor” som beskrivs i kapitel 2.2 (Söderqvist, 2012). I gentrifieringsdiskursen nämns ibland också begreppet ”filtering”, vilket är motsatsen till gentrifiering. ”Filtering” innebär att ett områdes status sänks som resultat av att de som flyttar in i ett område har en lägre socioekonomisk status än de som flyttar ut ur området (Hedin et al., 2012). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 15 2.2 Gentrifieringsprocesser genom historien 2.2.1 Första vågens gentrifiering (1950–1973) Enligt litteraturen inträffade den första vågens gentrifiering, även känd som klassisk gentrifiering, under efterkrigstiden. Medelklassen flyttade ut till de nybyggda förorterna och lämnade stadskärnorna som blev kända som nedgångna slumområden. De som inte hade råd att flytta och som därmed stannade kvar i innerstäderna var oftast den resurssvaga befolkningen. Senare började de så kallade pionjärgentrifierare söka sig tillbaka till de nedgångna innerstäderna. Denna grupp utgjordes till stor del av homosexuella som ville fly från den patriarkala och heterosexuella normen som rådde i förorterna, men många av dem var också ensamstående mammor, konstnärer och andra kreatörer (Lees et al., 2008). Staten såg detta som en möjlighet att återinvestera i innerstäderna och locka tillbaka medelklassen till dessa områden, vilket skulle lyfta områdena och bryta negativa utvecklingsspiraler. Eftersom det var för riskabelt för privata byggherrar att investera i områdena var det staten finansierade denna process (Aalbers, 2019). Investeringarna resulterade i att fler medelklasshushåll började söka sig tillbaka till de nedgångna stadskärnorna vilket ledde till att priserna började stiga. De kapitalsvaga hushållen som bodde i de tidigare oattraktiva områdena hade då inte råd att bo kvar och undanträngdes till områden med förmånligare priser. I Sverige kan denna klassiska gentrifiering jämföras med miljonprogramsbyggandet under 1965–1974. Tidigare var innerstäderna bebodda av personer med olika inkomstnivåer. I till exempel Stockholms stadskärna utgjordes ungefär hälften av invånarna av låginkomsttagare (Lilja & Pemer, 2010). Medelklassen och arbetarklassen flyttade in till de nya, moderna bostäderna vid den urbana periferin innan det intensiva småhusbyggandet och saneringen tog plats i stadskärnorna. I takt med det intensiva småhusbyggandet under 1970-talet och den ökade välfärden fick fler råd att flytta till ett eget hus. Som tidigare nämnt skapades även goda lånemöjligheter, regleringar kring ränteavdrag förändrades till förmån för konsumenterna, privatbilismen växte och saneringsprogram påbörjades. I början av 1970-talet sveptes en saneringsvåg igenom Sveriges stadskärnor, främst i storstäderna. Med statliga saneringslån och saneringsprogram som drevs av kommunerna skulle nedgångna fastigheter rivas och områden skulle rustas upp med nybyggnation (Svenska Bostäder, n.d.). Syftet med programmen var att öka attraktiviteten och bryta den negativa utvecklingen i innerstäderna (Lilja & Pemer, 2010). Detta gav invånarna en anledning till att flytta från förortsområdena, vilket ledde till att förorterna i periferin filtrerades medan innerstäderna gentrifierades. De som tidigare bodde i innerstaden, till exempel studenterna och konstnärerna i stadsdelen Haga, hade inte längre råd att bo kvar vilket resulterade i undanträngning. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 16 2.2.2 Andra vågens gentrifiering (1978–1988) Under 1980-talet förändrades arbetsmarknaderna i många länder och den ekonomiska utvecklingen började drivas av finans- och tjänstesektorerna istället för tillverkningsindustrin, vilket innebar att tjänstemännen började söka sig tillbaka till innerstäderna för att kunna bo nära sina jobb. Synen på staden förändrades och politiken skiftades från välfärdspolitik till tillväxtsbaserad politik (Signer, 2013). Till skillnad från första vågens gentrifiering skedde gentrifieringen nu storskaligt och den intensifierades. Det handlade inte endast om utbyte av klasser, utan kommersiella och kulturella faktorer användes för att locka kapitalflöden till städerna (Aalbers, 2019). Därför anses andra vågens gentrifiering ha två kännetecken: 1. “integration of gentrification with new ‘cultural strategies’ of economic redevelopment, including new investments in museums, art galleries and historical preservation” 2. “the increasing enmeshment of gentrification into global systems of real estate and banking finance” Det första tecknet baserades på att staten profilerade sina städer som attraktiva genom att investera i kulturella värden såsom museer och köpcentrum, men även genom att bevara historiskt värdefulla byggnader. Det andra tecknet kopplas ihop med ”public-private” partnership där byggherrarna fick en större roll och staten oftare agerade som en passiv aktör (Gotham, 2005). De första anti-gentrifieringsrörelserna bildas under den här tidsperioden i och med att arbetarklassen gjorde motstånd mot denna aggressiva gentrifieringsprocess. Denna våg avstannade emellertid när lågkonjunkturen började i början av 1990- talet. David Harvey (Harvey, 1989) argumenterar för att staten under denna period började fokusera på ekonomisk tillväxt och turism snarare än välfärdspolitik (Harvey, 1989). Likt honom menar Neil Smith (Smith, 1996) att till skillnad från första vågens gentrifiering är det inte längre människors boendepreferenser, främst pionjärgentrifierares, som orsakar gentrifiering i områden, vilket hävdas av konsumtionsteoretikerna. Det handlade istället om hur det ekonomiska kapitalet förflyttades i staden. Den konkurrens som uppstod mellan städer som en konsekvens av globaliseringen ledde enligt Smith till en aggressiv typ av gentrifiering som han kallar för “the revanchist city” (Smith, 1996), vilket kommer att beskrivas i detalj i kapitel 2.2.4.1. Han skriver: “Whereas the key actors in Glass’s story were assumed to be middle-and upper-middle-class immigrants to a neighborhood, the agents of urban regeneration thirty-five years later are governmental, corporate, or corporate-governmental partnerships. A seemingly serendipitous, unplanned process that popped up in the postwar housing market is now, at one extreme, ambitiously and scrupulously planned. (Smith, 2002). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 17 2.2.3 Tredje vågens gentrifiering (1993–2011) Denna period av gentrifiering inträffade efter det tidiga 1990-talets lågkonjunktur. Staten återgick till att agera som en ledande aktör istället för att vara en passiv aktör och utnyttjade sina ekonomiska och juridiska befogenheter för att öka de privata byggherrarnas vinster. Hackworth argumenterar för att det finns fyra olika faktorer som särskiljer denna våg av gentrifiering från de tidigare: 1. Byggherrar är de ledande aktörerna i gentrifieringsprocesser 2. Statliga myndigheter är mer involverade i processen än tidigare 3. Gentrifieringsmotståndet har minskat sen tidigare eftersom arbetarklassen har undanträngts från stadskärnorna 4. Gentrifieringsprocesser sprider sig även till perifera områden (Gotham, 2005). Gentrifieringen användes som medel inom stadsplaneringen och återfanns i bostadspolitiken. Även om många forskare är överens om att det på senare tid har uppstått en tredje våg av gentrifiering och återkomst av investering är de oense om orsakerna bakom dessa (Gotham, 2005). I samband med den nya vågen gentrifiering uppstod olika mutationer av gentrifiering som inte nödvändigtvis är baserade kring upprustning i städernas innersta delar. Supergentrifiering är en sådan mutation, ett begrepp som myntades av Loretta Lees för att beskriva processer där medelklassen undanträngs från redan gentrifierade områden av en elit med ännu starkare kapital, vilket resulterar i att de i sin tur ger upphov till gentrifiering i mer perifera områden (Lees, 2003). Lees, Wyly och Slater menar att det även har uppstått en fjärde våg av gentrifiering, men att den än så länge endast har identifierats och observerats i USA. Vi har därför inte valt att skriva om den i vår studie (Hedin, 2010). 