Stolpkvarn

Abstract

Stolpkvarnen är vår ursprungliga väderkvarnstyp, som varit vanlig sedan medeltiden. På Öland hade ofta varje gård sin egen kvarn, ibland flera för olika utmalningsgrad. Malningen skedde framför allt på vintern, då det blåste bäst. I stolpkvarnen bärs kvarnhuset upp av en mittstock, som är infäst i ett sviktande underrede. Hela kvarnhjulet är rörligt och vrids av den s k kvarnhästen. På vingarna fästs tunna träluckor, s k segel, till ett antal som bestäms av vindstyrkan. Kvarnarna byggdes av ek med vingar av furu eller gran. Huset består av två våningar. I den övre, kvarnloftet, sker malningen. Den övre kvarnstenen drivs, genom en utväxlingsanordning, av det stora kugghjulet på gångåsen, tväraxeln som vingarna är fästa vid. I den övre, kvarnloftet, sker malningen. Den övre kvarnstenen drivs, genom en utväxlingsanordning, av det stora kugghjulet på gångåsen, tväraxeln som vingarna är fästa vid. I den nedre våningen förvarades mjöl och spannmål. Faran för antändning var stor vid drift, så lagren i maskineriet smordes omsorgsfullt. Björnhovdakvarnen flyttades till Skansen 1922.