Termisk in situ-sanering av Dense Non-Aqueous Phase Liquids (DNAPLs) - En analys av tekniska möjligheter och begränsningar samt hållbarhetsaspekters betydelse i valet av saneringsmetod

Typ
Examensarbete på kandidatnivå
Program
Publicerad
2021
Författare
HAGRYDH, Sanne
LUNDBLAD, Florian
LUNDQVIST, Eira
STAXÄNG, Elon
Modellbyggare
Tidskriftstitel
ISSN
Volymtitel
Utgivare
Sammanfattning
I Sverige finns idag över 80 000 potentiellt förorenade områden varav 9 000 av dessa ligger i riskklass 1 och 2. Dessa föroreningar kan utgöra risker för både människor och miljö, vilket skapar ett behov av att sanera förorenad mark. En av de mest svårsanerade föroreningsgrupperna är dense non-aqueous phase lquids (DNAPLs). Dessa föroreningar har en högre densitet än vatten och kan därför förekomma på stora djup även under grundvattenytan. För att möjliggöra sanering på stora djup används termisk in situ-behandling, där marken värms upp till en temperatur där föroreningarna avgår i gas. Rapporten undersöker tekniska möjligheter och begränsningar med marksanerings metoden termisk in situ-behandling vid sanering av DNAPLs. Genom en littera turgenomgång ger rapporten en överblick av föroreningsgruppen DNAPLs, de olika metoderna för termisk in situ-sanering av DNAPLs samt metodernas teoretiska och praktiska begränsningar. För att undersöka teknikens möjligheter och begränsning ar har fyra projekt där tekniken använts analyserats, kompletterat med fyra inter vjuer med olika aktörer inom marksanering (konsulter, entreprenörer , myndighe ter). Litteraturgenomgången och intervjuerna ligger som underlag för att undersöka betydelsen av hållbarhetsaspekter i valet av saneringsmetod i riskvärderingsproces sen. Resultatet från rapporten är att termisk in situ-behandling har god möjlighet att behandla DNAPLs och att de projekt som studerats varit framgångsrika. Detta ef tersom de nått en hög riskreduktion i samtliga analyserade fall. Tekniken kan anses förutsägbar och tillförlitlig eftersom de tekniska begränsningar som identifierats inte har äventyrat saneringsresultatet. Till dessa tekniska begränsningar hör främst att hög marktemperatur krävs, jämn värmefördelning och behovet av en komplicerad saneringsanläggning. Även teknikens omfattande energiåtgång kan betraktas som en begränsning. Ett omfattande förarbete i form av kartläggning av geologi och käll områdets utbredning är också av betydelse eftersom förändringar i anläggningens utformning ofta är kostsamma att genomföra under drift. Rapporten visar vidare att hållbarhetsperspektivet inte varit av stor vikt i valet av åtgärdsteknik. De pri oriterade kriterierna har varit riskreduktion, tid och kostnad. Hållbarheten i själva saneringsmetoderna varierar, men den miljömässiga hållbarheten beror främst av hur produktionen av elenergi sett ut.
Beskrivning
Ämne/nyckelord
DNAPLs, efterbehandling, ERH, förorenade områden, hållbarhet, SE, riskvärdering, klorerade lösningsmedel, in situ
Citation
Arkitekt (konstruktör)
Geografisk plats
Byggnad (typ)
Byggår
Modelltyp
Skala
Teknik / material