2.2.4 Perspektiv på gentrifiering Det finns två huvudsakliga perspektiv inom gentrifieringsforskning som syftar till att förklara vad som gör att gentrifiering uppstår; “The Revanchist City” och “The Emancipatory City”. Båda perspektiven har starka kopplingar till specifika politiska ideologier och rörelser, men de är en betydelsefull del av forskningen inom området och är därför viktiga att ta hänsyn till i diskussioner om gentrifiering. 2.2.4.1 The Revanchist City “Revanchist” definieras av Merriam-Webster som något relaterat till en taktik som har som syfte att återta förlorad mark, och som ett sätt att beskriva något som görs i syfte att få revansch (Merriam-Webster, n.d.). Ordet har franska rötter och de första revanschisterna anses vara den grupp borgerliga nationalister som motsatte sig en grupp arbetare som tog över och styrde Paris efter att Napoleon III förlorade det Fransk-Preussiska kriget och hans regering föll. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 18 Neil Smith myntade begreppet “The Revanchist City” under 1990-talet. I sin bok “The new urban frontier: Gentrification and the revanchist city” jämför han sin egen upplevelse av 90-talets gentrifierande New York med situationen i Paris i slutet av 1800-talet (Smith, 1996). Han anser att det politiska klimatet i New York under 1990-talet hade förändrats från 1960-talets liberala tankegångar med omfördelningspolitik och legala åtgärder för att minska fattigdom till ett klimat av revanschistisk politik likt det som figurerade i Paris hundra år tidigare (Lees et al., 2008). Enligt Smith beskriver “the revanchist city”, den revanschistiska staden, hur en dominant population på ett reaktivt sätt tar tillbaka mark eller delar av en stad från minoritetspopulationer och motsätter sig politiska åtgärder som kan gynna dessa grupper. Enligt det revanschistiska synsättet gör den dominanta populationen det som en hämndaktion eftersom de anser att minoritetspopulationerna har “stulit” marken och inte har någon rätt till den (Smith, 1996). Gentrifiering är enligt Smith en del av revanchist-processen (Smith, 1996). Han ser gentrifieringen som en strid mellan den vita medel- och överklassen och minoritetsgrupper såsom andra etniska grupper, arbetarklassen, feminister och HBTQ-personer. Vidare menar han att gentrifiering kan användas som ett politiskt verktyg och att det är starkt kopplat till senkapitalism (Slater, n.d.). Andra delar av revanchist-processen inkluderar enligt Smith bland annat våld mot hemlösa och feminister samt offentliga kampanjer mot politisk korrekthet och mångkulturalism (Smith, 1996). Smith anser att gentrifiering är en del av en plan som de kollektiva ägarna av kapital har tagit fram för att ta tillbaka mark som de anser att de har förlorat (Lees et al., 2008). Loretta Lees menar dock att Smith inte har utvecklat sin teori tillräckligt långt. Hon tycker att han genom att framställa det som att abstrakta ekonomiska krafter styr gentrifierarna oavsiktligt får det att verka som att de inte är ansvariga för sina handlingar (Lees, 2000). Wyly och Hammel har klassificerat ett antal amerikanska städer efter hur de behandlar fattiga och hemlösa, med förhoppningen att kunna hitta en koppling mellan hur hemlösa behandlas och hur nya förmögna och privilegierade landskap skapas i gentrifierande innerstäder (Wyly & Hammel, n.d.) Lees et.al. har jämfört deras forskning med Richard Floridas kreativitetsindex och hittat en negativ korrelation där städer med hårda lagar mot fattiga och hemlösa ofta hamnar högt upp på det kreativa indexet (Lees et al., 2008). Geografen Don Mitchell har undersökt kopplingen mellan gentrifiering och kommunala lagar mot tiggeri och att sova och urinera på allmän plats. Han menar att många av de lagar som påverkar hemlösa negativt ofta används för att rensa ut områden som används av turister och över- och medelklassen (Mitchell, 1997). Han menar också att de används som medel för att städer ska kunna verka mer attraktiva. Revanschistprocessen är inte lika påtaglig eller aggressiv i Sverige, men vissa begrepp och tankegångar kan ändå reflektera ett liknande synsätt. Bland annat menar Moa Thörnström att det finns en problematik i att olika stadsdelar CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 19 tilldelas olika värde och att den god stad definieras som den funktionsblandade innerstaden, något som gör att förorter och andra avvikande platser ses som mindre värda (Tunström, 2009). Hon menar att områden som inte passar det rådande stadsidealet, ett stadsideal som ofta i stor mån enbart reflekterar vad den grupp som styr en plats anser är idealet, ofta ses som problematiskt och som något som behöver åtgärdas, vilket ofta betyder att områdets status ska höjas och att det ska komma närmare stadsidealet. Det är möjligt att till viss del jämföra detta tankesätt med revanschistiska tankesätt så till vida att revanschismen anser att fel personer bor på en plats och måste ersättas, medan detta tankesätt kan leda till att en plats som sticker ut från idealet anses vara problematisk och att den måste göras om eller ersättas för att uppfylla rätt ideal. 2.2.4.2 The Emancipatory City “Emancipatory” kommer från ordet “emancipate“ och beskriver något som är fritt från något, i synnerhet från legala, sociala eller politiska obligationer (Oxford Dictionaries, n.d.). Begreppet “The Emancipatory City” ska beskriva en stad som är fri från dessa typer av obligationer och som är öppen för oassimilerad olikhet (Lees, 2004), med andra ord en ”frigörande stad”. Det ska vara en stad där social blandning och möten uppstår, men som David Harvey pekar ut i sin bok Social Justice and the City så är ofta åtgärder som skapar den här typen av förutsättningar ytliga och de löser sällan de grundläggande problemen i en stad (Harvey, 1973). Han menar att istället för att lösa de problem som finns i en given stad leder ofta initiativ som ska skapa frigörande städer till gentrifiering och förflyttning där problemen som fanns innan följer med de som inte längre har en plats i staden. Harvey framhåller också att många av dessa initiativ är onödiga och använder sig av resurser som kunde har använts för att stödja de som har störst behov av allmänt stöd, till exempel fattiga och hemlösa. Jon Caulfield (Caulfield, 1994) beskriver gentrifiering som en frigörande social aktivitet, och menar att den kommer att