Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för Konstruktionsteknik CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Examensarbete ACEX20-18-8 Göteborg, Sverige 2018 Miljonprogrammet – Uppbyggnad och påbyggnad Examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik DANIEL NEDRÉN GUSTAV RINALDO Instruktion för användning av denna mall Börja med att spara denna mall som en word-fil (docx). Byt ut texten i textboxarna på framsidan, även i sidfoten. Testboxen blir synlig när man klickar på texten i den. Uppdatera alla länkade fält i resten av dokumentet genom att välja ”Select all” från ”Home” verktygsfält och klicka sedan på F9-tangenten. (Sidfot på sidan III och sidan IV måste öppnas och uppdateras separat. Klicka i texboxen i sidfoten och tryck på F9- tangenten. Sätt in text i ytterligare några textboxar på följande sidor enligt instruktioner i kommentarerna. Skriv examensarbetet genom att följa layouten (i detalj) enligt anvisningarna i denna mall. När den är komplett uppdatera innehållsförteckningen. Avsikten är att arbetet ska tryckas dubbelsidigt. Byt ut den skuggade rektangeln med en figur som illustrerar innehållet i examensarbetet. Bilden ska ”flyta över texten” för att inte påverka titelns placering. Högerklicka på figuren och välj ”Layout” och ”In front of text”. EXAMENSARBETE ACEX20-18-8 Miljonprogrammet- Uppbyggnad och påbyggnad Examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik DANIEL NEDRÉN GUSTAV RINALDO Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för Konstruktionsteknik CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, 2018 Miljonprogrammet – Uppbyggnad och påbyggnad Examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik DANIEL NEDRÉN GUSTAV RINALDO © DANIEL NEDRÉN, GUSTAV RINADLO 2018 Examensarbete ACEX20-18-8 Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Chalmers tekniska högskola 2018 Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för Konstruktionsteknik Chalmers tekniska högskola 412 96 Göteborg Telefon: 031-772 10 00 Omslag: Bygglovshandling, A-ritning för hus S2 i Björndammsområdet. Hämtad hos Partille kommun Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Göteborg 2018 I Miljonprogrammet – Uppbyggnad och påbyggnad Examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik DANIEL NEDRÉN GUSTAV RINALDO Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik Avdelningen för Konstruktionsteknik Chalmers tekniska högskola SAMMANFATTNING Examensarbetet förmedlar kunskap om bebyggelsen av miljonprogrammet och våningspåbyggnader. Fokus ligger mot hur det bärande systemen fungerar. Vidare redogör arbetet för valda gällande normer och krav vid påbyggnad. Under rekordåren 1961–1975 uppfördes nära 1,5 miljoner bostäder varav en miljon byggdes 1965–1974 i vad som kallas miljonprogrammet. Vanligaste hustypen som byggdes var trevåningslamellhus. Påbyggnader klassificeras av Boverket som en ändring och önskvärt är att möta krav och normer likt de som ställs på en nybyggnation. Avsteg får däremot göras vilket ibland är direkt nödvändigt för att möjliggöra påbyggnation. Eurokoder är dimensioneringsregler och standarder för bärverk inom EU och började tillämpas i Sverige från 2011. EKS, Boverkets konstruktionsregler, är en samling föreskrifter där nationella val redovisas och tillämpas med eurokoderna. För bärighetsberäkningar vid ändring av en byggnad gäller dagens regelverk på de nya, tillkommande delarna. Befintliga delar kan beräknas med äldre regler och bestämmelser eller med EKS. Arbetet konkluderar att tidstypiska trevåningslamellhus med bokhyllestomme i platsgjuten betong har goda förutsättningar för våningspåbyggnader och att det är grundläggningen som är mest kritisk. Konstruktionsmässiga kontroller av valt referenshus visar att det finns överkapacitet i väggar samt kapacitet i grundläggning för påbyggnad av lätt konstruktion om två våningar. Kontroller visar att kapacitet i underkantsarmering grundsula blev dimensionerande. Nyckelord: Miljonprogrammet, Rekordåren, våningspåbyggnad, krav och normer, EKS, bärighetsberäkningar, stomutredning II The Million program era- The story and storey adding Degree Project in the Engineering Programme Civil and Environmental Engineering DANIEL NEDRÉN GUSTAV RINALDO Department of Architecture and Civil Engineering Division of Structural Engineering Chalmers University of Technology ABSTRACT The thesis mediates knowledge about the buildings of the Million program era and storey adding. Emphasis is on the loadbearing system. Furthermore, the thesis presents the regulations in force regarding storey adding. During the record years between 1961 and 1975 nearly 1.5 million housings were built with a million were being built between 1965 and 1974 in what should be known as the million program. Most common was the three storey apartment blocks. Storey addings are classified by Boverket as a modification of a building. It is preferable to meet the same rules and requirements which applies the new buildings. However, exceptions from these rules and requirements can be done which in some cases are necessary to enable storey addings. The Eurocodes are European standards about structural design and provides common rules and instructions for European nations. The codes became mandatory in Sweden in 2011. EKS, Boverkets constructions rules is a collection of regulations were national parameters are applied with the Eurocode. When modifying a building you may use older methods of calculations and regulations on parts which remains unaffected. Added or reworked parts of the building should be calculated or controlled according to the EKS. The thesis concludes that adding of storeys of the characteristic three story housings of the million program era is possible. The structure of load-bearing interior cross walls shows good preconditions for adding of storeys with the foundation being most critical part. The load-bearing capacity of the chosen refence house shows excess capacity in walls, foundation and stability of the building, concluding that a storey adding is possible. Checks show that capacity of the bottom reinforcements in the slabs is most critical. Key words: Million-program era, Record years, Storey adding, Rules and regulations, EKS, load-bearing calculations, three storey housings CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 III Innehåll SAMMANFATTNING I ABSTRACT II INNEHÅLL III FÖRORD VI BETECKNINGAR VII 1 INLEDNING 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte 2 1.3 Avgränsningar 2 1.4 Precisering av frågeställning 2 2 METOD 3 3 TEORETISK REFERENSRAM 4 3.1 Allmänt om rekordåren 4 3.1.1 Varför behövdes rekordåren? 4 3.1.2 Nulägesbeskrivning av byggnaderna 5 3.1.3 Geografi 5 3.1.4 Husen 6 3.2 Stomsystem 9 3.2.1 Ohlsson & Skarne: System Skarne 66 9 3.2.2 Abetong: A-system 10 3.2.3 Skanskas allbetong 11 3.3 Grundläggning 12 3.3.1 Grundläggning på berg 12 3.3.2 Grundläggning på fast- till halvfast mark 13 3.3.3 Grundläggning på lös mark 13 4 KRAV VID TILLBYGGNAD AV VÅNINGSPLAN 14 4.1 Brand 14 4.1.1 Utrymning 14 4.1.2 Brandceller 15 4.2 Ljud 16 4.2.1 Ljudklasser 16 4.2.2 Bjälklag 17 4.2.3 Väggar 17 4.2.4 Ljud i planprocess 18 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 IV 4.3 Tillgänglighet 18 4.3.1 Hiss 18 4.4 Energikrav 19 5 STOMTYPER VID VÅNINGSPÅBYGGNAD 20 5.1 Platsgjuten betong 20 5.1.1 Montage 20 5.1.2 Väggar 20 5.1.3 Installationer 21 5.1.4 Fukt 21 5.1.5 Kvarboende 21 5.2 Massivträ 21 5.2.1 Montage 21 5.2.2 Installationer 22 5.2.3 Fukt 22 5.2.4 Kvarboende 22 5.3 Volymelement 22 5.3.1 Montage 22 5.3.2 Installationer 23 5.3.3 Fukt 23 5.3.4 Kvarboende 23 6 VÅNINGSPÅBYGGNADS PÅVERKAN PÅ BEFINTLIG STOMME 24 6.1 Grund 24 6.2 Takbjälklag 24 6.3 Stomme 24 7 BERÄKNINGSTEORI 25 7.1 Eurokoder och normer 25 7.2 Lastnedräkning 25 7.3 Bärande betongväggar 26 7.4 Bjälklag 26 7.5 Grundkonstruktioner 26 7.6 Stjälpning 26 8 REFERENSHUSET 27 8.1 Förutsättningar 27 8.1.1 Området 27 8.1.2 Huset 27 8.1.3 Stomme 28 8.1.4 Geoteknik 28 8.1.5 Grundläggning 28 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 V 8.2 Påbyggnadskrav 29 8.2.1 Brand 29 8.2.2 Ljud 29 8.2.3 Tillgänglighet 30 8.3 Kontroll av bärförmåga 30 8.3.1 Befintlig byggnad 30 8.3.2 Kapacitet i vägg 30 8.3.3 Kapacitet grundsula 31 8.3.4 Lastnedräkning och nyttjandegrad 32 8.3.5 Lastnedräkning våningspåbyggnad 33 8.3.6 Global analys 33 9 DISKUSSION 35 10 SLUTSATS 36 11 VIDARE STUDIER 37 12 REFERENSER 38 13 BILAGOR 43 13.1 Bilaga 1: Kapacitetsberäkningar 43 13.2 Bilaga 2: Lastnedräkning för befintlig byggnad 45 13.3 Bilaga 3: Tyngd påbyggnation 48 13.4 Bilaga 4: Lastnedräkning påbyggnad 50 13.5 Bilaga 5: Vindlaster 52 13.6 Bilaga 6: Global analys 54 13.7 Bilaga 7: Nyttjandegrader 57 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 VI Förord Arbetet på 15 högskolepoäng är skrivet vid arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, avdelning Konstruktionsteknik på Chalmers tekniska högskola för och med Cowi AB, avdelningen Byggteknik. Vi vill speciellt tacka för god hjälp och vägledning från Daniel Kläppevik och Magnus Nilber på Cowi. Ett stort tack riktas också till vår examinator Filip Nilenius Tack! Göteborg juni 2018 Daniel Nedrén Gustav Rinaldo CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 VII Beteckningar Latinska versaler Ce Exponeringsfaktor [-] Cpe Formfaktor [-] Fc Dimensionerande kraft [N] Gk Karakteristiskt värde för permanent last [N] MStjälp Stjälpande moment [Nm] MStab Stabiliserande moment [Nm] Ned Lasteffekt [N] Nrd Dimensionerande lasteffekt [N] Sk Karakteristiskt värde för snölast [N/m2] Qk Karakteristiskt värde för variabel last [N] We Yttre vindlast [N] Latinska gemena fcd Dimensionerande tryckhållfasthet [Pa] fck Karakteristisk tryckhållfasthet [Pa] g Tyngdaccelerationskonstant [m/s2] vb Referenshastighet [m/s] qk Karakteristiskt värde för utbredd last [N/m2] qp Karakteristiskt hastighetstryck [Pa] Grekiska gemena α Taklutning [°] γ Partialkoefficient säkerhetsfaktor [-] η Utnyttjandegrad [%] ρ Densitet [kg/m3] σ Spänning [Pa] θ Vinkel [°] CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 VIII 1 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 1 Inledning 1.1 Bakgrund 1960-talet präglades av stor arbetskraftsinflyttning till städer då svensk industri var stark under efterkrigstiden. Dåtidens bostadsbestånd bestod i stor utsträckning av trångbodda boenden med låg boendestandard. En ansträngning ansågs nödvändig för att möta behoven, både i kvantitet och kvalité (SOU 1965:32, 1965).Under rekordåren, 1961-1975, uppfördes nära 1,5 miljoner bostäder varav en miljon byggdes 1965-1974 i vad som skulle kallas miljonprogrammet (Dalenbäck, Lindström, Vidén, Wall, & Öresjö, 2012). Detta är en situation som inte är helt olik den vi ser idag. Boverket bedömer att av landets 290 kommuner har 255 ett underskott på bostäder. Det är en ökning med 72 kommuner mellan 2015 till 2017. Det behövs därför byggas 600 000 bostäder fram till 2025 (Boverket, 2017a). Samtidigt har bostäder från rekordåren stora renoveringsbehov i närtid. Under åren har delar av den kunskap som fanns om flerbostadshusens byggsystem byggda under miljonprogramsåren gått förlorad. Mycket av de material och ritningar som skapades vid nybyggnation av flerbostadshusen finns idag inte längre kvar. En anledning till detta kan vara att det dåliga rykte som miljonprogramshusen med tiden förknippades med. Det bidrog till att byggare inte ville bli associerade med husen och därmed kasserades stor mängd dokumentation (Sjöström, 2015). Med konstaterad bostadsbrist i nära 90% av svenska kommuner kan påbyggnad av våningar vara en lösning för att skapa fler lägenheter (Boverket, 2017a). I och med att man bygger på redan bebyggd mark skapar man ett mer effektivt nyttjande av markyta utan att inkräkta på grönområden eller befintlig infrastruktur. Således kan man förtäta staden där det är önskvärt. Med tredimensionella fastighetsbildningar ges även möjlighet att finansiera våningspåbyggnaden och nödvändiga renoveringar (Lidgren & Widerberg, 2010). Om detaljplanen tillåter högre byggnation än i dagsläget kortas planprocessen. Även om ändring i detaljplanen krävs kan dessa vara av enklare karaktär, så kallat enkelt planförfarande, vilket också är fördelaktigt ur ett tidsperspektiv (M.