Undersökning om kunskapen och användningen av mykoremediering, fytoremediering och jordförbättringsmedel i Sverige - en enkätstudie
Publicerad
Typ
Examensarbete på kandidatnivå
Program
Modellbyggare
Tidskriftstitel
ISSN
Volymtitel
Utgivare
Sammanfattning
I dag finns det cirka 80 000 förorenade områden i Sverige. En vanlig metod vid saneringsprojekt är att
förorenade jordmassor schaktas upp och läggs på deponi. Transporter av förorenad jord, och därmed
sekundära utsläpp, till deponi är exempel på en konsekvens av denna konventionella saneringsmetod.
Deponier är även i sig en källa till negativa miljökonsekvenser som exempelvis utlakning av
föroreningar till närliggande områden. Användningen av dessa konventionella saneringsmetoder är
idag oundvikligt för förorenade områden med ett högt exploateringstryck men de kan potentiellt
undvikas genom att implementera naturbaserade saneringsmetoder vid förorenade områden med
lägre exploateringstryck och tidspress.
De naturbaserade saneringsmetoder som undersöks i rapporten är mykoremediering,
fytoremediering och fastläggning med jordförbättringsmedel. Med hjälp av växter, svampar och/eller
jordförbättringsmedel kan dessa saneringsmetoder minska riskerna för föroreningsspridning till
människor och miljö och har samtidigt möjlighet att förbättra jordens kvalitet. Syftet med rapporten
är att skapa möjligheter för en ökad förståelse om hur utbredd kunskapen är för naturbaserade
saneringsmetoder i Sverige. Undersökningen genomförs med hjälp av en enkät som distribueras till
Sveriges 290 kommuner och till nätverket Renare Marks medlemmar via deras månatliga nyhetsbrev
och sociala medier.
Enkätresultatet visar på en varierande kunskap om de tre naturbaserade saneringsmetoderna. Av
totalt 153 respondenter svarade 113 (74%) att de kände till en eller flera av metoderna. Majoriteten
av respondenterna, 87 (57%) personer, kände till fytoremediering. 68 (44%) respondenter kände till
jordförbättringsmedel och 42 (27%) respondenter kände till mykoremediering. Vidare visar
enkätresultatet att endast ett fåtal respondenter kände till saneringsprojekt i Sverige där metoderna
används, varav endast 8 projekt kunde identifieras från de givna enkätsvaren. Enkätresultatet visar att
det finns en osäkerhet i huruvida metoderna kommer att användas mer i framtiden. 40 procent
svarade att de inte vet om någon av metoderna kommer att få en ökad användning.
De respondenter som är bekanta med en eller flera av saneringsmetoderna ser de som miljövänliga,
resurseffektiva och som ett sätt att återställa ekosystemtjänster. Samtidigt ser respondenterna
tidsbrist, kunskapsbrist och brist på aktörer som hinder för implementering av dessa metoder i
Sverige. Kunskapsbristen hänger ihop med både en låg användning och de hinder som finns för
naturbaserade saneringsmetoder. Om användningen av naturbaserade saneringsmetoder inte ökar
kommer antagligen inte kunskapsbristen att minska, men om kunskapsbristen inte minskar kommer
antagligen inte användningen att öka. Detta blir en ond cirkel som skapar ett hinder för naturbaserade
saneringsmetoders framtid.
Ett sätt att bryta den onda cirkeln skulle kunna vara mer samarbeten mellan aktörer efter genomförda
pilotprojekt, detta skulle kunna bidra till att lärdomar och kunskap från projekt förs vidare och omsätts
i praktiken. Ett annat sätt att minska kunskapsbristen är att fler projekt utförs med metoderna,
exempelvis på områden med låg riskklassning, där föroreningshalterna är låga till måttliga, och där det
inte finns ett högt exploateringstryck. En långsiktig planering för hur sanering av områden utan högt
exploateringstryck ska genomföras skulle kunna öka acceptansen hos tillsynsmyndigheter och bidra
till en ökad användning av naturbaserade saneringsmetoder.