Examensarbeten för kandidatexamen // Bachelor Theses
Länka till denna samling:
Browse
Browsar Examensarbeten för kandidatexamen // Bachelor Theses efter Program "Bioteknik 300 hp (civilingenjör)"
Visar 1 - 10 av 10
Sökresultat per sida
Sortera efter
- PostAggregation av Parkinsonproteinet -synuklein (vildtyp och sjukdomsvarianterna A30P och A53T) samt interaktion med liposomer(2017) Lorentzon, Emma; Olsson, Anna; Sundvall, Nathalie; Tingvall Gustafsson, Johanna; Torell Björkman, Agnes; Vånder, Frida; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringParkinsons sjukdom ¨ar en vanlig ˚aldersrelaterad neurodegenerativ sjukdom, som leder till b˚ade motoriska och kognitiva problem. Sjukdomen karakt¨ariseras av ab-normal ansamling av proteinaggregat, kallade Lewykroppar, inneh˚allande amyloida fibrer. Dessa fibrer best˚ar till stor del av proteinet α-synuklein, som fr¨amst ˚aterfinns i de presynaptiska nervterminalerna, d¨ar det interagerar med bland annat fosfolipider och andra molekyler. Syftet med projektet ¨ar att studera hur tre varianter av α-synuklein, vildtyp samt tv˚a sjukdomsalstrande mutationer, A30P och A53T, aggregerar samt interage-rar med liposomer. Liposomerna best˚ar av DOPC, DOPS, DOPE och kolesterol f¨or att efterlikna synaptiska vesiklar i hj¨arnan. Proteinstruktur samt aggregationskinetik in¨arvaro av liposomer unders¨oktes m.h.a. cirkul¨ar dikroism och fluorescenspektro-skopi. Studien visar att samtliga α-synukleinvarianter interagerar med liposomerna. Vildtypen och A53T-mutanten uppvisar en likartad strukturell f¨or¨andring, i form av en ¨okning av α-helixstruktur, i n¨arvaro av liposomer, medan A30P-mutanten uppvisade l¨agre grad av strukturf¨or¨andring. Aggregationskinetiken f¨or samtliga proteinvarianter inhiberas av de syntetiska liposomerna, vilket observeras m.h.a. tioflavin T fluorescens. Prov inneha˚llande enbart protein aggregerar snabbare ¨an i n¨arvaro av liposomer. Slutsatsen ¨ar att samtliga varianter av α-synuklein interagerar med membran-modellen, som inducerar en f¨or¨andring av deras sekund¨arstruktur. Aggregationen f¨or samtliga proteinvarianter inhiberas i n¨arvaro av membranmodellen.
- PostEtanolbildande acetogener för syngasfermentering –en jämförande studie(2018) Mårtenson, Sara; Stavås, Emma; Hadi, Fahim; Landström, Carl-Johan; Frithiofson, Emil; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringThe use of fossil fuels contributes to global warming, which is one of the biggest pro-blems in today’s society. An alternative to reduce the use of fossil fuels is to instead use renewable fuels, such as bioethanol. One way to produce bioethanol is to allow anaerobic microorganisms to ferment syngas, a mixture of carbon monoxide, carbon dioxide and hydrogen gas. The purpose of the work was to evaluate and rank microorganisms, which by fermentation of syngas, have the greatest potential for high ethanol production. A literature review gathered information of around 100 microorganisms to find the orga-nisms with the greatest potential for ethanol production. The results showed that Clostri-dium autoethanogenum, Clostridium carboxidivorans, Clostridium coskatii, Clostridium ljungdahlii and Clostridium ragsdalei were the microorganisms with the greatest poten-tial. In addition to the literature study, an experiment was performed where inhibitor tolerance was examined. The inhibitor ammonia was added to C. ljungdahlii, C. autoethanogenum and C. carboxidivorans. These three organisms were deemed to have high potential in the literature review and were available at the institution. The result showed that no organism grew at 100 mM of ammonia. C. ljungdahlii showed the highest tolerance as neither ethanol formation nor growth decreased significantly at 50 mM and below. The ethanol production of C. autoethanogenum decreased already at 35 mM. The ethanol production C. carboxidivorans decreased at 50 mM ammonia. The work was carried out at Chalmers University of Technology.
