Klimathållning i ishallar-ur publikens perspektiv

Abstract

Alla sorters isaktiviteter utövades utomhus fram till i mitten av 1900-talet. Detta kunde vara blåsigt, regnigt och kallt. Man fick helt enkelt leva med väderförhållandena som var för tillfället. Sen blev kraven högre och möjligheterna att tillgodose dessa krav större. Man byggde väderskydd och med detta följde en standardhöjning. Denna standardhöjning har fortsatt något med åren men det är fortfarande rätt kallt inne i ishallar. Detta är något som vi finner acceptabelt eftersom det är något vi förväntar oss. Jag fick tanken att undersöka vad det skulle innebära om förväntningarna hos publiken istället skulle motsvara de krav som ställs på inomhusklimatet vid övriga inomhusaktiviteter till exempel teater. För att kunna göra detta krävs det att ta reda på vad ett bra inomhusklimat egentligen är. Studier kring bland annat luftkvalitet och vilka parametrar som påverkar vår upplevelse av klimatet utfördes. Arbetet fortsatte sedan med en objektsstudie på Åby ishall. Detta arbete var mer krävande än väntat då det fanns väldigt lite nerskrivet och den största delen av informationen har fåtts genom upprepade besök på plats samt genom intervjuer med relevanta personer. I stort sett hela luftbehandlingssystemet är kvar sedan hallen byggdes på sjuttiotalet och det finns delar av det som det helt enkelt inte går att hitta någon information om. Därefter inleddes arbetet med att försöka hitta lösningar och möjligheter med att utveckla dagens system till ett ur publikens perspektiv mer optimalt system. Detta gjordes främst med hjälp av litteraturstudier samt hjälp av personal på Chalmers tekniska högskola.