Öjersjö, personlig kommunikation, 25 januari 2018). En ökad kunskap om skillnader mellan olika byggsystem är viktig för att få en förståelse för vilka möjligheter som finns för att utveckla dessa hus. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 2 1.2 Syfte Syftet med examensarbetet är att förmedla ökad kunskap om det som byggdes under rekordåren till fastighetsägare av miljonprogramshus och om våningspåbyggnader av dessa. I synnerhet gällande hur de bärande systemen fungerar. Vidare redogörs för normer och krav i parametrar av stor betydelse vid våningspåbyggnad samt olika stomsystem för påbyggnationer. Examensarbetet ska även visa möjligheter med våningspåbyggnad av ett tidstypiskt trevåningshus utan hiss ur ett bärförmågeperspektiv. Detta genom en tillämpningsdel i vilken beräkningar på ett referenshus utförs ur hållfasthetssynpunkt. En ökad insikt om de förutsättningar som finns är viktigt för att påbyggnader lättare ska kunna ske. 1.3 Avgränsningar Arbetets perspektiv ses utifrån fastighetsägarens. Fokus för arbetet är mot stommen på befintlig byggnad och stomlösning för våningspåbyggnaden. Det ger konsekvensen att redogörelser och bedömningar i första hand utgår ifrån stommen och stomlösningen. Normer och krav ses utifrån hur det påverkar val av stomme för påbyggnad samt befintlig stomme. Därmed kommer rapporten inte innehålla djupare analys kring till exempel estetik, kostnader, eller planlösningar. Under miljonprogramsåren förekom fler typer av stomsystem än de tre som beskrivs i arbetet. Vi har valt att redogöra för de alternativ som var vanligast förekommande under den aktuella tidsperioden. I tillämpningen kommer konstruktionsmässiga kontroller utföras. Dessa avgränsas till att beräkna lastkapacitet på den vägg som anses vara mest belastad och dess grundsula. Väggen har endast kontrollerats för tryck och knäckning som ett oarmerat tvärsnitt. Kontroller av grundsulan avgränsas till att beräkna kapacitet i underjorden och momentkapacitet i underkantsarmeringen. Vidare beräknas utnyttjandegrad av dessa byggnadsdelar, både med och utan våningspåbyggnad om två våningar i vald stomlösning av lättviktskonstruktion. Avslutningsvis görs en global analys av byggnaden inklusive våningspåbyggnad om två våningar där kontroll med avseende på stjälpning utförs. 1.4 Precisering av frågeställning  Vilka hustyper byggdes under rekordåren?  Vilka stomsystem från rekordåren är mest förekommande?  Hur grundlades husen från rekordåren?  Vilka krav och normer påverkar en påbyggnation och hur?  Vilka stomsystem används och är mest relevanta för våningspåbyggnader idag?  Vid våningspåbyggnad, vilka delar av byggnaden måste studeras och hur?  Klarar ett tidstypiskt trevåningshus en påbyggnad? 3 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 2 Metod Tidigt i arbetsprocessen hölls ett samtal med Mats Öjersjö, fastighetsutvecklare hos fastighetskoncernen Ivar Kjellberg. Detta gav en bild om vilken kunskap en fastighetsägare kan tänkas finna intressant att ta del av i ett arbete som detta. Mailväxling har skett med sakkunniga inom området i syfte att samla kunskap och insikt. Arbetets teoretiska bakgrund grundar sig på fakta insamlad från tryckta- och internetbaserade källor. Presenterade normer och krav har hämtats från BBR, Boverkets byggregler. För att representera ett tidstypiskt trevåningshus har ett referenshus valts. Beräkningar och gjorda antaganden grundar sig på de ritningar som funnits för husen i området Björndammen. Dessa har erhållits från bygglovsarkivet i Partille kommun. Beräkningar är utförda enligt Eurokoder och vägledning vid dessa har vår handledare Daniel Kläppevik, beräkningsingenjör på Cowi, stått för. Kontinuerlig handledning har under arbetets gång skett med Filip Nilenius, forskarassistent på avdelningen konstruktionsteknik på Chalmers tekniska högskola. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 4 3 Teoretisk referensram 3.1 Allmänt om rekordåren Under 1961–1975 uppfördes nära 1,5 miljoner bostäder. Dessa år går under benämningen rekordåren. Byggnationen nådde sin kulmen under åren 1965–1974 där det byggdes närmare en miljon bostäder, och detta är vad som brukar benämnas som miljonprogrammet. Det två begreppen smälter oftast samman och kallas i folkmun oftast för miljonprogrammet (Dalenbäck m.fl., 2012). En vanlig, och tillika felaktig bild, av miljonprogrammet under rekordåren är associationen till höga, likartade byggnader i betong. Sanningen är att en tredjedel av bostäderna under miljonprogrammet var småhus och villor (se figur 1). Dessutom är den vanligaste typen av flerbostadshus från miljonprogrammet ett lamellhus om tre våningar utan hiss (Dalenbäck m.fl., 2012). Figur 1. Antal färdigställda lägenheter och småhus per år (Statistiska centralbyrån, 2017). 3.1.1 Varför behövdes rekordåren? Med byggnationen under rekordåren var målsättningen att lösa bostadsbristen, höja bostadsstandarden samt bygga bort trångboddheten som rådde i efterkrigstiden (Mattsson-Linnala, 2009). 1940-talets bostadsbestånd bestod främst av mindre lägenheter på en-och tvårumslägenheter. Således var trångboddheten stor och i tätorterna var problemet störst. Faktum är att närmare 70% av lägenheterna i 40-talets Sverige utgjordes av lägenheter vilka inte var större än två rum och kök (Söderqvist, 1999). Innan rekordåren var utrustningsnivån i svenska lägenheter låg. 1945 fanns möjlighet till dusch eller bad i endast en femtedel av bostäderna och en knapp tredjedel hade vattentoalett (Söderqvist, 1999). Bostadsbristen var dessutom påtaglig, där över 100 000 personer var bostadssökande 1956, med en total befolkningsmängd på 7,4 miljoner (SCB, 2018). Med dessa parametrar som bakgrund konstaterade bostadsbyggnadsutredningen 1959 att en utbyggnad av bostadsbeståndet behövde ske kontinuerligt för att möta problematiken (SOU 1965:32, 1965). 5 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 3.1.2 Nulägesbeskrivning av byggnaderna Statusen på byggnader varierar då deras förutsättningar är olika. Byggnader är till exempel utsatta för skilda väderförhållanden och är byggda av olika entreprenörer med varierande kvalité på själva hantverket. Hur drift och underhåll har skötts under åren har dessutom en stor påverkan. Det går dock att konstatera att många av byggnaderna från rekordåren är inne i den del av renoveringscykeln där stora ingrepp behövs. Många konstruktionsdelar så som avlopps- och tappvattenstammar, yttertak, elinstallationer och tätskikt i våtrum har passerat sin livstid och renoveringar är nödvändiga i stora delar av beståndet (Mattsson-Linnala, 2009). Kostnadsuppskattningar för renoveringarna har gjorts till 500 miljarder kronor, vilket motsvarar en tiondel av Sveriges BNP 2016 (Boverket, 2014). 3.1.3 Geografi Byggnationen under rekordåren skedde med nationell utbredning, men med tydlig koncentration mot tätorterna och i synnerhet det tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Boverkets karta över byggnationen illustrerar detta väl (se figur 2). Områdena i mörkröd kulör betecknar högst koncentration av byggnader från miljonprogrammet. Figur 2. Karta över antal byggda lägenheter under miljonprogramsåren 1965- 1974 (Boverket, 2015). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 6 3.1.4 Husen 3.1.4.1 Lamellhus Lamellhus är lägre hustyper bestående av två, tre eller fyra våningar (se figur 3). Trevåningsvarianten av lamellhuset var den klart vanligaste typen. Faktum är att lamellhus om tre våningar är den vanligaste hustypen som byggdes under miljonprogrammet. Mycket av populariteten låg i att byggnaden inte krävde hiss (Söderqvist, 1999). Omkring 85 % av de byggda lägenheterna byggdes i lamellhus (Reppen & Vidén, 2006). Lamellhus byggdes under hela 1900-talets första hälft och fortsatte byggas under 60- och 70-talet. Mellan 1960-1975 färdigställdes omkring 300 000 lägenheter i trevåningslamellhus (Björk, Kallstenius, & Reppen, 2013). Lamellhusen byggda under rekordåren skiljer sig från de tidigare byggda lamellhusen på så sätt att de ofta är byggda med ett flackare tak (Vidén & Lundahl, 1992). Gårdsbildning skapades genom att huskropparna placerades ortogonalt eller parallellt och tegel eller putsfasader var vanligt (Länsstyrelsen, 2004). Figur 3. Lamellhus (Creutz, 2009). CC BY-SA. 3.1.4.2 Skivhus Skivhusen började byggas i slutet av 1950. Skivhusen är ett högre lamellhus, ofta fristående huskroppar över fyra våningar (se figur 4). Dåtidens regler krävde endast en hiss och en utrymningsväg per trapphus när man byggde under nio våningar vilket gjorde skivhuset populärt. Detta bland annat gjorde att skivhusen hade en låg byggkostnad sett till kvadratmeter (Länsstyrelsen, 2004). Skivhusen är ofta suterränghus i något eller några våningsplan och det är inte ovanligt att huset är placerade i samma väderstreck. Husen har vanligen motfallstak och putsad fasad (Länsstyrelsen, 2004). Områden med skivhus byggdes under hela perioden 1960– 1975 (Söderqvist, 1999). 7 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Figur 4. Skivhus (Jordgubbe, 2008) CC-BY-SA. 3.1.4.3 Punkthus Ett punkthus är en fristående huskropp (se figur 5). Sett utifrån är punkthuset inte helt olikt skivhuset men kännetecknande för hustypen är trapphuset, vilket är i centrum av huskroppen. Punkthusen är oftast högre än fem våningar, även om undantag förekommer (Söderqvist, 1999). Trapphusen betjänar minst fyra lägenheter per våningsplan, och huskropparna är placerade för att ingen lägenheterna inte ska vara i direkt norrläge då utformningen bar med sig viss solljusproblematik (Länsstyrelsen, 2004). Punkthus började byggas redan innan rekordåren. Mellan 1930–1940-talet byggdes denna hustyp oftast i fyra till fem våningar höga. Från 1950-talet blev hustypen allt vanligare och byggdes nu oftast i åtta till tio våningar höga (Björk, Nordling, & Reppen, 2012). Många punkthus byggdes kring 1960 då den statliga bostadslångiviningen premierade punkthus under perioden (Söderqvist, 1999). Figur 5. Punkthus (Ellgaard, 2011) CC-BY-SA. