Den moderna kommunikationsteknikens påverkan på det sociala livet i oceansjöfarten

Abstract

Till skillnad från i land har det först på senare tid blivit möjligt att kommunicera med sin omvärld snabbt och enkelt till sjöss och förekomsten av tekniken är, som konstaterats i detta arbete, ganska begränsad. Att kunna kommunicera med hemma och omvärlden har självklart skapat förändringar för sjöfararen. Inte bara att sjöfararen kan hålla kontakten med omvärlden på ett annat sätt, men även på umgänget ombord. Denna nya möjlighet har i viss mån minskat den sociala samvaron vilket i sin tur får konsekvensen att folk känner varandra sämre. En sammanhållen besättning både ökar trivseln och säkerheten ombord eftersom man vet hur sina besättningsmedlemmar reagerar i varje given stund. Dessutom är man ett större stöd för varandra och kan känna igen om någon mår dåligt eller har problem. Arbetet har gjorts dels genom litteraturstudier och dels genom en intervjustudie med över 40 svenska och utländska sjöfarare. I arbetets gång har det framkommit att det största hindret mot en sammanhållen besättning är de sociala motsättningar som råder mellan filippinska sjöfarare och europeiska sjöfarare samt stora personalomsättningar och TAP-avtalets utformning. Kommunikations- och informationstekniken har inte varit så stort hinder för den sociala gemenskapen som det först antogs och inte lika stort hinder som de övriga framkomna faktorerna.