Identifiering av repetitiva moment i projekteringsprocessen: tidsbesparing genom applicering av generativ design

Abstract

Digitaliseringen i byggbranschen ligger efter jämfört med andra branscher. Detta beror på ett åldrat arbetssätt och en bristande implementering av de hjälpmedel som finns tillgängliga. De digitala hjälpmedlen anpassas och utvecklas ständigt för att fungera för så många branschaktiva företag som möjligt. Det som gör det svårt för de digitala verktygen att få fäste trots sin anpassning är svårt att identifiera. Den genomförda litteraturstudien visar att digitaliseringen behövs för att föra branschen närmare övriga industrisektorer vad gäller digitaliseringsgraden. Byggbranschen är allmänt känd som en förhållandevis ineffektiv och farlig bransch. Intervjustudien som genomförts påvisar att branschaktiva menar att det beror på arbetets varierande natur. Nya och tillfälliga arbetsplatser gör det enligt respondenterna svårt att standardisera arbetet. Det är något som denna rapport kommer undersöka genom att intervjua ett Case där generativ design och artificiell intelligens förändrat arbetssättet för arkitekter, vilket har frigjort tid och minskat mängden repetitivt arbete. Syftet med rapporten är således att jämföra, om tekniken som Case utvecklar kan appliceras inom projekteringsskedet i allmänhet och försöka identifiera konkreta arbetsmoment som kan effektiviseras med hjälp av tekniken. När resultaten jämfördes mellan litteraturstudien och den semi-strukturerade intervjustudien, visade det sig finnas en skillnad i drivkraften att digitalisera. Litteraturen var tydlig med både behov och nytta medan respondenterna i allmänhet hade en mer avslappnad inställning till behovet. De uppfattades som öppna för förändring men få av dem var drivande i utvecklingen. Hur vida detta beror på deras personliga åsikt eller organisationens ståndpunkt i frågan är inget som utvärderats i denna rapport. Det som har identifierats som avgörande för användningen av ett digitalt verktyg, när de branschaktiva fått frågan, är funktion och användarvänlighet. Att svaren är just funktion och användarvänlighet kopplas tydligt ihop med teorins beskrivning av byggbranschen, som upplevs långsam i arbetssättförändringar. Ett annat problem som identifierats är den allmänna uppfattningen av att det löser sig. Byggbranschen beskrivs i såväl litteratur som av respondenterna som en bransch med stor variation i arbetssätt, där mycket fortfarande löses på plats i produktionen. Respondenterna har identifierat ett samband mellan välutvecklade mjukvaror och arbete ute i produktionen, där smart teknik hittar kollisioner i systemet som i verkligheten inte är ett problem. Detta har identifierats som en svaghet i tekniken där de upplever verktygen som för smarta, men i själva verket kanske dom inte är smarta nog. Slutsatsen att dra av detta är således, att det finns moment inom byggbranschen som idag inte utförs på effektivaste möjliga sätt. Dessa kräver dock en djupare analys över längre tid. Det finns också ett naturligt motstånd, inte angående programvarorna, utan hos arbetarna som idag uppfattar sig ha ett fungerande sätt att jobba. Det mänskliga motståndet uppfattas således komma från rädslan att bli ersatt eller utkonkurrerad i kombination med att återigen behöva bli upplärd trots erfarenhet i branschen. Slutligen kokas det ner till att kraven på byggföretagen är för små för att de ska tvingas att utvecklas digitalt och många företag har för liten budget för att våga satsa.