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 8 3.1.4.4 Loftgångshus I loftgångshus är lägenheterna genomgångslägenheter vilka nås via en korridor som löper utanpå huskroppen (se figur 6). Loftgångar var ekonomiska då dessa ger möjlighet att nå flera lägenheter från en och samma hiss. Hustypen byggdes i varierande våningsantal och loftgångsområden har en varietet i utformning med suterrängvåningar, vinkelgårdar och parallellhus. Hustypen blev vanligare framförallt under andra halvan av 1960-talet (Länsstyrelsen, 2004). Uppskattningsvis utgör knappt fem procent av de husen som uppfördes under rekordåren (Reppen & Vidén, 2006). Figur 6. Loftgångshus (Jönsson, 2017). CC-BY-SA. 9 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 3.2 Stomsystem Det industrialiserade byggandet började utvecklas omkring 1950. Således förekom prefabricerade byggelement på byggen runt om i landet redan vid starten av rekordåren. Det var först i början av dessa som detta alternativ blev allt mer vanligt. De prefabricerade elementen användes både som fasad- och stomelement. Att bygga med murverk, som man tidigare hade gjort, ersattes nu med armerad betong. Detta nya sätt att bygga på var betydligt mindre personalkrävande och bidrog till att produktiviteten på byggarbetsplatserna ökade med mer än 30 procent (Reppen & Vidén, 2006). Under 1900-talets mitt fanns det närmare ett 20-tal tillverkande företag av förtillverkade betongelement. En minskning av elementbyggandet skedde under början 1960-talet. Minskningen bidrog till att flera av de utvecklade byggsystemen slutade att produceras (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). På mitten 60- talet byggdes det cirka 2500 lägenheter per år med prefabricerade stommar och början av 1967 uppskattades det ha byggts 9000 lägenheter med prefabricerade stomelement. I slutet av 60-talet tog produktionen fart igen och år 1970 uppskattades kapaciteten vid Sveriges elementfabriker vara uppemot 30 000 lägenheter (Hammarlund, 1970). Tack vare en effektiv användning av formutrustning, hantering av material och transporter kunde platsgjutna betongstommar konkurrera med prefabricerade stomelement (Vidén & Lundahl, 1992). En viss variation mellan firmornas olika byggsystem förekommer. Nedan presenteras tre byggsystem som var vanligt förekommande under rekordåren. 3.2.1 Ohlsson & Skarne: System Skarne 66 Byggsystemet Skarne 66, började byggas 1966 och är uppbyggt av förtillverkade element. Systemet kännetecknas av dess flexibilitet. De bärande fasadelementen, tillsammans med bärande pelare, möjliggör att innerväggar kan placeras efter önskemål. Detta gav en bred variation på alternativa planlösningar (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). Exempel på utförande visas i figur 7. Figur 7. Planvy, bärande system. System Skarne 66 (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 10 Systemets bärande delar är betongpelare, fasadelement, lägenhetsskiljande väggar samt husets trapphusväggar. Fasadelementen är av typen sandwichelement, uppbyggda av betong med mellanliggande isolering. Innerväggar är byggda med träregelstomme och bjälklagselement är av slakarmerad betong (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). De prefabricerade byggnadselementen kunde produceras i olika längder. Fabrikernas formutrustningar möjliggjorde att storlekar kunde varieras på ett enkelt sätt. Hanterbarhet och vikt på elementet var avgörande faktorer med hänsyn till elementstorleken (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). 3.2.2 Abetong: A-system De bärande delarna i A-systemet, tillverkat av Abetong, är gavlar och tvärgående innerväggar av betong. Fasaderna är inte bärande. Systemet medför en mindre flexibel planlösning än systemet Skarne 66, då rumsutformningen är låst i husets längdriktning (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). Exempel på utförande visas i figur 8. Figur 8. Planvy, bärande system. Abetong A-system (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). A-systemet har en icke bärande fasad. Systemet är ett så kallat öppet system vilket gör att det kan kombineras med element från andra fabrikanter. Detta medförde att en fri fasadutformning tilläts, även om A-betong förde produktion på förtillverkade sandwichelement av betong (Hammarlund, 1970). Bärande innerväggar där olika tjocklekar och längder på element förekommer (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). Dessa prefabricerade väggelement tillverkades med bredderna 24 meter och 36 meter (Hammarlund, 1970). Bjälklagselement som användes var av typen slakarmerade håldäck lagd i rutnät (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). Bjälklagsplattorna har en bredd på 12 meter och en maximal spännvidd på 54 meter (Hammarlund, 1970). Liksom för Skarne 66 kunde formutrustningen i fabriken regleras för att producera element i olika storlekar (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). A-betongs A-system är således uppbyggt som en bokhyllestomme. I hus byggda med bokhyllestomme är det husets tvärgående väggar och gavlar som är de bärande elementen, där platsgjutna hisschakt och trapphus stabiliserar konstruktionen. Detta blev ett av det vanligaste alternativet vid val av stomme att använda under rekordåren (Dalenbäck m.fl., 2012). 11 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 3.2.3 Skanskas allbetong Skanskas allbetong är ett byggsystem där, till skillnad från Skarne 66 och A-systemet, platsgjuten betong användes för väggar och bjälklag. Fasadelementen som användes var prefabricerade (Skanska, 1987). Husets bärande stomme utgörs av de tvärgående innerväggarna, lägenhetsskiljande väggar och husets gavlar. Därmed är Skanska allbetong system, likt A-systemet, byggt med en bokhyllestomme. Användandet av platsgjutna system möjliggjordes genom en effektiv hantering av formutrustning, material och transporter (Vidén & Lundahl, 1992). Exempel på utförande visas i figur 9. Figur 9. Planvy, bärande system. Skanskas allbetong system (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). Tabell 1 visar en sammanställning över vilka delar som är bärande hos stomsystem från rekordåren. Tabell 1. Tabell över egenskaper hos olika stomsystem (Statens institut för byggnadsforskning, 1967). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 12 3.3 Grundläggning Vilken typ av grundläggning som användes styrdes av de markförhållanden som rådde på den aktuella byggplatsen. Under miljonprogrammets år eftersträvade man en likartad grundläggning inom varje område. Detta innebar att marken i regel anpassades till den tänkta hustypen (Vidén & Lundahl, 1992). Ett vanligt tillvägagångssätt vid grundläggningsarbeten var att först avverka skog och vegetation. Därefter renskrapades berget från existerande jordlager. Schaktmaterialet som användes bestod ofta av de sprängrester som skapats vid bortsprängning av ojämnheter. På detta sätt skapades ett homogent område för bostadsbyggandet(Vidén & Lundahl, 1992). Uppskattningsvis utgörs 10 % av miljonprogrammets grundläggningsarbeten av kantförstyvad platta på mark (se figur 10). Omkring 30 % är av typen stöd- eller friktionspålar (Vidén & Lundahl, 1992). Figur 10. Förklarande bild över byggnadsdelar vid grundläggning (Berg, 2008). 3.3.1 Grundläggning på berg 3.3.1.1 Betongmur på berg Grundmurar av armerad betong går ända ner till berg. En typ av grundläggning som var möjlig då djupet ner till fast berg tillät detta. Denna grundläggning var vanlig vid byggnationen av tunga hus (Björk m.fl., 2013). 3.3.1.2 Hel platta på stenbädd Denna grundläggning användes främst för lätta hus upp till tre våningar. En hel armerad och kantförstyvad bottenplatta av betong göts på en plan packad bädd av krossad sten. Stenmaterialet som användes var ofta restprodukter från sprängningen av berget vid den aktuella byggplatsen (Björk m.fl., 2013). 13 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 3.3.2 Grundläggning på fast- till halvfast mark 3.3.2.1 Betongmur på grundplatta/hel platta Betongmurar går ner till armerade grundplattor av betong, alternativt ner till hel bottenplatta av armerad betong. Då betongmur går ner till hel platta förstyvades denna under yttermurar och bärande mellanväggar. Vanligtvis isolerades betongmurarna med gasbetong utvändigt. Bottenplattan göts flytande ovanpå en dränerande grusbädd (Björk m.fl., 2013). 3.3.3 Grundläggning på lös mark 3.3.3.1 Betongmur på hel platta Bottenplattan göts ovanpå ett kapillärbrytande skikt av grus, vilken betongmurarna vilar på (Björk m.fl., 2013). 3.3.3.2 Betongmur på plintar och korta pålar Vid grundläggning på områden med mycket lös mark stöds betongmuren av gjutna plintar som placerades på grundplattor i kontakt med berg. Denna metod kunde användas då djupet ner till fast botten var mindre än tre meter. Dock var detta en relativt dyr grundläggningsmetod (Björk m.fl., 2013). Med anledning av detta utvecklades andra grundläggningsmetoder för små djup. En av dessa var grundläggning med korta pålar (Berg, 2008). Efter att pålarna blivit nedslagna göts sedan pålhuvudena in i bottenplattans kantförstyvning (Björk m.fl., 2013). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 14 4 Krav vid tillbyggnad av våningsplan Tillbyggnad av våningsplan går enligt plan-och bygglagen under begreppet ändring. En ändring definieras i sin tur som en eller flera åtgärder som förändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Förutom tillbyggnad innefattas även ombyggnad i begreppet ändring (Boverket, 2017e). En ändring är tänkt att motsvara samma kravnivå som ställs vid nybyggnation. Emellertid kan anpassningar eller avsteg göras med avseende på ändringens omfattning, byggnadens förutsättningar, varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. Även utifrån tekniska och ekonomiska faktorer får anpassningar göras, men får inte medföra hälso-och säkerhetsrisker, vilket lämnar spelrummet för avsteg begränsat (Boverket, 2017e). 