Att bygga varsamt i det bohuslänska bergslandskapet To build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän Examensarbete vid Chalmers Arkitektur MARIA PETTERSSON Masterprogrammet Design for sustainable development Chalmers Arkitektur CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, 2013 Datum för presentation: 2013-02-28 2 Att bygga varsamt i det bohuslänska bergslandskapet MARIA PETTERSSON © MARIA PETTERSSON, 2013 Kontakta: maria.mpark@gmail.com Examinator: Lena Falkheden Handledare: Björn Gross, Peter Lindblom Examensarbete vid Chalmers Arkitektur Masterprogrammet Design for Sustainable Development Chalmers tekniska högskola SE-412 96 Göteborg Sverige Telefon +46 (0)31-772 1000 Bild på försättsblad: Ramsvikslandet, Sotenäs kommun. Foto: Joachim Bago Foton, illustrationer och ritningar av författaren om inget annat anges. 3 To build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän MARIA PETTERSSON Department of Architecture Chalmers University of Technology ABSTRACT The subject of this master thesis is how to build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän. During the last decades many new housing projects has been completed in Bohuslän. These have very seldom been done with respect to the nature or the landscape. The housing projects are placed high up on hilltops. They have usually been realized using extensive blasting, demolishing the rocky land- scape to a large extent. The aim of this master thesis is to study how to build with cautiousness, both in respect to the unique landscape of bare granite rocks and to the existing traditional architecture, and at the same time create an interesting contemporary architecture. The objectives are to spread knowledge about the aspect of cautiousness within the building sector in Bohuslän and to present guidelines on how to build with cautiousness in Bohuslän. The thesis work is composed of literature studies, obser- vations of the built environment, studies of foundation building techniques for building on rocks, case studies of realized projects and performance of a housing project on a chosen site in Fjällbacka, Bohus- län. This broad investigation leads to conclusions, which form the guidelines of how to build with cau- tiousness in Bohuslän. The studies and the guidelines are structured on three spatial levels. These levels are the relation between architecture and landscape in the large landscape scale, the relation between buildings and between buildings and landscape on a smaller level and the relation between house and ground in the small scale. The guidelines are presented on these three scales. These scales relate to the three levels of planning and their legal documents, which are; comprehensive plan, master plan and planning permission. The report is written in Swedish. Keywords: Bohuslän, cautiousness, landscape, architecture, building on rocks 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ABSTRACT SAMMANFATTNING ENGLISH SUMMARY KAPITEL 1 - Inledning BAKGRUND PROBLEMFORMULERING SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD AVGRÄNSNINGAR RAPPORTENS UPPLÄGG KAPITEL 2 - Arkitektur och landskap i Bohuslän - en historisk översikt KUSTLANDSKAPET BOHUSLÄN Det bohuslänska landskapets karaktärsdrag Bohusläns geologi Spår från istiden DET BOHUSLÄNSKA KULTURLANDSKAPET BOHUSLÄNS BEBYGGELSEHISTORIA OCH KULTURLANDSKAPETS FRAMVÄXT De första människorna i Bohuslän Järnåldern - kulturlandskapet börjar ta form Medeltid (ca 1100-1500) 1500-1850 - Kustsamhällena växer fram 1850-1910 - Det ekonomiska uppsvinget utvecklar kustsamhällena Det västsvenska dubbelhuset Perioden 1910-1950 Perioden 1950-1980 Perioden 1980-2010 KAPITEL 3 - Bohusläns tradtionella arkitektur och dagens bostadsbyggnad - en analys BOHUSLÄNS TRADITIONELLA ARKITEKTUR Bebyggelsens placering i landskapet Det bohuslänska kustsamhället Bostadshusens utformning Grunden /Mötet med marken Ekonomibyggnaderna - Sjöbodar och ladugårdar DAGENS BOSTADSBYGGNATION I BOHUSLÄN Bebyggelsens placering i landskapet Områdets utformning Bostadshusens utformning Grunden/Mötet med marken KAPITEL 4 - Begreppet varsamhet och förhållningssätt vid nybyggnad i Bohuslän BEGREPPET VARSAMHET Att förhålla sig till det gamla - Avtryck från olika tider i den bohuslänska miljön VAD LAGEN SÄGER OM VARSAMHET Bohuslän - ett nationallandskap Varsamhetsbestämmelser i PBL LITTERATURSTUDIER - FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL NYBYGGNATION I BOHUSLÄN Kustsamhällets arkitektur, Rosenhall, F Bygga bohuslänskt, Dixon m. fl. Kustbebyggelseprojektet, Westerlind Kulturvårdprogram för Tanums kommun, Tanums kulturnämnd Kritisk regionalism, Frampton, K (för synen på gammalt och nytt) RISÖR KOMMUNS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL BEVARANDE OCH NYBYGGNAD FÖRSLAG TILL FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID NYBYGGNAD I BOHUSLÄN FRAMTRÄDANDE KARAKTÄRSDRAG I DEN BOHUSLÄNSKA ARKITEKTUREN Relationen mellan arkitektur och landskap i Bohuslän Varsamheten mot landskapet Kargheten och den avskalade arkitekturen 3 6 8 10 10 11 12 13 14 14 15 15 16 16 17 18 21 21 22 22 23 25 26 27 28 29 30 30 30 32 34 34 35 37 37 38 40 41 42 42 42 43 43 43 45 45 45 46 46 46 47 48 48 48 50 50 5 KAPITEL 5 - Grundläggningsprinciper för byggnation på berg ATT BYGGA PÅ BERG I BOHUSLÄN Tre grundläggningsprinciper Vägar och utemiljöer Ledningsdragning Tillgänglighet PLATTA PÅ MARK KRYPGRUND (MURAD GRUND) PLINTGRUND HYBRID - UPPHÖJD PLATTA PÅ MARK KAPITEL 6 - Utvärdering av nivån av varsamhet i två exempelprojekt STUDIEPROJEKT A - NORDVIKSBERG, TJÖRN Beskrivning Genomförande Utvärdering av nivån av varsamhet STUDIEPROJEKT B - BRF. VALÖ FYR, VÄSTRA FRÖLUNDA, GÖTEBORG Beskrivning Genomförande Utvärdering av nivån av varsamhet KAPITEL 7 - Projekt: Bostäder på Vetteberget, Fjällbacka BAGRUND TILL VALET AV PROJEKT FJÄLLBACKA Fjällbackas historia TANUM KOMMUNS PLANER FÖR NYBYGGNATION PÅ VETTEBERGET ANALYS AV VETTEBERGET, ETAPP 1 ANALYS AV KOMMUNENS PLANPROGRAM FÖR VETTEBERGET, ETAPP 3 UTGÅNGSPUNKTER OCH ANALYS Utgångspunkter och inledande tankar om projektet Platsanalys/topografisk analys - den stora landskapsskalan Platsanalys/topografisk analys - mellanskalan/områdesnivå Platsanalys/topografisk analys - den lilla skalan PLANERINGS- OCH GESTALTNINGSPRINCIPER Den stora skalan Mellanskalan/områdesnivå Den lilla skalan/byggnadsnivå Generellt för alla skalor VÄGDRAGNING OCH PLACERING AV HUSEN Process Förslag SITUATIONSPLAN GESTALTNING AV HUSEN KONCEPTSKISSER - HUSTYPER HUSTYP 1 - “NEDRE” HUSTYP 2 - “ÖVRE” HUSTYP 3 - “ENPLANS” UTEMILJÖER OCH MATERIAL FÖRSLAG PÅ STRATEGIER FÖR EN NY DETALJPLAN FÖR VETTEBERGET 3 Den stora skalan Mellanskalan/områdesnivå Den lilla skalan KAPITEL 8 - Riktlinjer för varsam nybyggnad i det bohuslänska bergslandskapet FRAMTAGNING AV FÖRSLAG PÅ RIKTLINJER RIKTLINJER FÖR VARSAMT BYGGANDE I DET BOHUSLÄNSKA BERGSLANDSKAPET Den stora skalan Mellanskalan Den lilla skalan KAPITEL 9 - Reflektioner och diskussion BILAGA I: Sammanfattning av texter om förhållningssätt till nybyggnation i Bohuslän BILAGA II: Reserapport. Studieresa till Risör kommun, Norge KÄLLFÖRTECKNING 52 52 52 52 53 53 54 56 58 60 62 62 62 64 68 70 70 72 73 76 76 78 80 82 86 88 92 92 94 97 98 100 100 100 101 101 102 102 104 106 108 110 112 116 117 118 120 120 121 122 123 123 126 126 126 129 130 134 154 159 6 SAMMANFATTNING Detta examensarbete handlar om att bygga varsamt i det bohuslänska bergslandskapet. Det tar sin avstamp i en observation av de nyexploateringar som har gjorts i Bohuslän under de senare åren och de som görs idag, där stora ingrepp görs i bergslandskapet. Bohusläns kala granithällar sprängs bort för att ge plats åt byggnader som placeras högt upp på bergstopparna och inte i skydd av bergen som var brukligt i äldre tider. Husen grundläggs med metoder som passar i en flack terräng. Man planspränger, gör utfyllnader och bygger höga betongmurar. Metoderna för att bygga vägar till dessa högt belägna områden gör stora sår i landskapet. Det unika karga kustlandskapet håller på att gå förlorat. Detta sker trots att Bohuslän är utsett till riksintresse och enligt svensk lag omfattas av starka skyddsbestäm- melser. Det finns ett stort tryck att bygga nya kustnära bostäder och fritidshus i Bohuslän och det är populärt att bygga hus i vad man kallar “bohuslänsk stil”. Detta anses ofta vara trähus med ljusa fasader, sadel- tak i rött tegel och spröjsade fönster. Däremot saknar dessa byggnader ofta den äldre bebyggelsens klassisistiska välavvägda proportioner och omsorg om detaljer. De saknar också helt den äldre bebyg- gelsens varsamma sätt att ansluta till landskapet. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur man kan bygga på berg på ett varsamt sätt. Jag vill uppmärksamma problemet med okänsliga nyexploateringar i det bohuslänska bergslandskapet, samt undersöka hur man kan bygga nytt på ett varsamt sätt i förhållande till de karga klipporna och den äldre bebyggelsen och på samma gång skapa en samtida intressant arkitektur. Arbetet utreder hur man kan bygga varsamt i det bohuslänska bergslandskapet på tre olika skalnivåer; relationen mellan bebyg- gelse och landskap i det stora landskapsrummet, relationen mellan byggnader, gaturum och landskap på områdesnivå samt relationen mellan byggnad och mark i den lilla skalan. I varsamhetsbegreppet innefattas både att vara varsam mot granitlanskapet och mot den äldre bebyg- gelsemiljön. När man gör tillägg inne i de gamla fiskarsamhällena har man den äldre bebyggelsen att förhålla sig till. I detta arbete har jag valt att fokusera på de situationer som är vanliga vid många pro- jekt idag där man bygger nytt antingen i utkanten av ett samhälle eller i helt obebyggda lägen. I denna nya kontext anser jag att man bör förorda en ny samtida arkitektur istället för dagens vanligt förekom- mande pastischbyggande. Man kan finna andra inpirationskällor i den äldre miljön såsom landskapet, klimatet och drag i hur den tradtionella arkitekturen förhåller sig till landskapet. För detta har jag stu- derat begreppet kritisk regionalism. Metoden som används i detta arbete är att genom teoristudier, observationer av den byggda miljön, ex- empelstudier, teknikstudier och genomförandet av ett arkitekturprojekt som belyser frågan, undersöka om och hur man kan bygga varsamt i Bohuslän. Dessa studier ligger till grund för förslag till riktlinjer för hur en varsam nybyggnation i det bohuslänska bergslandskapet kan se ut. Rapporten består av nio kapitel. I det första kapitlet presenteras bakgrund, problemformulering, syfte, metod och disposition. Det andra kapitlet beskriver den bohuslänska miljön, dess historia och arkitektur. Kapitel tre innehåller en analys av den tradtionella bohuslänska arkitekturen och av dagens bostadsbyg- gande i Bohuslän. Kapitel fyra handlar om innebörden i begreppet varsamhet och regleringar i svensk lagstiftning samt innehåller litteraturstudier och en presentation av begreppet kritisk regionalism. Här 7 redovisas även de karaktärsdrag i den traditionella bohuslänska arkitekturen som enligt min åsikt är de mest framträdande och som man kan ta fasta på vid utvecklingen av en samtida bohuslänsk arkitektur. Kapitel fem innehåller en genomgång av principer för grundläggning på berg samt en utvärdering av hur varsamma de är. Här finns också en genomgång av andra faktorer som påverkar hur varsamt ett projekt blir. I kapitel sex studeras två genomförda bostadprojekt i Bohuslän, som analyseras utifrån hur varsamma de är. I kapitel sju undersöker jag problematiken kring att bygga varsamt och tillämpar de principer som utvecklats i arbetet genom att uföra ett gestaltningsprojekt. Projektet är ett förslag till nybyggnation av bostäder på Vetteberget i Fjällbacka. I kapitel åtta presenteras arbetets resultat i form av riktlinjer för en varsam nybyggnation i Bohuslän. Riktlinjerna redovisas för de tre olika skalnivåerna som beskrivits tidigare. Dessa skalnivåer relaterar till de tre planeringsnivåerna översikts- plan/fördjupad