Senromanskt valvsystem, Durham

Abstract

I Durham infördes för kanske första gången i Europa (jmfr modell 54) ribbvalvet, där valvkapporna stöttas av ribbor i valvens skärningslinjer. Först murades ribbor i kordelen, där de avlånga rumsdelarnas gördelbågar ställdes på styltor, för att nå samma höjd, som de halvcirkelformade diagonalribborna. Så är också sidoskeppen byggda. I mittskeppet löstes problemet med att anpassa bågarnas höjder, genom att gördelbågarna blev spetsbågade (två cirkelsegment ställda mot varandra). Valvslagningstekniken möjliggjorde en fulländning av den romanska kyrkoarkitekturen, en rytmisk uppdelning av rummet i travéer (rumsenheter). Kyrkorummet är alltjämt slutet och tungt, men spetsbågen och ribborna skulle komma att bli viktiga element i gotiken. Ändå tycks välvningstekniken i Durham vara konstruktivistiskt betingad. Ribborna byggdes först, sedan fylldes valvkapporna. Vissa hjälpkonstruktioner i trä kunde slopas.