4.1 Brand Brandskyddskrav vid våningspåbyggnad är att likställa med krav för nybyggnation. Dessa krav behandlas i avsnitt 5 i Boverkets byggregler, BBR, och avsnittet innehåller vidare regler om brandskydd och beskriver minimikraven på säkerhet i händelse av brand (Boverket, 2011). I BBR 5:8 - Krav på brandskydd vid ändring av byggnader, går att urläsa att: ”Byggnader ska utformas med sådant brandskydd att brandsäkerheten blir tillfredsställande. Utformningen av brandskyddet ska förutsätta att brand kan uppkomma. Brandskyddet ska utformas med betryggande robusthet så att hela eller stora delar av brandskyddet inte slås ut av enskilda händelser eller påfrestningar. Byggnader ska vid ändring uppfylla de krav på brandskydd som anges i avsnitt 5:1– 5:7. Kraven får dock tillgodoses på annat sätt än vad som anges där om motsvarande säkerhetsnivå ändå uppnås.” Kravet på säkerhet i händelse av brand finns i PBL, Plan- och bygglagen, och gäller för alla byggnadsverk. BBR ger därmed enbart förtydliganden till en delmängd av de byggnadsverk som PBL ställer krav på (Boverket, 2017e). Kraven i PBL förtydligas i PBF, Plan- och byggförordningen, genom fem grundläggande krav, som berör utrymning, räddningsmanskapets säkerhet, skydd mot brandspridning inom och mellan byggnader samt bärförmågan vid brand (Boverket, 2011). 4.1.1 Utrymning Enligt BBR avsnitt 5:3 ska byggnader utformas för att tillfredsställande utrymning kan ske vid brand vilket ger som konsekvens att verksamhetsklasser och utformning av byggnaden bestämmer nivån av brandskydd. BBR beskriver vidare att brandskydd måste underhållas och att funktionen ska kontrolleras. Byggnaden ska dock inte garantera total säkerhet under alla omständigheter (Boverket, 2006b). Utrymning ska kunna ske direkt till en säker plats i det fria, till exempel via brandstege, eller till en säker flyktplats inom en byggnad, till exempel en brandcell. Att utrymma direkt till säker plats är prefererat (Boverket, 2006b). Att en utrymningsväg ska vara säker och användningsbar ställer krav på framkomligheten i utrymningsvägen samt avståndet i och till dessa (Boverket, 2006b). Grundkravet är att 15 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 det ska finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar från lokaler där personer vistas mer än tillfälligt. Med oberoende menas att en av utrymningsvägarna ska kunna blockeras av brand utan att det hindrar de övriga från att användas (Boverket, 2011). Det är vid projektering viktigt att ta hänsyn till att människor har olika möjligheter att försätta sig i säkerhet. Funktionsnedsatta personer kan få svårt att använda en utrymningsväg med trappor. Ett utrymme inom en brandcell i byggnaden kan utgöra skydd för de som har problem att utrymma via trappor, var personerna kan uppehålla sig tills hjälp anländer. Hiss kan vid specialutformning utgöra utrymningsväg och kan då användas av funktionsnedsatta personer (Boverket, 2006b). 4.1.2 Brandceller Ett centralt begrepp är brandcell som är en del av en byggnad som är avskild genom till exempel väggar för att en brand inte kan sprida sig utanför brandcellen under en bestämd tid (Boverket, 2017b). Figur 11 visar exempel på hur brandceller kan utformas i trapphus. Figur 11. Exempel på brandceller i trapphus (Boverket, 2018). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 16 Tabell 2. Regler i BBR för brandcellsskiljande byggnadsdelar i byggnad klass Br1 Bostadshus med tre våningar eller fler är i klass Br1, vilket innebär att brand- och brandgasspridning ska begränsas mellan brandceller med avskiljande konstruktion (Boverket, 2011). I tabell 2 visas hur brandklassningskrav för brandceller beror av brandbelastningen. Att en avskiljande konstruktion klassas som EI60 innebär att den ska stå emot rök och värme i 60 minuter. 4.2 Ljud I Avsnitt 7:4 i BBR beskrivs krav på bullerskydd vid ändring av byggnader. ”7:41 Ljudförhållanden Byggnader, deras installationer och hissar ska utformas så att uppkomst och spridning av störande ljud begränsas så att olägenheter för människors hälsa därmed kan undvikas. Regler om ändring av byggnader finns också i avsnitt 1:22. (BFS 2013:14). ” Vidare rekommenderas byggnadsakustiks genomgång av byggnaden innan ändringsåtgärd utförs för att uppnå goda ljudförhållanden. Förslagsvis med boendeenkäter och olika bullerutredningar. Eftersträvningsvärt är att möta samma krav på ljudnivå och ljudisolering vilken gäller vid uppförande av nya byggnader, enligt avsnitt 7:2 i BBR. Installationer och hissar i bostadsbyggnader ska utformas på så vis att ljud från dessa dämpas (Boverket, 2017c). 4.2.1 Ljudklasser För bostäder finns tre stycken ljudklasser, A, B och D. Dessa behandlas i den svenska standarden SS25267. Ljudklass C finns inte, utan ska motsvara de allmänna råden i BBR (Boverket, 2017d). I avsnitt 4 i standarden förklaras ljudklasserna: Ljudklass A: Ljudklassen motsvarar mycket goda ljudförhållanden. Ljudklass B: Ljudklassen motsvarar tydligt bättre ljudförhållanden än kraven föreskrivna i allmänna råden i BBR. Berörda personer kan ändå i vissa fall vara störda. Denna ljudklass är minimikrav om god boendemiljö efterfrågas. Ljudklass D: Ljudklassen motsvarar ljudförhållanden som kan förekomma i stenhus från sekelskiftet. 17 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Mellan två ljudklasser höjs kraven på luftljudsisolering och stegljudsisolering med 4 dB, enligt tabell 3 och tabell 4: Tabell 3. Luftljudsisolering(Boverket, 2017d). Tabell 4. Stegljudsisolering(Boverket, 2017d). 4.2.2 Bjälklag I bjälklag är stegljudsnivån mest problematisk även om både luftljudsisolering och stegljudsnivån är dimensionerande. Vid låga frekvenser avgörs bjälklagets akustiska egenskaper nästan helt av tyngden och styvheten i konstruktionen vilket gör att dessa frekvenser är mer svåråtgärdade (Akustikmiljö, 2017). För tunga stomsystem med korta spännvidder begränsas ljudisoleringen av ljudspridning via stommen, flanktransmission. Tunga bjälklag kan vid tjocklek över 200 mm beläggas med golvbeläggning för att möta ljudklass C (Åkerlöf, 2001). 4.2.3 Väggar Det är luftljudsisoleringen som är dimensionerande för väggar men kraven är beroende av användningsområdet för väggen. I väggar har man problematik i CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 18 ljudläckage, då genomföringar och liknande skapar vägar för ljudet att ta sig genom konstruktionen. Vanlig åtgärd är att överdimensionera väggens akustiska krav för att på så sätt ta höjd för läckage (Akustikmiljö, 2017). Luftljudsisoleringen ju tyngre än vägg är. I bärande tunga väggar gäller samma luftljudsisoleringsprincip som för tunga bjälklag, det vill säga att luftljudsisoleringen begränsas av flanktransmissioner (Åkerlöf, 2001). 4.2.4 Ljud i planprocess I detaljplanen regleras ljudkraven vilka måste matchas i bygglovshandlingarna. Dessa krav tas fram bland annat utifrån bullerutredningar från bullerkällorna i byggnadens områden. I det fall det finns anledning specificeras regleringar om placeringar, utformning av planlösningar och olika skyddsåtgärder mot buller i detaljplanen (Boverket, 2017c). Det är av stor vikt att ljudkraven möts, framförallt för fastighetsägaren. Om mätningar vid ett tillsynsärende visar att kravbilden inte möts faller ansvaret på fastighetsägaren att åtgärda problematiken, vilket vid färdigställd byggnation är högst oekonomiskt (Boverket, 2017c). 4.3 Tillgänglighet De krav som ställs på tillgänglighet går att finna i kapitel 3 i BBR, Boverkets byggregler. När ”tillgänglighet” och ”användbarhet” används i detta kapitel menas ”tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.” (Boverket, 2017d). 4.3.1 Hiss De nybyggnadskrav som gäller angående hiss för flerfamiljshus anger att minst en hiss ska rymma en rullstolsburen person och en medhjälpare. Samma hiss ska även vara anpassad på ett sådant sätt att personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga självständigt ska kunna använda hissen. I ett bostadshus med fler än fyra våningar ska transport med sjukbår vara möjlig. I bostadshus med fler än tio våningsplan ska ytterligare minst en personhiss finnas (Boverket, 2017d). Vid en omfattande ändring av flerfamiljshus över två våningar, som saknar hiss, ska en hiss installeras. Omfattande ingrepp i byggnadens stomme faller under definitionen omfattande ändring enligt BBR. Ett våningsplan definieras i BBR som en våning där minst en bostad, eller huvuddelen av en bostad, förekommer. I kapitel 3:2 i BBR går att läsa hur bostadens utformning beror av dess storlek och om den är avsedd för att vara en studentbostad. Dessa faktorer kan påverka behovet av att installera hiss upp till de nya våningsplanen. Om synnerliga skäl föreligger får avsteg från nämnda krav vid ändring av byggnad göras. Tänkbara synnerliga skäl kan enligt BBR vara följande:  ”det inte går att åstadkomma tillräckligt utrymme för såväl hiss som säker utrymning via trappa samt plats förbårtransport i trappan om hissen inte rymmer en sjukbår,”  ”en hissinstallation i sig skulle medför omfattande ingrepp i byggnadens stomme, utöver de ingrepp som behövs för själva hissinstallationen” (Boverket, 2017d) 19 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 4.4 Energikrav Sveriges riksdag har fastslagit att energianvändningen i bostäder och lokaler bör minska med 20 procent respektive 50 procent till år 2020 respektive 2050, jämfört med energianvändningen år 1995 (Bostadsutskottet, 2006). I en rapport utförd av Boverket framgår att byggnadsbeståndet fram till och med 1980 stod för 78 procent av energianvändningen (Energimyndigheten & Boverket, 2013). Att genomföra en påbyggnad av våningsplan på ett flerbostadshus från miljonprogramsåren bidrar med en, utslaget på hela flerbostadshuset, effektivare energianvändning och är därmed ett steg i rätt riktning för att nå regeringens miljömål. Bostäder vid nybyggnation ska enligt BBR vara utformade på ett sådant sätt att tabellerade värden redovisade i tabell 5 inte överskrids för de byggnadsdelar som omsluter byggnaden. Tabell 5. Högsta tillåtna värden för hus, flerbostadshus och lokaler (Boverket, 2017d). Vid framtagning av primärenergitalet används tabellerade faktorer redovisade i BBR som varierar beroende av bostadens geografiska läge samt typ av energibärare. Om så kallade särskilda förhållande råder kan ett högre värde för primärenergitalet och en högre eleffekt godkännas. Eventuellt tillägg för primärenergital samt eleffekt för uppvärmning gällande flerbostadshus beror bland annat av byggnadens Atemp, den golvarea som är avsedd att värmas till mer än 10 °C (Boverket, 2017d). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 20 5 Stomtyper vid våningspåbyggnad Det finns en mängd olika byggsystem som lämpar sig för våningspåbyggnader. Nedan beskrivs tre av dessa byggsätt - massivträ, platsgjuten betong och moduler. 5.1 Platsgjuten betong Att platsgjuta en betongstomme innebär att byggnadselement byggs på arbetsplatsen. Formar byggs, armeras och fylls med betong som får härda. Betongen kommer levererad med lastbil och pumpas med slang eller lyfts upp med kran i en betongbasker. Att formen byggs på plats ger stor flexibilitet och utrymme för ändringar (Svensk Betong, 2017). För våningspåbyggnad kan platsgjutna väggar vara fördelaktiga. Äldre hus, så som från rekordåren, avviker inte sällan från ritningar och väggar kan bågna vilket ger anpassbarheten i det platsgjutna systemet en fördel (Svensk Betong, 2017). 