leda till den frigörande staden som eftersträvas; Han menar också att gentrifiering och den tillströmning av olika personer som den för med sig skapar tolerans. Caulfield anser att gentrifiering leder till positiva möten, men det finns andra studier som tyder på att dessa möten snarare har en negativ effekt på ett områdes ursprungliga befolkning (Gaines & Merry, 1985). Gaines och Merry att dessa möten snarare är hotfulla än inbjudande, vilket Loretta Lees, bland andra, anser betyder att Caulfields syn på den frigjorda staden är en försköning av verkligheten snarare än en faktisk skildring av den (Lees, 2000). Hon menar att han inte tar hänsyn till att gentrifierare och personer som är emot gentrifiering har olika begär och önskemål, vilket skapar friktion när de möter varandra. Vidare menar hon att drömmen om att gentrifiering kan leda till tolerans och jämlikhet inte tar hänsyn till att det finns personer som inte accepterar att alla idéer förtjänar samma grad av skydd, något som i synnerhet blir problematiskt i globala städer där gentrifierare samexisterar med personer med helt andra kulturella bakgrunder och värderingar. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 20 Lees menar också att gentrifierare använder sitt ekonomiska, kulturella och sociala kapital för att få sina behov uppfyllda före den ursprungliga befolkningen, vilket skapar en ojämlik relation mellan dem. Enligt henne tar inte teorin om den frigörande staden hänsyn till det, vilket teorin om den revanschistiska staden gör. Därmed menar hon att den frigörande stadens formella jämlikhet döljer den ekonomiska ojämlikhet som gentrifiering medför. Dagens svenska samhällsplanering delar många drag med retoriken om the emancipatoriska staden, så till vida att vikten av sociala möten och öppenhet lyfts fram som en viktig del av att utveckla en stad, vilket bland annat kan ses under rubriken “Bergsjöns planerade utveckling” ovan där Göteborgs Stads mål lyfter fram att det är viktigt att skapa möten och miljöer som främjar dem. Men det betyder också att dessa planer riskerar att bidra till att ett område gentrifieras, i enlighet med vad många anser är konsekvenserna av att sträva mot “the frigörande staden”. 2.3 Drivkrafter Inom gentrifieringsforskningen finns det två huvudspår som försöker förklara varför gentrifiering uppstår. Konsumtionsteorin utgår från att de underliggande mekanismerna till gentrifiering beror på konsumenternas preferenser och agerande på bostadsmarknaden, medan produktionsteorin fokuserar på strukturella mekanismer som kan antas vara drivkraften bakom gentrifiering. 2.3.1 Konsumtionsteorin Till skillnad från produktionsteorin bygger konsumtionsteorin på teorier om varför gentrifierare väljer att gentrifiera ett område. David Leys studerar de karaktäristiska dragen av gentrifierarna samt det som de konsumerar och efterfrågar. Konsumtionsteoretiker menar att förändringar i samhället påverkar hur olika stadsdelar utvecklas, och de anser att en betydande förändring i västerländska länder är skiftet från ekonomier baserade runt industrier till tjänsteekonomier, vilket har lett till att en ny medelklass har utvecklats (Lees et al., 2008). Städernas vilja att attrahera kapitalstarka personer på grund av den ökade konkurrensen mellan städer har lett till att många städer vill profilera sig som “den kreativa staden”. Detta eftersom tidigare studier har visat att goda städer oftast karaktäriseras av kreativitet och mångfald och att dessa faktorer är bra för den ekonomiska tillväxten. Statsvetaren Richard Florida menar att dessa kreativa städer lockar till sig en viss folkgrupp som han beskriver som: “a fast growing, highly educated, and well-paid segment of the workforce on whose efforts corporate profits and economic growth increasingly dependent” (Florida, 2012). Sharon Zukin menar att sökandet efter äkthet är en faktor som driver konsumenter till att gentrifiera vissa områden. Vidare menar Zukin att livsstilen hos kreativa pionjärgentrifierare med högt kulturellt kapital och lågt ekonomiskt kapital som söker kulturnära bostadsområden i innerstäderna inspirerar CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 21 köpstarka individerna från Richard Floridas kreativa klass att bosätta sig i ett område (Hedin, 2010). Zukins uttalande överensstämmer med det som framkommit i David Leys analys av den kreativa klassen som visar att den kreativa medelklassen ofta är konstnärer, forskare inom samhällsvetenskap/humaniora och lärare, men att konstnärerna ofta är pionjärgentrifierarna. Konstnärerna har högt kulturellt kapital men lågt ekonomiskt kapital och efterfrågar därför miljöer som upplevs vara autentiska och billiga. Leys (Ley, 2003) menar att konstnärerna vill skapa nya kulturella symboler och värden som särskiljer sig från de normala kulturella symbolerna i samhället. Området blir sedan intressant för den resterande medelklassen som har högt ekonomiskt kapital och söker kulturnära och “äkta” bostadsområden. Detta leder till att de ursprungliga pionjärgentrifierarna med lågt ekonomiskt kapital i längden inte längre har råd att bo kvar och letar sig vidare till andra områden (Ley, 2003). Detta stämmer överens med Floridas tes om att närvaron av vissa grupper kan generera en ekonomisk tillväxt i ett område. Ett exempel på detta återfinns i Zukin verk “Loft living: culture and capital in urban change” (Zukin, 1984) där hon skriver om kreatörer i New York med låg ekonomisk kapital som valde att flytta in i nedgångna industribyggnader i Manhattan vilket senare blev en trend. Denna boendeform, som tidigare var en nödlösning, ansågs vara en affärsidé med högt kulturellt kapital och börjades säljas mot ekonomisk kapital (Signer, 2013). Litteraturen påvisar att det finns olika typer av grupper som kan få rollen som gentrifierare. Exempel på dessa är homosexuella och ensamstående mammor. Detta tyder på att gentrifierarna inte alltid endast utgörs av en viss grupp eller klass. Neil Smith anser därför att det är svårt att avgränsa gentrifierarna som en sammanhängande grupp (Hedin, 2010). Trots att Florida menar att den kreativa klassen söker sig till miljöer som är toleranta och integrerade så kritiserar Sako Musterd detta antagande och menar att det är en överdrift även om det finns en del sanning i det. De unga inom den kreativa klassen tenderar att söka sig till urbana stadskärnor, men de äldre inom finansverksamheten verkar föredra homogena områden som är belägna längre bort från stadskärnorna (Lilja & Pemer, 2010) 2.3.2 Produktionsteorin En central person inom de produktionsinriktade förklaringarna är Neil Smith. Som en kritik av konsumtionsteorin utvecklade han en av de mest kända teorierna inom produktionsteorin. Smith argumenterar för att konsumtionsteoretikerna många gånger lyckas förklara effekterna av gentrifieringsprocesser, men inte nödvändigtvis varför vissa städer gentrifieras medan andra inte gör det (Odelberg, 2016). I sin teori fokuserar han på att undersöka hur kapital förflyttar sig, snarare än hur gentrifierarna förflyttar sig. Smiths teori utgår från det så kallade “rent gap” CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 22 som är skillnaden mellan den aktuella avkastningen (kapitaliserade