CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA 

Göteborg, 2020 

www.chalmers.se 

  

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Infästning och inklädnad av avfyrningstorn 

till drönare  
 

Examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet Design- och 

Produktutveckling 

 

ALEXANDER SANNERHOLM OCH NIKOLA MARKOVIC 
 

 

 

 

 

 

 

 

INSTUTITIONEN FÖR INDUSTRI- OCH MATERIALVETENSKAP  



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

Sammanfattning 

Sjöräddning kan definieras som räddning av människor som befinner sig alternativt kan befaras vara i 

en nödsituation till havs. Det är staten som ansvarar för att sjösäkerheten organiseras och att en eller 

flera sjöräddningscentraler etableras. Däremot är det många aktörer som är med och genomför det 

operativa sjöräddningsarbetet med fartyg och flygfarkoster. En av dessa aktörer är Svenska 

Sjöräddningssällskapet (SSRS). 

 

SSRS är en ideell organisation som jobbar för att rädda liv till sjöss. Under ett antal år har SSRS 

arbetat med att ta fram en drönare att använda i sjöräddningssyfte. Vid inkomna larm ska drönaren, 

som styrs av en pilot som befinner sig på SSRS:s kontor, skickas iväg från ett avfyrningstorn. Därefter 

anländer den i förväg till olycksplatsen, där den förser sjöräddarna med en visuell överblick av 

situationen med hjälp av kamera. Detta möjliggör för SSRS att förbereda sig genom att få med rätt 

utrustning samt sänker stressnivån i de fall där larmet inte är akut. När drönaren inte är aktiv ska den 

förvaras i avfyrningstornet, som det i nuläget existerar en fungerande prototyp av, som dock är långt 

ifrån optimal.  

 

För att Sjöräddningssällskapet ska kunna placera ut drönare längs kusterna krävs bland annat att 

tornets infästning utvecklas och optimeras med hänsyn till olika potentiella underlag. Utöver det 

måste även avfyrningstornet kläs in för att förhindra att elektronik och andra känsliga komponenter 

skadas av regn, hårda vindar och dylikt.    

 

Målet med projektet har därav varit att ta fram koncept för infästning samt inklädnad för 

avfyrningstornet, som i framtiden ska kunna förverkliga Sjöräddningssällskapets ambitioner kring 

användning av drönare.  

 

Konceptförslaget för infästningen blev en kvadratisk platta som är dimensionerad för att i aktivt läge 

klara av vindlaster som uppstår vid en vindhastighet av 44.3 m/s. Denna plattan går att fästa i en 

brygga, stenhäll eller sandstrand.  

 

Gällande inklädnaden blev det resulterande konceptet tre höljen som överlappar varandra, vilket 

möjliggör för avfyrningstornets teleskopfunktion och rotation att verka ostört. Inklädnaden håller ute 

väta samt smuts i stor utsträckning och skyddar innanredet från yttre våld. Vid färgsättning och 

grafisk design har hänsyn tagits till SSRS:s nuvarande estetiska värderingar samt miljön 

avfyrningstornet ska befinna sig i. 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



 

Abstract 

Sea rescue can be defined as the rescue of people who are or are believed to be in a state of 

emergency at sea. The state is responsible for organizing safety at sea and establishing one or more 

sea rescue stations. However, there are many operators who participate in conducting the sea rescue 

operations with vessels and aircrafts. One of these operators are The Swedish Sea Rescue Society 

(SSRS).   

 

SSRS is a nonprofit organization that works to rescue lives at sea. For several years SSRS has been 

developing a drone to be purposed for sea rescue. When receiving an emergency call the drone, which 

is controlled by a pilot located at SSRS’ office, will be launched from a launch tower. It will then 

arrive in advance to the scene of the emergency and provide the sea rescuers with a visual overview of 

the situation using a camera. This enables SSRS to prepare themselves better by bringing the 

necessary equipment and lowering the stress level in non-urgent cases. When the drone is inactive it 

will be housed in the launch tower of which a working prototype exists, though it is far from perfect. 

  

In order for The Sea Rescue Society to be able to place drones along the coasts, it is required that the 

tower’s mounting is developed and optimized with regards to different potential foundations. In 

addition to the mounting, the launch tower also needs to be encased in order to prevent electronics and 

other sensitive components being damaged by rain, rough winds and such. 

 

The goal of the project has been to develop a concept of the mounting as well as the casing for the 

launch tower. These will in the future help SSRS to achieve their ambitions of drone usage.  

 

The proposed concept of the mounting is a square plate which has been dimensioned to withstand the 

wind load that arises at a windspeed of 44.3 m/s when the launch tower is in an active state. It is 

possible to mount the plate on a dock, rock surface or a sand beach. 

 

The resulting concept of the casing are three shells that overlap each other which enables the telescope 

ability and rotation of the launch tower to act unhindered. The casing keeps water and dirt out to a 

large extent and protects the inside from external forces. When choosing the color scheme and the 

graphical design the esthetical expression of SSRS was taken into account as well as the environment 

in which the launch tower will be located in. 

 

 



 

 



 

Innehållsförteckning 
 

1. Inledning 1 

1.1 Bakgrund 2 

1.2 Syfte 3 

1.3 Mål 3 

1.4 Avgränsningar 3 

1.5 Precisering av frågeställningen 4 

2. Teoretisk referensram 5 

2.1 Drönare 6 

2.2 Sjöräddning 7 

2.3 Hållfasthet 8 

2.4 Maskinelement 12 

2.5 Materialegenskaper 13 

2.6 Tätningsmaterial 15 

2.7 Tillverkningstekniker 16 

3. Metod 18 

3.1 Funktionsanalys 19 

3.2 Kravspecifikation 19 

3.3 Brainwriting 19 

3.4 3-6-5-metoden 19 

3.5 Morfologisk matris 20 

3.6 P.N.I. 20 

3.7 Pughmatris 20 

4. Genomförande 22 

4.1 Informationsinsamling 23 

4.2 Analys 23 

4.3 Konceptgenerering 23 



 

 

4.4 Utvärdering 23 

4.5 Visualisering 24 

5. Informationsinsamling och kravidentifiering 25 

5.1 Geografiska förutsättningar 26 

5.2 Vanligt förekommande infästningar och inklädnader 26 

5.3 Funktionsanalys 28 

5.4 Kravlista 30 

6. Konceptframtagning 32 

6.1 Genomförande 33 

6.2 Brainwriting 33 

6.3 3-6-5-metoden 34 

6.4 Delfunktioner och dellösningar 34 

6.5 Morfologisk matris 36 

6.6 Utvärdering 38 

6.7 De olika koncepten 39 

6.8 Val av koncept 41 

7. Vidareutveckling 42 

7.1 Materialval 43 

7.2 Höljenas utformning 43 

7.3 Kragar 44 

7.4 Tätningar 44 

7.5 Färg och grafik 46 

7.6 Modifikationer utifrån verkstadens förutsättningar 47 

7.7 Fäste på olika underlag 48 

7.8 Dimensionering av fäste, FEM 48 

8. Resultat 55 

8.1 Slutkoncept 56 

8.2 Utvärdering 58 

9. Diskussion 62 



 

9.1 Reflektioner kring trovärdighet och realiserbarhet 63 

9.2 Hållbarhetsanalys 64 

9.3 Etik 64 

9.4 Förslag på förbättringsområden 65 

10. Slutsats 66 

Källförteckning 68 

Bilagor 75 

Bilaga 1 76 

Bilaga 2 77 

Bilaga 3 78 

Bilaga 4 79 

Bilaga 5 80 

Bilaga 6 81 

Bilaga 7 82 

Bilaga 8 83 

 

  



 

 

  



 

 

 

 

 

1. Inledning 

Detta introducerande kapitel ger en inblick i projektet och redovisar dess 

bakgrund, syfte, mål, avgränsningar och frågeställningar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1  



2 

 

1.1 Bakgrund 

Drönare är ett samlingsnamn på obemannade luftfarkoster som antingen fjärrstyrs eller flyger 

autonomt, det vill säga självstyrande. Under denna kategori ryms allt från små varianter som enbart 

väger några hundra gram till större på flera tusentals kilo. Den stora variationen gör att drönare kan 

nyttjas till allt från nöjesflygning och flygfotografering, till transporter och krigföring (Hobbex, u.å.). 

Det finns med andra ord många befintliga samt potentiella användningsområden, något som öppnar 

upp för många olika möjligheter och några som valt att försöka utnyttja detta är Svenska 

Sjöräddningssällskapet (SSRS).  

 

Sjöräddningssällskapet grundades 1907 och är en ideell förening som jobbar för att rädda liv till sjöss. 

Med hjälp av 2200 frivilliga sjöräddare och fler än 230 räddningsbåtar fördelat över 72 

räddningsstationer runt om Sveriges kuster samt största sjöar, är SSRS delaktiga i mer än 80% av all 

sjöräddning i landet. SSRS begär inga statliga bidrag, utan allt arbete är beroende av ideella insatser i 

form av medlemsavgifter, gåvor och donationer (Sjöräddningssällskapet, u.å.).    

 

SSRS har under ett antal år arbetat med att ta fram en drönare att använda i sjöräddningssyfte. Vid 

inkomna nödsamtal ska denna skickas ut i förväg till olycksplatsen. Drönaren är utrustad med en 

kamera och ska när den väl är på plats erbjuda videoövervakning och förse sjöräddarna med en 

överblick av situationen, redan innan de lämnat land. Detta är något som hade underlättat 

sjöräddningsarbetet avsevärt, vilket i sin tur kan bidra till fler räddade liv till sjöss. 

 

Drönaren i det här projektet ska då den inte används förvaras i en konstruktion som skjuter iväg den 

vid besvarade larm. Denna konstruktion kallas för avfyrningstornet. I nuläget finns det en fungerande 

prototyp (se figur 1), men denna är långt ifrån optimal. Den består endast av ett “skelett” med de 

nödvändiga grundkomponenterna och en botten som gör att den kan stå på plan mark.  

 

För att Sjöräddningssällskapet ska kunna placera ut drönare längs kusterna krävs bland annat att 

avfyrningstornet utvecklas. Infästningen behöver utvecklas och optimeras med hänsyn till olika 

potentiella underlag, såsom brygga, sand och stenhäll. Utöver det måste även konstruktionen kläs in 

för att förhindra att elektronik och andra känsliga komponenter skadas av regn, hårda vindar och 

dylikt.   

 

  



3 

 

1.2 Syfte 

Syftet är att undersöka vilka laster som avfyrningstornet utsätts för samt vilka förutsättningar som 

råder på de platser som drönaren kan tänkas placeras på, såsom underlaget och väderförhållanden. 

 

Syftet är vidare att undersöka vad som krävs av en inklädning av torn med avseende på funktion och 

estetiskt värde. 

 

1.3 Mål 

Målet med projektet är att ta fram ett koncept för infästning av avfyrningstornet. Målet är vidare att 

utveckla ett koncept av en inklädnad som skyddar innanredet. Dessa koncept tillsammans ska i 

framtiden kunna förverkliga Sjöräddningssällskapets ambitioner kring användning av drönare. 

 

Ytterligare mål är att genomföra beräkningar i syfte att försäkra sig om att satta hållfasthetskrav 

uppfylls. 

 

1.4 Avgränsningar 

Detta projekt är enbart begränsat till avfyrningstornets yttre skal och dess botten (se figur 2). Det 

kommer därmed inte behandla drönaren i sig, avfyrningsmekanismen med tillhörande drönarhus, 

rotationsmekanismen eller tornets stomme.  

Figur 1. CAD-modellen till vänster samt prototypen till höger 

innan projektets start. 

Figur 2. Det markerade området visar vad projektet är 

avgränsat till. 



4 

 

 

På grund av den låga produktionsserien finns ingen specifik budget att ta hänsyn till så länge projektet 

håller sig till lättillgängliga material och väletablerade tillverkningsmetoder som inte kräver att 

tillverkaren köper in nya maskiner.  

 

Hållfasthetsberäkningar är begränsade till infästningen, dess fästelement samt inklädnaden (se figur 

2). 

 

1.5 Precisering av frågeställningen 

● Vilka geografiska begränsningar finns det för ett avfyrningstorn? 

● Hur ska avfyrningstornet kläs in så att det motstår väderförhållandena utan att den förhindrar 

tornets teleskop- samt rotationsfunktion? 

● Hur kan SSRS estetiska uttryck förmedlas för att uppmuntra till donationer? 

● Hur kan avfyrningstornet fästas i underlaget på ett funktionellt sätt? 

● Hur ska inklädnaden konstrueras för att möjliggöra en snabb och effektiv avfyrning av 

drönaren? 

 

 

 

  



5 

 

 

 

 

 

2. Teoretisk referensram 

Den teoretiska referensramen innefattar nödvändig teori för läsaren att ta 

till sig rörande området som undersöks. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



6 

 

2.1 Drönare 

Som tidigare nämnt syftar ordet drönare på 

fjärrstyrda eller autonoma obemannade 

luftfarkoster i varierande storlekar. 

Manövreringen sker med hjälp av en 

radiosändare och drönare är ofta utrustade med 

kamera (se figur 3), vilket gör att man med 

skärm eller FPV-goggles kan se det drönaren ser 

(Hobbex, u.å.). Mångsidigheten möjliggör 

användning för flertal olika syften, vilket gör 

drönare till ett potentiellt hjälpmedel vid 

livräddning.  

 

Det finns i nuläget aspekter som måste tas i beaktning vid drönaranvändning såsom diverse lagkrav. 

Enligt Hobbex (u.å.) är det sedan den första augusti 2017 lagligt i Sverige att filma samt fotografera 

med drönare utan att behöva ansöka om tillstånd. Man behöver dock ta hänsyn till den personliga 

integriteten och får inte ta kränkande foton eller filmer (Transportstyrelsen, 2019).  