översiktsplan, detaljplan och bygglov. Rapporten avslutas med reflektioner och diskus- sion i kapitel nio. 8 ENGLISH SUMMARY The subject of this master thesis is how to build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän. Bohuslän is distinguished by its rocky coastline and archipelago of small islands. The relationship be- tween the vast landscape of barren granite rocks and the small, old fisherman villages, lying sheltered in natural harbours, is a characteristic for Bohuslän. The demand for new houses for permanent and part time use is large and during the last decades many new houses has been built. These exploitations have very seldom been executed with respect to the unique granite rock landscape. A lot of blasting has been done in order to construct the foundations for these houses, their gardens and the roads to reach them. This problem has been exasperated by choosing to locate these projects on hilltops and not in shelterd valleys and slopes as the traditional agglomerations of Bohuslän. Building high up on the cliffs also make the new houses visible from a far distance and has a great impact on the overall impression of the landscape. It is common that the new houses are inspired by the traditional architecture in terms of exterior elements, but they often lack important characteristics of the old architecture such as the classic proportions and the relation to, and setting in, the landscape. The traditional architecture had a more careful approach where the foundations of the houses were built of stone walls placed directly on the rocks, without the use of blasting, which made the structures adapted to the topography. The common building methods of today threaten the landscape of Bohuslän. This is a prevailing problem as also newer projects are being built according to the same methodes, and this in spite of the protec- tive regulations in Swedish law which states the area of Bohuslän to be a “National Landscape” that is unique and has large values for the nation as a whole, especially in terms of the overall impression of the natural and cultural landscape and its architecture. The aim of this master thesis is to study how to build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän with respect to the granite landscape and the traditional architecture, and at the same time create an interesting contemporary architecture. This thesis deals with how to build with cautious- ness on three spatial levels. These levels are the relation between architecture and landscape on the larger scale of the landscape, secondly the relation between individual buildings and their surrounding open spaces and streets, and between the build environment and the landscape on a smaller level, and thirdly the relationship between the house and the ground in the small scale. The objective of this thesis has been to present guidelines for how to build with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän. To build with cautiousness in Bohuslän includes both to be considerate towards the landscape and to- wards the existing traditional architecture. When making additions within the old villages the context differs from the setting where new housing areas are established outside the villages, on ground that has not before been built on, like building on hills surrounding old villages. According to my opinion this new choice of site needs a new architecture. Although inspired by the traditional building traditions it needs a new form instead of copying the old white houses of the villages and placing them on a hilltop where they sit in a completely new context, which is a common contemporary approach. To find ways to create a new architecture in Bohuslän I have studied the concept of critical regionalism. The method used in this thesis has been theoretical studies, site studies of Bohuslän, case studies, stud- ies of foundation techniques and performing an architectural project to test ideas. The project chosen is housing on the hill of Vetteberget in Fjällbacka. The site was suggested by the municipality of Tanum. The site represents well the sites that are common for new projects today, and has a beautiful granite 9 landscape and stunning views over the vast landscape and the sea. By doing this project I have learned about the problems of building on barren hills and this has directly affected the guidelines presented. The thesis report consists of nine chapters. The first chapter presents the problem statement, aims and objectives, method and disposition. The second chapter describes the context being the area of Bohus- län, its history, landscape and architecture. Chapter three is an analysis of the traditional architecture and the one of today. Chapter four is about the analysis of the concept of cautiousness, regulations in Swedish law, literature studies and studies of the concept of critical regionalism. It also includes a presentation and description of what I think is the three most significant characteristics of the traditional architecture, which I suggest as the base of inspiration for creating a new architecture in Bohuslän. Chapter five is a survey of foundation techniques for building on rocks. Chapter six contains an analysis of the level of cautiousness in two realized housing projects in Bohuslän. Chapter seven is the architec- ture project with new housing in Fjällbacka. The result of the master thesis is presented in chapter eight as guidelines for building with cautiousness in the coastal landscape of Bohuslän. These guidelines are presented on the three spatial levels as described above. These levels relate to the three levels of plan- ning and their legal documents, which are; comprehensive plan, master plan and planning permission. The closing chapter nine is the discussion. 10 KAPITEL 1 Inledning BAKGRUND Den bohuslänska kulturmiljön I de äldre bohuslänska kulturmiljöerna finns en mycket intressant arkitektur som särskilt utmärker sig i sin relation till det karga och dramatiska granitlandskapet. De gamla fiskesamhällena ligger i skydd för vinden i de smala låglänta områdena mellan berg och hav. Dessa tättbebyggda samhällen uppvisar spännande miljöer där man rör sig i smala mellanrum mellan husen och sjöbodarna och ut på bryg- gorna. Den äldre bohuslänska arkitekturen har ett klassiskt formspråk som har fått sin unika utformning i ett möte med landskapets topografi, det vindpinade klimatet och fiskesamhällets kulturella förutsätt- ningar. Bostadshusen har en relativt hög stenfot som utgör övergång till bergslandskapet. På stenfoten har man sedan byggt en och en halv bostadsvåning i trä med ljusmålade fasader. Husen har tegeltak med 30-40 graders lutning, fönster enligt gyllene snittets principer och utsmyckningar i form av veran- dor och snickarglädje som är mycket väl avvägda enligt klassicismens proportioneringsregler. Det ter sig särskilt intressant att fundera på hur man ska göra tillägg i dessa unika och karaktärsfulla miljöer. Det finns en stor efterfrågan på att bygga nytt i Bohuslän och det förs en diskussion i kustkom- munerna om hur detta ska göras. Utångspunkten är att ny bebyggelse ska anpassas till omgivningen utan att förstöra de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna och det unika landskapet. Bohuskusten är upptagen i miljöbalken som riksintresse och omfattas av ett särskilt skydd för sina stora övergripande värden som inte ska förvanskas av nya byggprojekt. Klungbebyggelse, Gullholmen Sjöbodar, Mollösund 11 PROBLEMFORMULERING När jag ser hur nya bostadsprojekt växer upp i Bohuslän idag så slås jag av hur stora ingrepp som görs i det unika granitlandskapet. Sådana ingrepp var helt främmande för den äldre typen av bebyggelse som mycket varsamt följer topografin och anpassar sig till denna. Idag kan man däremot se stora granitytor sprängas bort för att ge plats för byggnader som grundläggs med betongplatta på mark. Detta skapar stora hål i landskapet som måste “lagas” med murar, utfyllnader och slänter. Om man studerar detaljplaner och byggnadsprojekt som genomförts under de senare åren så tycks an- passning tolkas som att bostadshusen ska ha ljusa träfasader, sadeltak i rött tegel och vara i en och en halv våning. De har alltså en ytlig likhet med de äldre bohuslänska husen. Däremot läggs inte samma vikt vid att respektera andra kvaliteter i den äldre miljön såsom byggnadernas placering i landskapet, deras relation till varandra och storleken på deras volymer. Nya hus är vanligtvis större och som en kon- sekvens får de andra proportioner. Dessutom saknar ny bebyggelse oftast helt den äldre bebyggelsens varsamma sätt att ansluta till landskapet. Man kan också fundera över planeringen av nya områden. De äldre samhällena ligger i skydd av bergen och konkurrerar inte med bergets karaktärsskapande funktion för helhetsmiljön och landskapsbilden. Idag bygger man ofta uppe på bergstopparna för att maximera utsikten, med följd att husen ger siluett- verkan i landskapsmiljön. Genom att bygga uppe på bergen blir det dessutom nödvändigt med ännu större ingrepp i naturen för att konstruera vägar till dessa högt belägna områden. Detta sätt att behandla landskapet innebär att ytan på bohusbergens vackra granithällar, som har slipats ner av vatten och is under miljontals år, förstörs permanent. Detta är enligt min uppfattning ett stort miljöproblem och en avancerad form av landskapsvandalism. När man använder grundlägg- nings- och byggnadskonstruktionsmetoder som egentligen är anpassade för en flack terräng, utnyttjar man heller inte den potential och skönhet som finns i den bohuslänska bergsmiljön. En byggnad som varsamt infogas i en bergig terräng kan omges av en utemiljö med spännande höjdskillnader och vackra lättskötta uterum. Nybyggnation på Nordviksberg, Tjörn. Till vänster ses ett äldre bohuslänskt hus, placerat enligt traditionella principer i övergången mellan berg och odlingsbar mark. 12 Jag ser flera problem i hur man idag bygger i den bohuslänska miljön. Ett problem är ovarsamma ny- exploateringar där man spränger bort stora områden av bohusgraniten för att ge plats åt ny bebygg- else. Ett annat är gestaltningen av denna bebyggelse. Husen byggs som pastischer av de äldre husen men saknar det sammanhang det täta samhället vid bergets fot utgör. När man bygger höga vita hus uppe på ett berg får dessa stor visuell påverkan på helhetsmiljön. Man kan fundera på om inte den nya situationen uppe på berget ska ge upphov till en ny arkitektur, som kan vara inspirerad av andra kvaliteter i den bohuslänska miljön som t ex landskapets karghet och bergets formationer, eller enkel- heten och det avskalade i den äldre arkitekturen? Ytterligare ett problem är okänsliga renoveringar av äldre hus där klassicismens omsorg om detaljer glöms bort och man t ex låter gamla fönster med väl- avvägda proportioner ersättas av pivothängda fönster med fuskspröjs. Hållbarhetsaspekten Det finns många olika landskapstyper i världen, vissa är mer sällsynta än andra. Många av dessa unika miljöer är hotade av expansionen och utvecklingen av den mänskliga civilisationen. Idag är en stor del av landytan på jorden konstgjord; förändrad och omgjord av människan. När skogsskövlingen och om- vandlingen av naturmark till odlingsmark fortgår så minskar mångfalden av ekosystem i naturen. Men att bevara den stora variationen av arter som finns är också helt avgörande för vår egen överlevnad. Vi kan idag förändra jordens yta väldigt snabbt med våra effektiva konstruktionsmetoder, och miljöpåverkan är stor. Vi kan i viss mån återplantera träd och t ex rekonstruera vissa landskap som stränder. Vissa landskapstyper är dock inte möjliga att rekonstruera, de är förlorade när vi förstör dem. En av dessa unika miljöer är det bohuslänska klipplandskapet på Sveriges västkust. Jag tror att vi ibland glömmer bort, att när dessa granithällar är bortsprängda och täckta av vägar och bebyggelse, går de aldrig att få tillbaka! Hållbarhetsaspekten är starkt närvarande i detta arbete om att bygga varsamt i det bohuslänska bergs- landskapet, eftersom man genom dagens icke reversibla konstruktionsmetoderna permanent förstör de unika granitytorna. Dessa klippor som har slipats till sin runda form av is och vatten under miljoner år. Detta landskap går mer och mer förlorat och är omöjligt att återskapa. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur man kan bygga varsamt i det bohuslänska kust- och bergslandskapet. Jag vill undersöka hur man kan bygga nytt i förhållande till de karga klipporna och med respekt för den äldre bebyggelsen och på samma gång skapa en samtida intressant arkitektur. Syftet är att undersöka vad ett varsamt byggande kan innebära på tre olika skalnivåer. Dessa tre rums- liga nivåer är relationen mellan bebyggelse och landskap i det stora landskapsrummet, relationen mel- lan byggnader, gaturum och landskap på områdesnivå samt relationen mellan byggnad och mark i den lilla skalan. Ett delsyfte är att belysa problematiken med de många ovarsamma nyexploateringar som görs på högt belägna bergstoppar i Bohuslän idag. Avsikten är att fördjupa och förmedla kunskapen om vilka neg- ativa konsekvenser dessa nyexploateringar får för Bohuslän. Ett annat delsyfte är att undersöka ka- 13 raktärsdragen i den äldre bohuslänska bebyggelsen och dess relation till det karga landskapet, för att förstå vad som kännetecknar den bohuslänska arkitekturen och hitta varsamma förhållningssätt som man kan använda vid nybyggnad i Bohuslän. Genom denna breda undersökning fördjupar sig detta arbete i varsamhetsproblematiken ur många olika synvinklar, från analyser över var man ska bygga och hur man kan reglera varsamheten i detaljplaner till hur man kan bygga varsamt rent tekniskt. Frågor som har väglett arbetet har varit: Hur bygger man nytt i känsliga lägen i det karga exponerade bergslandskapet? Hur kan man bygga var- samt i det bohuslänska bergslandskapet? Vilka grundläggningsmetoder ska man använda? Var ska man bygga? Hur ska man utforma bebyggelsen för att den ska passa in i kulturmiljön? Vad utmärker den bohuslänska arkitekturen? Hur skulle en samtida “bohuslänsk arkitektur” kunna se ut? Kan man hitta ett sätt att bygga som är långsiktigt hållbart? Hur kan man reglera byggnationen för att hindra att det byggs ovarsamt uppe på bergstoppar? METOD Metoden som används i detta arbete är att genom teoristudier, observationer av den byggda miljön, exempelstudier, teknikstudier och genomförandet av ett arkitekturprojekt, undersöka om och hur man kan bygga varsamt i Bohuslän. Dessa studier har sedan lett fram till riktlinjer för varsam nybyggnation i det bohuslänska bergslandskapet. Beskrivningen och analysen av den bohuslänska bebyggelsemiljön bygger på studier av litteratur i ämnet samt egna observationer av den byggda miljön i Bohuslän. På samma sätt är undersökningen om vad det kan innebära att bygga varsamt i Bohuslän baserad på teoristudier av lagtexter, andras tolkningar av dessa, andras texter samt egna observationer. Som en del av undersökningen av hur man kan förhålla sig varsamt till den äldre bebyggelsen gör jag en jämförande studieresa till Risör i Norge där man arbetar aktivt med bevarandefrågor. I avsnittet om grundläggningstekniker ingår studier av olika tekniker, och en analys av deras lämplighet att användas på berg ur ett varsamhetsperspektiv. I den jämförande undersökningen analyseras graden av varsamhet i fyra exempelprojekt. Därefter följer arbete med ett arkitekturprojekt som resulterar i ett skissförslag för nybyggnation på en specifik tomt i Fjällbacka. Gestaltningsprojektet är genomfört för att djupare förstå varsamhetsproblematiken. När man ritar ett nybyggnadsprojekt ner till detaljnivå så kommer man i kontakt med de flesta av aspekter- na på varsamhet. Genom att göra projektet upptäcker jag fler aspekter inom varsamhetsproblematiken och projektet påverkar därför riktlinjerna. Arbetet avslutas med en analys av det tidigare delarna vilket leder fram till ett förslag på riktlinjer för en varsam nybyggnation i Bohuslän. Arbetet inom detta examensarbete har hela tiden varit uppdelat i tre delar som jag har arbetat med parallellt. Dessa tre delar kallar jag för teori, teknik och projekt. 14 AVGRÄNSNINGAR Detta examensarbete behandlar frågan om hur man kan bygga varsamt i det bohuslänska bergslands- skapet. Arbetet diskuterar olika aspekter av varsamhet och tar förutom förhållandet till landskapet upp varsamhet i förhållande till den befintliga byggda miljön och mot det kulturhistoriska arvet. Fokus i arbetet ligger dock på aspekten varsamhet i relation till landskapet. Ganska snart i arbetet kom jag in även på frågan om hur man ska utforma ny bebyggelse i Bohus- län idag. Denna fråga angränsar till varsamhetsproblematiken men är inte central, och det finns inte utrymme att göra en djupdykning även i denna fråga. Men jag tar upp några karaktärsdrag i den bohuslänska arkitekturen som man kan arbeta med när man skapar ny arkitektur, och utvecklar dessa i utformningen av bebyggelsen i projektdelen. Det finns många särdrag att studera i den bohuslänska arkitekturen. I detta arbete väljer jag att undersöka förhållandet till landskapet som jag anser är den mest framträdande egenskapen i den bohuslänska arkitekturen, och även en fråga som är mycket ange- lägen när man ser hur stora ingrepp som idag görs i bergslandskapet. Projektdelen innehåller ett förslag för nybyggnad av bostäder på Vetteberget i Fjällbacka. Förslaget bygger på de principer som utvecklats i arbetet. Arbetet med projektet avgränsas till att det inte utreder alternativa placeringar till ny bebyggelse i Fjällbacka, valet av tomt är på förslag av Fjällbacka kom- mun. Kommunen ska göra en detaljplan för området, och jag har valt att arbeta med just denna platsen eftersom den är mycket representativ för problematiken med nyexploateringar i känsliga lägen i det bohuslänska kustlandskapet. RAPPORTENS UPPLÄGG Rapporten består av nio kapitel. I det första kapitlet presenteras bakgrund, problemformulering, syfte, metod och disposition. Det andra kapitlet beskriver den bohuslänska miljön, dess historia och arkitektur. Kapitel tre innehåller en analys av den tradtionella bohuslänska arkitekturen och av dagens bostadsbyg- gande i Bohuslän. Kapitel fyra handlar om innebörden i begreppet varsamhet och regleringar i svensk lagstiftning samt innehåller litteraturstudier och en presentation av begreppet kritisk regionalism. Här redovisas även de karaktärsdrag i den traditionella bohuslänska arkitekturen som enligt min åsikt är de mest framträdande och som man kan ta fasta på vid utvecklingen av en samtida bohuslänsk arkitektur. Kapitel fem innehåller en genomgång av principer för grundläggning på berg samt en utvärdering av hur varsamma de är. Här finns också en genomgång av andra faktorer som påverkar hur varsamt ett projekt blir. I kapitel sex studeras två genomförda bostadprojekt i Bohuslän, som analyseras utifrån hur varsamma de är. I kapitel sju undersöker jag problematiken kring att bygga varsamt och tillämpar de principer som utvecklats i arbetet genom att uföra ett gestaltningsprojekt. Projektet är ett förslag till nybyggnation av bostäder på Vetteberget i Fjällbacka. I kapitel åtta presenteras arbetets resultat i form av riktlinjer för en varsam nybyggnation i Bohuslän. Riktlinjerna redovisas för de tre olika skalnivåerna som beskrivits tidigare. Dessa skalnivåer relaterar till de tre planeringsnivåerna översikts- plan/fördjupad översiktsplan, detaljplan och bygglov. Rapporten avslutas med reflektioner och diskus- sion i kapitel nio. 15 “Som blågrå dyning bohusbergen rullar i ödsligt majestät mot havets rand. Men mellan dess kala urtidskullar är bördig jord och gammalt bondeland. Dit tränger Skagerack med blåa kilar, och strida strömmar klara som kristall. Och lummig lövlund står med björk och pilar och ask och ek vid ladugård och stall.” ur Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube KUSTLANDSKAPET BOHUSLÄN Kustlandskapet Bohuslän är det västligaste av Sveriges 25 landskap. Bohuslän kännetecknas av dess klippiga kust och har en skärgård som består av ungefär 3 000 öar och 5 000 mindre kobbar. Landska- pet är kargt med mycket berg i dagen. Bergen är dock inte höga - Bohusläns högsta punkt är endast 222 meter över havet. Bohuslän bjuder på hänförande vyer över det karga bergslandskapet och dess kustsamhällen där husen ligger tätt i klungor i strandzonen där klipporna möter havet. Den unika at- mosfären i Bohuslän och närheten till havet gör att området är mycket uppskattat både för boende och rekreation. I kustorterna mångdubblas antalet boende och besökare på sommaren. KAPITEL 2 Arkitektur och landskap i Bohuslän - en historisk översikt 16 Det bohuslänska landskapets karaktärsdrag Det bohuslänska landskapet är klippigt med mycket berg i dagen. Vid havet är klipporna kala. I dalgån- garna mellan de rundade bergen finns bördiga åkerjordar och blandskog. Det karga landskapet nära havet är ofta utsatt för starka västliga vindar med saltstänk från Skagerack. Berggrunden domineras av bergarterna granit och gnejs och i vissa delar av bohuskusten är klipporna helt röda. Klipporna har en mjukt rundad form och en slät yta som har slipats ner av naturens krafter sedan istiden. De bohuslän- ska bergen har formen av en uppochnervänd kaffekopp, de är runda upptill men dess sidor är mycket branta. Mellan bergen löper fjordar och inåt land åkerlandskap på de gamla sjöbottnarna. Bohusläns geologi Den bohuslänska berggrunden består av framförallt gnejs och den karakteristiska röda graniten. Bohus- graniten bildades för ungefär 900 miljoner år sedan och är en mycket yngre bergart än gnejsen. Gran- iten förekommer i norra Bohuslän från Lysekil och norrut. Gnejsen dominerar i södra Bohuslän. Gnejsen är skivartad och kristallerna har en avlång form medan graniten är “prickig”. Graniten är mycket hård och har hög motståndskraft mot deformationer. Den tål dessutom surt regn och har därför brutits för att lägga på vägar och användas som byggnadsmaterial. Svarta diabasgångar går i nordsydlig riktning genom Bohusläns skärgård, mestadels på havsbotten men kan här och var vara synlig och skär då ige- nom graniten och gnejsen i svarta band. Bohuslän har ett typiskt sprickdalslandskap med branter och förkastningar som bildades då jordskorpan rörde på sig för 25 miljoner år sedan. (Sveriges nationalat- las, 2005) 17 Spår från istiden Bohuslän har varit täckt av flera inlandsisar som har format bergslandskapet. Den senaste istiden av- slutades för 12500 år sedan och lämnade synliga spår i landskapsbilden. Isen drog fram över landska- pet i riktning från nordost mot sydväst. Därför är den nordostliga sidan, stötsidan, mjukt slipad medan läsidan i sydväst är brant och sönderhackad då den vittrade sönder av frostsprängningar. Bohusbergens formationer uppstod alltså genom inlandsisens påverkan. Stenblock som var infrusna i isen rispade berget och man kan idag se dessa isräfflor i isens rörelseriktning. Isen tryckte ner marken och när den smälte började landet höja sig igen. Denna landhöjning pågår än idag. (Sveriges nationalatlas, 2005) Bohusläns berggrund. Illustration: Sveriges nationalatlas Inlandsisen har satt spår i landskapet. Illustration: Tanums kulturnämnd, 1984 18 DET BOHUSLÄNSKA KULTURLANDSKAPET Det bohuslänska landskapet har brukats sen bronsåldern. Mötet mellan jordbruket och bergslandskapet har skapat ett säreget kulturlandskap bestående av kala klippor och öppna åkrar i bergsskrevorna. Det bohuslänska landskapet består av kulliga berg, skärgård och lerjordar som tidigare var havsbotten mel- lan bergsryggarna. Lerjordarna har brukats som åkermark, och i det låglänta området i skyddade vikar har boskapen betat på strandängar. Det intensiva jordbruket och behovet av virke och ved ledde till en kal bergsmiljö, endast bevuxen med ljung och en. Fortfarande idag är hällmark ett vanligt inslag i den bohuslänska miljön, liksom strandängar, åkerlyckor, gärdesgårdar och odlingsrösen. Men eftersom dessa kulturmiljöer inte längre brukas i samma utsträckn- ing som tidigare har det under senare delen av 1900-talet skett en succesiv grad av förbuskning. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) I denna bild från Tjörn på 1940-talet ser vi exempel på det typiska bohuslänska kul- turlandskapet där den bergiga terrängen utnyttjas till fullo genom åkrar och lyckor. Insamlingen av ved och boskap som gick i bergen gör att klipporna är avskalade från nästan all vegetation. Foto: Emanuel Bange, Tjörns hembygdsförenings arkiv 19 Strandäng med gärdesgård. Hällene, Tjörn Åkerlandskap. Tidigare havsbottnar är nu bördiga lerjordar mellan bergs- ryggarna. Tolleby, Tjörn Hällmark på Vetteberget. Fjällbacka 20 Skisserna nedan visar det typiska bohuslänska natur- och kulturlandskapets karaktär. Kulliga berg reser sig ur havet och det som tidigare var sjöbotten, som nu är bördiga lerjordar som används som åker- och betesmark. Bergen är kala och bevuxna endast med ljung, enbuskar och liknande växter. I randzonen mellan berg och åker växer träden i löv- och barrskogarna allt högre och sly buskar igen kulturlandskapet. Även marken på öarna i skärgården har använts som betesmark, fortfarande kan man se kor och får här. Otaliga gärdesgårdar delar in landskapet. Fiskesamhällena ligger i skydd av bergen i naturligt läiga hamnar och gårdsbebyggelsen på landsbygden ligger traditionellt i zonen mellan berg och odlingsbar mark. Gamla traktorstigar och äldre vägar slingrar sig ofta längs bergets fot genom de gamla byarna. Sedan bilismens genomslag under 1960-talet så har vägar istället dragits rakt över åkermark- erna och man har byggt broar till större öar. Idag dras vägar även över bergspartierna och än större ingrepp görs i granitlandskapet. Sektion genom skärgårdsmiljön. Kustsamhällena har växt fram i naturliga skyddade hamnar. Principskiss över det bohuslänska natur- och kulturlandskapets topografi. Sektion genom den bohuslänska bergsmiljön. Landhöjningen har torrlagt tidigare sjöbottnar. 21 BOHUSLÄNS BEBYGGELSEHISTORIA OCH KULTURLANDSKAPETS FRAMVÄXT De första människorna i Bohuslän Bohuslän är ett av landets fornlämningstätaste områden med över 20 000 fornlämningar. De tidigaste lämningarna från männsiskor på västkusten är från ungefär 13 000 fKr. Då hade istäcket från den senaste istiden smält och människor kunde vandra in till Bohuslän. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) Under den äldre stenåldern (13 000 – 4000 f Kr) varierade kustlinjen med landhöjningen, när marken ville återta sin form efter trycket av istäcket, och höjningen av vattennivån i världshaven. I leran i dessa zoner kan man hitta lämningar från kustboplatser. Man tror att människorna levde i små kringströvande grupper och livnärde sig på fiske och fångst med redskap och metoder som anses tekniskt avancerade och visar på kontakter med omvärlden. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) Under den yngre stenåldern (4000 – 1800 fKr) blev man mer bofast och började röja och svedja i skogarna så att man kunde bruka jorden och hålla boskap. Man bodde på gårdar och byar. Från den här tiden finns det lämningar i form av anläggningar för kultiska syften och gravar byggda av stenblock. Dessa dösar, gånggrifter och hällkistor visar tydliga samband med atlantkustens rika gravkultur. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000 och Bohusläns museum, 2011) Under bronsåldern (1800 – 500 fKr) skapades det rika bestånd av hällristningar som återfinns i Bohus- län framförallt i granitområdet norr om Gullmarsfjorden med Tanum som mittpunkt samt på Tjörn. Rist- ningarna berättar om bronsålderslivet i teckningar av bl. a. bemannande skepp, jägare, fiskare och plö- jande oxar. Under bronsåldern började man begrava framstående personer i monumentala rösegravar. Hällristningarna och gravarna berättar om utvecklade sociala strukturer och relationer med omvärlden. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000 och Bohusläns museum, 2011) Hagadösen på Orust. Foto: Harri BlombergHällristningarna i Tanumshede är ca 3000 år gamla. 22 Järnåldern - kulturlandskapet börjar ta form Under järnåldern läggs grunderna för det jordbrukssamhälle som kommer att sätta sin prägel på be- byggelsehistorien och kulturlandskapet in i våra dagar. Från att tidigare ha haft ett klimat liknande dag- ens medelhavsklimat, får Bohuslän under Järnåldern (500 fKr – 800 eKr) uppleva en klimatförsämring. Det bistrare klimatet, som liknar dagens klimat, tror man påskyndade utvecklingen av mer organiser- ade principer för odling, markanvänding och byggande. Bohusläns klippiga kustlandskap innebar att jordbruket kom att se ut på ett speciellt sätt. Landhöjningen hade gjort att sund och fjordar mellan de tidigare så många öarna nu blev dalgångar och ”lerstränder”. Den tidigare sjöbottnen blev bördig jord. Mellan bergsryggarna bedrevs åker- och slåtterbruk på åkerlyckor, strandängar och dalbottnar. Järnåldersmänniskorna odlade framför allt i de lättbearbetade moränområdena nära lerdalgångarna, och byggde sina gårdar längs bergskanterna intill odlingsmarken. Många av dagens byar ligger på en plats där byar låg redan på järnåldern. Husen var sk långhus där människor och djur levde tillsammans. Långhusens stolpar var nedgrävda i stenklädda gropar och väggarna vilade direkt på marken. Under järnålderns slut under 800-talet blev timmerbyggnadskonsten känd i Sverige. Nu fick man tätare hus och grunder infördes för att komma upp från den våta marken. Timmerstommen, som inte tål väta, lades på fyra hörnstenar. Utrymmet mellan stommen och golvet packades med lera och jord för att förhindra drag. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000, och Tanums kulturnämnd, 1984) Från Järnåldern går det att finna många gravar. Dessa gravar består av låga jordhögar som kan ligga ensamma eller tillsammans i gravfält. Förutom gravhögar kan det också finnas resta stenar. Gravfälten återfinns på åsar och fält nära åkermarker, oftast vid foten av ett berg. Gravfälten visar på den utbredda förekomsten av små ensamgårdar i mer perifera lägen samt större bosättningar i centralbygderna. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) Teckning av hur ett långhus från järn- åldern kan ha sett ut. Illustration: Tanums kulturnämnd, 1984 Medeltid (ca 1100-1500) Under medeltiden och lång tid framöver var havet den viktigaste förbindelselänken och transportleden eftersom det var lättare att färdas till havs än på land. Bohusläns strategiska läge vid kusten gjorde det till ett attraktivt område som många ville ha makten över. Här passerade all båttrafik mellan Östersjön och Nordsjön, både fredliga handelsstransporter och krigsskepp. Bohuslän hade stått under både norskt, danskt och svenskt styre i perioder innan landskapet slutligen blev svenskt år 1658. Att det var viktigt att ha makten över Bohuslän kan vi se i de många borgarna som t ex Kungahälla och Carlstens fäst- ning. Under medeltiden skapades handelsplatser för segelfarten längs bohuskusten och norska skepps- beställningar startade de första varven på Orust. 23 En ryggåsstuga är en timrad kon- struktion som saknar innertak. Illustration: Tanums kulturnämnd, 1984 Förutom en nedgång under pesten på 1300-talet så växte befolkningen i Bohuslän under medeltiden och jordbruket expanderade. Det fanns också en ökad efterfrågan på virke till båtbyggeri, hus- byggnation, järnframställning och export. Detta tillsammans med ett ökad behov av ved och betesmark gjorde att man uttnyttjade marken än mer. Bergen blev mer och mer kala och den trädlösa hällmarks- ljungheden blev ett vanligt inslag i landskapet. Fisket i Bohuslän var mest för husbehov och utfördes av bönder och så kallade strandsittare - männi- skor som bodde vid ständerna i enkla boningar utan att äga marken. Man bodde ofta under sin upp- och nervända båt och i de fall boningarna blev permanenta var de i form av enkla stenstugor eller timrade ryggåsstugor. Interiört hade husen oftast endast ett öppet rum med eldstad i mitten. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) 1500-1850 - Kustsamhällena växer fram Under 1550-talet inträffade den första sillperioden i Bohuslän. Under andra halvan av 1500-talet växte sillfisket till ett inkomstbringande storfiske och en inflyttning skedde till västkusten, där mer eller min- dre permanenta fiskelägen började växa fram. Några av de första var Fiskebäckskil, Mollösund och Gull- holmen. Under slutet av 1700-talet kom den första av Bohusläns två mest berömda sillperioder. Storsill blev nu en av Sveriges främsta exportvaror vid sidan av trä och järn. Befolkningen i Bohuslän ökade dramatiskt och fler kustsamhällen växte fram. Exempel på dessa är Käringön, Grebbestad, Fjällbacka och Bovallstrand. De bohuslänska kustsamhällena var dock ännu ganska små och oansenliga. (Läns- styrelsen i Västra Götalands län, 2000) På 1800-talet hade Bohuslän över 150 000 invånare som till största delen hade sin utkomst från jordbruket som effektiviserades allt mer. Hemmansklyvningarna splittrade jordbruksmarkerna men detta räckte inte till för den ökande befolkningen och man börjar flytta till utmarker. Det omfattande skogsbruket och den intensiva betesgången gjorde att nästan all skog försvann i Bohuslän och under 1800-talet nådde de kala klippornas ljunghedar sin största utbredning. (Länsstyrelsen i Västra Göta- lands län, 2000 och Bengtsson, 1988) Husen i kustsamhällena byggdes i skydd för vinden. Husen låg nära hamnen så att nästan alla hus fick synkontakt med bryggorna och båtarna. Byggnaderna stod på ofri grund, marken ägdes av staten eller bönder. Det bistra klimatet och den karga naturen gjorde det svårt att ha större trädgårdar för 24 T.v. Planskiss över enkelhus. T.h. Planskiss över enkelhus med tillbyggnad. Ilustration: Tanums kulturnämnd, 1984 I mitten av fotot ses ett enkelhus med snedtäcka. Skärhamn, Tjörn. odling. Detta innebar att det i stort sett inte fanns några privata inhängnade tomter. Marken mellan husen utnyttjades istället gemensamt för arbetssysslor och samvaro i den täta gemenskap som fanns i fiskarsamhället, där man ofta ägde båtar gemensamt och arbetade tillsammans. Köksodlingar i skrevor skyddades av små murar. Staket med tunna träspjälor stängde ute betande djur från marken närmast husen. Mellan husen slingrade stigar som ibland var belagda med t ex tegelkross. Större vägar för handelstransport på häst och vagn belades ibland med fältsten. Timrade sjöbodar lades närmast havet på upplag av sten. (Westerlind, 2011) Enkelhuset blev den vanligaste hustypen i Bohuslän. Den utvecklades ur gavelhuset som bara hade ett rum med ingång från gaveln. Enkelhuset har också bara en rumsbredd, men nu hade det tillkommit en kammare samt en förstuga som är infogad i timmerstommen. Ingången är placerad på ena långsidan. Man sov, åt, arbetade och lagade mat i storstugan. Kammaren användes för förvaring. Enkelhuset hade ofta tillbyggnader som snedtäckan där fiskeredskapen förvarades. (Tanums kulturnämnd, 1984) Husen grundlades direkt på berget som avjämnades med natursten från platsen för att få en jämn yta för det första timmerskiftet. Enkelhus med snedtäcka. Illustration: Tanums kulturnämnd, 1984. 25 Före sekelskiftet var bostadshusen i målade i falurött medan sjöbodarna var omålade. De röda husen hade ofta vita snickerier. Detta foto är från Fiskebäckskil men förhållandena var detsamma i de flesta bohuslänska fiskelägen. Foto: Göteborgs Historiska Museum I början av 1900-talet målades bostadshusens fasader och snickerier i ljusa oljefärger. Sjöbodarna var nu faluröda och hade fått vita snickerier. Fiskebäckskil, 1938. 1850-1910 - Det ekonomiska uppsvinget utvecklar kustsamhällena Under slutet av 1800-talet inföll den andra sillperioden, konservindustrin utvecklades och stenhuggeri- näringen tog fart i norra Bohuslän. Samtidigt utvecklades turismen och badortslivet. Under denna tid växte många av de tidigare små kustsamhällena till de karakterisktiska fiskelägen med fritt vuxna klungor av bostadshus, sjöbodar och bryggor som vi idag förknippar med västkusten. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2000) Byggnadsregleringar infördes och det kom krav på brandskydd, renhållning, vatten och avlopp. Nya gator gjordes bredare och blev stenbelagda. De många nya hus som behövdes byggdes antingen mellan de gamla husen nära hamnen eller i planlagda områden runt samhällskärnan. I dessa områden delades marken in i tomter. På större fria ytor byggdes skolor, badortsanläggningar, torkställningar för fisk och redskap samt stenupplag. Stenhuggerinäringen satte sina spår i kustsamhällena. Bostadshusen fick våningshöga grunder av precist huggna granitblock. De nya breda gatorna vid havet belades med kullersten medan de gamla smala gångvägarna fortfarande gick över berghällar men ibland jämnades till med steg av huggen granit. Vägar med grus och huggna kantstensblock var också vanliga. (Wester- lind, 2011) Dubbelhuset blev den vanligaste hustypen och utfördes i den tidsenliga schweizerstilen som var rikt utsmyckad med lövsågeridetaljer. De tunna taken belades med lertegel. Runt sekelskiftet blev det allt vanligare att fasaderna målades med ljusa oljefärger. Husgrunderna från denna tid uppvisar mycket välgjorda stenarbeten av både skrotsten från stenindustrin samt av granitblock huggna för ändamålet. Sjöbodar och uthus byggdes fortfarande på ofri mark i luftiga stolpverkskonstruktioner som gav goda torkförhållanden för segel och redskap. Sjöbodarna började strykas med slamfärg. Uttjänta fönster från bostadshusen sattes in i sjöbodarna. Utanför sjöbodarna fanns mindre bryggor medan segelfartygen ankrade en bit ut i hamnen. (Westerlind, 2011) 26 Äldre form av dubbelhus, runt 1800- 1850. Illustrationer: Tanums kul- turnämnd, 1984. Dubbelhus i schweizerstil, runt 1850- 1910. Illustrationer: Tanums kul- turnämnd, 1984 Det västsvenska dubbelhuset Dubbelhuset är en vanlig hustyp i Bohuslän. Den utvecklades under början av 1800-talet ur det tidigare vanliga enkelhuset. Sannolikt gick det till så att man efterhand införlivade de utbyggda snedtäckorna och flyttade husnocken till mitten av det utvidgade huset. På så sätt fick man en nästan kvadratisk bot- tenplan med fyra rum. Den tidigaste typen utan hall ser vi på den översta bilden nedan. Runt 1850 fick husen hall och en högre grund. De fick också verandor och utsmyckningar enligt tidens schweizerstil (nedan i mitten) som blev möjlig tack vare den ångdrivna sågen med vilken man kunde lövsåga de- taljer. (Tanums kulturnämnd, 1984) Välbevarat dubbelhus med grund av huggen granit. Skärhamn, Tjörn. 27 Perioden 1910-1960 Samhällsutveckling Under perioden 1910-1960 var fisket mycket lönsamt, konservindustrin blomstrade och man satsade på fraktfart som blev den nya inkomstnäringen för många kustsamhällen. Det behövdes nya moderna industrilokaler och bostäder. Bostadsarkitektur Nya stilinriktningar fick genomslag i kustsamhällenas byggande, men arkiteturen hade fortfarande en lokal prägel med dubbelhuset som dominerande grundform och byggandet var ännu hantverksmässigt. Storleken på bostadhusen var ungefär densamma som tidigare. Stilarna som avlöste varandra var flera. Under 1910-talet dominerade nationalromantiken med mörka fasadkulörer, oregelbundna volymer och detaljer inspirerade av ideerna om medeltidens borgarkitektur. 1920-talets jugend gav husen sirliga verandor där empirfönstrens övre lufter förseddes med små spröjs och husen fick brutna tak. Under detta årtionde var också nyklassicismen en stark stilströmning som tog sitt uttryck i rombformade föns- ter och branta tak. Funktionalismen som lanserades på 1930-talet ledde till hus med flacka pulpettak, fönster i hörn och ljusa fasadfärger. I Bohuslän blev de platta taken inte så vanliga på bostadshus utan mer på verksamhetslokaler. Under 1950-talet byggdes många hus med en kubisk grundform och branta tak (foto längst ner på denna sida). Dessa är inspirerade av funktionalismen men grundformen kommer från det bohuslänska dubbelhuset. I Bohuslän slog eterniten igenom som fasadmaterial under 1940- talet och ersatte många träfasader. Även tak kläddes med det liknande materialet cembonit. Grunderna uppfördes först med huggen sten och senare med betongsten. Det byggdes även en del flerbostadshus under den senare delen av denna period. Dessa var oftast tvåvåningshus i trä. (Westerlind, 2011) Förhållande till landskapet/markens anordnande Behovet av vägar och hamnar för transport ökade vilket ledde till att man förändrade landskapet med sprängningar, utfyllnader och betonggjutningar för att konstruera vägar och kajer. Under 1930-talets depression betalade staten ut stödpengar för anläggning av stenlagda kajer och vägarbeten. Många av de granitarbeten som idag är synliga i kustsamhällena utfördes under denna tid. Granit användes också till murar och trappor i privata trädgårdar och till bostadshusens trappor. Området runt hamnen med sjöbodar och små gångstigar var fortfarande öppet med synkontakt från gatan till havet. (Westerlind, 2011) Typiskt bohuslänskt 1950-talshus. Nästan kvadratisk bottenyta, brant takfall och eternitfasad. Foto från Skär- hamn, Tjörn 28 Perioden 1960-1980 Samhällsutveckling Under denna period växte det moderna samhället fram i Bohuslän liksom i Sverige i stort. Det hant- verksmässiga tillverkandet ersattes av industriell tillverkning. Bilismens genomslag förändrade sam- hället och satte sina spår i samhällets fysiska miljö med vägar, broar och parkeringsplatser. Olja dominerade som drivmedel i bilar och för uppvärmning av husen. Framtidstron var stark och många byggprojekt sattes igång för att bygga det nya samhället. Under miljonprogrammets tid skulle en miljon nya bostäder byggas i Sverige under 10 års tid. Socialdemokratin byggde folkhemmet och levnadsstan- darden ökade. Statliga bidragssystem med komplicerade regelverk styrde bostadsutformningen. Jord- bruket och fisket minskade i betydelse och självhushållningen försvann. Samhällsservicen utvecklades och centraliserades till vissa orter. Turismen tog fart under 1960-talet. Nya hus för den permanenta befolkningen byggdes runt den äldre kärnan som till stor del blev fritidshus. (Westerlind, 2011) Bostadsarkitektur Typhusbyggandet slog igenom. Under 1960-talet utformades många villor och radhus på ett sätt där produktionsmetoden var en del av den modernistiska arkitekturen. Flacka tak, tegel- eller betsade trä- fasader var vanligt. Från denna tid finns många välgestaltade helhetsmiljöer med modernistisk estetik. Under 1970-talet kom ett brott mot modernismen i villaproduktionen samtidigt som utformningen av typhusen inte längre var en uppgift för arkitekterna då den togs över av typhusföretagens försäljare och tekniker. Man saluförde hus med historicerande detaljer, stora sadeltak med 45 graders lutning alterna- tivt valmade tak, spröjsade fönster och mörka färger. (Rosenhall, 2002 och Westerlind, 2011) Förhållande till landskapet/markens anordnande Den ökade bilismen ledde till byggande av broar, större vägar och parkeringplatser. Stora områden i hamnarna fylldes igen för att skapa parkeringsytor. På vissa ställen i kustsamhällena fick hus rivas och vägar breddas. Men den stora förändringen kom vid nybyggnationen av villaområden där man nu skulle kunna köra fram till sitt hus och parkera på tomten, något som är svårt i de tättbebyggda, äldre delarna av kustsamhällena. De prefabricerade husen som byggdes liknar de som finns i övriga Sverige och placeringen i landskapet likaså. Villaområden lades gärna på åkrar. Man bröt således mot principen att inte bygga på odlingsbar mark, men man höll fast vid principen om att husen ej skulle ge siluettverkan i landskapet. Husen från 1970-talet ligger liksom de som byggts under tidigt 1900-tal nedanför bergets fot. Under den här perioden byggdes många sommarstugsområden i Bohuslän, ofta med stor känsla för placeringen i landskapet. På stora tomter byggdes små trähus med god landskapsanpassning som ofta målades i mörka lasyrfärger. (Westerlind, 2011) Sommarstuga från 1960-talet som står med en gjuten grund rakt på hällberget på en ö i skärgården. Under 1970-talet var fortfarande planeringsidealet att husen byggdes invid bergets fot. 29 Ljusa trähus med spröjsade fönster i olika dimensioner är en vanlig hustyp i Bohuslän idag. Husen är ofta placerade högt i landskapet, upplyfta på murar och utfyllnader. Foton från Skärhamn, Tjörn. Perioden 1980-2010 Samhällsutveckling I det postmoderna samhället skedde en omställning från tillverkningsindustri till ett mer tjänste- betonat samhälle. I de kustsamhällen där pendling till större städer var möjlig bodde människor kvar, men många kustsamhällen blev avfolkningsbygder med stort fritidshusbestånd. Fiskeri och jordbruk kunde överleva med stöd av EU-bidrag för landsbygdsutveckling. Bostadsarkitektur Under 1980-talet blev det populärt med pastischer och förebilden för typhusen var en villa från slu- tet av 1800-talet eller början på 1900-talet. Nostalgin var dominerande i utformningen och typhusen kläddes med en fasadarkitektur med burspråk och fönster med falska spröjs. Ofta satte man samman fönster och utbyggnader från olika tidsepoker för att skapa ett egensinnigt och individuellt hus. Husen hade de klassicistiska husen som förebilder men saknar dess omsorg om proportioner och detaljer. De historicerande typhusen forsatte att vara populära men under senare delen av denna period blev en slags “nyfunktionalism” populär. Denna stil kännetecknas av pulpettak, stora fönsterpartier och ljusa fasader. Efter millenieskiftet byggdes en del trähus med mörka fasader som anses vara anpassande till naturen och berget. Vid sidan av denna mer samtida arkitektur byggdes många områden med vita hus med sadeltak av rött tegel som beskrevs som att vara i “bohuslänsk stil”. Dock skiljer de sig markant i storlek och framförallt i placering och markbearbetning då de nya områdena ofta placerades högt upp på obebyggda bergspartier. Många lösvirkeshus ritades av beställarna själva efter typhusförebilder. Förhållande till landskapet/markens anordnande Vare sig husen byggdes som infillprojekt i äldre delar av kustsamhällena eller på obebyggda bergspar- tier så var markbearbetningen och omformningen av landskapet i de flesta fall oerhört omfattande. Husen placerades högt upp i landskapet efter omfattande schaktningsarbeten. Slänter och murar omgärdar husen och tomterna likväl som altaner och balkonger. Under denna period blev det än mer vanligt att försöka avskärma sin tomt eller området runt sin sjöbod med staket och murar, vilket fick som resultat att synkontakten mellan hus och hav minskade. Det var också vanligt att markera sin tomt med murar och ytor av betongsten eller gatsten. Många nya områden planerades i tidigare oexploater- ade bergspartier vilket krävde stora ingrepp för vägar. Även på tomterna gjordes stora markarbeten, ofta till följd av att man skulle placera ett typhus som är gjort för att passa en plan tomt. De skärpta kraven på tillgänglighet bidrog också till en viss del till skapandet av plana utemiljöer och till byggnader- nas utformning. 