avkastningen) på markanvändningen och den potentiella avkastningen. Vid nybyggnation så ligger den potentiella avkastningen och den aktuella avkastningen nära varandra, men när ett bostadsområde blir mindre populärt på grund av faktorer som slitage och förändrade boendepreferenser minskar hyresnivåerna i området. Fastighetsägarna försummar området och väljer att inte renovera (Hedin, 2010), vilket beror på att renovering av fastigheterna inte kommer generera den önskade avkastningen av de höjda hyrorna (Signer, 2013). Figur 9 Figur som illustrerar räntegapet (Hedin, 2010). När fastigheterna når en punkt där de har sjunkit såpass mycket i värde att räntegapet är stort är det lönsamt att fastigheterna köps upp, renoveras och hyrs ut till en högre hyra. Målet är alltså att stänga igen räntegapet för att få ut så mycket vinst som möjligt på uthyrningen. Denna typ av upprustning borde enligt Smith vara mer vanligt förekommande i stadskärnorna där marken är dyr och hyrorna är höga (Smith, 1996). En liknande teori som har utvecklats av Hamnett och Radolph är “värdegapet” som istället handlar om skillnaden i värde mellan en fastighet som hyrs ut och en fastighet som säljs. När gapet är tillräckligt stort är det lönsamt att ombilda fastigheten från en upplåtelseform den hyrs ut till en upplåtelseform där den kan säljas. I Sverige kan detta jämföras med omvandlingar från hyresrätter till bostadsrätter. Dessa omvandlingar medför att personer som antingen inte har råd att köpa loss sina bostäder eller de som inte har råd att betala en ökad hyresnivå som krävs av hyresvärdarna för att bostaden skall bli lönsam trängs undan från området där förändringen sker. Likt Smiths teori om räntegap handlar det även här om att stänga igen den gap som bildats som till följd av en fastighets minskade värde (Odelberg, 2016). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 23 Ombildningar av upplåtelseformer kan också sägas leda till gentrifiering. Vid ombildningar från hyresrätter till bostadsrätter måste hyresgästerna köpa loss sina bostäder och de hushåll som inte har råd att göra det tvingas istället att flytta därifrån. De ersätts då av mer kapitalstarka hushållen som klarar av att köpa bostadsrätter. Adam Millard-Bell är en forskare som studerat ombildningar under svenska förhållanden och som har testat hypotesen om att bruksvärdessystem skulle generera ett värdegap. Han konstaterar att bruksvärdessystem inte bidrar till ett så kallat värdegap och att undanträngning av de ursprungliga invånarna inte sker. Han menar att de som flyttar in till de ombildade bostadsrätterna inte har en markant högre inkomst (Odelberg, 2016). Anledningen till att ombildningar kan vara en intressant aspekt är att Liberalerna har tagit fram ett förslag som går ut på att ombilda hyresrätterna i miljonprogramsförorterna till bostadsrätter (Löwendahl, 2019). De vill att max 50% av bostäderna i dessa områden ska vara hyresrätter och att resten skall ombildas till bostadsrätter. Om detta förslag går igenom så kommer Bergsjön vara ett av de berörda områdena eftersom dess bostadsbestånd idag till 80% består av hyresrätter (Khan & Landén, 2019). Detta förslag har kritiserats av bland annat Hyresgästföreningen som menar att det kommer att öka segregationen och de ekonomiska klyftorna som redan finns i dessa områden idag (Helander, 2019). De menar att alla inte har råd att köpa en bostad och att bostadsrätter inte nödvändigtvis är en passande boendeform för alla. Vidare menar de att inte alla vill skuldsätta sig och det är heller inte alla som kan bli beviljade ett lån (K. Lundberg, 2019). En annan produktionsteori är lyxrenoveringar av nedgångna fastigheter. Denna värdestegring menar Millard-Ball är, till skillnad från omvandling av upplåtelseform, en tydligare drivkraft till gentrifiering. Lyxrenovering är ett begrepp som används för att beskriva en omfattande renovering som utförs av fastighetsägaren som innebär en markant hyreshöjning för de boende. Den höga hyreshöjningen kan leda till att vissa boende inte har råd att betala den nya hyran, vilket i sin tur kan innebära att de inte kan bo kvar utan att de förflyttas från fastigheten. Millard-Ball har studerat detta fenomen i Stockholm och konstaterar att lyxrenovering kan vara en effekt av räntegapet, men att det skiljer sig från den effekt som beskrevs av Smith (Odelberg, 2016). Detta kan jämföras med miljonprogramsområden där standarden på lägenheterna är relativt låga. Hälften av bostadsbestånden i miljonprogramsområden, lite drygt 400 000 lägenheter, har snart uppnått sin tekniska livslängd utan att de har renoverats, och av dessa är 140 000 i akut behov av renovering (SVT Nyheter Stockholm, 2019). Det innebär att ett antal hyresrätter i Bergsjön kommer att behöva renoveras. Lasse Nicklason menar att de flerfamiljshus som behöver renoveras i miljonprogramsområden kommer att få den högsta hyreshöjningen, och han menar att det i Bergsjön kan handla om en hyreshöjning på mellan 35–50%. Låginkomsthushåll kommer vara de som drabbas värst och inte många av dessa hushåll kommer att ha råd att betala de nya, högre hyrorna (Nicklason, 2016). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 24 Tidigare renoveringar i låginkomstområden har mötts av kritik och boenden har fått flytta (SVT Nyheter Väst, 2019). Lyxrenovering har enligt hyresgästföreningen blivit en allt mer normal modell som används av privata fastighetsvärdar (Hölne, 2017). Det har även blivit en trend att köpa nedgångna fastigheter i miljonprogramsområden eftersom kvadratmeterpriset är betydligt lägre än fastigheter i andra områden. Den här trenden har bland annat uppstått på grund av låga avkastningskrav och den rådande bostadsbristen som har ökat efterfrågan på bostäder. Alla dessa faktorer är till fastighetsägarnas fördel och tillåter att de kan göra stora vinster på att köpa nedgångna fastigheter i miljonprogramsområden. (M. Lundberg, 2018). 2.4 Konsekvenser Tabell 2 Gentrifieringens konsekvenser (Atkinson, 2002). Positive Negative Displacement through rent/price increase Secondary psychological costs of displacement Stabilisation of declining areas Community resentment and conflict Increased property values Loss of affordable housing Unsustainable speculative property price increase Reduced vacancy rate Homelessness Increased local fiscal revenue Greater take of local spending through lobbying/articulacy Encouragement and increased viability of further development Commercial/industrial displacement Reduction of suburban sprawl Increased cost and changes to local services Displacement and housing demand pressures on surrounding poor areas Increased social mix Loss of social diversity (from socially disparate to rich ghettos) Decreased crime Increased crime Rehabilitation of property both with and without state sponsorship Under-occupancy and population loss to gentrified areas CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 25 I Tabell 2 ovan redovisas de konsekvenser som Rowland Atkinson anser kan associeras med gentrifiering. Han påpekar dock att effekter kan ses på olika sätt beroende på från vilket synvinkel de studeras, och att i stort sett alla effekter har både en positiv och en negativ sida (Atkinson, 2002). 