- PostKortkedjiga fettsyror i fekalprover från människa(2018) Andersson, Emma; Gashi, Gentijana; Huynh, William; Junkers, Jakob; Thorvaldsson, Mira; Wennerberg Kristoffersson, Cornelia; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringDet h¨ar ¨ar ett projekt om kortkedjiga fettsyror. Projektet ¨ar en del av en st¨orre studie om hur kost-fibrer bryts ner till kortkedjiga fettsyror och hur dessa korrelerar till kardiometaboliska sjukdomar. Detta kandidatarbete syftar till att validera en analysmetod f¨or detektion av kortkedjiga fettsyror i fekalprover fr˚an m¨anniskor, med hj¨alp av gaskromatografi och masspektrometri. Dessutom an-v¨andes metoden f¨or att analysera kortkedjiga fettsyror i fekalprov fr˚an m¨an som medverkat i en ¨overkorsnings- och interventionsstudie. Analysmetoden validerades genom att testa riktighet och precision efter analys av kortkedjiga fett-syror i en pool av fekalprover fr˚an friska volont¨arer. Precisionen f¨or analysmetoden visade godtyckliga resultat. D¨aremot visade riktigheten, som utv¨ar-derades genom utbyte av tre standardprov spikade med kortkedjiga fettsyror, v¨arden som ¨overskred de acceptabla gr¨anserna. Detta indikerade att matriseffekter fanns. Eftersom att precisionen var god anv¨andes metoden f¨or att analysera proverna fr˚an kostinterventionsstudien, trots ol¨osta matrisef-fekter. Den laborativa analysen p˚a proverna fr˚an kostinterventionsstudien utf¨ordes p˚a sammanlagt 72 prover fr˚an tolv individer, men ¨aven resterande datam¨angd, analyserat av laboratorieingenj¨oren, inkluderades i den statistiska analysen. Efter analysen kunde slutsatsen dras att ¨attiksyra, pro-pansyra samt butansyra var de kortkedjiga fettsyror som hade h¨ogst koncentration. Det fanns en signifikant skillnad i koncentration av butansyra, kapronsyra, och valeriansyra mellan r˚ag- och ve-tebaserad diet, och generellt var koncentrationerna i fekalierna n˚agot h¨ogre efter den r˚agbaserade dieten j¨amf¨ort med den vetebaserade. Det noterades ¨aven en ¨okad koncentration av ¨attiksyra och propansyra varav koncentrationen av isovaleriansyra minskade av den vetebaserade dieten j¨amf¨ort med ing˚angskoncentrationen. Tydliga trender f¨or koncentrationerna av kortkedjiga fettsyror, inom individerna kunde observeras, medan stora skillnader mellan individer syntes. Detta tyder p˚a att den individuella mikrobiotan har stor p˚averkan p˚a fekaliernas inneh˚all. I stort sett ¨okade koncentrationerna av kortkedjiga fettsyror hos individerna d˚a de fick en fiberrik diet och minskade d˚a de inte ˚at n˚agon specifik diet. Den generella ¨okningen under dieten kan antingen bero av s¨amre upptag, en ¨okad produktion eller en kombination. F¨or att kunna dra slutsatser kring detta beh¨ovs fekalproverna j¨amf¨oras med blodprover.
- PostKostmönster hos gravida och ammande kvinnor i relation till omgivningsfaktorer(2017) Lindbom, Agnes; Ljunggren, Elin; Cervin Ellqvist, Maria; Phung, Tommy; Brunnsåker, Daniel; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringUnder graviditet och amning är en tid då många kvinnor är väldigt måna om sin kost. Den ska förse kvinnan och barnet tillräckligt med näring, samtidigt som kvinnan inte ska gå upp alltför mycket i vikt. Vissa vitaminer och mineraler är extra viktiga för att barnet ska kunna utvecklas rätt under graviditeten. Hur kosten varierar mellan olika grupper av kvinnor beroende på olika förutsättningar blir intressant för att se var insatser kan behöva göras för att få dessa grupper att äta mer näringsrik mat. Projektets syfte var att studera skillnader i kost och näringsintag mellan kvinnorna beroende på olika omgivningsfaktorer. Dessa faktorer är ålder, bostadssituation, om barnet har syskon sedan tidigare eller ej, utbildningsnivå, och socioekonomisk status. Det har även studerats hur väl kvinnorna följer de rekommenderade intagen av olika näringsämnen enligt de Nordiska näringsrekommendationerna (NNR). Kost- och omgivningsdatan som använts i projektet är hämtad från NICE-studien. Denna studie är ett samarbete mellan Chalmers tekniska högskola, Sahlgrenska