 

Lagen säger att flygning måste ske så att det obemannade luftfartyget är väl inom synhåll, förhåller 

sig till den specifika drönarens operativa räckvidden, är utrustad med belysning och är märkt med 

operatörens kontaktuppgifter (Transportstyrelsen, 2019). Sker flygningen i okontrollerat luftrum ska 

det ske på en höjd som är lägre än 120 meter (Transportstyrelsen, 2019). Drönaren måste hålla ett 

horisontellt säkerhetsavstånd till människor, djur och egendom för att inte riskera att någon eller något 

kommer till skada. Det finns även restriktionsområden i Sverige över till exempel fängelser, 

kärnkraftverk, naturområden och militära områden. För dessa gäller särskilda villkor och ofta krävs 

även ett särskilt tillstånd (Transportstyrelsen, 2019). 

 

  

Figur 3. Exempel på kamerautrustad drönare. 



7 

 

2.2 Sjöräddning 

Den svenska definition för sjöräddning innefattar räddning av människor som befinner sig alternativt 

kan befaras vara i en nödsituation till havs. Det är staten som ansvarar för att sjösäkerheten 

organiseras och att en eller flera sjöräddningscentraler etableras. Däremot är det många aktörer som är 

med och genomför det operativa sjöräddningsarbetet med fartyg och flygfarkoster (Sjöfartsverket, 

2003). 

 

 

Figur 4. Flagga med Sjöräddningssällskapets logotyp. 

 

I Sverige regleras ansvaret kring sjöräddning i Lagen om skydd mot olyckor och Förordningen om 

skydd mot olyckor. Baserat på dessa är Sjöfartsverket den myndighet som är ytterst ansvarig för 

sjöräddningen. De bistår med alarmcentral och räddningsledning genom Sjö- och 

flygräddningscentralen (JRCC), driver den svenska flottan med räddningshelikoptrar samt disponerar 

över ett stort antal lotsbåtar och andra fartyg (Sjöfartsverket, 2020). Utöver Sjöfartsverket är Svenska 

Sjöräddningssällskapet en av de aktörer som bidrar med räddningsarbete och resurser. De övriga är 

Kustbevakningen, sjöpolisen, Försvarsmakten och kommunala räddningstjänster i varierande 

utsträckning (Sjöfartsverket, 2003). 

 



8 

 

Vid en nödsituation till sjöss brukar händelseförloppet se ut som följande: Ett larm går antingen via 

112 eller direkt till Sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg via en marin VHF-

kommunikationsradio, en radio som tillhandahåller en ständig kommunikation med land samt är en 

kanal för utsändning av information till sjöfarare (Sjöfartsverket, 2020). Den nödställde intervjuas av 

en person som tar emot samtalet, samtidigt som ytterligare en person på centralen avlyssnar. När den 

avlyssnande person anser sig ha tillräckligt med information kring situationen, går den ut med ett 

anrop till närmst belägna räddningsstationen. Personen hör sig också för med sjöpolisen och 

kustbevakningen. Därefter skickas räddningspatruller till den nödställde (Sjöräddningssällskapet, 

2010). I dessa scenarion är tid en dyrbar faktor. En person som hamnat i kallt vattnet kan bli kraftigt 

nedkyld, så kallad hypotermi, med en kroppstemperatur på under 35 grader. Detta då vatten leder bort 

kroppsvärme 25 gånger mer effektivt än luft. Hypotermi är direkt livsfarligt och en nödsatt person i 

iskallt vatten har som mest 10 minuter på sig innan händer och fingrar blir stelfrusna, obrukbara och 

omdöme samt tankeförmåga försämras. Efter ungefär en halvtimme förlorar man medvetandet (1177 

Vårdguiden, 2019).   

 

2.3 Hållfasthet 

Nedan tillhandahålls relevant hållfasthetslära. 

2.3.1 Allmänt om balkar  

En balk är enligt Dahlberg (2001) en endimensionell kropp, d v s kroppens (balkens) utsträckning i x-

led är mycket större än dess utsträckning i y- och z-led. En balk belastas vanligtvis vinkelrätt mot sin 

längdriktning. Belastningen ger upphov till snittstorheter som tvärkraft T, böjmoment M, samt 

normalkraft N. 

 

  

Figur 5. Frilagd balk med 

snittstorheterna T och M inlagda samt 

normalkraften benämnd som RA. 

Figur 6. Fritt upplagd balk belastad med punktkraft Q och linjelast q(x). 



9 

 

Man kan utgå från att belastningen av en balk alltid sker i ett plan och att en godtycklig last därmed 

kan delas upp i två vinkelräta komponenter. Belastningen kan vara utbredd, d v s den angriper längs 

en linje och kallas då linjelast. Den har dimensionen N/m och ska här vanligtvis betecknas med q(x), 

där x är en koordinat i balkens längdriktning.  

 

En konsolbalk är fast inspänd i sin ena ände och fri i den andra. Här tar stödet (inspänningen) upp 

både vertikala och horisontella krafter och moment. 

2.3.2 Normalspänning, effektivspänning och normaltöjning 

Normalspänning, vanligtvis enbart benämnt som spänning, är ett mått på hur ansträngt ett material är. 

Spänningen kan vara lika stor i alla punkter i en specifik del av materialet, men det är mer vanligt att 

den varierar från punkt till punkt. Förhöjd spänning inom ett litet område är ofta förekommande och 

kallas spänningskoncentration. Spänningskoncentration förekommer vid alla typer av formändringar 

såsom vid dimensionsövergångar, hål, kilspår, mm. Från de punkter där spänningskoncentration råder 

uppkommer ofta sprickpropagering som en konsekvens av utmattning (Dahlberg, 2001).  

 

Effektivspänning är ett skalärt mått på spänningstillståndet i en punkt. Spänningstillståndet, bestående 

av tre huvudspänningar eller tre normalspänningar och sex skjuvspänningar, kombineras då till ett 

enda tal, effektivspänningen, som representerar belastningen i den specifika punkten i materialet. 

Denna belastning går därefter att jämföra med den tillåtna spänningen för materialet (Dahlberg, 2001). 

 

Figur 7. Konsolbalk belastad med punktmoment M. 

Figur 8. Snittad stång med normalspänning σX, inlagd. 



10 

 

Normaltöjning kan definieras som deformation per längdenhet, det vill säga längdändringen dividerad 

med ursprunglig längd. Just deformation är något som sker med varje konstruktion eller struktur som 

utsätts för en last. Deformationens storlek kan vara av betydande roll för om en konstruktion kommer 

fungera som tänkt. Ofta måste man också utnyttja en konstruktions deformationer för att kunna 

bestämma spänningarna i konstruktionsmaterialet (Dahlberg, 2001).  

2.3.3 Vindlast 

Vindlasten beräknas enligt Maxemow (2009) med ekvationen: 

𝐹𝑣𝑖𝑛𝑑 =
1

2
× 𝐶𝑑 × 𝜌𝑣𝑖𝑛𝑑 × 𝐴 × 𝑉𝑣𝑖𝑛𝑑

2      (1) 

där 

𝐶𝑑  = Dragkoefficient 

𝜌𝑣𝑖𝑛𝑑  = Vindens densitet 

𝐴 = Arean där vinden verkar 

𝑉𝑣𝑖𝑛𝑑  = Vindens hastighet 

 

Enligt SMHI (2016) ska vinden mätas vid en höjd på 10 meter. Detta för att det under 10 meter ofta 

finns hinder för vinden vilket resulterar i en långsammare uppmätt vindhastighet. Vindens hastighet är 

också lägre ju närmare den är marken då olika “skrovligheter” såsom berg, hav, träd osv saktar ner 

vinden. 

 

2.3.4 Materialsamband 

Materialsamband, även kallat konstitutiva samband, behandlar relationen mellan tidigare benämnda 

begreppen spänning och töjning. Dessa samband uttrycker vilka egenskaper materialet har. I 

sambanden ingår materialparametrar, såsom elasticitetsmodulen, tvärkontraktionstal, brottspänning, 

sträckgräns och utmattningsgräns, med vars hjälp det går att teckna modeller av ett verkligt material 

(Dahlberg, 2001). 

 

2.3.5 Isotropa och anisotropa material 

Isotropa och anisotropa är begrepp som behandlar orienteringen av atomuppbyggnaden i material. 

Detta är av stor betydelse för vissa material då det har en påverkan på både de fysiska och mekaniska 

egenskaperna (Sawakinome, u.å.). Fysiska egenskaper kan definieras som de som är möjliga se, 

känna, höra, lukta eller på annat sätt identifiera och mäta utan att behöva utföra en kemisk reaktion. 



11 

 

Exempel på dessa kan vara färg, form, volym, kokpunkt och viskositet (Greelane, 2019). Mekaniska 

egenskaper syftar främst på ett materials styrka, styvhet, hårdhet och seghet (Ensinger, u.å.).  

 

Material där egenskaperna är riktningsoberoende, det vill säga densamma i alla riktningar, kallas 

isotropa material. Detta innefattar majoriteten av alla material, såsom betong, glas, de flesta metaller 

och polymerer (Sawakinome, u.å.).  

 

Om egenskaperna istället är riktningsberoende och varierar längs olika riktningar inom materialet, 

säger man att materialet är anisotropt. Anisotropa material är vanligt förekommande i naturen och 

exempel på dessa är trä, kristaller och vissa kompositer (Sawakinome, u.å.).  

 

2.3.6 FEM-analys 

FEM, en förkortning för Finita Elementmetoden, är i grund och botten en numerisk metod för att lösa 

partiella differentialekvationer med hjälp av dator. Den används inom produktutveckling för att 

beräkna och få en indikation på hållfastheten av en konstruktion redan när produkten bara existerar 

som en CAD-modell. För att tillämpa metoden används mjukvaror för s.k. FEA (Finita 

elementanalys). Catia är ett exempel på en CAD-programvara som har inbyggda komponenter för att 

utföra enklare FEM-beräkningar (Omecon, 2019). 

 

Vid FEM-beräkning tar man in en mesh av 

en CAD-modell in i 

beräkningsprogrammet. En mesh är ett 

elementnät, bestående av flertal olika 

element sammansatta med noder, som 

tillsammans representerar de delar den 

totala strukturen är uppdelad i (Ekberg, 

u.å.). När meshen är på plats, går det att 

tillämpa yttre laster på modellen och 

därefter simulera hur pass väl modellen 

klarar av de uppkomna belastningarna. 

Påfrestningarna visualiseras med hjälp av en färgskala som går från blå till röd, vilket motsvarar låga 

till höga värden. Värdena kan vara i form av till exempel effektivspänning eller säkerhetsfaktorn i 

materialet, vilket ger en ganska god uppfattning kring modellens hållfasthet och visar därmed om 

konstruktionen lämpar sig för det tänkta syftet (Simscale, u.å.).  

Figur 9. Illustration av FEM. 

 



12 

 

2.4 Maskinelement  

2.4.1 Skruvförband  

Ett förbands huvudfunktion är att förhindra relativ rörelse mellan de förbundna delarna. När man 

förhindrar relativ rörelse mellan delar medför det även de fördelar laster sinsemellan. Att fördela 

laster är därför den främsta bifunktionen hos förband. Att medge demontering är en annan viktig och 

vanlig bifunktion.  

 

Kontaktytorna som skall förbindas, kan med avseende på sin geometriska form i de flesta fall 

uppdelas i två grupper: 

• Plana ytor, vilka överför belastningen i kontaktytan som normalkraft och/eller tvärkraft. 

• Rotationssymmetriska ytor, vilka överför belastningen i kontaktytan vanligtvis som 

vridmoment och/eller axialkraft.  

 

Ett skruvförband är ett plant förband där delarna kläms eller hålls 

ihop av en skruv med huvud. Denna skruvas antingen in i ett 

gängat hål i den ena av de hopfogade delarna, eller hålls på plats av 

en mothållande påskruvad mutter (Melkersson & Mägi, 2006). 

 

2.4.2 Klämförband 

Klämförband fungerar snarlikt som krymp- och pressförband. Det har en kraftbetingad funktion, där 

skillnaden från tidigare nämnda är att navet antingen är slitsat eller delat (Melkersson & Mägi, 2006).  

Klämförband åstadkommer ett kontakttryck mellan ytor med hjälp av yttre klämkraft, vanligtvis via 

ett skruvförband. Kontakttrycket går att justera, från noll till maximum, och förbandet kan enkelt 

demonteras (Melkersson & Mägi, 2006). 

Figur 10. Typiskt skruvförband med 

verkande krafter. 

Figur 11. a) Delat och b) slitsat klämförband. 



13 

 

2.5 Materialegenskaper 

2.5.1 Stål (rostfritt, syrafast) 

Stål är det överlägset mest använda 

konstruktionsmaterialet tack vare dess mekaniska 

egenskaper, goda formnings- och fogningsmöjligheter 

samt dess låga pris. Det faktum att återvinning genom 

omsmältning och skrotbaserad stålframställning är 

etablerade processer sedan lång tid tillbaka är också en 

starkt bidragande orsak till ståls popularitet 

(Johannesson, Persson & Pettersson, 2013).  

 

Stål består av järn med en kolhalt på under 1,6 % och 

diverse legeringsämnen. En ökad kolhalt för icke 

legerat stål leder till högre sträckgräns, brottgräns och 

hårdhet, parallellt med att det även blir mer sprött. 

Med hjälp av lämplig legering och värmebehandling 

går det att skapa ett material som både besitter hög 

sträckgräns och hårdhet (Johannesson, Persson & Pettersson, 2013). 