2.4.1 Negativa konsekvenser En av gentrifieringens mest omdebatterade konsekvenser är förflyttning, det vill säga att delar av befolkningen i ett område tvingas flytta från området på grund av gentrifiering (Hyra, 2016). Förflyttning anses främst orsakas av ekonomiska faktorer såsom höjda hyror och bostadspriser och drabbar framförallt äldre, fattiga hushåll, kvinnoledda hushåll och arbetarklassen (Atkinson, 2002). Det är generellt ett tidsbegränsat fenomen som stabiliserar när ett område har uppnått en stabil socioekonomisk nivå, men i vissa fall kan det ske i flera faser och successivt förflytta grupper med högre och högre socioekonomisk status, vilket kan leda till det som Loretta Lees benämner som supergentrifiering (Lees, 2003). Förflyttning kan i vissa fall tvingas fram av hyresvärdar, till exempel genom att de använder mutor och hot för att tvinga sina hyresgäster att skriva på nya avtal eller flytta (Atkinson, 2000). Det kan också uppstå när personer väljer att flytta eftersom deras vänner, familj och sociala skyddsnät redan har lämnat ett område (Atkinson, 2002). Det sistnämnda är enligt Derek Hyra en anledning till att äldre oftare utsätts för förflyttning än yngre (Hyra, 2015). Han menar också att äldre lättare påverkas av förändringar och att deras fysiska skörhet ofta gör det svårare för dem att stå emot påtryckningar från hyresvärdar (Atkinson, 2000). Utöver rent fysisk förflyttning anses gentrifiering också kunna leda till politisk och kulturell förflyttning. Politisk förflyttning är relativt vanligt enligt Hyra och innebär att personer som flyttar till ett område, de så kallade gentrifierarna, tar över informella och formella politiska institutioner och propagerar för åtgärder som representerar vad de anser är positiva förändringar utan att ta hänsyn till den tidigare befolkningens åsikter och viljor (Hyra, 2016). I områden som utsätts för gentrifiering slutar de som har bott länge i område ofta engagera sig i den lokala gemenskapen och kan komma att förakta de beslut som gemenskapen kommer fram till, och Hyra tror att det finns en stark koppling mellan detta fenomen och politisk förflyttning (Hyra, 2015). Vidare menar Hyra att det finns en koppling mellan politisk förflyttning och kulturell förflyttning. Kulturell förflyttning innebär att gentrifierares beteenden, preferenser och normer övertar ett gentrifierat områdes ursprungliga beteenden, preferenser och normer; Till exempel kan vanliga butiker ersättas av dyrare butik som de nyinflyttade föredrar. Det kan på sikt leda till att området blir i stort sett oigenkännligt för personer som har bott där länge vilket kan göra att de känner sig separerade från området. Hyra menar därmed att kulturell och politisk förflyttning i många fall leder till spända sociala situationer, att gamla invånare slutar engagera sig politisk och kulturellt, att sociala interaktioner mellan nya och gamla invånare begränsas, och att småskalig segregation uppstår (Hyra, 2015). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 26 Det finns dock studier som ifrågasätter om gentrifiering orsakar förflyttning till en så hög grad som andra studier hävdar. Bland annat menar Ding et.al. att personer med låg socioekonomisk status ofta har hög mobilitet oavsett var de bor, vilket gör att det är svårt att säga hur mycket gentrifiering bidrar till den deras förflyttning (Ding, Hwang, & Divringi, 2016). Ekonomiprofessorn Steve Holland anser också att det är svårt att avgöra om förflyttning orsakas av gentrifiering eller andra faktorer (Holland, 2016). I sin analys av gentrifieringens konsekvenser delar han upp den påverkade befolkningen i tre grupper; de som lämnar området, de som bor kvar i området och personer som aldrig har bott i området men som ändå kan påverkas av dess gentrifiering. Han menar att de som lämnar området främst gör det på grund av ekonomiska eller kulturella anledningar, men att flödet av flyttande generellt sett inte är större än på andra platser. Det som dock särskiljer denna typen av förflyttning är att de som flyttar nästan enbart ersätts av personer och hushåll med betydligt högre inkomst. Något som han däremot noterar, med stöd av en studie från den Amerikanska myndigheten “Center for Disease Control and Prevention“, är att förflyttning kan leda till sämre hälsa för de som förflyttas (Center of Disease Control and Prevention, 2009). CDC menar att så kallade “speciella population”, det vill säga fattiga, kvinnor, barn, gamla och etniska minoriteter, riskerar att i större utsträckning drabbas av negativa konsekvenser av gentrifiering, däribland sämre hälsa. Studier visar också att personer som förflyttas på grund av gentrifiering tenderar att uppsöka akutvård oftare och att de oftare drabbas av mentala problem (Lim et al., 2017). Dessa studier är dock utförda i USA och att de uppsöker akutvård oftare kan vara kopplat till brister i det amerikanska sjukvårdssystemet. Dock innebär många av gentrifieringens konsekvenser att stressnivåerna för de som bor kvar eller förflyttas från ett område ökar, bland annat på grund av ekonomiska och kulturella faktorer (Wilder, Mirto, Makoba, & Arniella, 2017). De som inte flyttar från området är enligt Holland den största gruppen och de stannar både för att de vill och måste. För dem kan gentrifiering bland annat leda till fördelar som fler skolor och bättre vägar, men Holland menar att dessa faciliteter i många fall är anpassade efter de nyinflyttade invånarnas behov vilket kan skapa problem om dessa skiljer sig mycket från de behov som bor där sedan innan har (Holland, 2016). Vidare menar Holland att personer som aldrig har bott i området också kan påverkas av en del av de faktorer som också påverkar de andra två grupperna. Till exempel kan den minskade mängden prisvärda bostäder, de förändrade utbudet av service och förflyttning av människor ha en stor inverkan på staden i sin helhet. Även Rowland Atkinson nämner att gentrifiering kan påverka intilliggande områdens prisnivåer (Atkinson, 2002). Holland poängterar dock att det är svårt att bevisa en del av det han säger på grund av brist på bra empirisk data, vilket skulle tyda på att det behövs mer och bättre forskning inom området (Holland, 2016). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 27 Gentrifiering kan också leda till politiska förändringar i gentrifierade området, oftast på grund av att den rikare befolkning som flyttar in har andra politiska ideal än de gentrifierande områdenas tidigare befolkning (Hermann & Leuthold, 2002). Figur 10 Regionalisering av det Schweiziska ideologiska landskapet (Hermann & Leuthold, 2002). Figur 10 ovan är baserad på data som Hermann och Leuthold har tagit fram och visar hur olika populationer i Schweiz i genomsnitt ser på politik, med hänsyn till var de bor och vilken socioekonomisk klass de tillhör. ”Libertarian” refererar i det här fallet till nytänkande och öppenhet gentemot nya idéer, vilket kan jämföras med svenskans liberal snarare än den politiska rörelsen libertarianism, medan konservativ betyder att hålla fast vid gamla ekonomiska strukturer. Baserat på deras data går det att se att när en befolkning i ett område som gentrifieras ersätts är det också troligt att områdets politiska klimat förändras, det vill säga att när en befolkning byts ut från ett område byts också den politiska åsikten i området ut. Enligt Hermann och Leuthold sker den politiska förändringen oftast i två steg; Först flyttar en grupp med vänsterorienterade och liberala “pionjärer” till området som gentrifieras, men när de har börjat ge området en ny identitet följer en rik och välutbildad grupp som ofta för med sig en höger-libertarianattityd. Denna skillnad i attityd kan ge upphov till konflikter. Det finns också bevis för att gentrifiering leder till att personer som har bott i ett område länge är mindre villiga att rösta i val och på så sätt delta i den politiska processen (Knotts & Haspel, 2006), vilket också stöds av Hyras teorier om att politisk förflyttning leder till minskat politisk engagemang (Hermann & Leuthold, 2002). