Vilken typ av jordning används mellan fartyg under en LNG bunkring - Risk för gnistbildning

Abstract

Miljöpåverkan är idag något som påverkar alla typer av verksamheter oavsett om det är nationellt eller internationellt. Sjöfarten tillhör både nationella och internationella marknader. När regler kring utsläpp från fartyg till sjöss skärps har byte av drivmedel varit ett av alternativen för att leva upp till dessa krav. Ett av dessa alternativ är LNG. Regelverket IGF-code har då tillkommit för bränslen med låg flampunkt där LNG ingår. Vid koppling och losskoppling av bunkerslangen under en LNG bunkring finns det risk för gnistbildning på grund av statisk elektricitet. För att motverka detta jordar man mellan fartygen. Hur jordning ska gå till regleras i IGF-code. Det framgår i koderna och regelverken att jordning kan ske på två sätt, isoleringspackning mellan slang och manifolder eller jordningskabel. Detta arbete har syftat till att undersöka hur svenskägda rederier och fartyg inom tanksegmentet tolkar IGF-code med tillhörande regelverk gällande jordning mellan fartygen under bunkringsoperation. Detta genom att besvara frågeställningen: Hur implementeras dessa krav ombord på fartyg under IGF-code? Svenska rederier och fartyg inom tanksegmentet som omfattas av IGF-code har svarat på ett frågeformulär om hur IGF-code tolkas och implementeras ombord med avseende på jordning. Elva rederier tillfrågades och fem svar erhölls. Tolkningen av jordning som rederier och fartyg gör, enligt IGF-code, är att man inte har något ansvar för jordning men att man har en kontrollerade funktion. Man skall kontrollera, med hjälp av checklista mellan fartygen, att det är jordat. Den enda jordningen som har använts är isoleringspackning på slangen.