 

Autentiska rostfria stål, som kännetecknas av att de är omagnetiska, används för att uppnå de bästa 

korrosionsegenskaperna. Hållfastheten är däremot aningen begränsad och om det är av hög betydelse 

ger istället härdbara martensitiskt stål bättre hållfasthet, på bekostnad av korrosionsresistensen 

(Johannesson, Persson & Pettersson, 2013). För användning i marin miljö väljs syrafast rostfritt stål, 

som tack vare sin lilla mängd molybden blir mer motståndskraftigt mot både spaltkorrosion och 

punktkorrosion jämfört med vanligt rostfritt stål (Damstahl, 2014). 

 

2.5.2 Linfiber 

Linfiber är ett naturligt fibermaterial som är tåligt och slitstarkt tacka vare dess höga draghållfasthet. 

Det är cellulosabaserat och kan bindas med polymera matrismaterial som bidrar med stadga och 

sammanhåller de styva fibrerna. På så vis förbättras de mekaniska egenskaperna ytterligare, samtidigt 

som formbarheten ökar och möjliggör för både formsprutning och additiv tillverkning. Tillsammans 

med matrismaterialen bildar de en biokomposit, som är återvinningsbart och ett miljövänligare 

alternativ än vanliga kompositer (Johannesson, Persson & Pettersson, 2013).  

 

Figur 12. Konstruktion i stål. 



14 

 

2.5.3 Biokomposit 

Komposit är material bestående av styva och starka fibrer som stabiliseras samt hålls ihop av ett 

matrismaterial som ofta består av plast. Genom passande kombinationer av fibrer och matrismaterial 

går det att finna kompositer med egenskaper som de enskilda materialen inte kan uppnå på egen hand 

(Svensk Kompositförening, 2012).  

 

Biokomposit är återvinningsbart och ett miljövänligare alternativ än vanliga kompositer (Johannesson, 

Persson & Pettersson, 2013). De kan vara träbaserade, där det förutom träfibrer även ingår tillsatser 

och fossil- eller biobaserade polymerer i kompositmaterial. Denna kombinationen resulterar i material 

med formbarhet som plast, samtidigt som hållbarheten och bearbetningsbarheten är i klass med trä 

(Nordisk Bioplastförening, 2018).  

 

2.5.4 Aluminium 

Aluminium används inom många områden för bl.a. sin låga vikt, god formbarhet och god 

korrosionsbeständighet. Den har även en hög återvinningsfrekvens. Dess egenskaper gör att 

konstruktionen blir lätt men stark (Svenskt Aluminium, u.å.). Tack vare hållbarheten och dess 

egenskaper används fortfarande 75 % av all det aluminiumet som producerats (Alumeco, u.å.).   

 

För att skydda aluminium mot korrosion ges det en ytbehandling i form av anodisering. Detta innebär 

att ytan elektrolytiskt oxideras i syra, vilket bildar ett skyddande oxidskikt. Tjockleken på detta skiktet 

varierar beroende på vilken miljö och slitage som ytan ska utsättas för (SYF, u.å.). 

 

Aluminium 5754 är en legering som är saltvattenbeständig och därmed har en hög 

korrosionsbeständighet. Form- och svetsbarheten är god, men den är aningen styvare än icke legerad 

aluminium. Är vanligt att använda till bland annat karosser och båtar (BE Group, u.å.).  

 

2.5.5 Skruv A4 

Rostfritt stål av typen A4 är syrafast, tål krävande miljöer och kan till exempel användas nära 

havsvatten eller under jord (Rostfriskruv, u.å.).   

 

  



15 

 

2.6 Tätningsmaterial 

Tätning är ett maskinelement vars huvuduppgift är att hålla ute eller åtskilja olika medier, såsom 

vatten och olja (Melkersson & Mägi, 2006). Det finns olika sorters tätningar som passar olika bra till 

specifika syften. I projektet undersöktes det potentiella material som lämpar sig bra för rena 

tätningslister samt lister som ska agera som glidlist mellan ytor.  

 

2.6.1 EPDM 

Det är vanligt att använda sig av tätningar i gummi, som är både slitstarkt och töjbart (Johannesson, 

Persson & Pettersson, 2013). Det finns många olika typer av gummi men den sort som är vanligast att 

använda till tätningslister är svampgummi i EPDM. Svampgummi är skummad gummi bestående av 

öppna och stängda celler med en slät hinna överst. Den produceras både som natur-, nitril- samt 

silikongummi och just svampgummi i EPDM nyttjas i allt från industrier, vakuumsystem och 

formsättningar till dörrar, fönster och luckor (Profillagret, u.å.). Den saknar nästan begränsningar för 

vad den kan användas till tack vare dess spänstighet och förmåga att bibehålla sin form. Svampgummi 

i EPDM är slitstarkt samt UV och ozonbeständigt, vilket gör att den klarar av extrema väderlekar och 

håller i många år (Rubberstock,).  

 

2.6.2 PEHD 

Polyetenlister i PEHD är ett möjligt alternativ till tätningar mellan ytor som glider mot varandra. 

PEHD har liten vattenabsorption, är resistent mot majoriteten av kemikalier och tillverkning kan ske 

till en låg kostnad. Det är mycket slagtåligt, framförallt i kalla miljöer, vilket gör plasten optimal till 

att användas som bland annat glidlist eller slitplatta med mera (Plastmästarn, u.å.). Så länge inga 

farliga tillsatsämnen används klassas dessutom polyeten som en ofarlig plast och det är till exempel 

godkänt att användas i kontakt med livsmedel (Plastbearbetning, u.å.) Nackdelar med PEHD är att de 

har en begränsad tålighet vid tung belastning, värme samt i tufft klimat (Plastmästarn, u.å.).   

 

Polyeten är en av de vanligaste plasterna och förekommer ofta i vardagliga produkter såsom hinkar, 

utemöbler, leksaker och plastfolier. Det är en plast som till skillnad från många andra plaster är lättare 

än vatten och kan därmed flyta. Detta används för att urskilja polyeten från andra plaster vid 

återvinning. Polyeten, tillsammans med polypropen, är en av de mest attraktiva plasterna för 

återvinning och utgör den dominerade mängden (Stockholmsregionens avfallsråd, 2007).  



16 

 

2.6.3 PTFE 

Polytetrafluoreten (PTFE), som går under det mer välkända namnet Teflon, är ett material som också 

lämpar sig bra som glidlist. Materialet besitter egenskaper såsom låg friktion och mycket bra termisk 

bestämdhet. Det är det mest kemikaliebeständiga plastmaterialet och tål temperaturer mellan -200 till 

+260 °C. De mekaniska egenskaperna är dock måttliga när det kommer till bland annat nötning 

(Plastmästarn, u.å.).  

 

2.7 Tillverkningstekniker 

2.7.1 Formsprutning 

Formsprutning innebär att ett material, i formen av granulat, värms upp tills det blir flytande för att 

därefter sprutas in i en form där den kyls ner och stelnar. Denna metoden är den absolut vanligaste vid 

tillverkning av tredimensionella plastdetaljer som kräver hög precision och ska tillverkas i stora 

volymer (Johannesson, Persson & Pettersson, 2013). 

 

Formsprutning av metall är billigare än skärande bearbetning men dyrare än andra gjutningsmetoder 

och lämpar sig därför bäst för större serier. De flesta vanliga metaller såsom stål och mässing kan 

användas men inte aluminium, zink och magnesium då de har ett för litet spann mellan fast och 

flytande form (Gnosjöregion, u.å.). 

 

2.7.2 Bockning 

Bockning innebär att plåt, band, stång, rör och andra profiler formas med hjälp av böjande 

momentkrafter. Det finns ett flertal olika varianter av metoder att välja mellan, där en av de vanligaste 

metoderna för bockning av plåt är kantpressning (Johannesson, Persson & Pettersson, 2013). Detta 

går oftast till genom att en kil pressas ner i ett verktyg som har formen av ett V. Plåten som ligger 

mellan verktygen formas efter kilens position i förhållande till underverktygets V. Denna metoden är 

effektiv för plåt upp till 12 mm (Gnosjöregion, u.å.). 

 

2.7.3 Vattenskärning 

Vattenskärning innebär att en vattenstråle som har ett tryck på flera tusen bar skär i ett material. Med 

denna metod kan man skära ut komplexa former och borra i en detalj med samma verktyg. Det finns 

två typer av vattenskärning, ren och abrasiv beskärning. Ren vattenskärning använder sig endast av 

vatten och inga tillsatser.  Detta lämpar sig för beskärning av mjukare material såsom tyg och plast. 



17 

 

Abrasiv vattenskärning tillsätter sand i strålen vilket lämpar sig då man vill skära i material såsom 

metall eller glas (Johannesson, Persson & Pettersson, 2013). Med hjälp av den sistnämnda metoden 

går det att med hög precision skära i upp till 300 mm tjocka metallämnen. Skärsnittets bredd ligger då 

på mellan 0,4–1 mm med en tolerans på 0,025 mm (Water Jet Sweden, u.å.).  

 

2.7.4 Svetsning 

Svetsning är en högtemperatursprocess där syftet är att bilda permanenta förband i metalliska 

material. Både materialens anliggningsytor samt eventuella tillsatsmaterial smälts ihop och skapar 

därefter en sammanhängande struktur som förenar materialen till en enda enhet (Johannesson, Persson 

& Pettersson, 2013).  

 

2.7.5 Borrning  

Borrning är en av de vanligaste typerna av bearbetningsoperationer. Vid borrning bearbetar man 

cylindriska hål med hjälp av ett verktyg med borr. Borren roterar och förs in i arbetsstycket linjärt i 

sin axiella riktning, där skären avverkar material kontinuerligt (Johannesson, Persson & Pettersson, 

2013). 

Gängtappning är väldigt likt borrning då man för en gängad tapp likt ett borrhuvud in i ett objekt för 

att skära bort material. Gängtappning kräver dock ett förborrat hål som tappen förs in i. När tappen väl 

är inne i hålet skär tappen ut skåror i hålets mantelyta. Dessa skåror motsvarar gängorna på en skruv 

och du kan därmed skruva fast en skruv i det gängade hålet (Sandvik Coromant, u.å.). 

  

Figur 13. Olika skärelement som vid skärande bearbetning. 



18 

 

 

 

 

 

3. Metod 

Följande kapitel redogör för och beskriver de olika metoderna som används 

under projektets arbetsgång. Metodkapitlet är tänkt att funktionera som ett 

uppslagsverk.  

 

 

 

  



19 

 

3.1 Funktionsanalys 

Funktionsanalysen genomförs för att få en tydlig och strukturerad överblick över vad produkten ska 

utföra och varför den finns, det vill säga dess funktioner. Funktionerna som identifieras ska delas in i 

huvudfunktioner, delfunktioner och stödfunktioner för att förtydliga vilka funktioner som är 

obligatoriska och vilka som inte är prioriterade.  

 

3.2 Kravspecifikation 

Kravspecifikationen ska fungera som en lista av krav, helst mätbara, som produkten måste uppfylla. 

Dessa krav tas fram med hjälp av bl.a. samtal med projektets olika parter samt 

informationsinsamlingen. Kraven ska ligga som grund för konceptutveckling och utvärdering och ska 

formuleras på så vis att de är lösningsoberoende. Detta för att ta fram flera möjliga lösningar som 

uppfyller kraven som sedan kan utvärderas för att få fram de lämpligaste. 

 

3.3 Brainwriting 

Brainwriting är en idégenereringsmetod där varje gruppmedlem skriver eller skissar ner olika 

lösningar för olika funktioner. Denna metod används som en första idégenereringsmetod för att få en 

bredd bland lösningarna och för att förslagen ska tas fram utan påverkan från andra medlemmar. Det 

möjliggör med andra ord för gruppmedlemmarna att få fram sina egna idéer.  

 

3.4 3-6-5-metoden 

3-6-5-metoden går ut på att 6 personer skissar 3 lösningar på 5 minuter och skickar sedan vidare 

lösningarna till nästa person där proceduren börjar om. Efter 6 omgångar får man fram 108 idéer på 

bara 30 minuter.  

 

Projektgruppen har tänkt använda sig av en modifierad version av denna metoden där 2 personer 

skissar ner 5 lösningar på 3 minuter och skickar sedan vidare till nästa person. Detta kan pågå i flera 

omgångar med samma idéer eller introducera nya lösningar varannan omgång.  

 

Detta görs för att få en stor volym av lösningar som sedan kan elimineras med hjälp av krav och 

önskemål.  

 



20 

 

3.5 Morfologisk matris 

En morfologisk matris är baserad på funktionerna från funktionsanalysen. Varje funktion leder till en 

eller flera lösningar som sedan kan kombineras. Metoden består av, som namnet antyder, en matris. I 

första kolumnen listas de tänkta delfunktionerna för produkten. Därefter listas potentiella lösningar för 

dessa längs med delfunktionernas respektive rad. Genom att skapa olika kombinationer av lösningar 

för varje delfunktion går det att generera ett flertal skilda koncept.  

 

3.6 P.N.I. 

En P.N.I. används för att se positiva, negativa och intressanta aspekter av de olika koncepten. Denna 

metod går inte in för mycket på detaljnivå och tanken är att sålla bort de koncept som tydligt har fler 

negativa än positiva aspekter, utan att behöva lägga ner för mycket tid på varje koncept. Detta 

används som en första utvärderingsmetod då det i denna fasen kommer finnas många koncept att 

utvärdera och är på så sätt tidseffektiv. 

 

P.N.I.:n består av fyra kolumner. I den första listas de olika koncepten på varsin rad. I de övriga 

kolumnerna antecknas därefter positiva, negativa och intressanta aspekter. När P.N.I.:n är klar går det 

att eliminera koncept vars negativa faktorer överväger de positiva.  