akademin och Sunderbyn sjukhus i Norrbotten. Både intag av mikro- och makronutrienter i förhållande till omgivningsfaktorerna har studerats med hjälp av ANOVA, t-test och logistisk regression, i mjukvaruprogrammet IBM SPSS Statistics. Analyser av mikronutrienterna har innefattat både analys av skillnader i intag och hur väl kvinnorna uppfyller RDI. Makronutrienterna har endast analyserats med hänsyn till skillnader i intag. Genom att studera medelvärden och fördelningen över andelen av alla kvinnor som uppfyller RDI, kan ses att folat var den vanligaste mikronutrienten att ha ett bristfälligt intag av i kosten för både gravida och ammande kvinnor. För ammande kvinnor var det även vanligt med ett bristfälligt intag av järn. Det analyserades dock inte kosttillskott för dessa ämnen, vilket gjorde att det inte gick att se om de hade ett bristfälligt intag av dessa ämnen totalt sett. För makronutrienterna hamnade de flesta gravida och ammande kvinnorna inom de rekommenderade intervallen. Utbildningsnivå var den omgivningsfaktor som hade mest samband med intaget av mikronutrienter, och de visade sig att kvinnor med högre utbildning hade högre sannolikhet att uppfylla RDI för flera näringsämnen. Analyserna med t-test och logistisk regression visade en signifikant skillnad i energiintag mellan kvinnor med barn sen tidigare och de utan, där de i med barn sen tidigare hade ett högre intag. Detta gav även signifikanta skillnader för flera mikronutrienter som fosfor, kalcium och riboflavin. Det kan även konstateras att antalet signifikanta skillnader mellan näringsintagen minskade efter graviditeten och ju längre tid efter förlossningen det hade gått. Detta kan bero på graviditeten är en väldigt speciell tid i en kvinnas liv och att det då är mycket som ändras i form av aptit och kroppsform. De observerade skillnaderna mellan de olika grupperna som studerades i projektet kan användas som stöd för fortsatt forskning i NICE-studien eller som en indikation för vilka gruppers näringsintag Sunderbyns sjukhus kan vara uppmärksamma på.
- PostPotentiella proteinbiomarkörer för typ 2-diabetes och deras samband med kostintag: en tvärsnittsstudie(2018) Conti, Sofia; Nilsson, Ellinor; Stålfelt, Frans; Wehlander, Gabrielle; Wu, Simon; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringBakgrund: Typ 2-diabetes (T2D) är en globalt växande folksjukdom som leder till höga sjukvårdskostnader och lidande för den drabbade. Det finns hopp om att i framtiden kunna använda biomarkörer som indikerar på risk för T2D och på så vis kunna prediktera och förebygga utveckling av sjukdomen. Syfte: Denna studie syftade till att identifiera blodplasmaproteiner associerade med T2D och undersöka hur dessa var kopplade till självrapporterade kostintag. Studien grundar för vidare forskning genom att upptäcka proteiner som är lovande att vidare prövas som prediktiva, diagnostiska eller prognostiska biomarkörer, samt hur kost kan påverka sådana proteinbiomarkörer. Metod: I studien analyserades data från Svenska mammografikohorten - kliniska subkohorten för att jämföra proteiner mellan 210 deltagare med T2D och 3 972 deltagare utan sjukdomen. Proteinerna analyserades via Olink Proteomics CVDIII panel. Associationen mellan proteiner och T2D undersöktes genom logistisk regression och principalkomponentanalys, med modeller som justerade för vanliga förväxlingsfaktorer. Utifrån resultaten urskiljdes potentiella proteinbio-markörer för T2D. Korrelationen mellan dessa potentiella proteinbiomarkörer och livsmedel samt näringsämnen analyserades genom Spearmans rangkorrelation. Resultat och slutsatser: Tio proteiner identifierades som potentiella proteinbiomarkörer efter justering för vanliga riskfaktorer kopplade till T2D, där framförallt GDF-15, Gal-4 och TR-AP visade en signifikant association till T2D. Specifika livsmedel samt näringsämnen visades korrelera med dessa potentiella proteinbiomarkörer. Till följd av studiens design var det inte möjligt att avgöra om det fanns orsakssamband mellan proteiner och T2D eller mellan proteiner och kost.