30 KAPITEL 3 Bohusläns tradtionella arkitektur och dagens bostadsbyggnation - en analys Detta kapitel utforskar och analyserar den traditionella arkitekturens karaktärsdrag samt vad som kännetecknar dagens bostadsbyggnation i Bohuslän. Fokus i analysen ligger som tidigare på hur bygg- naderna möter landskapet. I denna analys av Bohusläns traditionella arkitektur och dagens bostads- byggnation så undersöks arkitekturen på de tre skalnivåer/rumsliga nivåer som tidigare beskrivits i projektets syfte. Den första rumsliga nivån är relationen mellan bebyggelse och landskap i det stora landskapsrummet. Den andra nivån är relationen mellan byggnader och mellan byggnader och landskap i det mindre landskapet, dvs den behandlar bebyggelsen på områdesnivå. Den tredje nivån är den lilla skalan som handlar om relationen mellan byggnad och mark med fokus på grundläggningen. BOHUSLÄNS TRADITIONELLA ARKITEKTUR Bebyggelsen från 1800-talets senare hälft har historiskt sett har satt störst prägel på Bohuslän och det är den man oftast menar när man talar om Bohusläns traditionella arkitektur. Den har utvecklats sedan 1500-talet och fick sin karakteristiska form under det ekonomiska uppsving som 1800-talets sillfiskeri, stenhuggeri och fraktfart ledde till. Ända fram till 1960-talet var byggandet i Bohuslän hantverks- mässigt och under första halvan av 1900-talet byggde man vidare på det traditionella bohuslänska arvet, hustyper går igen med endast mindre förändringar. Bebyggelsens placering i landskapet De bohuslänska samhällena är byggda i skydd av bergen. Vi kan skilja på kustsamhällena och gårdsbe- byggelsen på landsbygden men de relaterar till de kulliga granitbergen på liknande sätt. Kustsam- hällena byggdes i det lite flackare området mellan havet och där berget stiger, oftast på gammal sjöbotten. Bondgårdarna byggdes också i skydd av berget på det som varken var berg eller värdefull åkermark, utan små kulliga mellanområden i gränslandet mellan bergslandskap och åkerlandskap. Resultatet av den traditionella placeringen av husen är alltså att bergets siluett lämnas orörd. Visuellt dominerar berget över bebyggelsen. 31 Principskiss av den traditionella placeringen av de bohuslänska samhällena vid bergets fot. Tolleby, Tjörn. Gårdarna är placerade i ett pärlband i skydd av berget. Fjällbacka. Den täta bebyggelsen i kustsamhället ligger skyddad i den smala randzonen mellan berg och hav. 32 Det bohuslänska kustsamhället De bohuslänska fiskarsamhällena ligger i en dramatisk miljö där de branta klipporna möter havet i en smal låglänt remsa. Här får de närhet till havet och skydd för den hårda västanvinden. Husen ligger tätt för att utnyttja utrymmet och skapa vindskyddade platser. Mellan bostadshusen och sjöbodarna vindlar trånga gator och bryggor. Tätheten skapar spännande, varierade utemiljöer med intressanta rumsliga kvaliteter. Husen ansluter varsamt till berget med en stengrund med resultatet att bebyggelsen mjukt följer topografin. Varsamheten och lättheten med vilken de traditionella byggnaderna ansluter till land- skapet är en av de mest framträdande karaktärsdragen och kvaliteterna i den äldre bebyggelsen. Arkitekturen i det bohuslänska fiskarsamhället avspeglar en livsform där havet utgjorde grunden för försörjningen. Mönstret är uppbyggt av bostadshus, sjöbod, brygga och båt. Alla ville ha nära bryggan och båten, och därför byggde man tätt och husen placerades så man fick utsikt från åtminstone ett gavelfönster. Husen skyddar varandra från blåsten och skapar läplatser där man beredde fisken och levde sitt sociala liv. Alla levde av fisket och man arbetade tillsammans, därför var det också viktigt att bo nära varandra. Husen byggdes på ofri grund och ingen ägde sin tomt. Det var ont om matjord och det var inte nödvändigt att ha någon större trädgård än kanske en liten kålgård. Arkitekturen som skapades när 1800-talets klassicistiska ideal mötte de lokala kraven i det bohuslänska samhället och den bergiga terrängen är unik och särpräglad på många sätt. Husen kan se ut att vara placerade huller om buller men i själva verket är terrängen väldigt väl utnyttjad och husen är omsorgs- fullt placerade på berghällarna för att uppnå kraven på ändamålsenlighet och närhet till havet. (Rosen- hall, 2002) De bohuslänska kustsamhällena kan sägas vara “extremt välplanerade” utan att vara skapade av någon ovanifrån styrd planering. Istället är de noggrannt uppbyggda efter de krav som naturen och fisket ställde. Några bidragande faktorer till kustsamhällenas utformning och byggnadernas placering är: öarnas eller kustsamhällenas topografi, de naturliga hamnarnas läge, vindförhållanden, utsiktsförhållanden, solbelys- ning, behovet av kommunikationsstråk och behovet av närhet mellan bostaden och sjöboden/bryggan. Även om hustyperna är få, så skapas en intressant variation eftersom varje hus är individuellt utformat och anpassat till den specifika platsen. (Arén, 1995) 33 En morfologisk skiss över Hun- nebostrand som visar kustsamhällets placering vid havet mellan berghöjder- na. Bostadshusen ligger tätt. Sam- hället har en huvudgata som skiljer bostadshusen från sjöbodarna som ligger längs med strandkanten. Skiss: Rosenhall, 2002 Mollön utanför Mollösund. Ljugarbänken i Mollösund. 34 Bostadshusens utformning De två bostadsvåningarna byggdes i trä och kläddes från mitten av 1800-talet av träpanel. Husen var omålade eller ströks med falu rödfärg. Vid sekelskiftet målades de med oljefärg i dovt ockrafärgade nyanser och senare avlöstes denna färgställning av modet med vita eller ljusa kulörer. Sadeltaken byggdes med 30-40 graders lutning och belades med lertegel. Husens utformning i proportioner och detaljer styrdes av klassicismens regler. Husen hade ofta en relativt enkel karaktär i enkelstugan och dubbelhuset och verandor och snickarglädje växte fram efterhand som man hade råd. Grunden/Mötet med marken Bostadshusen i Bohuslän byggdes på en sockel av sten. De tidigaste grunderna bestod av travad obear- betad sten från platsen. Grunderna var låga eftersom de endast gjordes för att jämna ut marken och vara ett underlag för det första skiftet i timmerstommen. Senare blev grunderna uppbyggda av huggna granitblock och sockeln kunde vara våningshög. Sockelvåningen skapar en fin övergång från bergs- landskapet som förankrar huset i omgivningen. Stensockeln tar upp de topografiska skillnaderna och är oftast högre under en del av huset. Den relativt höga sockeln innebär att bostadsvåningen kommer upp från den fuktiga marken och gör att ventilationen kring huset blir god vilket behövs i den fuktiga kust- miljön. En skorsten murades upp i mitten av huset och spillvärmen från denna såg till att fukthalten i källardelen hölls nere. Principskiss av traditionellt bohus- länskt hus med en stensockel som är byggd direkt på granitberget liksom murstocken som löper i husets mitt. De två övre våningarna är byggda i trä. Huset har sadeltak. Huset, sjöboden, bryggan och båten. Arkitekturen avspeglar en livsform där havet utgjorde grunden för försörjnin- gen. 35 Ekonomibyggnaderna - sjöbodar och ladugårdar Bilder av bohuslänska sjöbodar. 36 Bilder av bohuslänska ladugårdar och uthus. 37 DAGENS BOSTADSBYGGNATION I BOHUSLÄN Bebyggelsens placering i landskapet Idag är det vanligt att husen byggs högt upp på bergen för att få så vidsträckt utsikt som möjligt, och inte i vid bergets fot som i den traditionella bohuslänska arkitekturen. Detta medför att byggnaderna syns från havet och att husen ger siluettverkan i landskapsmiljön. Det saknas ett varsamt för- hållningssätt till landskapet. Stora granitytor sprängas bort för att ge plats för vägar och hus som grundläggs med betongplatta på mark. Ofta plansprängs bergstopparna. Allt detta skapar stora hål i landskapet som måste “lagas” med betongmurar och slänter som inte sällan fylls upp med den för landskapet artfrämmande kullerstenen från rullstensåsar. Genom att bygga uppe på bergen blir det nödvändigt med mycket stora ingrepp i bergslandskapet för att konstruera vägar till dessa högt belägna områden. Nya områden läggs ofta på bergstop- par runt befintliga samhällen. Nord- viksberg, Tjörn. Att bygga vägar till högt belägna områden innebär stora ingrepp i landskapet. 38 Att bygga högt upp på de bohuslänska bergen innebär en enorm förstörelse av landskapet. De metoder som van- ligtvis används för att bygga vägar och grundlägga hus idag är hänsynslösa mot bergsnaturen. Plansprängningar av bergstoppar gör stora ingrepp i landskapet. Husen syns vida omkring i det karga landskapet. Områdets utformning Moderna villaområden ligger ofta längs återvändsgränder i isolerade områden som inte har så stor kon- takt med övriga samhället. Dess villakvarter saknar de täta sammanhang av gatumiljöer som finns i de äldre samhällena. Husen beställs oftast var för sig och har ingen relation till omgivande hus. Utemiljöer- na blir ofta ett slumpmässigt resultat av husens olika former. När dessa områden placeras uppe på berg sticker de blandade formerna ut än mer. Ett tätt samhälle vid bergets fot “tål” ofta en mer blandad bebyggelse. I den karga miljön uppe på berget blir husen exponerade och utlämnade till varandra. Vetteberget, Fjällbacka Etapp 3 ungefärlig utbredning Husen i moderna villaområden ligger ofta längs återvändsgränder. Vetteberget, Fjällbacka. 39 Nordviksberg, Skärhamn. Nya om- råden blir ofta sammansatta av hus som ställs på tomten utan relation till omgivande hus eller utemiljöer. Tomterna betraktas som enskilda en- klaver och helheten blir ett slumpmäs- sigt resultat av sammanfogandet av olika former. Att bygga vägar på konventionellt sätt i bergiga miljöer för att nå högt belägna nya bostadsområden gör dra- matiska ingrepp i bergsnaturen. Området Havsporten ligger på klip- porna alldeles vid havet norr om Skärhamns centrum. Här har vägarna dragits så att det är lätt att köra bil. Husen har placeras på höjder eller i svackor längs med dessa vägar. Höga betongmurar bildar grunderna för de identiska husen som är inspirerade av “bohuslänsk stil”. Utemiljöerna består av mängder av tippad sjösten. 40 Bostadshusens utformning Nya detaljplaner föreskriver ofta en “bohuslänsk stil” som man menar tillgodoses av ljusa fasader och röda tegeltak i vissa vinklar. De pastischer som byggs kan hålla mer eller mindre hög kvalitet, ofta är husen dock överlastade med olika ornament som kan sägas vara inspirerade av den klassiska arkitek- turen men utan dess välavvägda proportionering. Man kan fundera om man verkligen kan tala om en “bohuslänsk stil” då husen uppvisar ganska ytliga likheter med de traditionella husen. Många villor som byggs är typhus som är pålagda med en lokal stil. Eftersom de inte är anpassade efter en speciell plats har de dessutom ofta svårt att anpassas till det bohuslänska landskapet utan kräver en plan yta. Många av de nya husen som byggs i “bohuslänsk stil” har ingen stenfot som de äldre husen. Om de har en sockelvåning vill man ofta ha altaner som “flyger” runt mellanvåningen. Dagens typhus passar dåligt in i den bohuslänska terrängen. Sättet man grundlägger och planerar tomter ska- par höjdproblem som man löser med höga stödmurar och som här med att fylla upp stora ytor med kullersten. Foto från Lönneberget i Skärhamn, Tjörn. Stora balkonger var inget som fanns till de äldre husen och passar dåligt även till denna pastisch. Havsporten, Skärhamn. 41 Alternativt så får husen våningshöga socklar. Den äldre hustypen anpassas inte så lätt till dagens krav på plana utemiljöer. Här ser vi exempel på en “flygande altan”. Lönneberget, Skär- hamn De nya “bohuslänska” husen har ingen sockel som de äldre, utan grundläggs med platta på mark, vilket förändrar husets proportioner. Hustyp “Skär- hamn” av Animonhus Sektionsskiss över hus som grund- lagts med platta på mark med sprän- gningar i en bergig terräng. Grunden/Mötet med marken Det vanligaste grundläggningssättet är platta på mark. Detta är en metod som kräver ett plant underlag och bergen plansprängs som följd. Sprängningar förstör landskapet och skapar stora hål i landskapet som man sedan försöker dölja med murar, utfyllnader och slänter. 