 

3.7 Pughmatris 

En pughmatris är en beslutsmatris där kravspecifikationen används för att vikta vilken lösning eller 

koncept som uppfyller kraven bäst. Man jämför inte koncepten mot varandra utan med ett referens-

koncept. De olika koncepten skiftas i att användas som referens-koncept och koncepten bedöms efter 

huruvida de uppfyller kraven sämre (-), lika bra (0) eller bättre (+).  

 

Dessa poäng sammanställs i slutändan för att se om det finns något koncept som tydligt bättre eller 

sämre än de andra. Olika lösningar i koncepten kan sedan kombineras för att få fram koncept som 

uppfyller kraven ännu bättre. Ett exempel på hur en pughmatris kan se ut visas i figur 14.  

 

 

 

 



21 

 

  Dellösningar  

Kriterier Dellösning 1 

(referens) 

Dellösning 2 Dellösning 3 

Kriterie 1 0 0 0 

Kriterie 2 0 - - 

Kriterie 3 0 + - 

Kriterie 4 0 - - 

Summa 0 -1 -3 

Rangordning 1 2 3 

Figur 14. Exempel på pughmatris. 

 

 

 

 

 

 

  



22 

 

 

 

 

 

4. Genomförande 

Detta kapitel ger en översikt av samt beskriver projektets genomförande och 

dess olika faser. 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



23 

 

4.1 Informationsinsamling 

Fältstudie 

För att få en överblick över avfyrningstornets framtida miljö, där det ska placeras, genomfördes 

fältstudier där potentiella platser längs kuster besöktes. Under dessa tillfällen undersöktes även 

existerande lösningar för infästning och inklädnad av andra produkter i den observerade miljön, både 

på plats och i efterhand genom internetundersökningar. På så vis bildades en uppfattning kring vad 

som behövde tas hänsyn till vid framtagningen av infästning och inklädnad. Befintliga lösningar kan 

även delvis eller fullständigt implementeras på ett slutgiltigt koncept till avfyrningstornet.  

Marknadsundersökning 

Marknadsundersökningen omfattade att finna potentiella materialleverantörer samt verkstäder som 

skulle vara delaktiga i framtagningen av en prototyp inför provskjutningen. Utöver det undersöktes 

även de produkter som iakttogs i fältstudien ytterligare, dels på nätet, dels genom kontakt med 

tillverkare och montörer.  

 

4.2 Analys  

Den informationen som samlades in analyserades och resulterade i funktionsanalyser och 

kravspecifikationer på infästning samt inklädnad.  

 

4.3 Konceptgenerering 

För att kunna ta fram lösningar och koncept på infästning samt inklädnad tillämpades 

idégenereringsmetoderna brainwriting och 3-6-5. Idéerna togs fram bröts ned och stoppades in i 

morfologiska matriser. Dessa genererade i sin tur koncept. 

 

4.4 Utvärdering 

Olika koncept togs fram och utvärderades för att se vilket som uppfyllde de satta kraven och 

funktionerna på bästa sätt. Med hjälp av utvärderingsmetoderna P.N.I., Pughmatris, hållfasthetsanalys 

med hjälp av FEM samt diskussioner med SSRS eliminerades de koncept som inte uppfyllde 

kriterierna och på så sätt kvarstod i slutändan enbart det bästa konceptet.  

 



24 

 

4.5 Visualisering 

Projektets resultat presenterades med hjälp av två visuella hjälpmedel. Dessa två är skisser och CAD-

modell. 

Skiss 

Med hjälp av skisser visualiserades koncepten på ett relativt snabbt och simpelt sätt. Dessa 

går inte in på detaljnivå, utan förmedlar snarare en bild av helheten och de viktigaste i 

koncepten. Skisserna låg därefter som grund vid tillverkningen av CAD-modeller. 

CAD-modell 

CAD-modellens syfte var att visualisera det slutgiltiga konceptet på ett verklighetstroget sätt. 

På så vis får både projektets medlemmar och andra medverkande en exakt bild över hur 

produkten kan komma att se ut. Vid det här laget var konceptets dimensioner och material 

bestämda, vilket gjorde att modellen kunde användas som underlag vid beräkningar för att 

garantera att de ställda hållfasthetskraven uppfylldes. Tillgodosedda krav möjliggör bygge av 

en prototyp och i framtiden även framtagna ritningar för tillverkning av produkten.  

 

 

  



25 

 

 

 

 

 

5. Informationsinsamling och 

kravidentifiering 
Kapitlet är en sammanställning av den insamlade informationen och de resulterande kraven som 

ställdes på infästning respektive inklädnad. 

 

 

 

 

 

 

 

 



26 

 

5.1 Geografiska förutsättningar 

Vädret 

Då avfyrningstornet ska placeras längs med Sveriges kust är det ett marint klimat som det ska verka i. 

Utöver sol och regn innefattar det marina klimatet saltvatten och hårda vindar. Enligt SMHI (2019) 

har Sveriges högsta medelvind och byvind mäts upp till 40 m/s respektive 43 m/s. Denna statistik 

utesluter vindar som uppstår i fjällen då de ofta uppnår betydligt högre vindhastigheter än längs med 

kusten.  

 

Saltet i vattnet kan reagera med material i produkten och orsaka korrosion. Därmed bör man arbeta 

med material som kan motstå korrosionen eller behandla materialet så att det inte korroderar vid 

kontakt med saltvattnet. Vidare bör även konstruktionen vara vattentät för att förhindra att vatten 

läcker in i produkten och skadar elektroniken eller mekaniken. 

Underlaget 

Avfyrningstornet ska placeras på olika platser och ska därmed fästas i olika underlag. De underlag 

som identifierades i fältstudierna var sand/grus, stenhäll, samt brygga i trä eller betong. Vissa av 

bryggorna som observerades gick att komma åt underifrån. Andra var konstruerade på ett sådant sätt 

som gör det omöjligt alternativt mycket svårt att komma åt undersidan. Sådana konstruktioner är 

något som förändrar förutsättningarna för utformningen av en infästning och måste tas i beaktning. 

 

5.2 Vanligt förekommande infästningar och inklädnader 

Fältstudierna ute på Saltholmen, Långedrag, Stenpiren och båtmässan gav en inblick i vilka olika 

infästningsmöjligheter som finns. Infästningarna som noterades var för bland annat flaggstänger, 

tidtavlor, lyktstolpar mm, placerade längs kusten på bryggor, stenhällar och asfalt. Även fästen för 

diverse komponenter till båtar observerades. Det vanligaste för samtliga var att använda sig av en 

platta i metall som fästs i underlaget med ett antal bultar. För de objekt som var fästa på så vis att de 

gick att komma åt underifrån, exempelvis på en brygga, uppstår möjligheten att ha en platta även på 

undersidan. Detta alternativ upptäcktes både under fältstudierna och genom samtal med en sjöräddare 

hos SSRS som medverkade på Båtmässan.   

  



27 

 

För att kunna fästa avfyrningstornet i sand krävs det enligt R. Carlson (personlig kommunikation, 6 

mars 2020), chefskonsult inom sprängteknik med flerårig erfarenhet av yrket, att man gräver en grop i 

sanden och placerar en bas i gropen i formen av en kub eller platta av förslagsvis betong. Gängade 

stavar fästs i basen genom att använda sig av expanderbultar eller gjuta fast dem och basen täcks 

sedan med sand igen. Dessa stavar utgör fästpunkter för infästningen. Samma princip används på 

stenhällen med skillnaden att det borras hål i stenen som stavarna fästs i genom borrning eller 

gjutning. 

 

Angående inklädnader var de flesta gjorda i runda eller kvadratiska former. De bestod ofta av ett 

heltäckande hölje, med eventuellt en lucka för att komma åt elektronik. Det är noterbart att de 

inklädnader som bestod av ett enda stycke inte täckte rörliga produkter vilket möjliggör en mycket 

enklare design, tillverkning samt montering. Många höljen som skydda elektroniska komponenter 

hade en tätning i botten mellan höljet och infästningen. I de flesta fall bestod tätningen av antingen en 

svetsning eller en gummilist. 

 

Figur 15. Exempel på befintlig infästning. Figur 16. Exempel på befintlig infästning. 

Figur 17. Svetsad tätning. Figur 18. Gummitätning 



28 

 

Fältstudierna bidrog även inspiration gällande materialval. Metall i olika slag visade sig vanligt 

förekommande, såsom aluminium och stål, men även andra material för bland annat båtskrov och 

kanoter upptäcktes. Dessa var plaster, kol- och glasfiber samt linfiber. 

 

5.3 Funktionsanalys  

Utifrån de ställda frågeställningarna, geografiska förutsättningarna, fältstudien samt samtal med SSRS 

sammanställdes två funktionsanalyser; den ena för infästningen och den andra för inklädnaden.  

 

Funktionsanalys Infästning 

Funktion Gränser Klass Prioritet 

Förhindra relativ 

rörelse 

Mellan underlag, fäste och 

rotationsplatta. 

HF N 

Tåla Utomhusklimat  DF N 

Tåla Trycklast Från tornets vikt DF N 

Tåla Momentlast Momentkrafter som uppstår vid användning 

samt vindhastighet x m/s  

DF N 

Tåla Saltvatten  DF N 

Möjliggöra 

montering 

 DF N 

Möjliggöra 

demontering 

 SF N 

Undvika 

personskador 

 SF N 

Försvåra stöld  SF Ö 

Försvåra 

skadegörelse 

 SF Ö 

Främja donationer  SF Ö 

Tabell 1. Funktionsanalys infästning 

 



29 

 

Funktionsanalys Inklädnad 

Funktion Gränser Klass Prioritet 

Medge skydd Skydda pylonen och elektroniken mot 

väta.  

HF N 

Tåla Utomhusklimat  DF N 

Tåla Saltvatten  DF N 

Möjliggöra 

montering 

 DF N 

Möjliggöra 

demontering 

 SF N 

Undvika 

personskador 

 SF N 

Tillåta 

teleskopfunktion 

 SF N 

Undvika 

personskador 

 SF N 

Tillåta underhåll Av komponenter innanför höljet SF Ö 

Försvåra stöld  SF Ö 

Försvåra 

skadegörelse 

 SF Ö 

Främja donationer  SF Ö 

Tabell 2. Funktionsanalys inklädnad. 

 

  



30 

 

5.4 Kravlista 

De krav och önskemål som ställdes på infästningen respektive inklädnaden listades i två 

kravspecifikationer. För att fullständig ta del av dessa, se bilaga 1 och 2. 

 

För infästningen gäller följande: 

 

Krav 

Infästningen ska: 

● Förhindra relativ rörelse mellan underlag, fäste och rotationsplatta  

● Tåla momentlast som uppstår vid en vindhastighet av 30 m/s med en säkerhetsfaktor på 1,5. 

● Vara vattentålig och därmed motstå korrosion 

● Tåla trycklast som uppkommer från avfyrningstornets egenvikt 

● Tillåta rotation mellan pylon och rotationsmekanism 

● Ha en livslängd på minst 10 år 

● Kunna motstå daglig nedtrampning från förbipasserade människor och djur 

● Vara utbytbar 

● Vara möjlig att tillverkas med hjälp av nutida tillgängliga metoder 

● Gå att tillverka för under 1000 kr/st. 

● Vara brandtålig 

● Ej vara utformad så att den kan orsaka personskador 

● Ha låga emissionsutsläpp 

 

Önskemål 

Infästningen ska: 

● Ha ett utseende som främjar donationer 

● Motstå solljus och inte blekna 

● Om möjligt vara av återvinningsbart material 

● Ha en maxvikt på 20 kg 

● Ha en intresseväckande design 

● Förmedla SSRS:s värden 

 

 

  



31 

 

För inklädnaden gäller följande: 

 

Krav 

Inklädnaden ska: 

● Skydda pylonen samt elektronik mot väta 

● Tåla radiella laster som uppstår vid en vindhastighet av 30 m/s med en säkerhetsfaktor på 1,5. 

● Motstå korrosion 

● Tillåta rotation mellan pylon och rotationsmekanism 

● Ha en livslängd på minst 10 år 

● Motstå dagligt slitage 

● Vara utbytbar 

● Vara möjlig att tillverka med hjälp av nutida tillgängliga metoder 

● Gå att tillverka för under 2000 kr/st. 

● Vara brandtålig 

● Ej vara utformad så att den kan orsaka personskador 

 

Önskemål 

Inklädnaden ska: 

● Ha ett utseende som främjar donationer 

● Inneha teleskopsfunktion för att ej förhindra förlängning av avfyrningstorn 

● Motstå solljus och inte blekna 

● Om möjligt vara av återvinningsbart material 

● Ha en maxvikt på 30 kg 

● Ha en intresseväckande design 

● Förmedla SSRS:s värden 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



32 

 

 

 

 

 

 

6. Konceptframtagning 

Följande kapitel behandlar projektets konceptgenereringsprocess samt redovisar de koncept som togs 

fram. Därefter visas och motiveras valet av det slutgiltiga konceptet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



33 

 

6.1 Genomförande 

Under konceptframtagningen användes huvudsakligen idégenereringsmetoderna brainwriting och 

morfologisk matris. Arbetet med detta skedde iterativt i kombination med utvärderingsmetoderna 

Pughs matris och PNI, samt kontakt med och återkoppling från SSRS. Tillslut hade två olika koncept 

tagits fram som visualiserats i CAD. Dessa presenterades för handledaren från Sjöräddningssällskapet, 

där dennes åsikt vägde tyngst vid det slutgiltiga konceptvalet.   

 

6.2 Brainwriting 

Brainwriting var den idégenereringsmetod som inledde konceptframtagningsfasen. Brainwritingen 

gjordes separat på olika lösningar för först infästning och därefter inklädnad. Detta gjordes i ett flertal 

omgångar och genererade en mängd olika idéer, där ett urval av dessa går att se nedan.  

