Schweizisk bondgård

Abstract

Denna typ av bondgård, med varianter, är särskilt vanlig i de västra alpområdena och utvecklades under högmedeltiden. Efter det romerska storgodssystemets upplösning, började alltefter ensamgårdar att uppföras. Boskapsskötseln dominerade framför åkerbruk. Under vintern hölls djuren i stall och ladugårdar och de krävde stora förråd av hö. Ladugårdarna försågs med övervåningar för höet och bostäderna integrerades med bottenvåningarna. Värmen har kunnat utnyttjas effektivt och under snörika vintrar har det varit praktiskt att gården legat under ett tak. Gåva av Claude Pétremand, Colmar, Frankrike.