Branden i World Trade Center - En studie av höghus svagheter ur ett brandsäkerhetsperspektiv

Abstract

Sammanfattning År 2001 flögs två flygplan in i World Trade Center i New York. Kraften från flygplanen skadade kraftigt tornens bärande struktur samtidigt som bränsletankarna exploderade och antände mycket av det kontorsmaterial som fanns på de utsatta våningarna. Branden som följde ledde till att stålet försvagades till den punkt att båda tornen rasade. Rapporten är en litteraturstudie med World Trade Center som utgångspunkt med det övergripande syftet att belysa höghus svagheter ur ett brandperspektiv. Fokus i rapporten kommer att ligga på nya regler och rekommendationer gällande passiva brandskydd, sprinklersystem och utrymningsvägar, som uppkom som en konsekvens av attentatet. Vidare ges förslag på hur dessa nya krav kan uppnås rent praktiskt. Av totalt 23 nya regler som uppkom till följd av attentatet berör 11 stycken rapportens tre huvudområden. De nya reglerna syftar främst till att öka brandsäkerheten i höghus genom förstärkningar och ökad tillförlitlighet hos de brandtekniska systemen. Reglerna och rekommendationerna visar tydligt att flera lärdomar kan dras av händelsen. Evakueringstiden för ett höghus är avsevärt längre än en lägre byggnad och konsekvenserna vid brand kan bli större då det befinner sig fler människor där. Brandsäkra hissar måste implementeras i alla höga byggnader för att möjliggöra en snabb och säker evakuering. Det passiva brandskyddet skall förstärkas och underhållas för att fördröja tiden det tar innan byggnadens bärande struktur försvagas. Sprinklersystemen måste bli mer tillförlitliga för att försäkra vattentillförseln till alla delar av byggnaden.