- PostSAMBAND MELLAN GRAVIDA KVINNORS NÄRINGSINTAG OCH ALLERGIFÖREKOMST HOS DERAS BARN VID ETT ÅRS ÅLDER(2018) Lönnermark, Johanna; Knudsen, Veronika; Hagström, Martin; Tobin, Beatrice; Eriksson, Josefine; Billstein, Martina Hermanova; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringAllergier är idag några av Sveriges vanligaste sjukdomar och drabbar ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning. Det antas vara många olika faktorer som påverkar huruvida en individ utvecklar allergi eller inte. På senare tid har det undersökts vilka faktorer som påverkar eventuell allergiutveckling redan under fosterstadiet. Exempel på sådana faktorer är vad en kvinna äter under graviditeten, bosättning under uppväxt och huruvida allergier är genetiskt överförbara eller inte. En pågående forskningsstudie som bland annat undersöker dessa faktorer kopplade till allergi är NICE-studien, vilken är en födelsekohortstudie från Norrbotten, Sverige. Detta kandidatarbete syftade till att söka samband mellan kvinnors näringsintag under graviditeten och förekomst av atopiska allergier hos deras barn vid ett års ålder. Arbetet utfördes både genom en litteraturstudie och en statistisk analys som främst bestod av logistiska regressionstester baserade på data från 309 deltagare i NICE-studien. Resultatet från litteraturstudien visade att ett lågt vitamin D-intag under graviditeten verkar öka risken för utveckling av atopiska allergier hos barn, och att intag av omega-3-tillskott verkar minska risken. Resultatet från den statistiska analysen i detta kandidatarbete visade att 17 % av de undersökta barnen i undersökningen hade minst en typ av allergi. Analysen visade även att olika fettsyror, som omega-3, tycks påverka utvecklingen av födoämnesallergi hos spädbarn. I dessa fall indikerades en positiv effekt från vissa fleromättade fettsyror, däribland linol- och linolensyra, som visades minska risken för födoämnesallergi hos barnen vid ett års ålder. Niacin visade på eventuella samband med sensibilisering, där ett ökat intag skulle öka risken. Överlag uppfyllde inte de deltagande kvinnorna de rekommenderade dagliga intagen för de näringsämnen som undersöktes, utan hade generellt för låga intag. Detta skulle dock kunna bero på bristfällig insamling av kostdata i NICE-studien snarare än otillräcklig kosthållning. En slutsats från detta arbete var att resultaten från litteraturstudien inte tycktes stämma helt överens med de statistiska resultaten. Vitamin D visade inga av de förväntade signifikanta sambanden med någon typ av allergi. Däremot visade Omega 3 på en sådan koppling vilket stämde med tidigare studiers resultat. Framtida studier rekommenderas fokusera på att identifiera samvarierande faktorer och justera för dessa för att erhålla direkta kopplingar mellan kostintag hos gravida kvinnor och allergiutveckling hos deras barn. Enstaka observationsstudier bör inte ensamt ligga till grund för kostrekommendationer då det inte är tillräckligt tillförlitliga. Om liknande studier skulle genomföras bör dessa inkludera kosttillskott och, om möjligt, mäta kosten på ett noggrannare sätt genom att till exempel väga maten.
- PostUtvecklandet av v¨armeresistenta(2017) Berdenius Norström, Tage; Norberg, Axel; Sjölin, Jacob; Häger, Anders; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringN¨ar etanol framst¨alls genom fermentation kan v¨arme vara ett stort problem d˚a mycket energi g˚ar till att kyla bioreaktorerna f¨or att h˚alla dem p˚a en optimal temperatur f¨or j¨asten. Genom att designa en mer v¨armeresistent j¨aststam s˚a beh¨over inte bioreaktorerna kylas lika mycket och inte lika mycket energi kommer beh¨ova tillf¨oras i n¨asta steg f¨or att destillera produkten. Ytterligare en f¨ordel ¨ar att processer sker snabbare vid h¨ogre tempe-raturer vilket leder till h¨ogre produktion av etanol. Allt detta resulterar i att mer produkt erh˚alls samtidigt som b˚ade energi och pengar sparas. M˚alet med detta arbete var att till-verka en mer v¨armeresistent j¨aststam med hj¨alp av metoden kallad Adaptive Laboratory Evolution. Genom att uts¨atta tv˚a k¨anda laboratoriestammar CEN.PK113-7D och S288C f¨or stress i form av v¨armepulschocker ¨over perioder om fem timmar (38◦C-45◦) vilket se-lekterar f¨or en mer v¨armeresistent stam. Hela den laborativa processen dokumenterades genom att ta OD-m¨atningar efter att stammarna f˚att ˚aterh¨amta sig fr˚an chocken samt att med j¨amna mellanrum unders¨oka dem med hj¨alp av ett mikroskop. Detta f¨or att s¨oka efter f¨or¨andringar i cellernas morfologi samt potentiell kontamination. De modifierade stammar-nas egenskaper j¨amf¨ordes mot sina vildtyper samt en tidigare framtagen v¨armeresistent stam TT11 med hj¨alp av en bioscreen och en HPLC. Resultaten ¨ar ofullst¨andiga om huruvida denna metod givit n˚agra st¨orre f¨or¨andringar eller ej hos stammarna. Tyv¨arr kan det fr˚an detta inte dras n˚agra konkreta slutsatsar om en pulsbaserad Adaptive Labora-tory Evoultion varit effektiv eller inte. Framtida studier, framf¨orallt tester p˚a genomet, m˚aste genomf¨oras f¨or att n˚agra konkreta slutsatser ska kunna dras om denna applikation av Adaptive Laboratory Evolution.
