Extremvärdesanalys av nederbördstrender i Sverige

Abstract

Denna rapport undersöker trender i extrema dygnsnederbördshändelser vid 37 svenska mät stationer med syfte att avgöra om extrem nederbörd blivit intensivare och frekventare i takt med klimatförändringarna. Datan som användes är över dygnsnederbörd och hämtades från SMHI. Den analyserades med extremvärdesteori i programmeringsspråket R, det tillämpades huvudsakligen två metoder, tröskelmetoden och block maxima-metoden tillsammans med en GEV-fördelning och en GP-fördelning. För tröskelmetoden analyserades överskridandens av stånd till 99.5% kvantilen och för block maxima-metoden analyserades årliga maximum. Som komplettering gjordes även en modellering med en inhomogen Poissonprocess för att under söka frekvens. För samtliga analyser användes likelihoodkvot-test varefter p-värden beräknats för att bedöma signifikans, med signifikansnivå α = 0, 05. Resultatet visade att 16% av sta tionerna hade signifikant trend enligt block maxima-metoden, medan 10% hade signifikans med tröskelmetoden. Den inhomogena Poissonprocessen ger däremot ett tydligare resultat, där uppvisar 38% av stationerna signifikanta trender. Baserat på medianen av trendskatt ningarna i frekvens har det skett en ökning med 55% de senaste 60 åren. Detta tyder på att extrem nederbörd har blivit mer frekvent, även om de årliga maximumen inte ökat i samma uträckning. Det i sin tur tyder på att den statistiska osäkerheten var för stor för att upptäcka alla trender i årliga maximum. Avslutningsvis tas samhälleliga aspekter och konsekvenser av ökad extrem nederbörd upp, såsom påverkan på infrastruktur och översvämningsrisker. Det ges också förslag på framtida projekt. Bland annat hade det varit intressant att studera hur nederbörden ökar med avseende på temperatur.