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 28 2.4.2 Positiva konsekvenser De positiva konsekvenserna av gentrifiering är inte lika väletablerade som de negativa, och många forskare menar att det finns i många fall en tydlig negativ sida av de positiva konsekvenserna (Atkinson, 2002) Rowland Atkinson framhåller att den tydligaste positiva effekten av gentrifiering är att området förnyas rent fysiskt. Byggnader renoveras och göras mer attraktiva, vilket ofta sponsras av staten. Han menar också att gentrifiering kan medföra att ett områdes serviceutbud och allmänna resurser förbättras (Atkinson, 2002), vilket till exempel kan innebära att skolor och fritidsgårdar rustas upp, att nya butiker med bättre utbud öppnas eller att fler parker och andra allmänna ytor anläggs. Som tidigare nämnts drivs dock dessa förändringar ofta av gentrifierarna och därför är de i många fall anpassade efter deras behov. I vissa fall kan även den ursprungliga befolkningen dra nytta av förändringarna, som i exemplet med skolor, men i många fall har de inte samma behov och kan därför inte nyttja de nya resurserna på samma sätt som de nyinflyttade kan (Wilder et al., 2017). Ursprungshushållen kan till och med uppleva det som att de förlorar sin service och sina resurser på grund av den nya befolkningens resurser förbättras (Atkinson, 2002). Det finns studier som menar att gentrifiering leder till ökad fattigdomsdekoncentration (Kennedy & Leonard, 2001), men enligt Atkinson finns det ingen empiriska data som stödjer den teorin. Även om gentrifiering generellt medför att ett områdes socioekonomiska status höjs är inte ovanligt att fickor av fattigdom som ofta utgörs av subventionerade bostäder finns kvar i gentrifierade områden. Därför menar han att det verkar som att viss forskning föreslår att personer som har bott i ett område länge ska se de nyinflyttade invånarna som förebilder för integration på arbetsmarknaden, eller att områdets minskade stigmatisering kan ha samma effekt. Han poängterar dock att det är lika mycket en värdebedömning som en position baserad på forskning (Atkinson, 2002). 2.5 Stadsplanering och politik 2.5.1 Bostadspolitiken i Sverige och nyliberalismen Från slutet av andra världskriget har staten åtagit sig ansvaret för att reglera och kontrollera bostadsmarknaden. Bostadspolitiken byggde länge på generösa bostadsförmåner, subventioner och neutralitet mellan upplåtelseformerna, men i och med bytet från en socialdemokratisk till en borgerlig regering efter valet 1991 skedde en helomvändning inom bostadspolitiken. En problembild som dock uppkom redan under den senare delen av 1980-talet var att staten inte längre hade kontroll över bostadsproduktionen och bostadsfinansieringen (Boverket, 2007). Det politiska klimatet under det tidiga 1990-talet gjorde att ett viktigt bostadspolitiskt mål var att begränsa det statliga inflytandet och minska statens åtagande inom bostadsmarknaden, vilket skulle bidra till att minska statens utgifter. Detta gjordes genom att bland annat avveckla den statligt reglerade CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 29 bostadslånegivningen (Boverket, 2007). Ambitionen med de nya åtgärderna var att bostadsproduktionen till stor del skulle finansieras med eget kapital. Det ledde till att nyproducerade bostäder fick höga hyresnivåer (Weiss et al., 2018). En annan effekt av reformerna var att de allmännyttiga företagen gavs samma finansiella villkor som de privata aktörerna, vilket ledde till att de hade färre ekonomiska fördelar och var tvungna att stärka sin ekonomiska ställning för att kunna ta de ekonomiska riskerna som staten tidigare hanterade (Weiss et al., 2018). I storstadsregionerna såldes en del av det allmänna nyttiga beståndet av och andra delar omvandlades från hyresrätter till bostadsrätter (Boverket, 2007). En annan betydande ändring i bostadspolitiken skedde under 1970-talet när hyresregleringen avskaffades till förmån för bruksvärdessystemet. Hyresvärdarna kunde då börja förhandla sina egna hyror och var inte längre begränsade av statens hyressättning vilket gjorde att de blev mer benägna att investeringar i sina fastigheter och utföra renoveringar. Detta eftersom det blev lönsamt att modernisera och satsa på ombyggnation när hyrorna kunde anpassas efter bostädernas standard (Andersson, 2010). När socialdemokraterna vann valet 1994 och återfick regeringsmakten gjordes inga försök att återuppta det tidigare systemet (Boverket, 2007). Sverige gick därmed från att vara ett land med en mestadels statligt kontrollerad bostadspolitik till att vara ett land med den mest nyliberala bostadspolitiken i västvärlden (Hedin et al., 2012). Nyliberalismen är på många sätt tätt kopplat med gentrifiering. Den nyliberalistiska stadsplaneringen utgår från ett konkurrensläge där den ekonomiska tillväxten är viktigare än alla andra typer av tillväxt. Eftersom nyliberalistisk stadsplaneringen utgår från att profilera städerna och öka deras attraktivitet medför den att städer byggs för de kapitalstarka och att de kapitalsvaga hamnar i skuggan (Loit, 2014). Neil Smith menar att det finns en koppling mellan gentrifiering och nyliberalism. Med städerna som medel för kapital är det väsentligt att de kan locka kapitalstarka hushåll och potentiella investerare för att kunna konkurrera med andra städer. Gentrifiering är det medel som används för att genom upprustning och nybyggnation locka dessa önskade grupperna, vilket i sin tur leder till undanträngning av oönskade grupper (Söderqvist, 2012). Idag är marknadshyran en kontroversiell debatt inom bostadspolitiken. Hyresgästföreningen konstaterar att fem olika partier har ställt sig positiva till friare hyressättningar (Hyresgästföreningen, 2018d). Om det nuvarande bruksvärdessystemet skulle bytas ut mot ett system med marknadshyror skulle det innebära att hyresvärdar, utan förhandling eller regleringar, skulle kunna bestämma vad deras hyresgäster skall betala i hyra. Det leder till att den som är beredd att betala mest för en bostad är den som får hyra den, vilket betyder att de mest ekonomiskt starka premiera. Hyresgästföreningen argumenterar för att detta skulle ge upphov till ökad segregation eftersom många hushåll som inte är ekonomiskt starka inte skulle ha råd att betala marknadshyror för sina bostäder (Hyresgästföreningen, 2018c). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 30 Enligt en rapport som har sammanställts av Ramböll på uppdrag av Hyresgästföreningen skulle införandet av marknadshyror i Göteborg innebära en hyreshöjning på 32–50%. Rapporten visar att den procentuella hyreshöjningen skulle vara högst i centrum och att ju närmare centrum ett bostadsområde befinner sig, desto högre skulle hyreshöjningen vara. Som kan ses i Figur 11 nedan skulle hyreshöjningen för Bergsjön vara mellan 45– 50%. Effekterna av marknadshyran skulle innebära en minskad efterfrågan på hyresrätter på grund av de höga hyrorna (Ramböll, 2018). Figur 11 Skattad hyreshöjning i Göteborg vid införande av marknadshyror (Ramböll, 2018). 2.5.2 Blandstad Begreppet nyurbanismen myntades under 1980-talet som en protest mot den tidens modernistiska stadsbyggande. Den nya rörelsen eftersträvade städer med “urbana stadsmiljöer”, vilket ofta förknippas med funktionsblandning, social blandning och hög stadstäthet. Loretta Lees menar att stadsplanerare antar att den sociala blandningen bidrar till mer meningsfulla, rika liv samtidigt som den skapar möjligheter för personliga utveckling och personliga möten, men att de även ser att stadens ekonomiska tillväxten ökar eftersom öppenheten i en urban miljö möjliggör nya innovationer och ekonomisk tillväxt (Lees, 2016). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 31 Tanken om att urbana miljöer ökar det ekonomiska kapitalet i städerna hänger ihop med Neil Smiths teorin om att den nyliberala bostadsmarknaden driver staten till att vilja försöka locka kapitalstarka individer till städer. Den är också kopplad till konsumtionsteorin som antar att den nya medelklassen är “den kreativa klassen” som söker sig till urbana och kreativa miljöer. I och med den andra och tredje vågens gentrifiering handlar det inte längre om att återinvestera och lyfta de nedgångna städerna utan det handlar som tidigare nämnt om att locka kapital och investerare. Gentrifiering används som ett positivt stadsplaneringsverktyg, men själva begreppet används inte utan istället används positivt laddade ord och begrepp som “social blandning”, “urban renässans” eller “urban hållbarhet”. Blandad stad är en ny planeringsstrategi som har börjats användas i Sverige för att uppmuntra blandning av hushåll med olika inkomstnivåer. Argumenten för en blandad stad är flera och enligt Rose kan dessa delas upp i tre kategorier: 1. Eftersom städer är beroende av skatteintäkter vill de locka till sig personer med högre inkomst i låginkomstområden för att öka intäkterna. 2. Den levande, kreativa staden med urban stadsmiljö vill framställas som en harmonisk stadsdel som kan stödja en variation av livsstilar, inkomster, kulturer och åldersgrupper. 3. En blandad stad framställs som ett medel för att minska segregationen mellan fattiga och rika (Rose, 2004). Social blandning antas minska segregationen genom att den negativa grannskapseffekter byts ut mot en positiv grannskapseffekt när medelklassen flyttar in i ett område som är dominerat av arbetarklassen. Det finns fyra perspektiv som påtalar varför social blandning skulle kunna bekämpa fattigdom i fattiga områden. Joseph et al. (2007) menar att social blandning leder till sociala nätverk, social kontroll, beteendeförändringar och politiska samt ekonomiska värden. Sociala nätverk syftar på att det skapas ett nätverk mellan de olika grupperna och på så sätt får de fattiga tillgång till resurser, arbete och information genom medelklassen. Social kontroll uppnås eftersom höginkomsttagare är mer benägna till att utöva påtryckningar för ordning och social organisation. Detta leder i sin tur till ökad trygghet i dessa områden. Eftersom medelinkomsttagare visar på en mer positiv typ av livsstil fungerar de som en förebild för låginkomsttagare, vilket kan leda till beteendeförändringar hos den andra gruppen. Resonemanget utgår alltså från att det finns en fattigdomskultur i dessa områden som bygger på antisociala och destruktiva vanor som påverkar de fattiga negativt. Det sista perspektivet utgår från att politiska och ekonomiska värden höjs på grund av att medel- och höginkomsttagare har starkare ekonomiska resurser och bättre förbindelser med den politiska världen. Detta leder till att de utgör en större politisk och ekonomisk intressegrupp vilket gör att externa aktörer väljer att involveras i området vilket bland annat kan leda till förbättringar i service och fler tillgångar i området (Joseph, Chaskin, & Webber, 2007). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 32 I Göteborgs översiktsplan står det att syftet med planen är att eftersträva en ”tät och blandad stad” (Stadsbyggnadskontoret, 2008). I debatter om förorter diskuteras ofta hur de är segregerade i förhållande till resten av staden och att de behöver integreras både geografiskt och socialt, något som stämmer även för Bergsjön. Enligt de stadsutvecklingsplaner som finns för Bergsjön har Göteborgs Stad följande vision för stadsdelen: “Bergsjön ska utvecklas med fokus på social hållbarhet och integration. För att fler människor ska trivas, bo och röra sig i området behövs ett centrum med smidiga trafikförbindelser, samlingsplatser för kultur, lekplatser, och parker.” samt: “Det ska finnas både hyres- och bostadsrätter samt förutsättningar för alternativa upplåtelseformer såsom till exempel hyrköp. För att locka människor från andra stadsdelar kan byggandet utvecklas exempelvis mot studentboende och byggemenskaper, en typ av eget byggande.” Det finns dock ett obekvämt samband mellan social blandning som planeringsverktyg och gentrifiering. Forskare menar att det finns få empiriska data som stödjer att grannskapseffekter existerar och att de socioekonomiskt starka kan stabilisera ett utsatt område med hjälp av sina resurser (Lilja & Pemer, 2010). En stark kritiker till detta är Loretta Lees som menar att social blandning leder till gentrifiering. Studier som har studera hur interaktionen ser ut mellan medel- och låginkomsttagare konstaterar att den högre klassen oftast tenderar att själv-segregera sig. Intervjuer från en studie visar att även om medelklassen har flyttat till områden för att ta del av en blandad stad och uppskattar den är det sällan som de umgås utanför sina ekonomiska och kulturella tillhörighet (Signer, 2013). I vissa städer i Kanada har socialt blandad stad gett upphov till en motsatt effekt vilket har resulterat i minskad social blandning (Andersson, 2010). Lees argumenterar även för att det finns för få studier som skulle stödja denna typ av planeringsverktyg och skriver: “Randolph and Wood (2003) note there has been only limited research into the causes and consequences of social mixing, and most of that has been on public housing estates” (Lees, 2008). En annan kritik är att denna typ av planering ofta är ensidig. Detta för att det alltid är medelinkomsttagare som ska lockas till stadsdelar där koncentrationen av fattigdom och sociala problem är hög och aldrig tvärtom. Konsekvenserna av detta blir att den nybyggnation och utveckling som sker i dessa utsatta områden för att locka medelklassen görs i enlighet med deras behov och inte de ursprungliga invånarnas (Signer, 2013). 