- PostUtveckling av biosensorer för(2018) Bergqvist, Markus; Edström, Tora; Hermansson, Gustav; KUGATHASAN, Kopika; Lindborg, Jacob; Nilsson, Clara; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringAnvändning av s.k. cellfabriker är en växande metod för produktion av olika kemikalier. Exempelvis gör den begränsade möjligheten till ökad odling av kakaobönor det intressant att hitta alternativa metoder för framställning av kakaosmör. Produktion av kakaosmör-liknande lipider med hjälp av jäst hade här kunnat vara ett alternativ. Kakaosmör består huvudsakligen av triacylglyceroler, som innehåller främst mättade fett-syror. För att underlätta arbetet med att ta fram jäststammar som producerar rätt typ av fettsyror, krävs ett sätt att snabbt identifiera celler av intresse. En biosensor som ger ett visuellt utslag vid närvaro av mättade fettsyror, skulle på så sätt vara till stor nytta vid utvärdering av cellbibliotek. I detta arbetet har två potentiella system för detta testats i Saccharomyces cerevisiae med grönt fluorescerande protein, GFP, för visuellt utslag. System 1 i detta projekt grundar sig i repressorn DesT från Pseudomonas aeruginosa. Den-na repressor inhiberar transkription genom att binda till DNA, men släpper från DNA och möjliggör transkription, om mättade fettsyror finns i överskott. För att föra in detta sy-stem som en biosensor i S. cerevisiae, användes en vektor med GFP under en promotor innehållande bindningssäten för DesT, samt genen desT. System 2 baseras på proteinet Mga2, som finns naturligt i jäst. Detta protein har förmågan att detektera mättade fettsy-ror, varpå en mindre del av proteinet klyvs av och transporteras in i kärnan. Detta system utnyttjades vid utvecklingen av biosensorn genom användning av split GFP. GFP11 sat-tes ihop med MGA2 i en plasmid. Ytterligare en vektor användes för att introducera GFP1-10, tillsammans med en lokaliseringssekvens, i S. cerevisiae. Med båda dessa kom-ponenter närvarande i cellen möjliggörs förening av de två delarna i kärnan och därmed ett fluorescensutslag vid detektion av mättade fettsyror. Båda system var framgångsrikt konstruerade och transformerade i S. cerevisiae. För att undersöka huruvida de båda systemen kunde ge ett fluorescensutslag användes flödescytometri. I ett test utan fettsyror visade båda systemen att de fungerade i avseendet att de kunde ge ett fluorescensutslag. Test med olika koncentrationer av mättade och omättade fettsyror i mediet utfördes sedan för att undersöka systemens respons på olika mängder mättade fettsyror. Varken system 1 eller system 2 gav någon noterbar skillnad i respons vid olika mängder mättade fettsyror i tillväxtmediet. För system 2 testades även olika tillväxttemperaturer för att inducera en skillnad i membranets fettsyrakomposition, men inte heller detta gav någon skillnad i biosensorns utslag. Eftersom båda systemen uppvisar fluorescens, kan det finnas potential att utveckla dessa och använda dem som biosensorer. Mer studier krävs dock för att avgöra om det är möjligt att få systemen att ge olika stark fluorescens beroende på cellens fettsyrakomposition.