 

Figur 19. Skisser på infästning med SSRS logotyp.  

 

Figur 20. Skisser på inklädnad. 



34 

 

6.3 3-6-5-metoden 

Brainwritingen följdes av 3-6-5-metoden. Detta resulterade i en ytterligare mängd konceptförslag. De 

idéer som ansågs uppfylla minst ett krav togs vidare och bröts ned i olika dellösningar, som användes 

i arbetet med morfologiska matriser.  

 

6.4 Delfunktioner och dellösningar 

De dellösningar som togs fram kunde kategoriseras som lösningar för olika delfunktioner. Dessa 

delfunktioner, för infästning respektive inklädnad, presenteras nedan tillsammans med tillhörande 

dellösningar. 

 

Innan de efterföljande morfologiska matriserna gjordes, eliminerades dessutom de dellösningar som 

på något sätt inte lyckades uppfylla satta krav eller önskemål. Detta resulterade i att antalet möjliga 

koncept reducerades. De lösningar som genererades blev då mer översiktliga, vilket underlättade de 

senare utvärderingarna. 

6.4.1 Infästning 

De dellösningar som togs fram från idégenereringen var följande: 

• Platta – Syftar på infästningens form. För att lösa detta föreslogs en rund, fyrkantig eller 

triangulär platta, alternativt en platta utformad med inspiration från havet i till exempel 

formen av en snäcka eller korallrev. 

 

• Montering – Infästningen ska gå att montera och detta ska göras med skruvförband. Andra 

monteringsalternativ som kom på tal men eliminerades var klämförband, lim och svetsning.  

 

Ett klämförband ska i detta fallet kunna tas isär med handkraft likt en tving eller snäpplås, 

annars faller det under kategorin skruvförband. Detta medför att stöldrisken ökar, samt att 

demontering blir för enkelt.    

 

Att svetsa eller limma fast är båda lösningar som omöjliggör en smidig demontering. Det 

sistnämnda har dessutom inga garantier för att det kommer hålla bra, samt att det finns en risk 

att fästet blir sämre med tiden.  

 



35 

 

• Främja donationer – Infästningen ska kunna bidra till ökad donationslust från civilpersoner 

och företag. På infästningen hade det kunnat innebära att använda sig av SSRS:s logga, 

alternativt på något sätt inkludera en text, motto eller informationsskylt.  

 

6.4.2 Inklädnad 

De dellösningar som togs fram från idégenereringen var följande: 

• Form – Inklädnaden ska ha någon huvudsaklig form. Förslagen som det stod mellan var 

cirkulär och fyrkantig.  

 

Oval var ett alternativ som föll bort då det kan bli en ojämn vindfördelning på tornet beroende 

på vindens riktning.  

 

Utöver det eliminerades även triangulär efter utvärdering med pughmatris. 

 

• Främja donationer – Likt infästningen ska inklädnaden bidra till ökad donationslust från 

civilpersoner och företag.  Förslagen var även här att använda sig av SSRS:s logga, alternativt 

på något sätt inkludera en text, motto eller informationsskylt. 

 

• Tillåta teleskopfunktion – Inklädnaden ska möjliggöra för avfyrningstornets teleskopfunktion 

att funktionera ostört. Detta ska helt enkelt lösas genom att inklädnaden själv innehar 

teleskopfunktion. Övriga förslag som diskuterades var en heltäckande inklädnad och en böjlig. 

 

En heltäckande, solid inklädnad blir problematisk på grund av att tornet rör sig i vertikalt led. 

Detta resulterar antingen i att avfyrningstornet alltid måste stå i sitt maximala läge, vilket 

medför högre vindlaster och försvårar åtkomsten till drönarlådan i toppen av tornet. Andra 

alternativet är att inklädnaden omsveper avfyrningstornet när det är inaktivt. Då blir det 

istället problem när drönaren ska skjutas iväg, eftersom inklädnaden på något sätt behöver 

öppna sig, vilket kommer blotta avfyrningstornet mot omgivningen och det rådande vädret. 

 

Det böjliga, mjuka konceptet föll bort efter utvärdering med pughmatris. 

 

• Tillåta underhåll – Att tillåta underhåll var en delfunktion som eliminerades helt. Detta då det 

ansågs gå hand i hand med demontering. Om inklädnaden går att ta loss, kommer man även åt 

insidan i underhållssyfte. 

 



36 

 

• Montering – Inklädnaden ska gå at montera och det ska göras med skruvförband. Andra 

monteringsalternativ som kom på tal men eliminerades var klämförband, skruva, lim och 

svetsning. 

 

Ett klämförband ska i detta fall kunna tas isär med handkraft likt en tving eller snäpplås, 

annars faller det under kategorin skruvförband. Detta medför att stöldrisken ökar, samt att 

demontering blir för enkelt.    

 

Att skruva ihop delarna menas i detta fall att skruva fast delar utan förborrade hål. Denna 

dellösning eliminerades då det ansågs för krångligt vid behov av att demontera och montera 

om. 

 

Att svetsa eller limma fast är båda lösningar som omöjliggör en smidig demontering. Det 

sistnämnda har dessutom inga garantier för att det kommer hålla bra, samt att det finns en risk 

att fästet blir sämre med tiden. 

 

6.5 Morfologisk matris 

Nedan visas den morfologiska matrisen för infästningen respektive inklädnaden, där gråmarkerade 

rutor visar de dellösningar som tagits bort. De olika koncepten som togs fram beskrivs också 

grundligt. 

 

 

 

Tabell 3. Morfologisk matris för infästning. 

 

 



37 

 

• 1: Koncept 1 består av en rund bottenplatta som fästs i underlaget med skruvförband. På 

plattan är SSRS:s logga antingen ingraverad, påklistrad eller målad.  

 

• 2: Koncept 2 är likt 1 en rund bottenplatta som fästs i underlaget med skruvförband. På 

plattan ska någon form av text, motto eller informationsskylt finnas. 

• 3: Koncept 3 består av en fyrkantig platta som fästs i underlaget med skruvförband. På plattan 

är SSRS:s logga antingen ingraverad, påklistrad eller målad. 

 

• 4: Koncept 4 är likt koncept 3 en fyrkantig platta som fästs i underlaget med skruvförband. På 

plattan ska någon form av text, motto eller informationsskylt finnas. 

  

• 5: Koncept 5 består av en triangulär bottenplatta som fästs i underlaget med skruvförband. På 

plattan är SSRS:s logga antingen ingraverad, påklistrad eller målad. 

 

• 6: Koncept 6 är likt 5 en triangulär bottenplatta som fästs i underlaget med skruvförband. På 

plattan ska någon form av text, motto eller informationsskylt finnas. 

 

• 7: Koncept 7 består av en platta utformad med inspiration från havet. Plattan fästs i 

underlaget med skruvförband och SSRS:s logga är antingen ingraverad, påklistrad eller 

målad.  

 

• 8: Koncept 8 är likt 7 utformad med inspiration från havet. Plattan fästs i underlaget med 

skruvförband och ska ha någon form av text, motto eller informationsskylt.  

 

Tabell 4. Morfologisk matris för inklädnad. 



38 

 

• 1: Koncept 1 består av en cirkulär inklädnad som innehar teleskopfunktion och monteras med 

skruvförband. På inklädnaden placeras SSRS:s logga.  

  

• 2: Koncept 2 är likt koncept 1 en cirkulär inklädnad som innehar teleskopfunktion och 

monteras med skruvförband. På inklädnaden finns någon form av text, motto eller 

informationsskylt. 

  

• 3: Koncept 4 består av en fyrkantig inklädnad som innehar teleskopfunktion och monteras 

med skruvförband. På inklädnaden placeras SSRS:s logga. 

  

• 4: Koncept 4 är likt koncept 3 en fyrkantig inklädnad som innehar teleskopfunktion och 

monteras med skruvförband. På inklädnaden finns någon form av text, motto eller 

informationsskylt. 

 

6.6 Utvärdering 

För att tidigt utvärdera de framtagna koncepten ställdes de mot varandra med hjälp av Pughmatriser 

(se bilaga 3,4 & 5)  och P.N.I (se bilaga 6 & 7). Utvärderingsmetoderna resulterade i ett antal 

slutsatser: 

 

Gällande markfästet togs beslutet att det ska sträva efter att ha samma huvudsakliga form som 

inklädnaden, dvs. en fyrkantig inklädnad resulterar i ett fyrkantigt markfäste. Bakomliggande 

anledning till det var att det uppfattades som mest estetiskt tilltalande då det inbringar känslan av en 

mer homogen design. Det fanns tankar om att fästet skulle kunna vara havsinspirerat och därmed 

utformat som exempelvis något havskreatur. Detta alternativ ansågs dock vara för svårt och dyrt att 

tillverka. Fästet ska även inneha någon form av text eller logga som kopplar till 

Sjöräddningssällskapet.  

 

Inklädnadens form kommer antingen vara cirkulär eller kvadratiskt. En cirkulär form har fördelen att 

det medför samma vindlast oavsett tornets rotation samt lägre vindlast då dragkoefficienten är mellan 

0.07 och 0.5. Detta är mycket lägre än en platt yta vars dragkoefficienten är 1.28 (NASA, 2015). En 

kvadratisk form kan dock ligga mer kloss an mot pylonen än ett cirkulärt, vilket medför mindre 

mängd material och area som kan utsättas för vind.  

 

Sammanfattningsvis bestämdes att två koncept skulle tillverkas; ett cirkulärt respektive ett 

kvadratiskt. 



39 

 

6.7 De olika koncepten 

De två koncepten som återstod efter utvärderingen konstruerades i CAD. Fokus låg på att visualisera 

formen och ge ett intryck av hur koncepten kommer uppfattas. Detaljer gällande exakt hur koncepten 

fungerar, materialval och dylikt, behandlades först i vidareutvecklingsfasen.   

Cirkulärt koncept 

Det första konceptet bestod av tre stycken 

tvådelade cirkulära höljen som överlappar 

varandra, samt en cirkulär bottenplatta (se figur 

21). Inklädnaden är tänkt att vara i plast eller 

komposit och plattan i metall. Konstruktionen 

fungerar som följande; bottenplattan monteras på 

det tänkta underlaget. Bottenhöljet fästs i 

avfyrningstornets basplatta med hjälp av skruv 

och gängade hål. Utanpå bottenhöljet monteras 

mittenhöljets halvor i varandra, vilket gör att de 

ligger fritt i vertikalt led. Till sist monteras 

topphöljet i en krage som fästs i tornets översta 

del, på så vis att det överlappar med mittenhöljet. 

Insidan av höljena är vinklade sådana att de hakar 

i varandra, vilket möjliggör för mittenhöljet att 

följa topphöljets rörelse. I vinklarna ska det sitta 

glidlister för att minska friktionen höljena 

emellan. Tornets teleskopsfunktion hindras med 

andra ord inte. Inte heller rotationsmekanismen 

stoppas, då mittenhöljet snurrar fritt kring tornets 

axel.   

  

Figur 21. Cirkulärt koncept visualiserat i CAD. 



40 

 

Kvadratiskt koncept 

Det andra konceptet var ett kvadratiskt koncept (se figur 22) 

som itererades ett flertal gånger, vilket resulterade i 3 olika 

versioner. Konceptet fungerar huvudsakligen som det cirkulära, 

med tre olika höljen som överlappar och glider mot varandra 

med hjälp av glidlister. Detaljen som ledde till framtagningen av 

de tre olika versionerna var hur konceptet skulle kunna sluta helt 

tätt i botten mellan fästet och bottenhöljet.  

 

Då det kvadratiska höljet ej monterades i bottenplattan utan i 

tornets bottendel, bildades en smal glipa mellan höljets 

nederkant och plattan. Detta medför därmed en risk för att vatten 

tar sig in den vägen, något som inte var ett problem med det 

cirkulära konceptet som slöt helt tätt. Ett första alternativ till att 

försöka försvåra läckage i botten var att det adderades en liten 

cirkulär vägg i bottenplattan (se figur 23). Denna hamnade 

innanför det kvadratiska höljet och skulle förhindra att 

majoriteten av inläckande vatten inte kommer i kontakt med 

tornet.  

 

En ytterligare iterering resulterade i ett koncept där nederdelen av 

bottenhöljet sluts tätt mot infästningen (se figur 24). På bottenhöljet 

monteras en tvådelad krage. Denna passas in i en tvådelad kåpa som 

sitter monterad i fästet. Kragen och kåpan sitter på sådant vis att de 

sluter tätt och glider mot varandra tack vare material med låg 

friktionskoefficient.  

  

Den tredje versionen bestod av en tätningslist som satt fast i det 

nedersta höljet som slöt tätt mellan höljet och bottenplattan (se figur 

25). 

 

  

Figur 22. Kvadratiskt koncept visualiserat i CAD. 

Figur 24. Förslag på yttre krage. 

Figur 23. Förslag på inre kant 

Figur 25. Förslag med tätning 



41 

 

6.8 Val av koncept 

När de två koncepten visualiserats i CAD presenterades de för SSRS, för att ett slutgiltigt val kring 

vilket koncept som skulle vidareutvecklas skulle kunna tas. Valet föll då på det kvadratiska konceptet. 

