Social hållbarhet och fastighetsvärde; Hur aktörer i Göteborgsregionen resonerar kring sambandet mellan sociala hållbarhetsfaktorer och fastighetsvärde

Abstract

Hållbar utveckling har fått allt större betydelse inom samhällsbyggnadssektorn, men medan den ekologiska och ekonomiska dimensionen är väl integrerade i regelverk och värderingspraktik framstår den sociala som mindre tydligt definierad. Tidigare forskning visar att sociala förhållanden kan påverka fastigheters marknadsvärde, men det saknas etablerade sätt att integrera dessa faktorer i värderings- och investeringsbeslut. Syftet med studien är att undersöka hur aktörer inom fastighets- och samhällsbyggnadssektorn resonerar kring sambandet mellan social hållbarhet och fastighetsvärde. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med tolv respondenter verksamma i Göteborgsregionen, däribland mäklare, värderare, fastighetsbolag, stadsplanerare, arkitekter och forskare. Materialet analyserades genom tematisk analys och tolkades mot ett teoretiskt ramverk som behandlar relationen mellan sociala hållbarhetsfaktorer och fastighetsvärde. Resultaten visar att social hållbarhet förstås på olika sätt beroende på yrkesroll, där begreppet kopplas antingen till den byggda strukturen eller till mänskliga åtgärder i bostadsområdet. Trygghet, tillgänglighet, service samt blandning av bostadsformer och människor återkommer som centrala faktorer. Samma kvaliteter framträder även som värdepåverkande, men ryms då inom begreppet läge snarare än benämns som social hållbarhet. Aktörsgrupperna skiljer sig åt, där stadsplanerare och arkitekter behandlar sociala faktorer som en del av långsiktigt värdeskapande medan värderare och fastighetsbolag utgår från befintlig marknadsdata i praktiken. Slutsatsen är att social hållbarhet får ett indirekt genomslag i fastighetsvärderingen. De sociala kvaliteter ligger redan inbäddade i de marknadspriser som värderingen utgår ifrån och når aktörerna genom begreppet läge. Att social hållbarhet förstås intuitivt och varierar mellan aktörer förklarar varför det sällan omsätts i konkreta värderingsmått.