Pulsformsanalys för identifiering av fissionsfragment från 233U

Abstract

av ΔE-E-metoden, där energierna från två kiseldetektorer används för att separera olika partiklar. En alternativ metod är pulsformsanalys (PSA), där endast en kiseldetektor används och fokus ligger på analysen av de elektriska pulser som genereras av partiklarna. Denna studie undersöker möjligheten att använda PSA som en alternativ metod till ΔE-E-analys genom att studera data insamlad från ett experiment med fission av 233U, utfört i juli 2025 vid ISOLDE Solenoidal Spectrometer vid CERN, Genève. Mer specifikt undersöks möjligheten att identifiera laddningen hos fissionsfragmenten med hjälp av PSA. En analysalgoritm i Python implementerades för att extrahera en vald pulsformsparameter i form av stigtiden. För PID utnyttjades en kombination av flera kompletterande metoder, däribland ΔE-E-metoden. Resultaten visar att PSA av den tillgängliga datan inte är tillräcklig för identifiering av enskilda partiklar och att metoden i nuläget bör betraktas som ett komplement till ΔE-E-analys. Samtidigt visar studien att metoden har potential att utgöra ett självständigt verktyg för PID efter vidare utveckling. Arbetet gav även uppskattningar av laddningen för de lättare respektive tyngre fissionsfragmenten till intervallen Z ∈ [32, 42] och Z ∈ [50, 60], även om resultaten har betydande osäkerheter till följd av den bakomliggande, komplexa fysiken.