Blåmusselskal – ett hållbart alternativ till den kontroversiella cementen -En jämförande studie av substitution med kalcinerat blåmusselskal vid tillverkning av hydrauliskt bindemedel

Abstract

Betong är ett av dem mest använda byggnadsmaterial i dagens samhälle. En av komponenterna i betong är cement vars, syfte är att agera som ett hydrauliskt bindemedel och hålla ihop ballasten i betongen. Cement består till stor del av kalksten, vars brytning och bränning orsakar stora koldioxidutsläpp. I denna studie undersöks påverkan på cementens tryckhållfasthet då andelar cement ersätts av kalcinerade respektive okalcinerade skal från blåmusslor. Utbytet diskuteras aven ur ett miljömässigt perspektiv. För att utvärdera hur väl substitueringen fungerade göts bruk med olika ersättningsandelar. På dessa provkroppar utfördes tryckhållfasthetstester, vilka sedan jämfördes med referensprov. De olika ersättningsandelar som undersöktes var 5, 15, 30 respektive 50 viktprocent kalcinerat blåmusselskal, samt 5 viktprocent okalcinerat. Resultaten visade på att proverna med 5 viktprocent kalcinerat och okalcinerat blåmusselskal båda höll sig inom intervallet för godkänd tryckhållfasthet enligt standard. Vidare uppfyllde prover innehållande 15 viktprocent kalcinerat musselskal eller mer inte standard för tryckhållfasthet. Utifrån resultaten kan en slutats dras att substituera cement mot 5 viktprocent kalcinerat musselskal är gynnsamt. Det sker en liten ökning i koldioxidutsläpp, men en stor del av utsläppen kommer från ett kort kretslopp. Dessutom sker mindre kalkbrytning, och mindre fossila bränslen krävs vid kalcineringen av musselskal. Skulle cementen istället substitueras mot 5 viktprocent okalcinerat musselskal, kan de årliga koldioxidutsläppen från cementindustrin istället minska med 114 500 ton.