Pantheon

Abstract

Med concretumgjutningen lärde sig romarna det monolitiska verkningssättet. Skiften göts vågrätt, men byggnadsmassan i kupolen stelnade till ett sammanhängande materialstycke. Templet från år 120 e Kr är antikens bäst bevarade byggnadsverk med mått på nära 45 m, såväl i höjd som diameter. Väggen är gjuten mellan skal av tegelmur, som sedan kläddes med marmor. Kupolen är liksom väggmuren gjuten i skift efter skift, men mellan träformar, och var ursprungligen klädd med förgylld brons. Den romerska betongen, concretum, varvades i skiften med andra material; tegel och tuff och i de översta tunna skiften med lätt pimpsten. Kupolen bärs av de 7 m tjocka väggarna förstärkta med armeringsbågar i tegel. Utvändigt är muren försedd med håligheter för uttorkningen.