5.1.1 Montage 5.1.1.1 Bjälklag 5.1.1.1.1 Traditionell form I en traditionell formsättning används stämp, bockryggar, reglar och formplywood för att bilda formen i vilken betongen fylls med. Formen är mycket flexibel och materialkostnaden blir låg, men med högre enhetstider som nackdel (Svensk Betong, 2017). 5.1.1.1.2 Formbord Formborden monteras av understöd, bockryggar, ströreglar, plywood, avstängare och skyddsräcken till kompletta flak upp till ca 35 m². Formbord ger kort byggtid på grund av låga enhetstider( Svensk Betong, 2017). 5.1.1.1.3 Plattbärlag Plattbärlag är ett betongelement som armeras och gjuts på fabrik som används som en kvarsittande form. Bjälklagets underkantsarmering gjuts in i plattbärlaget vid tillverkningen på fabrik. Plattbärlagen är således en kombinerad prefabricerad och platsgjuten metod (Svensk Betong, 2017). 5.1.2 Väggar 5.1.2.1 Väggform Traditionell väggform byggs upp med formplywood och träreglar. Formtypen har god flexibilitet, men formsättningen är ovanlig i större projekt idag. Istället används färdiga väggformar som lyfts på plats och justeras, vilket ger kortare enhetstid. Dessa rationella väggformar för bostäder kan monteras för hand. När betongen har härdat monteras formen ner och flyttas till nästa enhet som ska gjutas. Det gör att man kan riva väggformar, montera dem på nytt, armera och gjuta nya väggar i cykler (Svensk Betong, 2017). 21 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 5.1.2.2 Skalvägg En skalvägg, likt plattbärlag, är färdigarmerade betongväggelement, gjutna på fabrik. Dessa lyfts på plats med kran som sedan armeringskompletteras i skarvar och hörn och fylls sedan med betong (Svensk Betong, 2017). 5.1.3 Installationer Installationer gjuts med fördel in i bjälklag och väggar. I skalväggar kan installationer så som eldosor och rör för kablage monteras redan i fabrik. Ingjutna installationer är fördelaktigt ur brand och ljudaspekter men kan försvåra underhåll (Sandgren, 2008). 5.1.4 Fukt Betong som material är säkert ur fuktsynpunkt. Dock kan andra material i anslutning till betongen få skador om betongen inte får torka ut ordentligt. Därför är det av vikt att betongen får nå en fukthalt där man kan utesluta skador på ytskikt. Torktid varierar och beror bland annat av tjocklek på gjutna element, efterbehandling och torkklimat (Svensk Betong, 2017). 5.1.5 Kvarboende Det platsgjutna systemet ger fler arbetstimmar på byggarbetsplatsen kontra halv och helprefabricerade lösningar. Mer arbetstid på byggplatsen, behov av upplag och fler transporter ger större påverkan och störningar för de kvarboende i huset (Lidgren & Widerberg, 2010) 5.2 Massivträ Stomsystem i massivträ är byggsystem där väggar och bjälklag främst består av massiva träskivor som sammanfogats i lager. I en KL-skiva, korslimmad skiva, limmas träskivorna med fiberriktningen korsande (Träguiden, 2003a). Stommar med planelement av massivträ levereras som skivor eller direkt färdigställda bjälklag och- väggelement. Ofta används våningshöga element av KL-skivor som massivträväggar där väggarna kan fungera bärande och stabiliserande. Bjälklagen läggs då på väggarna, vilket även är fördelaktigt ur akustisk och statisk synpunkt (Martinssons Trä AB, 2006). 5.2.1 Montage Att elementen är förhållandevis lätta och transporterbara är systemets fördel. Montage görs med kran och element stabiliseras tillfälligt med stag innan stommen är komplett och förankrad. Monteras bjälklag på väggar ges provisoriskt väderskydd (Träguiden, 2003a). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 22 5.2.2 Installationer Installationer som kräver horisontella kanaldragningar i bjälklag kan göras i nedpendlat undertak. Undertaket krävs även för de akustiska kraven och av samma anledning bör ventilationskanaler inte monteras i bjälklagselementets undersida, utan behöver vila på undertaket. Vattenrör placeras i schakt och vidare utanpåliggande på elementen medans rör för el kan spåras in i elementen om ytskikt ska monteras senare (Träguiden, 2003a). 5.2.3 Fukt Trä som organiskt material är fuktkänsligt och bör ej utsättas för väta. Vid fuktpåverkan av elementet måste de få torka ut innan beklädnad monteras. Avfuktning sker i regel med en avfuktare där man med fördel avfuktar våningsplan utefter färdigställande av stomme. Om materialet inte får torka tillräckligt föreligger risk för mögelpåväxt, vilket är problematiskt och behöver saneras för att byggnaden ska kunna bebos. Särskilt utsatt är ändträet hos massivträelementen och dessa bör skyddas mot väta (Träguiden, 2003a). 5.2.4 Kvarboende Prefabricerade byggmetoder ger färre arbetstimmar på arbetsplatsen kontra platsbyggda lösningar (Lidgren & Widerberg, 2010). Mindre arbetstid på byggplatsen, behov av upplag och färre transporter ger mindre påverkan och störningar för de kvarboende (Lidgren & Widerberg, 2010). 5.3 Volymelement Volymelement är färdiga moduler som byggs i fabrik. Ingående element monteras ihop till en modul, som inreds och sedan monteras installationer. En bostadsmodul är i regel av skolådeformad typ, beståendes av tak- och golvbjälklag samt väggar. De produceras och utformas helt eller delvis färdigställda (Svenskt trä, 2012). 5.3.1 Montage Elementen transporteras till byggarbetsplatsen i stort färdigställda. Under tillverkningstiden färdigställs grundarbetet med till exempel förstärkningar av vindsbjälklag och framdragning av installationer för att modulerna ska kunna lyftas av transportmedlet direkt på huskroppen. Man vill minimera risker för skador genom att lyfta moduler så få gånger som möjligt (Träguiden, 2003b). Detta gör byggarbetsplatsen mer till en uppbyggnadsplats eller montageplats, vilket kortar ner tiden på plats (Svenskt trä, 2012). Modulerna ställs ovanpå varandra för att bilda våningsplan, med inverkan av modulernas egentyngd och att de låses med spikbleck gör att modulerna stabiliseras (Elfström & Singh, 2013). Enligt en rapport utgiven av Boverket kan byggandet med volymelement medföra en högre bygghöjd jämfört med andra alternativ. Detta på grund av ett större mått på de dubbla bjälklag jämfört med normalt mått (Boverket, 2006a). 23 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 5.3.2 Installationer Då elementen anländer kompletta till uppbyggnadsplatsen sker endast anslutningar av de befintliga installationerna med modulerna, samt mellan modulerna på uppbyggnadsplatsen (Träguiden, 2003b). 5.3.3 Fukt Att prefabricera moduler i kontrollerat klimat i fabrik är klart gynnsamt för att säkerhetsställa en fuktsäker byggnadskomponent. Det är transporten och montaget som innebär en risk ur fuktsynpunkt. Därför är det eftersträvningsvärt att projektera montaget för att kunna färdigställa en sektion med tak under samma arbetsdag. Alternativt skyddas elementen genom att det emballeras för att klara regn (Träguiden, 2003b). 5.3.4 Kvarboende Eftersom den effektiva tiden på uppbyggnadsplatsen blir mindre påverkas de boende i huset mindre än med andra lösningar. Dessutom blir behovet för upplag för material och etablering mindre vilket minskar störningar för de boende (Lidgren & Widerberg, 2010). CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 24 6 Våningspåbyggnads påverkan på befintlig stomme Husets konstruktionsmässiga förutsättningar är avgörande för hur en våningspåbyggnad dels är möjlig och i förlängningen hur den ska utformas. En noggrann inventering av bland annat grundläggningen, stommen och takbjälklaget är nödvändig för att säkerhetsställa att byggnaden klarar tänkta tillbyggnad. 6.1 Grund Grundläggningar till byggnader från miljonprogrammet med betongstomme klarar oftast av en lätt påbyggnad, särskilt om stommen är tung (Lidgren & Widerberg, 2010). Grundläggningar mot berg lämpar sig väl medans till exempel kohesionspålad grundläggning skulle kunna innebära viss problematik. Om kontroll visar att grunden inte har tillräcklig kapacitet krävs förstärkning. För att förstärka grundens bärförmåga kan nya pålar slås ner marken och förankras i befintlig grundläggning hos huset. Man kan också förstärka grunden genom att bredda densamma för att få effektivare lastspridning. Båda nämnda åtgärder kan göras från in -och utsidan av huset (Berg, 2008). Att förstärka grunden kan bli kostsamt och huruvida behov för förstärkning föreligger är en av det mest kritiska delarna att beakta när ett påbyggnadsprojekt initieras. Vid behov av förstärkning kan påbyggnaden bli olönsam och projektet riskeras. Begränsad kapacitet i grundläggning ger att lasten från påbyggnaden också måste begränsas vilket bäst mötes med en våningspåbyggnad i lättviktsutförande (Lidgren & Widerberg, 2010). 6.2 Takbjälklag Vid tillräcklig kapacitet i befintligt takbjälklag kan det med fördel utgöra grunden för påbyggnationen. Vid undermålig kapacitet behöver bjälklaget förstärkas. Detta kan göras via en pågjutning, via omfördelning av last med balkar eller med att bjälklaget rivs och ett nytt byggs med högre kapacitet (Lidgren & Widerberg, 2010). Platta eller låglutande tak har fördelen att de förberedande arbeten så som rivning är minskar i jämförelse med till exempel traditionella sadeltak (Ahnström, 2004). 6.3 Stomme Att noggrant utreda stommens kapacitet och att den klarar ytterligare laster från tänkt våningspåbyggnad är av stor vikt. Centralt är även att bestämma hur lasterna från våningspåbyggnaden ska överföras till befintligt bärande system (Lindgren & Larsson, 2012). Vid tung stomme finns ofta viss överkapacitet i bärande väggar. Om man dessutom river ett tungt betongplan kan detta ersättas med upp till tre lätta våningar. Vanligen används balkar för att fördela lasterna från det nya våningarna till det befintligt bärande väggarna (Lidgren & Widerberg, 2010). 25 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 7 Beräkningsteori 7.1 Eurokoder och normer Kontroller är utförda i enighet med gällande Eurokoder. Eurokoder är dimensioneringsregler och standarder för bärverk inom EU. EKS, Boverkets konstruktionsregler, är en samling föreskrifter där nationella val redovisas och tillämpas med Eurokoderna. EKS anger således hur Eurokoderna ska tillämpas i Sverige. Vid ändring av en byggnad gäller dagens regelverk på de nya, tillkommande delarna. Befintliga delar omfattas av äldre regler och bestämmelser (se figur 12). Figur 12. Illustration över vilka regler som gäller vid ändring av byggnad (Boverket, 2017f). 7.2 Lastnedräkning Lasterna från byggnaden får reduceras för våningsplan vid två våningar eller fler i samma byggnadskategori över betraktad konstruktionsdel. Denna reduktion har dock inte tillämpats i lastnedräkningen. Vid lastnedräkning får man även reducera lasten med hänsyn till stor area. Detta eftersom sannolikhet för hög lastintensitet per kvadratmeter minskar med ökande area. I tillämpningen har reduktion för area bortsetts ifrån då bedömning görs att betraktad area är liten. