Analys av trender i extrema vattenflöden i Sverige

Abstract

Denna rapport har utforskat trender i extrema vattenflöden i 54 svenska vattendrag med hjälp av extremvärdesteori och data från SMHI. Syftet var att analysera eventuella förändringar i frekvens och storlek av extrema vattenflöden över tid. För att uppnå detta användes GEV- och GP-fördelningar ifrån block maxima-metoden respektive tröskelmetoden. GEV- och GP-fördelningarna ansattes med olika trenderparametrar och alla parametrar maximum likelihood-skattades. För att avgöra om modellerna utan trender var lämpliga användes Anderson-Darlingtest. Dessutom utfördes tester för att ta reda på om trendparametrarna var statistiskt signifikant skilda från noll. Därefter justerades p-värden från testerna med Benjamini-Hochberg individuellt per modell och test. För att underlätta förståelsen för resultatet redovisas riskförändingsfaktorer byggda på SMHIs vädervarningar. Riskerna uppskattas genom Monte Carlo-sampling. Två nya plottar för att redovisa extremvärdesrisker presenteras även. Resultatet visar att det inte finns vidsträckta trender i någon modell, men att det finns statistiskt signifikanta trender för block maxima i skalparametern i 10 av de 54 vattendrag som undersöktes. Av dessa var 8 av 10 negativa trender. Vidsträckta trender i frekvensen av extrema vattenflöden hittades inte heller. Tröskelmetoden visade sig passa dåligt för datan och därför dras inga slutsatser ifrån den. En bilaga publiceras med fullständiga resultat för alla vattendrag och modeller.