- PostUtveckling av n-alkaninducerad biosensor i Saccharomyces cerevisiae: Undersökning av Yarrowia lipolyticas promotor ALK1 och dess tillh¨orande transkriptionsfaktorer.(2017) Baaz, Marcus; Hedin, Alex; Johansson, Elin; Olofsgård, Moltas; Stenbom, Malin; Tabell, Martin; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringF¨orbr¨anning av fossila br¨anslen har h¨ojt medeltemperaturen p˚a jorden. F¨or att motverka detta finns det en ¨okad vilja att tillverka biobr¨anslen som kan ers¨atta fossila br¨anslen. I detta projektet l˚ag fokus p˚a n-alkaner. Det finns redan stammar av Saccharomyces cerevisiae som producerar n-alkaner, men de ¨ar inte effektiva nog f¨or produktion p˚a industriell skala. F¨or att underl¨atta utveckling av dem unders¨oks m¨ojligheten att tillverka en biosensor som kan detektera n-alkaner. Under detta projekt unders¨oktes det om det n-alkaninducerade transkriptionssystemet fr˚an Yarrowia lipolytica kan fungera i S. cerevisiae. Detta g¨ors f¨or att S. cerevisiae inte har ett naturligt n-alkaninducerat system. Biosensorsystemet best˚ar av den n-alkaninducerade promotorn ALK1 och generna som kodar for tran-skriptionsfaktorerna Yas1, Yas2, Yas3 och proteinet GFP (Gr¨on Fluorescerande Protein). Yas1 och Yas2 fungerar som aktivatorer f¨or PALK1 och Yas3 fungerar som en repressor f¨or promotorn genom att binda till Yas2 i fr˚anvaro av n-alkaner. Systemet konstruerades genom att koppla GFP till PALK1 tillsammans med olika kombinationer av generna. Aktiviteten hos PALK1 m¨attes med hj¨alp av fluorescens i en fl¨o-descytometer. Testerna visade att fluorescensen blev starkare med Yas1 och Yas2 n¨arvarande. Det visade ¨aven att kombinationen med Yas1, Yas2 och Yas3 tillsammans gav en f¨orst¨arkt uttryck, trots att Yas3 uttrycker ett protein som ska inhiberar PALK1 . Att Yas3 gav ett starkare uttryck kan betyda att det finns ok¨anda komponenter som ¨ar kopplade till Y. lipolyticas n-alkaninducerade system. Systemet verkar fun-gera annorlunda i Y. lipolytica gentemot S. cerevisiae. Ytterligare studier ¨ar n¨odv¨andiga f¨or att fastst¨alla om det g˚ar att anv¨anda den som en biosensor f¨or n-alkaner i S. cerevisiae.
- PostVärmestabila enzym från svampen Scytalidium thermophilum(2017) Bergklint, Sofia; Bergman, Sebastian; Larsson, Elise; Nydahl, Karin; Persson, Frida; Åström, Marianne; Chalmers tekniska högskola / Institutionen för biologi och bioteknik; Chalmers University of Technology / Department of Biology and Biological EngineeringDe miljöproblem som världen idag står inför beror till stor del på förbränning av fossila råvaror. En av de största utmaningarna för att minska den negativa miljöpåverkan är att hitta sätt att använda förnybart kol, till exempel i form av växtbiomassa, istället för fossilt. I detta kandidatarbete, som genomförts på Chalmers tekniska högskola år 2017, har den sedan tidigare okända stammen FCH 6.2 av den termofila filamentösa svampen Scytalidium thermophilum undersökts som källa till enzym för omvandling av växtbiomassa. Målet med projektet var att hitta så effektiva och värmestabila enzym som möjligt. Därför har svampen odlats på flera olika odlingssubstrat (kolkällor), samt enligt två olika odlingsmetoder, flytande kultur och en kultur där endast en liten mängd vätska tillsätts till kolkällan. Målet var sedan att jämföra resultaten mellan olika odlingar för att se vilken kolkälla och odlingsmetod som genererat mest enzym med så hög enzymatisk aktivitet som möjligt. För att kunna jämföra de olika odlingarna mättes proteinkoncentrationen i extraktionslösningarna. Därefter jämfördes enzymens aktivitet på både naturliga polysackarider och syntetiska enzymsubstrat. Resultatet visade att S. thermophilum producerade värmetåliga enzym som hade aktivitet vid både 60° C och 70° C. Därav kan enzym producerade av S. thermophilum FCH 6.2 vara av intresse för användning inom industrier. Mer forskning skulle kunna visa vilka enzym som produceras vid odling på olika kolkällor. Vidare vore det intressant att jämföra enzymen med kommersiella enzymblandningar för att få en uppfattning om enzymens effektivitet.