2.5.3 Förtätning Likt den blandade staden är förtätning ett planeringsverktyg som återfinns inom nyurbanismen. Som protest mot de glesbebyggda förorterna under modernismen argumenterar nyurbanismen för att städer och stadsdelar ska vara förtätas (Svensson et al., 2019) vilket innebär att kompletteringsbyggnationer CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 33 sker i redan bebyggda områden. Förtätning har blivit en trend inom svensk stadsplanering och Boverket menar att det beror på följande anledningar: “Vi har en kraftigt ökande befolkning i Sveriges städer och större orter och det råder brist på bostäder i många kommuner. Många städer och orter har utvecklats genom att växa utåt, vilket har lett till ett ökat bilberoende och till att naturmark och jordbruksmark försvunnit. Förtätning, alltså att bygga staden inåt, ses då som en strategi för att kunna bygga bostäder, men samtidigt motverka att städerna breder ut sig och tar värdefull mark i anspråk. En ökad täthet sägs leda till minskade utsläpp genom kortare resvägar och möjligheter till en god kollektivtrafik, som därmed gynnar en hållbar utveckling.” (Boverket, 2016). Förtätningen kan ses som en naturlig del av förutsättningarna på bostadsmarknaden. Mark- och bostadspriserna i centrala delar av staden är höga och obebyggd mark i attraktiva lägen är svårt att hitta. Förtätning används som ett planeringsverktyg för att utnyttja marken med redan tillgänglig infrastruktur som vattenledningar, elnät, vägar och kollektivtrafik samt för att bygga ihop staden istället för att bygga nya bostadsområden (Eby Palm, 2018). Detta leder till att perifera områden som många gånger är uppförda under miljonprogramsåren, då låg täthet och glesbebyggda fastigheter var normen, även blir intressanta som potentiella förtätningsområden. Detta lyfts bland annat fram i Göteborgs översiktsplan och utbyggnadsplaneringen för 2035 (Stadsbyggnadskontoret, 2008). Bergsjön, Kortedala och Gamlestaden utgör tillsammans ett av fem olika fokusområden som i utbyggnadsplaneringen inför 2035 omnämns som områden som är lämpliga att förtäta och bygga ut. I utbyggnadsplaneringen står det att det finns stora möjligheter för bebyggelse i Bergsjön. Bergsjön ingår i det som i Göteborgs stads översiktsplan beskrivs som “mellanstaden”, vilket refererar till de planområden som ingår i projektet Bostad 2021. Det står också att det är möjligt att uppnå ett mer lokalt stadsliv, främst i de innersta delarna av mellanstaden, där Bergsjön ingår (Fastighetskontoret & Stadsbyggnadskontoret, 2014). I Boverkets idéskrift “Rätt tätt” diskuteras även de utmaningar som kan uppstå som resultat av förtätning och kompletteringsbebyggelse (Boverket, 2016). Boverket menar att en av förtätningens konsekvenser kan vara gentrifiering, om vilket dem skriver: “Förtätning sägs leda till en blandad stad, men förtätnings-projekt i centrala lägen resulterar ofta i höga markpriser. Det avspeglar sig sedan i höga bostadspriser, vilket kan leda till gentrifiering och social ojämlikhet. Områdenas verksamheter och invånare har ibland inte längre råd att vara kvar utan får flytta därifrån.” (Boverket, 2016). Dock är det troligt att detta påstående även kan appliceras på icke-centrala lägen eftersom förtätning ofta leder till ökade mark- och bostadspriser oavsett var den sker, även om ökningen troligtvis är betydligt högre i de mest centrala delarna på CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 34 grund av lägesfaktorn. Detta eftersom fastighetsvärdarna till en högre grad kan exploatera tidigare obebyggda mark genom nybyggnation vilket i sin tur ökar markvärdet. Förtätning leder även generellt sett till att ett större utbud av verksamheter och samhällstjänster blir tillgängligt i direkt eller nära anslutning till det förtätade området, vilket också i sin tur leda till ökade markvärden. 2.5.3.1 2.6.4 Bostadsbristen Det råder idag en utbredd bostadsbrist i Sverige. 243 av landets 290 kommuner är drabbade, och 93% av Sveriges befolkning bor i dessa kommuner (Hyresgästföreningen, 2019). Figur 12 Bostadsmarknadsläget 1983–2019 (Hyresgästföreningen, 2019). Statistik som har tagits fram av Boverket och som redovisas i Figur 12 ovan visar att antalet kommuner som drabbas av bostadsbrist var som högst 2017, men på grund av att de främst är mindre kommuner utanför storstadsområdena som har en balanserad bostadsmarknad eller ett bostadsöverskott så är det ungefär lika stor del av den svenska befolkningen som är drabbade trots minskningen bland kommunerna (Hyresgästföreningen, 2019). Sveriges problem med bostadsbrist började i slutet av 1800-talet när industrialiseringen och urbaniseringen ledde till att en stor mängd människor ville flytta in till städerna. Därefter existerade bostadsbristen i någon form fram till 1970-talet när det så kallade miljonprogrammet ledde till att bostadsbristen byggdes bort (Allmännyttan, n.d.). Idag är det framförallt brist på hyresrätter, i synnerhet tvåor och treor, men det finns även en mer begränsad brist på större lägenheter. De grupper som i störst utsträckning drabbas av bostadsbristen är unga och nyanlända som inte har stått i bostadsköer länge, saknar monetärt kapital och inte har etablerat sig på bostadsmarknaden (Kruse, 2018). 2017 hade bara 48% av alla ungdomar mellan 20–27 en egen bostad eller ett förstahandskontrakt, i Göteborgsregionen är motsvarande siffra 44% (Hyresgästföreningen, 2018b). Många unga har svårt att CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-19-KBSMA 35 köpa en bostad eller få ett kontrakt på grund av att de har otrygga anställningar och låga löner, och även bland de som har flyttat hemifrån lever 43% under Konsumentverkets basnivå, det vill säga den nivå som en ensamstående person beräknas behöva för att klara sina basutgifter (Hyresgästföreningen, 2018a). Figur 11 Ungas boendeform i Storgöteborg (Hyresgästföreningen, 2018b). Göteborgs kommun anser att bostadsbristen bland unga främst beror på att det generellt finns för få lediga bostäder, vilket de försöker avhjälpa genom att ge ut bostadsinformation särskilt till unga och genom att satsa på generellt bostadsbyggande som även gynnar unga. Kommunen har dock inga dedikerade bostäder för unga (Boverket, 2019). De anser också att det finns en brist på bostäder för nyanlända, men att även det beror på den allmänna bristen på bostäder. Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät kommer Göteborg bostadsbalans förbli obalanserad framöver, både i centralorten och i kommunens övriga delar (Boverket, 2019), och Boplats kö växer med ungefär 20 000 personer per år (Kruse, 2018). Enligt Boplats krävdes det under perioden Januari-Mars 2019 i genomsnitt 1803 dagar, strax under fem år, för att få en lägenhet i Östra Göteborg, vilket var den näst kortaste tiden i Göteborg efter Västra Hisingen (Boplats, 2019). Inom allmännyttan, som inte får rangordna baserat på några andra kriterier än kötid, behövs det i genomsnitt 2077 dagar, fem år och åtta månader, för att få en lägenhet i Östra Göteborg. Mellan 2014 och 2018 ökade medelkötiden för att få en lägenhet via Boplatsen med 778 dagar, ungefär två år, och under 2018 annonserade Boplats ut 12% färre lägenheter än under 2014. Hyresgästföreningen menar att den största orsaken till bostadsbristen är höga produktionskostnader (Hyresgästföreningen, 20