Anledningen till det var i första hand för att det uppfattades som bättre rent utseendemässigt. En 

minimalistisk design var det som efterfrågades och stod högst i kurs, vilket möjliggörs av det 

kvadratiska konceptet då det följer formen på avfyrningstornet. För att minska storleken ytterligare 

föreslogs att inklädnaden ska vara i bockad metall, vilket gör att tjockleken kan reduceras jämfört med 

ett plasthölje. Glipan i botten som bildas vid användning av den första versionen av konceptet ansågs 

vara att problem och någon form av tätning behövde appliceras. Dock krävdes det inte att glipan var 

fullständigt vattentät. Om en liten mängd vatten hade läckt in och rotationsplattan i botten korroderat, 

skulle det inte resulterat i att avfyrningstornets funktion hindras då plattan inte är rörlig. Utöver det 

verkar dessutom rotationsplattan som en plattform som höjer upp de rörliga delarna. Därmed 

förhindrar den att de rörliga delarna står i vatten under en längre tid. På grund av detta ansågs den inre 

kanten och yttre kragen som onödigt komplicerade versioner och valdes bort. I slutändan återstod då 

versionen med en tätningslist. 

 

 

Figur 26. Rotationsmekanism. 

 

 

 

 

  

Rotationsplatta 
Rörlig del 



42 

 

 

 

 

 

 

7. Vidareutveckling 

Kapitlet redogör kring det vidare arbetet och utvecklingen av det valda konceptet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



43 

 

7.1 Materialval 

Materialvalet för både infästning och inklädnad gjordes i rådgivning med Önnereds Svets och 

Verkstad, ett företag specialiserade på tillverkning av produkter som ska befinna sig i ett marint 

klimat. Verkstaden föreslog saltvattenbeständigt aluminium 5457, som både kan vattenskäras och 

bockas. Valet av material medförde även att tjockleken på höljet reducerades från 10 mm till 2 mm, 

då den ursprungliga designen var tänkt att vara i någon form av plast. När valet istället föll på metall 

behövs inte lika mycket material för att uppnå samma hållfasthet samt funktionalitet.   

 

Övriga material som undersöktes var bland annat rostfritt stål och biokomposit. Rostfritt stål valdes 

bort då det är betydligt dyrare än aluminium. Gällande biokompositen undersöktes i första hand en 

biokomposit av linfiber som både går att tillverka med formsprutning och additiv tillverkning. Denna 

föll bort i konceptutvärderingsfasen när det bestämdes att höljet skulle göras i metall. 

 

Gällande skruvar, muttrar och brickor föll materialvalet på syrafast rostfritt stål av typen A4. Detta då 

det är ett syrafast stål som tål krävande miljöer och är vanligt förekommande för produkter som ska 

befinna sig nära havsvatten.  

 

7.2 Höljenas utformning 

Ett problem som identifierades med höljet var hur 

delningslinjerna skulle slutas tätt. Den befintliga 

designen har enbart fästpunkter i neder- och 

överkant av höljet, något som kan medföra att de 

tunna metallhöljena inte ligger helt an samt böjs. 

För att åtgärda det beslutades det att 

delningslinjerna skulle flyttas så att höljena blir 

tvådelade ute i hörnen, istället för i mitten av 

sidorna. Där fästs de i L-profiler i samma material, 

med hjälp av M5-skruvar i gängade, försänkta hål 

(se figur 27). M5 valdes då det är den största 

skruvdimension som lämpar sig då godstjockleken 

är 3 mm. Modifikation resulterar både i att 

delningslinjerna nu sluter tätt, samt en förenklad 

tillverkningsprocess eftersom varje hölje numera 

enbart kräver en bockning vardera istället för två. 

Figur 27. Visualisering av det mellersta höljet. 



44 

 

7.3 Kragar 

För att fästa översta höljet i tornet konstruerades en krage i aluminium (se figur 28). Kragen är 

tvådelad i en profil som går att vattenskäras samt svetsas. Den sätts på plats med M5-skruvar som 

skruvas in i tornet och därefter skruvas höljena och L-profilerna fast i kragen (se figur 29). Kragarna 

har ett litet utstickande tak som förhindrar vatten från att sippra in emellan kragen och höljet.  

 

7.4 Tätningar 

Lister ska användas av ett antal anledningar. Dels i tätningssyfte för att hålla ute den värsta vätan och 

smutsen, både i botten av tornet samt mellan höljena, dels för att möjliggöra för höljena att haka i och 

glida mot varandra. Det sistnämnda är nödvändigt för att inte förhindra avfyrningstornets 

teleskopfunktion. För dessa ändamål valdes två olika lister. 

 

Den första listen är en polyetenglidlist i PEHD polyeten (se figur 30), då det är ett mycket slitstarkt 

material, med en låg friktionskoefficient som lämpar sig bra som glidlist och går att tillverka till ett 

lågt pris. Dessa monteras på höljena med hjälp av M3-skruvar som skruvas in i försänkta hål i 

glidlisterna och matchande gängade hål i respektive hölje. Glidlisterna skärs ut i valfri profil med 

hjälp av vattenskärning och det går därför att anpassa utformningen efter höljenas utseende. Totalt 

kommer 5 glidlister att användas; en i toppen av bottenhöljet, två stycken i respektive ände av 

mittenhöljet och en i botten på topphöljet. De valda dimensionerna medför att glidlisterna både sluter 

nästintill helt tätt samt hakar i och glider mot varandra då avfyrningstornet rör sig i vertikalt led. 

Figur 28. En halva av kragen. Figur 29. Kragen med det översta höljet monterat. 



45 

 

 

Den andra sorters listen som kommer användas är en böjd L-profillist i EPDM-gummi. Dennes 

uppgift är att täta och ligga an mot bottenplattan. Listen limmas fast mot bottenhöljets underdel med 

transparent kontaktlim 284, speciellt framtaget för limning av bland annat gummi och metall. 

 

Då polyetenglidlisterna inte ligger innanför L-profilerna resulterar det i att de sistnämnda inte har en 

yta som glider smidigt mot ytorna de kommer i kontakt med. För att lösa det problemet kommer L-

profilerna täckas med teflontejp, som har mycket låg friktion och bidrar till att öka ytans 

glidegenskaper. 

 

Till sist kräver även kragen att tätningar appliceras i toppen av tornet. Bakomliggande anledningen är 

för att täppa igen de glipor som uppstår mellan kragen och tornet. För att lösa det förseglas glappet 

med marintätning.  

  

Figur 30. Glidlist. Figur 31. Monterad glidlist. 

Figur 32. Tätningslist i profil. Figur 33. Monterad tätningslist på det nedersta höljet. 



46 

 

7.5 Färg och grafik 

För att resultatet skulle spegla SSRS:s estetiska 

uttryck i syfte att uppmuntra till donationer, 

beslutades att satsa på färgval och grafik. Inspiration 

kring det togs från de färger Sjöräddningssällskapet 

valt att tillämpa på sina övriga fordon, utrustning 

samt logga. Resonemanget bakom det var att det 

ansågs kunna underlätta för utomstående parter att 

snabbt koppla avfyrningstornet till SSRS. 

 

Bortsett från en helt metallisk design togs fyra förslag på färgläggning av inklädnaden fram (se figur 

33). Tre enfärgade koncept i vitt, rött och orange. Det fjärde konceptet hade botten- och topphöljet i 

rött och mittenhöljet i gult. Det sistnämnda gör att när tornet är utsträckt i aktivt läge funktionerar den 

gula färgen lite varnande, samt att designen går att koppla till en sjöräddningsbåt som åker på larm.  

 

                                       

Figur 34.  SSRS fartyg. 

Figur 35. Olika färgsättningar 



47 

 

En idé är att namngiva respektive torn, likt namnsättning av en båt. Namnet kan stå skrivet vertikalt 

längs med det översta höljet och kan exempelvis tas från ett företag eller privatperson som valt att 

donera en viss summa. Namnet kan även stå skrivet på en skylt 

tillsammans med exempelvis året då avfyrningstornet blev aktivt. 

Det översta höljet skall även märkas med SSRS:s logga. 

 

På bottenplattan går det att gravera in valfri text, där nuvarande 

förslaget är “Svenska Sjöräddningssällskapet. Frivilliga sjöräddare 

sedan 1907”. På så vis kan 

personer som går fram till 

tornet läsa texten och få 

bekräftat att det är SSRS som 

ligger bakom tornet.  Förslag 

på färgsättning av 

bottenplattan togs också fram, 

där färgerna gul, blå och vit 

användes med inspiration från 

SSRS:s logga.   

 

 

7.6 Modifikationer utifrån verkstadens förutsättningar 

Efter konsulterande med Önnereds Svets och Verkstad, för att försäkra att konceptet går att tillverka, 

togs en del beslut angående dimensioner och utformning. Då bockning ansågs vara en lämplig 

tillverkningsteknik för inklädnaden sett till konstruktionen, behövde höljenas tjocklek ökas från först 

satta 2 mm till 3 mm. Bockning resulterar även i en 

minsta innerradie på 3,5 mm och en största på 20 mm, 

vilket gjorde att ett antal rätvinkliga kanter i modellen 

behövde ändras.  

 

En förändring gjordes även i botten av inklädnaden, där 

en liten hålighet bildas mellan höljena, L-profilen samt 

gummilisten. För att täta till där kommer en liten bockad 

komponent med samma form som bottenhöljets 

nederkant att svetsas fast i L-profilen. 

 
Figur 38. Modifierat hörn. 

Figur 36.  Skylt med avfyrningstornets namn. Figur 37. Avfyrningstornets namn på 

höljet samt graverad slogan på 

bottenplattan. 



48 

 

7.7 Fäste på olika underlag 

Avfyrningstornet ska kunna placeras längs med alla Sveriges kuster. För att detta skall vara möjligt 

behöver infästningen som tidigare nämnt kunna fästas på olika underlag, såsom brygga, stenhäll och 

sandstrand. För dessa ändamål kommer två olika principer att tillämpas, utan att fästets utformning 

behöver modifieras. 

 

Vid placering på brygga kommer bottenplattan fästas i bryggan med fransk träskruv, samt passande 

brickor. Hålen i plattan kommer vara avlånga för att utöka möjligheterna till att anpassa 

skruvplaceringen efter bryggans konstruktion. På så sätt kan man exempelvis placera skruvarna så att 

de fäster i bryggans balkar, vilket förstärker konstruktionen.  

 

Vid placering på stenhäll eller sandstrand kommer samma princip användas. Istället för fransk skruv 

kommer plattan träs i fyra stycken stänger. Därefter kläms den på plats mellan två muttrar och brickor 

på vardera sida om plattan. Stängerna är i sin tur fastgjutna i ett betongblock som antingen är placerad 

i stenhällen eller nedgrävd en bit i sanden.  

7.8 Dimensionering av fäste, FEM 

När designen för inklädnaden var färdigställd övergick arbetet till att dimensionera infästningen samt 

tillhörande skruvar, stänger och brickor. Dimensionerna fastställdes efter FEM-beräkningar med hjälp 

av dator.  

Krafter 

För att kunna genomföra beräkningarna krävdes att maximala vindlasten på tornet först beräknades. 

Denna uppstår då tornet är aktivt och befinner sig i sitt högsta läge med drönarhuset vinkelrätt mot 

underlaget. Viktigt att notera är att vindlasten är större högre upp på tornet då vindhastigheten är som 

högst där. För att bredda säkerhetsmarginalen antas att denna högsta vindhastigheten verkar jämnt 

längs med hela ytan. Detta gör att konstruktionen i verkligheten kommer att klara av ännu högre laster 

än vad som beräknas. 

 

● Vindlasten beräknas enligt ekvation 1.  

● 𝐶𝑑 = 1.28, då ytan på drönarhuset och inklädnaden ses som platt (NASA, 2015).  

● 𝜌𝑣𝑖𝑛𝑑  ≈ 1.2 𝑘𝑔/𝑚3 (Jones, 1978) 

● 𝑉𝑣𝑖𝑛𝑑 = 30 m/s, enligt ställda krav.  

● 𝐴 = 2.267 𝑚2, enligt CAD. 

 



49 

 

⇒ 𝐹𝑣𝑖𝑛𝑑 =
1

2
× 1.28 × 1.2 × 2.267 × 302 ≈ 1567 𝑁 

 

Avfyrningstornets vikt beräknas till ungefär 200 kg. Detta baseras på att om hela konstruktionen antas 

vara gjord i aluminium skulle den väga ungefär 150 kg, varpå 50 kg läggs till för diverse elektronik 

och komponenter av tyngre material. 

 

⇒ 𝐹𝑔 = 𝑚 × 𝑔 = 200 × 9.81 = 1962 𝑁      (2) 

 

Med hjälp av CAD beräknades att areans centrum befinner sig på en höjd av 2.568 m. Resultanten av 

vindlasten och tornets vikt verkar i denna punkten. 

 

Vid analyserna beräknades säkerhetsfaktorn och Von Mises spänning, vilket är densamma som 

effektivspänning, för att utvärdera konstruktionen.  



50 

 

FEM-analys 

Infästning i brygga  

Högst spänning (7.7 MPa) och lägsta säkerhetsfaktor (24) uppstår i anvisat skruvhål då vinden blåser 

i y-riktning. 

 

 

 

 

 

 



51 

 

Infästning i betongblock eller stenhäll  

Det är 50 mm mellanrum mellan blocket och bottenplattan, samt normalstora M10 brickor. Högst 

spänning (182 MPa) och lägst säkerhetsfaktor (1.51) uppstår i anvisad bricka då vinden blåser 

diagonalt.  

 

 

 

 

  



52 

 

Infästning i betongblock eller stenhäll 

Det är 50 mm mellanrum mellan blocket och bottenplattan, samt stora M10 brickor. Högst 

spänning (84.6 MPa) och lägst säkerhetsfaktor (2.18) uppstår i anvisat hörn i plattan då vinden blåser 

diagonalt.  