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 26 7.3 Bärande betongväggar Bärande betongväggar modelleras som oarmerade tvärsnitt, dels kontrolleras kapacitet i tryck och för knäckning med två olika dimensioneringsmetoder enligt Eurokoden. Den mest belastade väggen urskiljes, vilken utsätts för vertikala laster i form av snölaster, nyttiga laster och egentyngder från byggnaden. Kapacitet och laster redovisas i newton. 7.4 Bjälklag Bjälklagen har i samråd med handledare inte ansett vara kritiska ur en bärförmåge- synpunkt i skedet. Därvid utgår kontroller av dessa. 7.5 Grundkonstruktioner Kontroll av grundkonstruktionen utförs genom att den mest belastade sektionen av grundsulan utreds. Grundsulan belastas av vertikala laster och kapaciteten bestäms utav undergrundens förutsättningar eller av momentkapaciteten i underkantsarmeringen. Beräkningar av erforderliga armeringsmängder utförs i beräkningsprogrammet Strusofts Foundations (StruSoft, 2018). Grundkonstruktioner räknas i SK2, säkerhetsklass 2. Detta tillåter reduktion av lasterna med en reduktionsfaktor. Faktorn har tillämpats i beräkningar. 7.6 Stjälpning Referenshuset kontrolleras för stjälpning. Vid stjälpning kontrolleras att det mothållande momentet som byggnadens egentygnd skapar är större än de stjälpande momenten som de horisontella vindlasterna krafterna skapar. Beräkningen utgår ifrån fiktiv påbyggnad av två våningar med låglutande takkonstruktion. 27 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 8 Referenshuset 8.1 Förutsättningar 8.1.1 Området Björndammen är ett bostadsområde beläget i Partille, en kranskommun öster om Göteborg. Området byggdes i början av 70-talet och består av 75 stycken lamellhus. De friliggande husen är placerade i vinkel mot varandra i grupper om fyra vilket skapar kvadratiska innergårdar (se figur 13). En viss variation av husens dimensioner förekommer då antalet trapphus per bostadshus varierar mellan två och tre stycken. Figur 13. Referenshus inringat, Domarevägen 7–9. Norr om huset går Nämndemansvägen. Landvettervägen sträcker sig söder om området (Google, 2017). 8.1.2 Huset Flerbostadshusen i området stämmer väl överens med de kriterier som gäller för ett typhus byggt under rekordåren. Därmed lämpade det sig väl att välja ett av dessa hus som referenshus för arbetets tillämpningsdel. Huset är ett trevåningslamellhus, utan hiss, vilket var den vanligaste byggda hustypen under denna tidsperiod. Byggnaden inrymmer två trapphus, vilka betjänar vardera två lägenheter per våningsplan. Huset har ett uppstolpat låglutande sadeltak av trä med betongpannor. Källarplanet inhyser förrådsutrymmen, elcentral och skyddsrum (se figur 14). Figur 14. Planvy bottenplatta, referenshus. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 28 8.1.3 Stomme Den bärande stommen utgörs av en platsgjuten bokhyllestomme. Huset tvärgående väggar samt gavlar är de bärande delarna. Fasaden är icke bärande. De tvärgående innerväggarna är 150 mm tjocka K25 betongväggar. Gavlarna är 200 mm K25 betong klädd med skalväggar av tegel som putsats. Källarplanets skyddsrum omsluts av 200 mm tjocka betongväggar. Entréplanets bjälklag är 280 mm, vindsbjälklaget 140 mm och övriga våningsbjälklag 160 mm tjocka. Bjälklagen är platsgjutna med K25 betong vilket motsvarar dagens benämning C20/25. 8.1.4 Geoteknik Ur den geotekniska undersökningen som gjordes i projekteringsskedet vid uppförandet av byggnaden har det fastställts att det förmodat är berg vid sonderinghålets botten. Figur 15 och figur 16 från SGU:s Geokartan visar att det vid referenshuset återfinns ett jorddjup som uppskattas till 0–1 m och att det under detta återfinns urberg samt packad sandig morän. Utifrån dessa fakta görs beräkningar med antagandet att referenshuset är grundlagt på en grund stenbädd ovanpå berg. 8.1.5 Grundläggning Grundläggningstypen är en hel platta på stenbädd. Under miljonprogrammet var ett vanligt tillvägagångsätt att jämna ut området där byggnader skulle uppföras. Berg sprängdes bort och sprängstenen användes som utjämningsbädd. Ett tillvägagångssätt som sannolikt användes i Björndammen. Figur 15. Jorddjup under referenshuset (Sveriges geologiska undersökning, 2017). 29 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Figur 16. Berggrund under referenshuset (Sveriges geologiska undersökning, 2017). 8.2 Påbyggnadskrav 8.2.1 Brand 8.2.1.1 Utrymning Grundkravet från BBR är att det ska finnas tillgång till två utrymningsvägar. Utrymning från fönster med hjälp av räddningstjänst får enligt BBR räknas som en av dessa två utrymningsvägar för byggnader av referenshusets art. Detta under förutsättningar att max 15 personer utrymmer denna väg, att räddningstjänsten har snabb insatstid och förmåga samt att fönsteröppningens underkant ligger högst 23 meter över marknivån. Gångavstånd till närmaste utrymningsväg eller till annan brandcell bör inte överstiga 45 meter enligt BBR 5:331, och vägen ska mätas för det mest ogynnsamma fallet. Förutsättningar och krav bedöms uppfyllas givet närhet till brandstation, klarad höjd över marknivå samt geometriska förutsättningar hos huskroppen. 8.2.1.2 Brandceller Lägenheterna i våningspåbyggnaden bör utformas som egna brandceller samt att trapphus och hiss utgör en brandcell där brand och brandgasspridning begränsas med avskiljande konstruktion i lägst EI60 (Boverket, 2011). 8.2.2 Ljud Huset ligger med avstånd från trafik och är skonat från trafikbuller. Att utforma påbyggnad med tillräckliga akustiska luftljudskrav anses vara oproblematiskt. Sannolikt är stegljudproblematiken större. Befintligt vindsbjälklaget är 140 mm enligt A-ritningar. Om bjälklaget antas bära en våningspåbyggnad skulle tunnheten kunna innebära stegljudsproblematik med dagens ljudkrav. En åtgärd kan tänkas vara att välja en golvbeläggning med dämpande akustiska egenskaper. Denna åtgärd ger goda resultat vid problematik med höga frekvenser medans lågfrekvens problematik CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 30 snarare styrs av vikt och styvhet i bjälklaget. Höga frekvenser åtgärdas oftast genom val av golvbeläggning och har nästan ingen inverkan vid låga frekvenser. 8.2.3 Tillgänglighet En påbyggnad av ett eller flera våningsplan på valt referenshus förutsätter att en hiss installeras då åtgärden klassas som en omfattande ändring på ett flerfamiljshus över två våningar utan hiss. Med största sannolikhet är både den mest fördelaktiga lösningen att utföra en tillbyggnad i anslutning till entrédörren på entréplanet, på den plats där soprummet i dagsläget är beläget, då den befintliga utformningen av trapphuset inte tillåter en hissinstallation. Trapphusets fasad öppnas upp mot hisschakt och på så sätt ges tillgång med hiss till varje våningsplan. Denna typ av hisslösning kräver således ett betydligt mindre ingrepp i befintlig stomkonstruktion än alternativet att placera ett hisschakt i det befintliga trapphuset. 8.3 Kontroll av bärförmåga I följande avsnitt redovisas dimensionerande laster, lastkapacitet och nyttjandegrad för det utvalda byggnadsdelar från valt referenshus. Avsnittets sista del redovisar en ny lastnedräkning med den teoretiska våningspåbyggnaden. Även en kontroll för stjälpning utförs. 8.3.1 Befintlig byggnad Kontroll av vägg och grundsula har utgått ifrån den vägg i byggnaden som i samråd med handledare ansetts vara mest belastad, detta då influensarean från ovanliggande bjälklag är störst för utpekad vägg (se figur 14). Väggen med underliggande grundsula (se figur 17) ligger i källarplan och mer till mitten av huskroppen (se figur 14). När väggen eller grundsulan omnämns i arbetet är det således dessa mest belastade vilka refereras till. 8.3.2 Kapacitet i vägg I rent tryck beräknas en kapacitet hos väggen till 1800 kN. Två räknemetoder för knäckfall har utretts, dels en förenklad räknemetod samt mer detaljerad metod enligt SS-EN 1992-1-1:2005, ekvation 12.2. Förenklade metoden ger en lägre kapacitet på 733,8 kN och den mer detaljerade metoden ger en kapacitet på 1170 kN (se tabell 6). Den högre kapaciteten anses vara verklig kapacitet för knäckning hos väggen då denna beräkningsmetod är mer noggrann. Se bilaga 1 för beräkningsgång. 31 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Tabell 6. Kapaciteter för vägg vid olika brottyper. Brottyp Kapacitet[kN] Tryck 1800 Knäckning förenklad 733,8 Knäckning noggrann 1170 8.3.3 Kapacitet grundsula 8.3.3.1 Kapacitet hos underjord Kapaciteten hos grundsulan kan begränsas utav underjordens bärförmåga. Med stöd av de geotekniska undersökningarna och med bakgrund till vanliga tillvägagångssätt för grundläggning under rekordåren antas bärförmågan för grunden 500 kPa. Sulans bredd är 0,7 meter, dock är det för lite armering för att tillgodoräkna fullt marktryck på hela sulas bredd. Lasten sprider sig ner i sulan med en vinkel. Detta anses ge en bredd på lastspridningen på 0,5 meter och resterande bredd är för förankring av armering. Lastvinkeln blir brantare och då krävs mindre mängd armering. Detta ger en kapacitet hos underjorden på 250 kN. Se bilaga 1 för beräkningsgång. Figur 17. Grundläggning av referenshuset. 8.3.3.2 Kapacitet i underkantsarmering i grundsula Mängden armering behöver enligt beräkningar i Strusofts Foundation vara 85 mm²/m för att klara tyngd från befintlig byggnad, vilket är mindre än vad som finns i sulan, 132 mm²/m (se tabell 8). Båda mängderna är dock mindre än dagens krav på minimumarmering på 314 mm². Med samma program itererades en maximal lastkapacitet för grundsulan fram. Detta gav en kapacitet på 240 kN. Denna last ger en erfordrad böjarmeringsmängd på 133 mm² och ett grundtryck på 495 kPa (se tabell 7). Därmed blir kapaciteten i underkantsarmeringen dimensionerande för grundsulan. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 32 Tabell 7. Resultat ur Strusofts Foundations. Bending reinforcement [mm²] Direction Side. Req.As Min. As Sel. As Nbr. Of. Bars Diam. c/c Position Comment Load[kN] X Bottom. 133 314 314 - 10 250 Primary Min. reinf. 