Effekt av elektrolys på sediment och Tributyltenn (TBT)

Abstract

Idag anses tributyltenn (TBT) vara en av de mest toxiska föreningar som släppts ut i den marina miljön och i Sverige infördes år 1993 ett totalförbud mot användandet av TBT på båtar och fartyg. Regelbundet sker muddring av Göta älv för att se till att stora båtar ska kunna lägga an vid hamnarna samt passera upp till Vänern. Vid provtagning i dessa områden ser man fortfarande höga halter av TBT. Eftersom sedimentmassor som tas upp vid muddring är kontaminerade går de inte att använda till någonting, och hamnar därför på deponi i stället för att exempelvis användas inom byggindustrin. Detta examensarbete syftar till att utforska hur väl elektrolys med bor-dopad diamant-anod (BDD) och titankatod påverkar nedbrytningen av tributyltenn (TBT), dibutyltenn (DBT) och monobutyltenn (MBT). Dessutom syftar rapporten till att undersöka hur metoden vid olika elektrisk spänning påverkar sedimentpartiklars stabilitet i vattenfasen. För att studera elektrolysens inverkan på sedimentpartiklars stabilitet i vattenfasen utförs massbalans- och zeta-potentialanalys. Resultaten visar att elektrolys har en stabiliserande inverkan på sedimentpartiklar i vattenfasen jämfört med kontrollprover som inte genomgått elektrolys. Elektrolysmetoden utfördes på spikade saltvattenprover och resultaten visar att 97% av den ursprungliga halt TBT brutits ned. Man kan också se att DBT och MBT bryts ned i samband med elektrolys.