42 KAPITEL 4 Begreppet varsamhet och förhållningssätt vid nybyggnad i Bohuslän BEGREPPET VARSAMHET Detta kapitel behandlar innebörden i begreppet varsamhet och vad lagen säger om varsamhet. Det innehåller en genomgång av olika arkitekters och andra textförfattares förhållningssätt till nybyggnation i Bohuslän. Därefter redovisas ett föreslaget förhållningssätt till nybyggnation i Bohuslän som bygger på studierna i detta arbete. Kapitlet avslutas med en genomgång av de karaktärsdrag i den bohuslänska miljön som enligt min åsikt är mest framträdande och kan vara vägledande vid utformning av ny bebyg- gelse. I begreppet varsamhet kan man innefatta både att vara varsam mot landskapet och mot den byggda miljön och kulturlandskapet. Att bygga varsamt i Bohuslän handlar således om att hitta konstruktions- metoder som gör så små ingrepp som möjligt i de unika granitytorna. Det handlar också om att plac- eringen och utformningen av ny bebyggelse förhåller sig på ett varsamt sätt till den befintliga byggda miljön och kulturarvet. Detta arbete fokuserar främst på varsamhet i relation till landskapet, men dessa frågor är naturligtvis intimt sammanlänkade och hänger ihop. Man har alltid en kontext att förhålla sig till. Detta arbete handlar om problematiken med okänsliga nyexploateringar. Att vara varsam innebär dock även att undvika okänsliga renoveringar och istället förvalta och vårda husen genom att behålla sådant som fönterutformning, byggnadsstil och fasaddetaljer. Fönstersättningen är extremt betydelsefull för ett hus. Förändringar som att t ex byta ut gamla, spröjsade fönster mot pivåhängda fönster med “fusk- spröjs” förvanskar hela huset. Att förhålla sig till det gamla - avtryck från olika tider i den bohuslänska miljön Människors försörjning och levnadssätt har under årens lopp format Bohusläns bebyggelsestruktur och kulturlandskap. Med kulturlandskap menas den natur som förändrats av människan, till skillnad från naturlandskapet som betecknar orörd natur. Många samhällen i Bohuslän fick för länge sedan den plats och delvis den utformning de har än idag. Där gårdarna ligger idag återfinns ofta lämningar från järnålderns byar. Alla tider sätter sitt avtryck i kulturmiljön, och måste få lov att göra det, men vår tid tenderar att ta över pga våra ovarsamma konstruktionsmetoder. När bergen är bortsprängda går de inte att få igen! 43 Riksintressen är geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika sam- hällsintressen. Områdena kan innehålla natur- eller kulturvärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Det kan också vara områden som är viktiga för en framtida utbyggnad av energiförsörjning eller kommunikation. Riksintressen är skyddade en- ligt kapitel 3 och 4 i miljöbalken. Riksintressen bevakas av länsstyrelsen och får inte skadas av exempelvis nya byggprojekt. Riksintressen enligt 4 kap miljöbalken gäller bara områden med natur- och kulturvärden. Dessa områden anges direkt i lagen och har beslutats av riksdagen. Områdena anges bara mycket grovt i lagen och deras närmare avgränsning ska göras i kommunernas över- siktsplanering. (Boverket, 2011) Nationallandskap kallas de geografiska om- råden som är upptagna i 4 kap miljöbalken, de kallas även “fjärdekapitel-områdena”. Om- rådena är unika och värdefulla för hela Sverige för deras natur- och kulturvärden. Bohusläns skärgård med en kustremsa om ca tre kilo- meters bredd är ett av dessa områden. (Boverket, 2011 och Länsstyrelsen i västra Götaland, 2000:8) VAD LAGEN SÄGER OM VARSAMHET Bohuslän - ett nationallandskap Bohusläns kust är skyddad enligt svensk lag. Enligt 4 kap miljöbalken är kusten i sin helhet av riks- intresse, för dess natur- och kulturvärden. Området som är upptaget som riksintresse är Bohusläns skärgård med en kustremsa om ca tre kilometers bredd. Bohuskusten är ett av flera sk nationalland- skap som är särskilt omnämnda i 4 kap miljöbalken för sin unika miljö och för sitt värde för hela nationen. Bohuslän omfattas av både tredje och fjärde kapitlet i miljöbalken och detta bör tolkas så att helheten ges särskild tyngd. (Länsstyrelsen, 2000) Bohusläns naturvärden är enligt miljöbalken både geologiska och biologiska samt innefattar stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen. Enligt miljöbalken måste all utveckling i Bohuslän ske med hänsyn till både särskilda objekt (samhällen, fornlämningar, bebyggelse) och de mer allmäna karaktärsdragen hos natur- och kulturlandskapet. Det ursprungliga landskapet med influenser av tidigare generationer ska vara synligt. Stora orörda naturom- råden skall bevaras. Kusten från Lysekil och uppåt, den sk ”obrutna kusten” har givits ett särskilt skydd för dess oförstördhet och ursprunglighet. Varsamhetsbestämmelser i PBL Varsamhet är ett begrepp som används i plan- och bygglagen. I 3 kap 10 § finns generella bestäm- melser som gäller för ändringar av alla byggnader, alltså inte bara de som bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. “Ändringar av en byggnad ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.” (PBL 3 kap 10 §) I 3 kap 12 § behandlas de byggnader som bedöms ha så stort kulturhistoriskt värde så att det är av allmänt intresse att bevara dem. “Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpuunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.” (PBL 3 kap 10 §) 44 Kusten från Lysekil och norrut – den ”Obrut- na kusten” 1. Ursprunglighet inom hela området 2. Förutsättningar för rörligt friluftsliv: bad och fiskeplatser, möjligheter till båtsport 3. Förutsättningar för turism 4. Tillgång till serviceorter 5. Sammanhängande strand- och skärgårdsom råden tillgängliga på allemansrättslig grund samt sammanhängande vackra och ursprungliga landskapspartier, utsikts- punkter 6. Högklassiga fornlämningsmiljöer 7. Talrika äldre bebyggelse- och verksam- hetsmiljöer 8. Vetenskapliga natur- och kulturvärden 9. Lättillgängliga och synliga geologiska värden 10. Rikt sjöfågelliv och unika växtlokaler 11. Marina biologiska värden 12. En i sig värdefull kombination av högklassiga natur- och kulturvärden Kusten från Lysekil och söderut – den ”Högexploaterade kusten” 1. Ursprunglighet inom vissa delar av området 2. Närhet till områden med många människor 3. Förutsättningar för rörligt friluftsliv: badplats- er, fiskeplatser, möjligheter till båtsport 4. Rekreationsmiljö för ett stort antal människor 5. Tillgängliga och attraktiva bad-, strand- och skärgårdsområden i vissa delar 6. Högklassiga fornlämningsmiljöer 7. Talrika äldre bebyggelse- och verksam- hetsmiljöer 8. Vetenskapliga natur- och kulturvärden 9. En i sig värdefull kombination av högklas- siga natur- och kulturvärden (Länsstyrelsen, 2000:8) Bohuskustens värden enligt 4 kap miljöbalken - en sammanfattning Hållö. 45 LITTERATURSTUDIER: FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL NYBYGGNATION I BOHUSLÄN Under arbetets gång har jag studerat ett antal texter skrivna av arkitekter och andra, som behandlar hur de förhåller sig till nybyggnation och varsamhetsfrågor i Bohuslän. Här följer sammanfattningar av dessa olika skrifters föreslagna förhållningssätt till nybyggnation i Bohuslän. Skriften Kritisk regionalism är inte specifikt inriktad på Bohuslän, men presenterar ett synsätt som jag anser att man kan använda vid nybyggnation i områden som Bohuslän. Längre sammanfattningar av litteraturen återfinns i bilaga 1. Fredrik Rosenhall: Kustsamhällets arkitektur I Kustsamhällets arkitektur (Rosenhall, 2002) argumenterar arkitekten Fredrik Rosenhall för en ökad arkitektonisk medvetenhet vid småhusbyggande i Bohuslän. Rosenhall menar att dagens villabygg- nation saknar tydliga estetiska ställningstaganden. 1800-talets kustsamhällen med sina täta gaturum och klassiska arkitektur och det tidiga 1900-talets välgestaltade trädgårdsstäder visar upp kvalitets- drag som inte uppnås i dagens villabyggande. Idag försöker man bygga i den bohuslänska traditionen men landar ofta i klumpiga pastischer med svag platsanknytning och ovarsamma ingrepp i landska- pet. Rosenhall visar på vikten av att ha ett gott arkitektoniskt klimat där man både bevarar den äldre bebyggelsens kvaliteter samt ställer höga arkitektoniska krav på nytillskotten, för att skapa bärkraftiga regioner som lockar till sig boende, företag och besökare. Man bör frångå att det enda krav som ska ställas på nybyggnation är en ytlig likhet med gammal bebyggelse och ersätta det med en inställ- ning där estetik och rumsliga kvaliteter blir viktigt. Rosenhall förespråkar en kontextuell modernism där arkitekturen varken är historicerande och tillbakablickande på former i det förflutna eller är modernis- tiskt generell och något som skulle kunna finnas var som helst. Istället bör man inspireras av de starka karaktärsdragen i den bohuslänska arkitekturen såsom relationen mellan de täta kustsamhällena och det karga vidsträckta landskapsrummet, samhällenas täta och funktionsoptimerade strukturer, dess spännande mellanrum, rörelsen i gaturummen och omsorgen om detaljer i den äldre bebyggelsen. Arkitekturen kan sedan ha ett samtida formspråk som tolkar den bohuslänska kontexten på ett nytt sätt. Dixon, Isacsson, Lilienberg, Lundbohm och Åkesson: Bygga Bohuslänskt Skriften Bygga Bohuslänskt (Dixon m.fl, 1980) handlar om landskapsanpassat byggande i Bohuslän och gjordes på uppdrag av Göteborgs och Bohus läns landsting och ett antal bohuslänska kommuner. En av författarna är Gerlesborgsskolans grundare, konstnären Arne Isacsson, och arbetet bygger på hans observationer av förändringarna i Bohusläns bebyggelsemiljö under åren 1940 till 1980. Dessa förändringar ser författarna som negativa och de beskriver utvecklingen som en “förflackning”, där den bohuslänska miljön förstörs av nya byggprojekt och där de kulturhistoriska värdena utarmas. I Bygga Bohuslänskt försöker Isacsson m fl att beskriva bakgrunden till denna utveckling men också blicka framåt mot hur vi kan vända utvecklingen och hitta strategier för hur vi ska bygga nytt på ett bohus- länskt vis i samklang med den karga naturen. Författarna karakteriserar både bergsformationer och förhållandet mellan det bohuslänska huset och landskapsrummet med ett konstnärligt perspektiv, och menar att landskapsanpassningen är det som är viktigast för att ”bygga bohuslänskt”. 46 Ann Mari och Gunnar Westerlind för Länsstyrelsen Västra Götalands Län: Kustbebyggelseprojektet Skriften Kustbebyggelseprojektet (Westerlind och Westerlind, 2011) är gjord som en del i arbetet med att uppnå de nationella miljömålen. I det här fallet gäller det “God bebyggd miljö”, “Hav i balans” och “Levande kust och skärgård”. Författarna har tidigare beskrivit bebyggelseutvecklingen i Göteborgs och Bohus län i “Kustorter i Bohuslän”, som visar utvecklingen fram till slutet av 1970-talet. I Kustbebyg- gelseprojktet har arbetet kompletterats med utvecklingen från 1980-2010. Beskrivningen gäller både förändringen av den befintliga bebyggelsemiljön samt nybyggda tillskott och fokuserar på samhälls- utveckling, byggnader, marken mellan husen samt hamnmiljöer. Arbetet innehåller inventeringar och beskrivningar av ett flertal kustsamhällen och dessa är tänkta att användas som underlag för översiktlig planering i kommunerna och som informationsmaterial till kommunpolitiker och allmänhet. I Kust- bebyggelseprojektet beskrivs gemensamma karaktärsdrag som är viktiga att bevara och utveckla, vad som kan påverka dessa negativt och hur en hållbar förvaltning behöver utvecklas för att säkerställa att de befintliga kvaliteterna inte går förlorade. Tanum kommuns kulturnämnd: Tanum - Kulturvårdsprogram för Tanums kommun Kulturvårdsprogrammet för Tanums kommun är gjort 1984. Det innehåller välgjorda historiebeskrivnin- gar för de olika samhällena samt en sammanfattande beskrivning av historieutvecklingen och en mindre del som tar upp rekommendationer för nybyggnad. Dessa rekommendationer går ut på att ny bebyg- gelse ska efterlikna den traditionella i så stor grad det är möjligt. Man ska t ex leta efter en tomt som överrensstämmer med placeringen av den äldre bebyggelsen. Det nya huset ska “smälta in” genom att ha en volym, takfall och färgsättning som inte bryter för mycket mot omgivningen. Lite kritiskt kan man vara mot att de skriver ”Det bästa betyg ett nybyggt hus kan få är att man inte särskilt lägger märke till det när det står på plats.” eftersom det kan låta som man eftersträvar anonyma kopior. K. Frampton: Kritisk regionalism - sex punkter för en motståndets arkitektur (för synen på gammalt och nytt) Man kan säga att modernismens arkitektur sätter det universella och abstrakta främst och därför har en tendens att bli platslös och likadan överallt. Regionalismen å sin sida betonar individuella och lokala arkitektoniska särdrag men blir ofta en ytlig dekoration med hypotetiska former från en gammal bygg- nadskultur som läggs på ett universellt system. Den finner sin förebild i en äldre form som inte passar in i dagens samhälle som har en annan social struktur och andra arkitektoniska programkrav. Frampton för fram den kritiska regionalismen vars strategi istället är att använda element som är indirekt häm- tade ur den specifika platsens särdrag. Den kan finna inspiration i t ex det lokala dagsljusets styrka och kvalitet, en tektonik från ett speciellt konstruktionssätt eller i platsens topografi. Den kritiska regionalis- men är beroende av en hög grad av kritisk självmedvetenhet och kan inte reduceras till enkla form- lösningar. 