240 Tabell 8. Ingångsparametrar och kapacitetsresultat för grundsula. Armering ⌀[mm] c/c[mm] Fy[MPa] Kapacitet[kN] 10 600 390 Grundsula Bredd[mm] As[mm²] Marktryck[kPa] -> 500 133 495 240 8.3.4 Lastnedräkning och nyttjandegrad En lastnedräkning enligt bilaga 2 har utförts och med egentyngd som huvudlast ges en last på den mest kritiska väggen på 154,3 kN. Grundläggningskonstruktioner räknas i SK2, säkerhetsklass 2, och får en dimensionerande last på 151,9 kN (se tabell 9). Tabell 9. Dimensionerande laster, kapacitet och nyttjandegrad för byggnadsdelar. Byggnadsdel Brottyp Kapacitet[kN] Dim.last[kN] Nyttjandegrad[%] Vägg -Tryck 1800 154 -Knäckning 1170 154 13,2% -Knäckning förenklad 734 154 Grund -Underkantsarmering 240 152 63,3% -Underjord 250 152 33 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 8.3.5 Lastnedräkning våningspåbyggnad En våningspåbyggnad med två våningar i lättvikt har antagits och en ny lastnedräkning utförts. Med egentyngd som huvudlast ges en last på den mest kritiska väggen på 200 kN enligt bilaga 3. Grundläggningskonstruktioner räknas i säkerhetsklass 2 och får en dimensionerande last på 193,9 kN (se tabell 10). Mängden armering behöver enligt beräkningar i Strusofts Foundation vara 111 mm²/m för att klara tyngd från befintlig byggnad, vilket är mindre än vad som finns i sulan, 132 mm²/m. Tabell 10. Dimensionerande laster, kapacitet och nyttjandegrad för byggnadsdelar med påbyggnation. Byggnadsdel Brottyp Kapacitet[k N] Dim.last[kN] Nyttjandegrad[%] Vägg -Tryck 1800 200 -Knäckning 1170 200 17,1% -Knäckning förenklad 734 200 Grund -Underkantsarmering 240 194 80,8% -Underjord 250 194 8.3.6 Global analys Vid stjälpning kontrolleras att det mothållande momentet som egentyngden från byggnaden skapar är större än de stjälpande momenten som de horisontella vindlasterna krafterna skapar. Beräkningen utgår ifrån fiktiv påbyggnad av två våningar med lättviktskonstruktion samt låglutande takkonstruktion. Huset ses som en enhet på vilken horisontella vindkrafter verkar på för att skapa det stjälpande momentet. Om den vertikala resultanten ligger inom en sjättedel av husets bredd från centrum samt att det stabiliserande momentet är större än det stjälpande förutsätts byggnaden vara stabil och säker mot stjälpning (se figur 18). Vindlasten skapade ett stjälpande moment på 8,4 MNm. Egentygnden hos byggnaden och tvåvåningspåbyggnad blev 14,6 MN vilket gav en excentricitet på 0,58 meter vilket är mindre än B/6 och därmed godkänt. Det stabiliserande momentet blev 28,9 MNm vilket är större än det stjälpande och därmed godkänt. Se bilaga 4 och bilaga 5 för beräkningsgång. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 34 Figur 18. Vindlaster skapar ett stjälpande moment och egenvikter skapar ett mothållande moment. 35 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 9 Diskussion Beräkningarna på referenshuset bygger på ett antal antaganden. Beräkningsantaganden är främst från bygglovshandlingar från när referenshuset byggdes. Handlingarna förvarades på ett format som ibland gjorde att ritningarna var svåra att avläsa. Här gjordes antaganden som var minst fördelaktiga ur kapacitetssynpunkt. Exempel på detta är hur väggar modellerades som oarmerade, vilket förenklar beräkningar men också sänker kapaciteten hos väggen. Att arbetet inte tar hänsyn till lastreduktion på grund av våningsantal och stor area är också ofördelaktigt. Om andra antaganden gjorts hade det således funnits möjligheter att belasta huset mer. Vidare är det inte säkert att ritningarna speglar det verkliga utförandet av byggnaden. Det kan mycket väl vara som så att huset avviker från ritningarna, antigen på grund av att revideringar har behövt göras i byggskedet eller att handhavandefel har legat till grund för avvikelser. Byggnadens stomme är platsgjuten och slutprodukten beror till stor del av kvalitén på formsättningen. I intervju med Mats Öjersjö pekades på vikten av noggranna inmätningar av huskroppen just på grund av avvikelser. Att okulär besiktning har avgränsats bort och att inmätningar inte har varit möjligt belastar resultaten. Om referenshuset har tydliga skador och/eller tecken på deformationer i bärande delar skulle kapaciteten behövt skrivas ner, alternativt hade man till och med behövt avfärda möjligheterna med våningspåbyggnation. I arbetet har ingen stomlösning för påbyggnationen utförts. Att definiera och motivera hur krav för brand och ljud kommer mötas eller inte blir mer svårlöst i det anseendet. Arbetet kommenterar därmed endast visa delkrav och en del andra parametrar utlämnas som kan tänkas vara av vikt för en påbyggnation. I lastnedräkning för tvåvåningspåbyggnad har befintlig byggnad endast belastats med en last per area. Hur påbyggnaden designas påverkar i hög grad hur lasterna fördelas ner till vertikalt bärsystem, något som till exempel skulle kunna påverka vilken vägg som belastad. Lasten som i kontroller har lagts på befintlig byggnad motsvarar en lättviktskonstruktion. Denna lösning ger bäst förutsättningar för att bygga på flera våningar, men är kanske inte det billigaste alternativet. Möjligen hade en tyngre stomlösning som till exempel platsgjuten betongstomme eller ett pelare-balk system med HDF-bjälklag och stålpelare varit ett billigare alternativ. Om en mindre restriktiv lastnedräkningsberäkning utförts hade det möjligtvis möjliggjort för en tyngre och billigare stomlösning. Här blir det en avvägning mellan hur många våningar som går byggas mot kostnader. Arbetet har dock endast konstaterat att en tvåvåningspåbyggand är möjlig. Detta därför att en tvåvåningspåbyggnad har ansetts vara det mest realistiska alternativet. Referenshuset formar tillsammans med tre andra huskroppar en gård vilken sannolikt skulle förlora mycket av sina kvalitéer om fler våningar byggs på då man kan förutsätta att solljuset skulle få svårare att nå in på gården. Man vill sannolikt inte heller bygga färre än två våningar för att få lönsamhet i projektet. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 36 10 Slutsats Vanligaste hustypen från rekordåren är ett trevåningslamellhus utan hiss, utformat med en bokhyllestomme i platsgjuten betong. Denna konstruktion ger korta spännvidder och influensareor samt är i många fall grundlagda på berg eller sprängsten. Detta ger konsekvensen att hustypen har goda förutsättningar för påbyggnation. Påbyggnader klassificeras som en ändring och önskvärt är att möta krav och normer likt de som ställs på en nybyggnation. Avsteg får däremot göras vilket ibland är direkt nödvändigt för att möjliggöra påbyggnation. Beräkningar för valt tidstypiskt trevåningshus från Björndammen i Partille visar på överkapacitet i kritiska delar så som vägg, grundsula och i stjälpningshänseende vid en påbyggnad av två våningar av lättviktskonstruktion. Nyttjandegraderna som redovisas i tabell 9 är låga för befintlig stomme och fortsatt låga vid påbyggnation, vilket redovisas i tabell 10. Momentkapacitet i underkantsarmering i grundsulan visar sig vara dimensionerande med en nyttjandegrad på 80% vid en tvåvåningspåbyggand. Mängden armering som behövs för att klara tyngd från en påbyggnation är 111 mm²/m, vilket är mindre än vad som finns i sulan, 132 mm²/m. Båda mängderna är dock mindre än dagens krav på minimumarmering på 314 mm². Slutsatsen blir att referenshuset skulle klara en tvåvåningspåbyggnad i lättviktsutförande. För en fastighetsägare av typhuset, med förutsättningar likt referenshuset innebär det att det i tidigt skede går att hävda att en våningspåbyggnation är möjlig och att således är försvarbart att vidare utreda tilltänkta påbyggnad ur fler hänseenden. Typhuset har en stor fördel i att förstärkning inte är nödvändig. 37 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 11 Vidare studier Ett tidigare examensarbete från Chalmers resulterade i framtagandet av ett lättviktsmaterial i trä. Materialet är ett trä-sandwichelement, utformat likt wellpapp, vilket verkade ge lovande spännvidder till låg vikt. Materialet skulle kunna användas till stomme för bland annat våningspåbyggnader. Att utforma en påbyggnad i mer detaljutförande på referenshuset i ovan nämnda material samt att utföra en ekonomisk analys hade varit en intressant frågeställning. Hade en sådan lösning kunnat resultera i fler våningar utan att förstärka ref huset? Hade det varit ekonomiskt försvarbart? En jämförelse mot i arbetet förslagna stomsystem hade också varit intressant. Vid val av referenshus togs ingen hänsyn till områdets geografiska läge. I ett verkligt fall kan det tänkas att detta har en stor betydelse för om en våningspåbyggand ska bedömas vara aktuell att genomföra, främst ur ett ekonomiskt lönsamhets perspektiv. Vilka bostadsområden är lönsamma att förtäta? Vad är det för typer av kriterier som ett bostadsområde ska tillfredsställa för att en våningspåbyggnad ska anses vara berättigad? Frågor som dessa hade varit intressant att redogöra för i vidare studier. Även analyser för de konsekvenser som en tänkt våningspåbyggnad kan utgöra på byggnadens omgivning hade varit intressant att studera. Kritisk del för påbyggnation är oftast grundläggningen, vilket också visade sig vara den svagaste länken hos referenshuset. Utifrån detta hade det också varit intressant att kontrollera ett typhus som har en svagare grundläggning, exempelvis grundläggning på kohesionspålar. Det finns nog fog för att anta att en sådan konstruktion skulle behöva förstärkning och ekonomiska konsekvenser och helhetsbedömning av dessa hade tillfört mycket. CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 38 12 Referenser Ahnström, A. (2004). "Karlsson på taket ” , saga eller verklighet ? Examensarbete, Blekinge Tekniska Högskola. Åkerlöf, L. (2001). Byggnadsakustik. Stockholm: AB Svensk Byggtjänst. Akustikmiljö. (2017). Byggnadstekniska konstruktionsprinciper Golv och bjälklag. Hämtad 04 mars 2018, från http://www.akustik.nu/index.php/ovriga- tjanster/artiklar/byggnadstekniskakonstruktionsprinciper Berg, S. (2008). Byggteknik, Grundläggning och undergrund. Stockholm: Lärnö AB. Björk, C., Kallstenius, P., & Reppen, L. (2013). Så byggdes husen 1880-2000. Stockholm: Svensk byggtjänst. Björk, C., Nordling, L., & Reppen, L. (2012). Så byggdes staden (Tredje utg). Stockholm: Svensk byggtjänst. Bostadsutskottet. (2006). Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande. Hämtad 21 februari 2018, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/nationellt- program-for-energieffektivisering-och_GT01BoU9 Boverket. (2006a). Bostäder byggda med volymelement. Karlskrona: Boverket. Hämtad från https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av- boverket/publikationer/2006/bostader-byggda-med-volymelement/ Boverket. (2006b). Utrymningsdimensionering. Karlskrona: Boverket. Hämtad från https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2006/utrymningsd imensionering.pdf Boverket. (2011). Boverkets byggregler, BBR avsnitt 5 BFS 2011:6 t.o.m. BFS 2015:3. Karlskrona: Boverket. Hämtad från http://www.boverket.se/globalassets/vagledningar/kunskapsbanken/bbr/bbr- 22/bbr-avsnitt-5 Boverket. (2014). Under miljonprogrammet byggdes en miljon bostäder. Hämtad 01 februari 2018, från http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/stadsutveckling/miljonprogrammet / Boverket. (2015). Miljonprogram 1965-1974. Hämtad 31 januari 2018, från http://gis2.boverket.se/apps/js/miljonprogram/ Boverket. (2017a). Beräkning av behovet av nya bostäder till 2025. Karlskrona: 39 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Boverket. Hämtad från http://hurvibor.se/wp-content/uploads/berakning-av- behovet-av-nya-bostader-till-2025.pdf Boverket. (2017b). Brandskydd i PBL Säkerhet i händelse av brand. Hämtad 10 februari 2018, från https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om- byggande/boverkets-byggregler/brandskydd/ Boverket. (2017c). Buller i PBL: Från översiktsplan till tillsyn. Hämtad 06 mars 2018, från http://boverket.onlineacademy.se/external/play/4125 Boverket. (2017d). Konsoliderad BBR BFS 2011:6-2017:5. Karlskrona: Boverket. Hämtad från https://www.boverket.se/contentassets/a9a584aa0e564c8998d079d752f6b76d/ko nsoliderad_bbr_bfs_2011-6.pdf Boverket. (2017e). Krav vid ändring. Hämtad 13 mars 2018, från https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om- byggande/boverkets-konstruktionsregler/overgripande-bestammelser/krav-vid- andring/ Boverket. (2017f). Krav vid ändring av byggnader [Elektronisk bild]. Hämtad 10 april 2018, från https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om- byggande/boverkets-konstruktionsregler/overgripande-bestammelser/krav-vid- andring/ Boverket. (2018). Boverket – Brandskydd i PBL - Säkerhet i händelse av brand [pdf]. Hämtad 19 mars 2018, från https://boverket.onlineacademy.se/external/play/2546 Creutz, G. (2009). Grönelundsgatan 7, lamellhus m trappning i Kv Vinkelhaken, Falköping [Elektronisk bild]. Hämtad 02 februari 2018, från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Grönelundsgatan_7,_lamellhus_m_tra ppning_i_Kv_Vinkelhaken,_Falköping_7791.jpg Dalenbäck, J.