 

 

Infästning i betongblock eller stenhäll 

Det är 790 mm mellanrum mellan blocket och bottenplattan, samt stora M10 brickor. Högst 

spänning (130 MPa) uppstår i anvisad M10 bricka och lägst säkerhetsfaktor (1.6) uppstår i anvisat 

område på plattan då vinden blåser diagonalt. 

 

 

  



53 

 

Infästning i betongblock eller stenhäll 

Det är 800 mm mellanrum mellan blocket och bottenplattan, samt stora M10 brickor. Högst 

spänning (1304 MPa) och lägst säkerhetsfaktor (0.21) uppstår i anvisad stång då vinden blåser 

diagonalt. Stången fallerar alltså efter att ett mellanrum på 790 mm överstigs. 

 

Inklädnad 

Vindlasten appliceras i detta fall på hela ytan av en sida. Högst spänning (3.35 MPa) och minsta 

säkerhetsfaktorn (96.7) uppstår i det nedre höljets botten. 



54 

 

Sammanfattningsvis resulterade FEM-analysen i följande ändringar: 

● Bottenplattans bredd utökades från 500 mm till 600 mm och tjockleken ökade från 10 mm till 

12 mm. 

● Bytte ut de normala M10-brickorna (10.2x20x2) till stora M10-brickor (10.5x30x2.5). De 

vanliga brickorna funkar, men för att öka säkerhetsfaktorn mot deformation rekommenderas 

de stora brickorna.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



55 

 

 

 

 

 

 

8. Resultat 

Projektets slutkoncept redovisas och ställda krav samt önskemål utvärderas. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



56 

 

8.1 Slutkoncept 

Det slutgiltiga konceptet är en kvadratisk inklädnad och infästning. Inklädnaden består av tre stycken 

3 mm tjocka höljen gjorda i aluminium 5754, som skyddar innanredet mot regn, smuts och yttre våld. 

Vardera hölje är uppdelad i två halvor. Höljena bockas och fästs ihop med 5 mm tjocka, L-formade 

profiler i samma material. På dessa höljen monteras glidlister i polyeten, samt en gummilist i EPDM i 

det nedre höljets underkant. De sidor av L-profilerna som glider mot andra ytor täcks med teflontejp. 

Glidlisterna och teflontejpen ser både till att täta till gliporna som uppstår i konstruktionen, samt 

möjliggör för avfyrningstornets teleskopfunktion att funktionera smidigt utan att friktionsskador 

uppstår. EPDM-listen i botten ser i sin tur till att täppa igen glipan mellan inklädnadens underkant och 

bottenplattan utan att förhindra tornets rotationsmekanism. Detta möjliggör för en snabb och effektiv 

avfyrning av drönaren. 

 

Bottenhöljet sitter fast i avfyrningstornets basplatta. Därefter träs övriga höljen på, så att de 

överlappar varandra och topphöljet till sist fästs i en krage monterad i avfyrningstornets topp. När 

tornet rör sig i vertikalt led funktionerar glidlisterna som hakar och ser till att mittenhöljet följer det 

översta höljets rörelsebana.  

Figur 39. Slutkoncept visualiserat i inaktivt läge. 



57 

 

Infästningen är en 12 mm tjock platta, även den i aluminium 5754, med en bredd som mäter 600 mm 

på vardera sida. Plattan har fyra avlånga hål, avsedda för montering i det rådande underlaget med 

M10-skruvar eller gängade stänger. Bakomliggande anledningen till att hålen inte är helt cirkulära är 

för att öka möjligheten att anpassa insättningen av skruvarna, förslagsvis för att kunna skruva ned i en 

bryggas balkar, vilket medför en förstärkt konstruktion. Infästningen har även 12 gängade hål som 

matchar avfyrningstornets rotationsplatta, vilket möjliggör montering.  

 

Både fästet och inklädnaden är dimensionerat för att klara av belastningar som uppstår då 

avfyrningstornet i aktivt läge utsätts för mycket hårda vindar.  

 

Då bottenplattan fästs i en brygga har den en minsta säkerhetsfaktor på 24 vilket motsvarar vindlasten 

som uppstår då vindens hastighet är 147 m/s.  

 

Då bottenplattan fästs i ett betongblock varierar den minsta säkerhetsfaktorn beroende på vilken 

storlek på brickan som används. Vanliga M10 brickor har en minsta säkerhetsfaktor på 1.51 medan 

stora M10 brickor har en minsta säkerhetsfaktor på 2.18. Detta resulterar i att brickorna klarar av 

vindlasten som uppstår då vindens hastighet är 36.8 m/s respektive 44.3 m/s. Det rekommenderas att 

stora M10 brickor används. Utöver det rekommenderas att avståndet mellan bottenplattan och 

betongblocket eller stenhällens yta är så litet som möjligt, men att det inte får överskrida 79 cm.  

Figur 40. Slutkonceptet visualiserat i aktivt läge. 



58 

 

Färgvalet föll på rött botten- samt topphölje, gult mittenhölje och 

ofärgad aluminiuminfästning. Färgkombination gör att tornet i 

aktivt läge kan förknippas med en sjöräddningsbåt. Inga 

färgsättningsförslag på infästningen ansågs se bättre ut än att ha 

den ofärgad och därav föll valet på ren aluminium. På topphöljet 

kommer Sjöräddningssällskapets logga att tryckas, tillsammans 

med ett namn på avfyrningstornet. I infästningen graveras även 

en valfri text.  

 

Konceptet har redovisats för Önnereds Svets och Verkstad, som 

anser att konstruktionen är realistisk och möjlig att tillverka. 

 

8.2 Utvärdering 

Samtliga krav och önskemål som ställts på infästningen och inklädnaden har uppfyllts. Nedan följer 

utvärderingen av dem. 

Infästning 

Krav 

Infästningen ska: 

● Förhindra relativ rörelse mellan underlag, fäste och rotationsplatta.  

Skruvförband mellan underlaget, bottenplattan och rotationsplattan omöjliggör relativ rörelse. 

 

● Tåla momentlast som uppstår vid en vindhastighet av 30 m/s med en säkerhetsfaktor på 1,5. 

Om rekommendationer följs tål infästningen den uppstådda momentlasten med en lägsta 

säkerhetsfaktor på 2.18. 

 

● Vara vattentålig och därmed motstå korrosion. 

Infästningen är gjort i saltvattenbeständig aluminium och är därmed korrosionsbeständig. 

 

● Tåla trycklast som uppkommer från avfyrningstornets egenvikt. 

Om rekommendationer följs tål infästningen den uppstådda trycklasten med en lägsta 

säkerhetsfaktor på 2.18. 

 

● Tillåta rotation mellan pylon och rotationsmekanism. 

Fästelementen tillåter rotationen. 

Figur 41. Närbild på det översta höljet 

samt bottenplattan. 



59 

 

 

● Ha en livslängd på minst 10 år. 

Enligt FEM-beräkningarna finns det inget som antyder att det finns en definierad livslängd. På 

grund av tornets låga aktivitet och materialets hållbarhet antas en livslängd på över 10 år.  

 

● Kunna motstå daglig nedtrampning. 

Bottenplattan är gjord i material som klarar av belastning förorsakad av nedtrampning. 

 

● Vara utbytbar. 

Fästet kan demonteras och tillåter därmed att ett nytt fäste monteras. 

 

● Vara möjlig att tillverka med hjälp av nutida tillgängliga metoder. 

Fästet går att tillverka med vattenskärning. 

 

● Gå att tillverka för under 1000 kr/st. 

Enligt Önnereds Svets pris på 50 kr/kg aluminium kostar bottenplattan 565 kr. 

 

● Vara brandtålig. 

Aluminium är ej lättantändligt och är därmed tillräckligt brandtålig. 

 

● Ej vara utformad så att den kan orsaka personskador. 

Bottenplattan innehar inga former eller delar som lätt orsakar personskador. 

 

● Ha låga emissionsutsläpp. 

Infästningen ger inte ifrån sig några emissionsutsläpp.

 

Önskemål 

Infästningen ska: 

● Ha ett utseende som främjar donationer. 

Konstruktionen ser stabil ut och försäkrar donatorer om dess kvalitet. Utöver det kan man 

gravera in avfyrningstornets namn som givits av donatorn.   

 

● Motstå solljus och inte blekna. 

Aluminium bleknar inte. 

 

● Om möjligt vara av återvinningsbart material. 

Aluminium är återvinningsbart. 



60 

 

 

● Ha en maxvikt på 20 kg. 

Bottenplattan har en vikt på 11,3 kg. 

 

● Ha en intresseväckande design. 

Gravering väcker intresse. 

 

● Förmedla SSRS:s värden. 

Gravering av SSRS slogan förmedlar deras värden. 

 

Inklädnad 

Krav 

Inklädnaden ska: 

● Skydda pylonen samt elektronik mot korrosion och väta. 

Inklädnaden innesluter pylonen och elektroniken och skyddar därmed mot att smuts och vätska 

kommer innanför inklädnad och skadar innanredet.  

 

● Tåla radiella laster som uppstår vid en vindhastighet av 30 m/s med en säkerhetsfaktor på 1,5. 

Inklädnaden har en minsta säkerhetsfaktor på 96.7. 

 

● Motstå korrosion. 

Höljena är gjorda i saltvattenbeständig aluminium och är därmed korrosionsbeständiga. 

 

● Tillåta rotation mellan pylon och rotationsmekanism 

Inklädnaden möjliggör för avfyrningstornet att rotera utan hinder. 

 

● Ha en livslängd på minst 10 år. 

Enligt FEM-beräkningarna finns det inget som antyder att det finns en definierad livslängd. På 

grund av tornets låga aktivitet och materialets hållbarhet antas en livslängd på över 10 år.  

 

● Motstå dagligt slitage. 

Då tornet sällan kommer att vara aktivt är det dagliga slitaget väldigt lågt. 

 

● Vara utbytbar. 

Inklädnaden kan demonteras och tillåter därmed att en ny inklädnad monteras. 

 



61 

 

● Vara möjlig att tillverka med hjälp av nutida tillgängliga metoder. 

Höljena och dess tillhörande komponenter går att tillverka med vattenskärning, bockning, 

svetsning och borrning. 

 

● Gå att tillverka för under 2000 kr/st. 

Enligt Önnereds Svets pris på 50 kr/kg aluminium kostar höljena 1365 kr. 

 

● Vara brandtålig. 

Inklädnaden är ej tillverkad i något lättantändligt material. 

 

● Ej vara utformad så att den kan orsaka personskador. 

Inklädnaden innehar inga former eller delar som lätt orsakar personskador. 

 

Önskemål 

Inklädnaden ska: 

● Ha ett utseende som främjar donationer. 

Donatorer kan döpa tornet. 

 

● Inneha teleskopsfunktion för att ej förhindra förlängning av avfyrningstorn. 

Inklädnaden är konstruerad för att möjliggöra rörelse i vertikalt led och förhindrar därmed ej 

teleskopsfunktion. 

 

● Motstå solljus och inte blekna 

Aluminium bleknar inte men om grafiken bleknar har inte undersökts. 

 

● Om möjligt vara av återvinningsbart material. 

Aluminium är återvinningsbart, likaså polyeten. EPDM-gummi går att återvinna om det bryts ner 

till granulat. 

 

● Ha en maxvikt på 30 kg. 

Höljena väger 27.3 kg. 

 

● Ha en intresseväckande design. 

Den röda och gula färgen gör att tornet sticker ut från sin omgivning. 

 

● Förmedla SSRS:s värden. 

Inklädnaden följer SSRS:s värden samt innehar deras logga. 



62 

 

 

 

 

 

 

9. Diskussion 

Diskussionen tar upp projektets trovärdighet och realiserbarhet, ytterligare utvecklingspotential samt 

den hittills icke nämnda prototyptillverkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



63 

 

9.1 Reflektioner kring trovärdighet och realiserbarhet 

9.1.1 Informationsinsamlingen 

Informationen som samlades in grundade sig i fältstudierna och marknadsundersökningen. 

Fältstudierna genomfördes i Göteborg och det är de rådande förhållanden där som den summerade 

uppfattningen till stor del baseras på. För att bredda uppfattningen bör fler delar av landet besökas, då 

exempelvis förutsättningarna kan vara annorlunda vid Sveriges nordligaste kuster kontra västkusten.  

 

Då det var svårt att hitta liknande produkter som avfyrningstornet att hämta inspiration ifrån, togs 

istället det från övriga kustnära produkter. Om man även skulle upptäcka och kunna studera ett annat 

avfyrningstorn eller snarlik konstruktion, skulle ytterligare inspiration och förståelse kunna intas. 

9.1.2 Konceptframtagningen 

Under konceptframtagningen användes metoderna brainwriting, 3-6-5 och morfologiska matriser. Den 

mängd idéer som genererades av den sistnämnda beskrevs enbart i text i form av kombinerade 

delfunktioner. Det var också dessa beskrivningar som utvärderades och resulterade i de två valda 

koncepten som konstruerades i CAD. Det är möjligt att det här tillvägagångssättet ledde till att andra 

potentiella lösningar eliminerades utan tillräckliga belägg. Hade alla konceptförslagen visualiserats 

och beskrivits lite mer djupgående kan det hända att utfallet hade blivit annorlunda.  

 

Det bör dock nämnas att delfunktionerna i konceptförslagen från de morfologiska matriserna byggde 

på de lösningsförslag som vi visualiserat i de tidigare idégenereringsmetoderna. På så sätt och vis 

hade alla delfunktionerna faktiskt skissats ner och tagits hänsyn till, om än inte i kombination med de 

övriga i respektive koncept. 