47 RISÖR KOMMUNS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL BEVARANDE OCH NYBYGGNAD I den sydnorska kustkommunen Risör har man arbetat aktivt med bevarandefrågor och byggnadsvård sedan 1970-talet. Man har utvecklat en stor kunskap och kompetens och här återför man antikva- riskt felaktikt renoverade byggnader till ett mer ursprungligt skick. T ex tillåter man inte att fasaderna förvanskas med fuskspröjs på pivåhängda fönster eller utbyggnader som inte passar in i stilen från 1800-talets mitt när samhället hade sin guldålder och dess stadsmässiga empirstil växte fram. Däremot ser man gärna att utformningen av nya byggnader (utanför den sk bevarandezonen där man inte byg- ger nytt) är samtida och man främjar skapandet av ny arkitektur. Som exempel finns en servicebyggnad för gästhamnen som är tydligt ny men ändå ansluter till den gamla stilen utan att vara en pastisch. På en ö utanför hamnen planerar man ny bebyggelse och arkitekturen blir samtida. Man har tagit ett hel- hetsgrepp om området. Ett exempel är själva byn Risör som är en hamnstad omgärdad av höjder. Här är höjderna undantagna för ny bebyggelse för att inte konkurrera med helhetsbilden. Resul- tatet är en väl sammanhållen stadskärna och hamnområde med stora kvaliteter för turism och boende. Man har en ständig pågående dialog om arkitekturfrågor i Risör och “Konflikten går inte mellan gammal och ny arkitektur utan mellan kvalitativ och mindre kvalitativ utformning.” (Rosehall, ss. 63) Som en del av detta examensarbete gjorde jag en studierresa till Risör. Det går att läsa mer om Risör i rese- rapporten som återfinns i bilaga 2. Foton från Risör kommun. Fotot uppe till vänster är från Lyngör, övriga från samhället Risör. 48 FÖRSLAG TILL FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID NYBYGGNAD I DET BOHUSLÄNSKA BERGSLANDSKAPET När man ska utforma ny arkitektur i Bohuslän kan man enligt min åsikt med fördel använda synsättet kritisk regionalism. Istället för att kopiera historiska former och fasaddetaljer så innebär detta synsätt att man försöker hitta karaktärsdrag och förhållanden i den traditionella arkitekturen som man indirekt kan inspireras av vid utformningen av bebyggelse och landskapsmiljöer. Det finns många karaktärs- drag i den bohuslänska miljön som man kan arbeta utefter. Dessa kan t ex vara hur ljusförhållanden styr fönsterutformning, hur den starka vinden påverkar utformningen av utemiljöer eller drag som är typiska för den bohuslänska miljön såsom husformer, material och färgsättning. Jag kommer inte att försöka beskriva alla eftersom det är en konstnärlig process för varje arkitekt. I nästa stycke följer en beskrivning av de tre karaktärsdrag som är mest framträdande enligt min analys av den bohuslänska arkitekturen. Dessa karaktärsdrag är tydliga på de tre rumsliga nivåer som jag tidigare har refererat till vid min analys av den traditionella arkitekturen; relationen mellan bebyggelse och landskap i det stora landskapsrummet, relationen mellan byggnader, gaturum och landskap på områdesnivå samt relationen mellan byggnad och mark i den lilla skalan. Hur dessa egenskaper karaktäriserar den bohuslänska miljön på dessa tre skalnivåer skulle kunna vara utgångspunkten för att skapa ny arkitektur i Bohuslän. FRAMTRÄDANDE KARAKTÄRSDRAG I DEN BOHUSLÄNSKA ARKITEKTUREN I analysen av landskap och bebyggelsemiljöer i Bohuslän har jag identifierat tre karaktärsdrag som enligt min åsikt är de mest framträdande i den bohuslänska arkitekturen. Det första är den tydliga relationen mellan arkitektur och landskap. Det andra är varsamheten mot landskapet. Det tredje är den enkla, avskalade utformningen av bebygglsen som återspeglar kargheten i miljön. Landskaps- anpassningen, varsamheten och den enkla och avskalade utformningen av arkitekturen finns när- varande på alla tre skalnivåer. Nedan presenteras dessa tre karaktärsdrag mera ingående. Relationen mellan arkitektur och landskap i Bohuslän Den bohuslänska bebyggelsen relaterar hela tiden till landskapet och är skapad i samklang med detta. Arkitekturens relation till landskapet är enligt min uppfattning den mest framträdande egenskapen i den bohuslänska arkitekturen. Denna relation är tydlig och varsam. Den innefattar i den stora skalan bebyggelsens placering i det karga landskapet, på områdesnivå hur husens form och placering re- laterar till varandra och landskapet och i den lilla skalan byggnadernas anslutning till landskapet med de välgjorda grunderna uppmurade av stenblock. Enligt beskrivningen i kapitel 3 så underordnar sig den traditionella arkitekturen bergslandskapet. Det vidsträckta karga landskapsrummet med små, tättbebyggda samhällen som dyker upp i skyddade vikar är en unik kulturmiljö. Bebyggelsen ligger i kustsamhällena i den smala remsan vid bergets fot i skyddade skrevor eller som på landsbygden i ett pärlband längs berget. Den äldre bebyggelsen under- ordnar sig landskapet genom att lägga sig vid bergens fot och det dramatiska landskapet dominerar. Husen i klungbebyggelsen i kustsamhällena är omsorgsfullt placerade för att skydda varandra och skapa läplatser för arbete, umgänge och vila. Husen är funktionellt placerade för att alla ska få närhet till hamnen. Bebyggelsen anpassar sig till topografin. Sinnrika murar, trappor och bryggor bygger upp 49 Detta enkelhus står tätt in på klippor- na som reser sig brant. Huset “svarar” mot landskapet genom sin uppåtrik- tade form. Foto från Bleket, Tjörn. Kustsamhällena ligger i skyddade skrevor i den karga vindpinade bohus- länska landskapet. Foto från Flathol- men, Tjörn. Den höga stenfoten förankrar huset i landskapet både ur ett visuellt och tekniskt perspektiv. Foto från Bleket, Tjörn. 50 utemiljöerna runt husen. Den ekonomiska kärvheten har gjort att man har fått vara uppfinnings- rik och lösa sina byggnadsproblem utan att omforma landskapet med sprängingar. Detta har skapat unika bebyggelsemiljöer i samklang med landskapet. Dessa miljöer innhåller många intressanta och varierade uterum. Varsamheten mot landskapet Den traditionella arkitekturen anpassar sig till landskapet och omformar det endast minimalt. De gamla fiskarsamhällena ligger i ett begränsat område mellan bergsryggarna och strandkanten. Marken är optimalt utnyttjad men ändå är det terrängen som styr och avgör husens placering och utformningen av de smala stigar och trappor som leder över bergen och de uteplatser som bildas i skyddade skrevor. De flata bergshällarna användes att gå på. Husen har oftast ingen trädgård (i denna karga miljön var det inte så intressant). Istället står husen ofta direkt på berget vilket ger ett mäktigt men ändå varsamt uttryck. I den traditionella bohuslänska arkitekturen byggde man aldrig uppe på bergens toppar utan vid dess fot eller i lägre områden vid vattnet, där man låg skyddade för vinden. Ingrepp i marken för att komma upp på höjder är både tekniskt dyrt och stämmer inte med tankesättet att man underordnar sig landskapets krav. Den varsamma anslutningen till landskapet är en av de mest framträdande egen- skaperna hos den bohuslänska arkitekturen. Kargheten och den avskalade arkitekturen Det finns ett tydligt drag av enkelhet och något avskalat i den äldre bohuslänska arkitekturen som har utvecklats sen medeltiden. Enkelhusen och dubbelhusen har en stram utformning med enkla former så- som rektangeln och kvadraten. De har en nära nog kvadratisk plan, sadeltak i 30-40 graders lutning och fönster enligt gyllene snittets principer som är placerade i rummens mitt. Arkitekturen är klassicistisk med stränga krav på proportionering. Träfasaden övergår i stengrund i ett distinkt möte. Sjöbodarna och ladugårdarna har tydliga former som svarar mot det karga landskapsrummet. De äldre bohuslän- ska husen är mycket sparsamt utsmyckade med snickarglädje. Även när husen blev mer utsmyckade i vissa delar av Bohuslän under 1800-talets mitt, främt i badorterna, så underordnade verandorna och snickarglädjen sig den tydliga och enkla husformen. När man inspireras av denna arkitektur är det inte i första hand snickarglädjen som man ska plocka ut och lägga på nya hus utan det viktigaste är de stora dragen i byggnaderna som deras volymer och proportioner samt enkelheten i deras uttryck. Denna unika enkelhet i utformningen kom av den ansträngda ekonomiska situationen i fiskarsamhällena där man levde av det nyckfulla havet. Det finns alltså en karghet både i livsstil, landskap och arkitektur. Det avskalade är en mycket karaktärsfull egenskap i den bohuslänska arkitekturen. 51 Ett tillbyggt hus i Bovallstrand. Se hur varsamt huskropparna ansluter till den fantastiska klipphällen. Husen står direkt på berget. Foto från Kärringön. Ett bohuslänskt enkelhus. Huset har en enkel och tydlig volym. Proportion- erna är strama och utsmyckningen är avskalad. 52 ATT BYGGA PÅ BERG I BOHUSLÄN När man läser detta arbete skulle man kunna dra slutsatsen att man inte borde bygga på berg överhu- vudtaget, men det finns några anledningar som gör det befogat att studera olika tekniker för att ändå kunna bygga varsamt på berg. Bergsområden är oftast det som finns att tillgå när man vill bygga ut i anslutning till ett befintligt samhälle, om man inte vill bygga på åkermark. Åkermark är något som tra- ditionellt har haft högt värde och är viktigt att bevara också idag. Enligt min åsikt kan det vara lämpligt att bygga fler nya hus längs med bergskanterna, så som de gamla gårdarna ligger. Detta kan dock vara svårare ur markägosynpunkt, då dessa marker oftast ägs av ett antal olika bönder, medan de obe- byggda bergspartierna ofta är kommunal mark eller har få ägare. En fördel med att bygga på berg i den bohuslänska miljön är att de geologiska förhållandena är enklare att förutse. I områden nära havet är översvämningsrisken i framtiden stor. I områden som består av gamla lerjordar finns stabilitetsproblem. Något som man måste utreda när man bygger på berg är dock rasrisken. En vackert utformad miljö med ny bebyggelse som smälter in och förstärker kvaliteterna i de omgivande landskapet kan vara mo- tiverad. Dessutom kan man få en tilltalande boendemiljö med utsikt. Tre grundläggningsprinciper Det finns tre grundprinciper för grundläggning av en byggnad. Dessa är platta på mark, krypgrund och plintgrund. Genom att kombinera dessa tre principer kan man även skapa olika hybridlösningar. De tre grundläggningsprinciperna är mer eller mindre varsamma mot omgivande bergsmiljö. Detta kapitel beskriver de olika grundläggningsprinciperna och deras genomförande samt analyserar deras grad av varsamhet. Att bygga på berg ställer särskilt höga krav på utformingen av grundläggningen, särskilt med avseende på att finna en varsam lösning som inte gör irreparabla ingrepp i berget. Platta på mark är oftast det mest ovarsamma alternativet, eftersom det vanligtvis innebär att man spränger, gräver ur och gör utfyllnader, medan grundläggning på murar och plintar är mer varsamma alternativ. Förutom grundläggningsmetod för byggnaderna så finns det andra faktorer som påverkar hur varsamt man kan etablera ett nytt område. Det man måste tänka på är var man placerar området och byggnaderna, hur man drar vägar och ledningar, hur man uppfyller de tillgänglighetsnormer som finns och framförallt hur man utformar utemiljöerna. Vägar och utemiljöer Även om man bygger husen på ett varsamt sätt och låter grunderna ansluta med murar till berget eller lyfter upp husen på pelare som endast ger små ingrepp i berget, så kvarstår problematiken hur KAPI