-O., Lindström, M., Vidén, S., Wall, M., & Öresjö, E. (2012). Miljonprogrammet - utveckla eller avveckla? Stockholm: Forskningsrådet Formas. Elfström, J., & Singh, A. (2013). Prefabricerat trähusbyggande med moduler För-och nackdelar samt förslag på vidareutveckling. Examensarbete, Uppsala Universitet. Hämtad från https://uu.diva- portal.org/smash/get/diva2:668118/FULLTEXT01.pdf Ellgaard, H. (2011). Punkthus från 1960-talet i Ormkärr [Elektronisk bild]. Hämtad CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 40 02 februari 2018, från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ormkärr_punkthus_2011.jpg Energimyndigheten, & Boverket. (2013). Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader. Karlskrona: Boverket. Hämtad från http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2013/forslag- till-nationell-strategi-for-energieffektiviserande-renovering-av-byggnader.pdf Google. (2017). Domarevägen 7, 433 44 Partille [Digital karta]. Hämtad 06 april 2018, från https://www.google.se/maps/place/Domarevägen+7,+433+44+Partille/@57.7306 554,12.1126647,17z/data=!3m1!4b1!4m5!3m4!1s0x464ff6ec8b55af65:0xbb100 ab4e2c2add0!8m2!3d57.7306554!4d12.1148534 Hammarlund, Y. (1970). Elementbyggnadsteknik -Produktion. Göteborg: Institutionen för Byggnadsekonimi och Byggnadsorganisation, Chalmers Tekniska Högskola. Jönsson, J. (2017). Loftgång, Liedstrandsgatan, Göteborg [Elektronisk bild]. Hämtad 02 februari 2018, från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Loftgång,_Liedstrandsgatan,_Götebor g,_redigerad_version.jpg Jordgubbe. (2008). Stamgatan skivhus Östberga [Elektronisk bild]. Hämtad 02 februari 2018, från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Stamgatan_skivhus_Östberga..JPG Länsstyrelsen. (2004). Hej bostad-om bostadsbyggande i Storstockholm. Hämtad från www.ab.lst.se Lidgren, C., & Widerberg, C. (2010). SBUF rapport Våningspåbyggnad av hus från miljonprogrammet. Malmö: Skanska Sverige AB. Lindgren, A., & Larsson, D. (2012). Våningspåbyggnad av miljonprogrammets flerbostadshus. Examensarbete, Kungliga Tekniska Högskolan. Hämtad från http://kth.diva- portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&af=%5B%22personOrgId %3A5867%22%5D&searchType=SIMPLE&query=påbyggnad&language=sv&p id=diva2%3A550321&aq=%5B%5B%5D%5D&jfwid=1615&sf=all&aqe=%5B %5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false& Martinssons Trä AB. (2006). Massivträ, Handboken. Hämtad från https://www.martinsons.se/Allmän/Filer/System/Nedladdning/Massivtrahandbok en2006.pdf 41 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Mattsson-Linnala, S. (2009). Hem för miljoner. Stockholm: SABO. Reppen, L., & Vidén, S. (2006). Att underhålla bostadsdrömmen. Stockholm: Formas. Sandgren, J. (2008). Samordning av installationer och platsgjuten betong- stomme i flerbostadshus. Examensarbete, Lunds Tekniska Högskola. Hämtad från http://www.kstr.lth.se/fileadmin/kstr/pdf_files/Exjobb/TVBK-5000_pdf/TVBK- 5167web.pdf SCB. (2018). Sveriges befolkningsmängd. Hämtad från http://www.scb.se/hitta- statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/befolkningsutveckling/ Sjöström, A. (2015). Så kan miljonprogrammen anpassas. Hämtad 21 mars 2018, från http://www.byggvarlden.se/sa-kan-miljonprogrammen-anpassas- 82953/nyhet.html Skanska. (1987). Skånska cementgjuteriet 1937-1987. Danderyd: Skanska Sverige AB. Söderqvist, L. (1999). Rekordår och miljonprogram - Flerfamiljshus i stor skala. Stockholm. SOU 1965:32. (1965). Höjd Bostadsstandard. Stockholm: Inrikesdepartimentet. Statens institut för byggnadsforskning. (1967). Inventering av stomsystem för elementbyggda flerfamiljshus. Stockholm: Byggforskningen. Statistiska centralbyrån, S. (2017). Antal färdigställda lägenheter i flerbostadshus resp. småhus. Hämtad 31 januari 2018, från http://www.scb.se/hitta- statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och- bebyggelse/bostadsbyggande-och-ombyggnad/nybyggnad-av- bostader/pong/tabell-och-diagram/antal-fardigstallda-lagenheter-i- flerbostadshus-resp.-smahus/ StruSoft. (2018). StruSoft. Hämtad 18 maj 2018, från http://www.strusoft.com/ Svensk Betong. (2017). Platsgjutet Flerbostadshus. Hämtad 19 mars 2018, från https://www.svenskbetong.se/bygga-med-betong/bygga-med- platsgjutet/statik/flerbostadshus Svenskt trä. (2012). Ett nytt byggande för en ny tid. Hämtad 27 februari 2018, från http://www.svenskttra.se/siteassets/6-om-oss/publikationer/pdfer/ett-nytt- byggande-for-en-ny-tid.pdf Sveriges geologiska undersökning, S. (2017). Geokartan. Hämtad 30 mars 2018, från https://apps.sgu.se/geokartan/ CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 42 Träguiden. (2003a). Massivträteknik - projekterings- och produktionsaspekter. Hämtad 27 februari 2018, från https://www.traguiden.se/planering/planera-ett- trabygge/byggsystem/massivtrateknik/massivtrateknik---projekterings--och- produktionsaspekter/ Träguiden. (2003b). Volymelement - projekterings- och produktionsaspekter - TräGuiden. Hämtad 27 februari 2018, från https://www.traguiden.se/planering/planera-ett- trabygge/byggsystem/volymelement/volymelement-projekterings--och- produktionsaspekter/?previousState=10100 Vidén, S., & Lundahl, G. (1992). Miljonprogrammets bostäder Bevara - förnya - förbättra. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning. 43 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 13 Bilagor 13.1 Bilaga 1: Kapacitetsberäkningar Grund Kapacitet underjord (BKK 79) Kapacitet underkantsarmering Beräkningar ur StruSofts Foundations ger nedanstående kapacitet Kapacitet Vägg, tryck BTG K25 -> CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 44 Kapacitet Vägg, knäckning (SS-EN 1992-1-1:2005 (Sv) s190, ekva 12.2) (Tvärsnittsbredd) (Höjd vägg) (Nationell parameter, rekommenderat värde) = -> (Reduktionsfaktor för längd eller höjd) (Reduktionsfaktor för antalet delar) (Imperfektioner rep av lutning ) -> (Hänsyn till excentricitet) Förenklat uttryck 12.6.5.2 -> SS-EN 1992-1-1:2005 (Sv) (9) s53 45 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 13.2 Bilaga 2: Lastnedräkning för befintlig byggnad Lastnedräkning, mest belastad vägg Egentygnder Influensarea Densitet betong Tyngdaccelerationskonstant Bjälklag (Per våning) Vindsbjälklag Väggar Vägghöjd våning 1-3 Vägghöjd våning 0-1 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 46 Mellanväggar Flyttbara innerväggar, egentygnd <1.0kN/m -> 0.5 kN/m^2 (Per våning, adderas med bjälklagsegentygnd) Tak Snölast Nyttig last (Per våning) Vägg Brottgränstillstånd, egentygnd huvudlast (dvs värsta fallet 6.10a) 47 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Brottgränstillstånd, 6.10b Nyttig last huvudlast Grundkonstruktion -tillämpas lägre säkerhetsklass, SK2, samt en till vägg belastar Brottgränstillstånd, egentygnd huvudlast Brottgränstillstånd, 6.10b Nyttig last huvudlast CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 48 13.3 Bilaga 3: Tyngd påbyggnation Geometrisk ingångsdata Bjälklag Vägg (Enligt exempelutförande Träguiden lägenhetsskiljande vägg) Tyngder Bjälklag Max spännvid är 4.6 meter, Martinssons KL-guide ger för Bjälklag L140-3S ; Vägg För vägg, typ L200-5S ger Martinssons KL-guide; Antar 10 st bärande lägenhetsskiljande väggar-> 49 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Innerväggar SS-EN-1991-1-1, 6.3.1.2 Installationer -> ~ CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 50 13.4 Bilaga 4: Lastnedräkning påbyggnad Påbyggnad Lätt påbyggnad, KL-trä 150Kg/m^2, antagen total vikt per m^2 och våning i lättviktsutförande. Vägg Brottgränstillstånd, egentygnd huvudlast Brottgränstillstånd, 6.10b Nyttig last huvudlast Grundkonstruktion -tillämpas lägre säkerhetsklass, SK2, samt en till vägg belastar Brottgränstillstånd, egentygnd huvudlast 51 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Säkerhetsfaktor SK2 Brottgränstillstånd, 6.10b Nyttig last huvudlast CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 52 13.5 Bilaga 5: Vindlaster Beräkningar gjorda enligt SS-EN 1991-1-4:2005 Vindlast, vägg Referensvindhastighet Terrängtyp Nockhöjd inkl. 2 extra våningsplan Exponeringsfaktor (figur 4.2 kod 1-4) Karakteristiskt hastighetstryck EKS 10 tabell C-10a Vindlast väggar, formfaktor Byggnadshöjd Husbredd vinkelrät mot vindriktningen Husbredd Zon D Formfaktor Zon E Formfaktor Summa formfaktorer (reduktion s.35) Yttre vindlast 53 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Vindlast, sadeltak Taklutning Vindlast, sadeltak, vind mot långsida Vindriktning Vindlast sadeltak lovartsida Zon F Formfaktor Zon G Formfaktor Summa formfaktor Yttre vindlast Zon F och G Zon H Formfaktor Yttre vindlast Zon H Vindlast sadeltak, läsida Zon I Formfaktor Zon J Formfaktor Summa formfaktor CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 54 13.6 Bilaga 6: Global analys Yttre vindlast ZON I J Total yttre vindlast, sadeltak Horisontal vindast Mothållande moment, tunghet byggnad Bjälklag 55 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 Väggar Mellanväggar Flyttbara innerväggar, egentygnd <1.0kN/m -> 0.5 kN/m^2 Tak CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 56 Nyttig last Påbyggnad Lätt påbyggnad, KL-trä, antagen total vikt för våning i lättviktsutförande. Total tyngd EQU 6.10 Byggnad stabil mot stjälpning om vertikal resultant ligger inom b/6 från centrum. Löser ut excentriciteten Stjälpning, moment 57 CHALMERS, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Examensarbete ACEX20-18-8 13.7 Bilaga 7: Nyttjandegrader Momentjämvikt < b/6 --> OK! Stabiliserande moment ska vara större än det stjälpande momentet. >1 --> OK! Befintlig byggnad Vägg Grund Påbyggnad tvåvåningar Vägg Grund