9.1.3 Vidareutvecklingen 

Under vidareutvecklingsfasen var dimensionering av fästet med hjälp av FEM en stor och betydande 

del. Dock kan analyserna som gjordes ses som en potentiell felkälla. Att använda sig av FEM-

beräkningar i CAD är någonting som vi saknar tidigare kunskap och erfarenhet av. Vi har fått sätta 

oss in i och lära oss detta under arbetets gång. Vi har dock använt oss av stora säkerhetsmarginaler i 

våra beräkningar, exempelvis så pass höga vindlaster som avfyrningstornet troligtvis aldrig kommer 

att utsättas för, samt att vi har nyttjat våra kunskaper i mekanik, hållfasthet och konstruktion. Dessa 

faktorer i kombination med egeninlärningen av FEM anser vi bringar ett tillräckligt tillförlitligt 

resultat, som i stora drag speglar den verkliga hållfastheten av konceptet. 

 



64 

 

Vid framtagningen av slutkonceptet var det ingenting som kom längre än att det visualiserades samt 

testades med hjälp av datorstödda programvaror. Inga verkliga modeller eller prototyper har 

tillverkats, vilket till stor del berott på att tiden inte räckt till. Detta är något som medför att vi inte kan 

bekräfta att konceptet fungerar i verkligheten. Vid ett fortsatt arbete med avfyrningstornet bör en 

prototyp framställas, för att kunna försäkra att den är kompatibel med avfyrningstornet, funktionerar 

enligt plan samt uppfyller hållfasthetskraven. 

 

9.2 Hållbarhetsanalys 

Konceptet är till stor del gjort i återvinningsbart material. Både höljena och bottenplattan är av 

aluminium, en metall som tack vare dess hållbarhet och goda egenskaper gör att 75 procent av det 

som producerats fortfarande används. Glidlisterna i polyeten går även de att återvinna. Kontaktlimmet 

som används för att fästa tätningslisten släpper då den värms upp till temperatur över 70 grader. 

Därmed kan man lossa tätningslisten i EPDM-gummi från det nedersta höljet och återvinna den om 

den bryts ner till granulat. Detta scenario är dock kanske inte realistiskt, då det är mer troligt att listen 

inte avlägsnas och hamnar tillsammans med aluminiumet i metallåtervinningen. 

 

Inklädnaden och infästningen bidrar till en produktion av nya produkter, vilket i sig inte gynnar 

miljön. Dock, eftersom konceptet möjliggör för avfyrningstornet och drönaren att användas utomhus, 

så kommer SSRS att kunna nyttja sina resurser mer effektivt. Om drönaren exempelvis bekräftar för 

sjöräddarna vid ett larmsamtal att situationen inte är akut, kan SSRS reducera antalet sjöräddare och 

fordon som åker på larmet. Detta resulterar både i bland annat mindre bränsleförbrukning och slitage 

på fordon samt utrustning. Dessutom kan personalen som stannar kvar vara beredda att åka ut på ett 

annat larm. 

 

9.3 Etik 

Drönaren är ur ett etiskt perspektiv väldigt uppskattad då den bidrar till att rädda liv ute till havs. 

Detta möjliggörs av avfyrningstornet som skyddar drönaren och avfyrar den. Avfyrningstornet kan i 

sin tur monteras i ett underlag med detta förslaget på en infästning. Förslaget på inklädnaden skyddar 

avfyrningstornets elektroniska och hydrauliska komponenter och möjliggör att avfyrningstornet kan 

verka så nära havet som möjligt där vädret kan vara hårt. Dessa framtagna koncept på inklädnad och 

infästning möjliggör således att avfyrningstornet kan utföra sin uppgift och bidrar därmed till att rädda 

liv. 

 



65 

 

9.4 Förslag på förbättringsområden 

Slutkonceptet som tagits fram uppfyller många ställda krav och anses vara realistisk att tillverka. 

Detta utesluter dock inte att det finns ytterligare förbättringspotential. Vissa krav går att uppfylla till 

högre grad, samt att en del aspekter har inte lagts stort fokus på i det här projektet. 

 

Konceptet som tagits fram håller ute majoriteten av all väta och smuts det utsätts för. Så länge inga 

större mängder tar sig in har det ansetts acceptabelt från SSRS:s håll om små mängder fukt når insidan 

avfyrningstornet och de tillhörande komponenterna. Detta ses inte som en risk för skada på elektronik 

och hydraulik. En framtida version av avfyrningstornet kan dock optimeras ytterligare i detta 

avseendet, med en inklädnad som är fullständigt vattentät. 

 

Färgsättning av inklädnaden har vi lagt fram förslag på, där inspirationen tagits från färgen på SSRS:s 

befintliga fordon. Dock har vi inte gått in djupgående på det och vet därför inte exakt vad för färg som 

bör användas. Att ta reda på det, med hänsyn till exempelvis att färgen ska gå att applicera på 

aluminium, kunna användas i marin miljö och inte blekna av solljus, är något som kan undersökas i 

framtiden. 

 

Slutkonceptets livslängd har utifrån FEM-beräkningarna som gjorts i kombination med 

avfyrningstornets låga aktivitet och materialens hållbarhet antagits vara över 10 år. För att kunna få en 

mer noggrann bedömning kring det hade tester behövt utföras på förslagsvis en prototyp. Man hade 

kunnat låta avfyrningstornet gå fram och tillbaka mellan aktivit och inaktivt läge, för att på så sätt se 

hur lång tid det tar innan deformationer uppstår. Detta hade resulterar i en bättre uppfattning kring den 

ungefärliga livslängden.  

 

Hur man kan minimera risken för stöld och skadegörelse, samt minimera risken för personskador både 

när tornet är inaktivt eller aktivt, är två potentiella områden som inte fått mycket uppmärksamhet i 

projektet. Gällande personskador har vi försökt ha det i åtanke vid utformningen av konceptet, där vi 

undvika vassa kanter och försvårat för klämskador att uppstå mellan exempelvis höljenas 

överlappningar. Det har däremot inte utvärderats på något sätt och inte heller varit någon av 

huvudfaktorerna när beslut gällande bland annat design tagits.  

 

Att minimera stöldrisken har i princip utelämnats i projektet. Bakomliggande orsaken är till stor del 

att SSRS själva inte ansåg att det var en punkt att lägga tid på i nuläget, när avfyrningstornet 

fortfarande är i prototypstadiet. Det är snarare något som får behandlas i framtiden, innan en slutgiltig 

produkt lanseras och placeras ut längs Sveriges kust. 

  



66 

 

 

 

 

 

 

10. Slutsats 

Slutsatsen återkopplar till projektets syfte, mål och frågeställningar. 

 

  



67 

 

Syftet med projektet var att undersöka vilka laster som avfyrningstornet utsätts för samt vilka 

förutsättningar som råder på de platser som drönaren kan tänkas placeras på, såsom underlaget och 

väderförhållanden. Vidare var även syftet att undersöka vad som krävs av en inklädning av torn med 

avseende på funktion och estetiskt värde.  

 

Målet med projektet var att ta fram ett koncept för infästning samt inklädnad som i framtiden ska 

kunna förverkliga Sjöräddningssällskapets ambitioner kring användning av drönare. Ytterligare mål 

var att genomföra beräkningar i syfte att försäkra sig om att satta hållfasthetskrav uppfylls. 

 

Både projektets syfte och mål har uppfyllts. Projektet har resulterat i ett koncept som både är 

realiserbart samt funktionellt och går att placera på olika platser längs Sveriges kust, i varierande och 

tuffa väderförhållanden. Konceptet har på samma gång tagit hänsyn till de estetiska uttrycken SSRS 

vill förmedla i form av färgsättning och grafisk design.  

 

Gällande de satta frågeställningarna har de tagits hänsyn till kontinuerligt under projektets gång. 

Dessa har besvarats löpande genom rapporten.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  



68 

 

 

 

 

 

 

Källförteckning 

 

  



69 

 

Tryckta källor 

Dahlberg, T.  (2001). Teknisk hållfasthetslära (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. 

 

Johannesson, H., Persson, J-G., & Pettersson, D. (2013). Produktutveckling.  (2. uppl.). Stockholm: 

Liber. 

 

Melkersson, K., & Mägi, M. (2006). Lärobok i maskinelement. Göteborg: EcoDev International 

 

  



70 

 

Elektroniska källor 

1177 Vårdguiden. (2019). Så gör du vid nedkylning. Hämtad 2020-05-30 från 

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/olyckor--skador/akuta-rad---forsta-hjalpen/sa-gor-du-vid-

nedkylning/ 

 

Alumeco. (u.å.). Återvinning av aluminium. Hämtad 2020-06-01 från 

https://www.alumeco.se/kunskap-teknik/allmaent/återvinning-av-aluminium 

 

BE Group. (u.å.). Tabell Aluminium. Hämtad 2020-05-05 från https://www.begroup.se/tabell-

aluminium/ 

 

Damstahl. (2014). Syrafast bättre än rostfritt? Inte alltid!. Hämtad 2020-04-24 från 

https://www.damstahl.se/blogg/posts/allmant-om-rostfritt/syrafast-battre-an-rostfritt-inte-alltid/ 

 

Ekberg, A. (u.å.). Finita elementmetoden. Hämtad 2020-05-10 från 

http://www.am.chalmers.se/~anek/teaching/k4/OH_Avancerat.pdf 

 

Ensinger. (u.å.). Plaster med goda mekaniska egenskaper. Hämtad 2020-05-29 från 

https://www.ensingerplastics.com/sv-se/halvfabrikat/materialvat-plast/mekaniska-egenskaper 

 

Gnosjöregion. (u.å.). Kantpressning. Hämtad 2020-04-22 från 

https://www.gnosjoregion.se/bockning/kantpressning 

 

Gnosjöregion. (u.å.). Metallformsprutning. Hämtad 2020-04-22 från 

https://www.gnosjoregion.se/formsprutning/metallformsprutning 

 

Gnosjöregion. (u.å.). Vattenskärning. Hämtad 2020-04-22 från 

https://www.gnosjoregion.se/skarning/vattenskarning 

Greelane. (2019). Förklaring och Exempel på fysikaliska egenskaper. Hämtad 2020-05-29 från 

https://www.greelane.com/sv/science-tech-math/vetenskap/physical-properties-of-matter-608343/ 

 

Hobbex. (u.å.). Frågor och svar om drönare. Hämtad 2020-01-20 från 

https://www.hobbex.se/sv/artiklar/alla-produkter/multirotor/vanliga-fragor-om-dronare/index.html 

 

Jones, F. E. (1978). The Air Density Equation and the Transfer of the Mass Unit. [Elektronisk resurs] 

(1. uppl.). Hämtad från https://nvlpubs.nist.gov/nistpubs/jres/83/jresv83n5p419_a1b.pdf 

 

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/olyckor--skador/akuta-rad---forsta-hjalpen/sa-gor-du-vid-nedkylning/
https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/olyckor--skador/akuta-rad---forsta-hjalpen/sa-gor-du-vid-nedkylning/
https://www.alumeco.se/kunskap-teknik/allmaent/återvinning-av-aluminium
https://www.begroup.se/tabell-aluminium/
https://www.begroup.se/tabell-aluminium/
https://www.damstahl.se/blogg/posts/allmant-om-rostfritt/syrafast-battre-an-rostfritt-inte-alltid/
http://www.am.chalmers.se/~anek/teaching/k4/OH_Avancerat.pdf
https://www.ensingerplastics.com/sv-se/halvfabrikat/materialvat-plast/mekaniska-egenskaper
https://www.gnosjoregion.se/bockning/kantpressning
https://www.gnosjoregion.se/formsprutning/metallformsprutning
https://www.gnosjoregion.se/skarning/vattenskarning
https://www.greelane.com/sv/science-tech-math/vetenskap/physical-properties-of-matter-608343/
https://www.hobbex.se/sv/artiklar/alla-produkter/multirotor/vanliga-fragor-om-dronare/index.html
https://nvlpubs.nist.gov/nistpubs/jres/83/jresv83n5p419_a1b.pdf


71 

 

Maxemow, S. (2009). That´s a Drag: The Effects of Drag Forces. [Elektronisk resurs] (1. uppl.). 

Hämtad från https://scholarcommons.usf.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1014&context=ujmm 

 

NASA. (2015). Shape Effects on Drag. Hämtad 2020-05-21 från 

https://www.grc.nasa.gov/www/k-12/airplane/shaped.html 

 

Nordisk Bioplastförening. (2018). Biomaterial från Stora Enso ersätter oljebaserad plast. Hämtad 

2020-04-28 från https://www.nordiskbioplastforening.se/biomaterial-fran-stora-enso-ersatter-

oljebaserad-plast/ 

 

Omecon. (2019). Vad betyder FEM?. Hämtad 2020-02-19 från 

https://www.omecon.se/2019/08/23/vad-ar-fem/  

 

Plastbearbetning. (u.å.). Polyeten (PE). Hämtad 2020-04-10 från 

https://www.plastbearbetning.se/polyeten/ 

 

Plastmästarn. (u.å.) Polytetrafluoreten, Teflon. Hämtad 2020-04-09 från 

https://www.plastmastarn.se/materialguide/lista-ver-material/polytetrafluoreten-teflon/ 

 

Plastmästarn. (u.å.) Polyeten, PEHD, PEHD 500, PEHD 1000. Hämtad 2020-04-09 från 

https://www.plastmastarn.se/materialguide/lista-ver-material/polyeten-pehd-pehd-500-pehd-1000/  

 

Profillagret. (u.å.). Svampgummi är den ultimata tätningslisten!. Hämtad 2020-04-07 från 

https://www.profillagret.se/2-home 

 

Rostfriskruv. (u.å.). Information om rostfritt stål. Hämtad 2020-04-07 från 

https://rostfriskruv.se/information/  

 

Rubberstock. (u.å.) Svampgummi. Hämtad 2020-04-07 från 

https://www.rubberstock.se/cellgummi/svampgummi/