Riskbedömning och Grundvattenskydd: Metodutveckling genom en fallstudie av Dalsjöfors

Abstract

Grundvatten utgör en av våra mest värdefulla resurser för dricksvattenförsörjning och är därmed av största betydelse för samhället. I takt med att klimatförändringar intensifieras och befolkningen växer, krävs det långsiktiga strategier för att skydda och bevara våra grundvattenresurser. Ett effektivt sätt att minska risken för förorening är att inrätta vattenskyddsområden. Tidigare utformades sådana områden med fokus på grundvattnets transporttid i marken, men modern metodutveckling riktas nu mer uppmärksamhet mot risken för att föroreningar ska nå akvifären. Syftet med arbetet var att utveckla en metod för riskanalys av grundvattentäkter, samt att tillämpa denna metod genom en fallstudie av grundvattentäkten i Dalsjöfors. Målet var att identifiera potentiella hot, kartlägga riskfaktorer och föreslå relevanta skyddsåtgärder för att minska risken för förorening av grundvattnet. Genom detta utvärderades även metodens användbarhet och tillförlitlighet. Arbetet syftade därmed till att ge både konkreta åtgärdsförslag för Dalsjöfors och ett underlag för framtida riskanalyser av liknande grundvattentäkter. Utöver detta identifierades ett antal ekosystemtjänster som grundvattnet bidrar med utöver dricksvatten, för att ge en mer heltäckande bild av dess samhällsvärde och miljömässiga betydelse. Riskbedömningen i studien utgår från ett flertal faktorer: markens sårbarhet, sannolikheten att en händelse inträffar, spridningsförmåga och hälsofara. Bedömning av sårbarheten har genomförts med hjälp av DRASTIC-metoden, som baseras på områdets geologiska och hydrologiska förhållanden. Möjliga föroreningskällor har identifierats genom platsbesök samt genom studie av Länsstyrelsens EBH-karta, där potentiellt förorenade områden har redovisats. Varje identifierad föroreningskälla har därefter bedömts individuellt utifrån sannolikheten att en förorening når akvifären och dess potentiella konsekvenser på dricksvattenkvaliteten. Dessa faktorer har sammanvägts i en riskpoängsmatris som genererat en slutgiltig riskpoäng för varje källa. Denna poäng ligger till grund för rekommendationer kring hur skyddsområden bör avgränsas samt vilka ytterligare åtgärder som kan krävas för att minimera risken för påverkan på grundvattnet. Genomförande av vald metod resulterade i en karta över markens sårbarhet framtagen med DRASTIC-metoden, identifiering av 17 riskkällor i analysområdet och riskpoäng för samtliga. Poängsättningen för varje riskkälla motiveras kort med avseende på de parametrar vars bedömning föranletts av egna avvägningar och antaganden. Riskanalysen visar att täkten är särskilt utsatt på grund av områdets geologi. De riskkällor som utgör de största riskerna är textilindustri, träimpregnering, deponier, bränder och vägtrafik. Dessa hotar grundvattentäkten, vilket motiverar behovet av förstärkta skyddsåtgärder. Metoden som utvecklats i arbetet bedöms vara måttligt framgångsrik. Resultatet är i vår mening rimligt men metoden har en del brister som skulle behöva åtgärdas. Några exempel på svagheter som identifierats är hanteringen av läckage från nedlagda föroreningskällor samt bristande stringens i poängsättningen av vissa parametrar. En utvecklad variant av metoden som framtagits skulle kunna användas i bred skala för att göra sårbarhetsbedömningar av grundvattentäkter runt om i landet.