Kravställning och avtalsjuridik för effektiv BIM-användning - Den digitala väg- och järnvägsmodellens utmaningar som underlag i avtal och krav i uppdragsbeskrivning

Abstract

Trafikverket som största aktör inom infrastruktur står inför en omfattande utmaning att gå från ett ritningsunderlag till ett underlag baserat på en BIM-modell. Utmaningarna grundar sig framför allt i avtalsjuridik som behandlas i AB 04, ABT 06 och ABK 09 men även i utformningen av beställarens krav av en informationsmodell. Syftet med studien är att identifiera utmaningar som idag uppstår kring en informationsmodell som upphandlingsunderlag och även lyfta vilka potentiella lösningar som finns. Rapporten innefattar två omfattande studier, litteraturstudie och intervjustudie. I litteraturstudien analyserades rapporter vars innehåll kunde kopplas till redan identifierad problematik och potentiella lösningar. Utifrån litteraturstudien utformades ett förfrågningsunderlag till intervjustudien för att bekräfta problematiken men även för att lyfta andra aspekter utifrån olika yrkesrollers erfarenheter. Resultatet visar på att branschen är överens om att Trafikverket bör vara den drivande aktören i frågan. Mycket av problematiken och de potentiella lösningarna grundar sig i Trafikverkets förvaltningssystem. Intervjuresultatet visar på att projekt idag har genomförts ritningslöst fram till leverans av förvaltningsunderlag. Likaså tyder resultatet på att standardavtalen i dagsläget inte behandlar frågor kring nyttjanderätt och äganderätt i den utsträckning som behövs. Även rangordning skapar juridiska problem då man tenderar att falla tillbaka på ritningshandlingar vid tvister. Några slutsatser ur studien är att Trafikverket kommer att behöva se hur man skall hantera informationen i en modell. Man behöver även klargöra för projektör, entreprenör och, framför allt, sin egen organisation vilken information man vill ha. Ett första steg är att formatera behoven i kravställningen som appliceras vid projektbeskrivning. Vidare dras slutsatser kring standardavtalen, att informationsmodeller måste definieras och frågor som berör nyttjanderätt, äganderätt och rangordning måste omarbetas i syfte att kunna medla en informationsmodell utan att större tvister uppstår.