Mikroplast - ett osynligt hot

Abstract

Under de senaste åren har problematiken med global plastförorening av haven uppmärksammats genom forskning och media. Konsumtionen av plastprodukter har ökat sedan plast började massproduceras på 1950-talet. Tillsammans med felaktig avfallshantering och dålig konsekvensanalys har det lett till en ohållbar ackumulering av plast i haven. Larmrapporter varnar för att om inget görs kommer det att finnas mer plast än fisk i havet år 2050. Plastföremål i marina miljöer är livsfarligt för djurarter och orsakar bland annat skador, intrassling och kvävning. Plasten bryts dessutom successivt ned till mikroplast. Miljöproblemen med mikroplast har inte uppmärksammats förrän de senaste fem åren och forskningen kring dess konsekvenser för marina miljöer, biodiversitet och människan är begränsade. Hittills visar forskningen att små djur som misstar mikroplast för föda kan få hjärnskador och beteendeförändringar. Plastpartiklarna bioackumuleras uppåt i näringskedjan och medför att människor också får i sig plast via maten. Det finns flera olika källor till mikroplast i haven och majoriteten härstammar från land. Rapporten kartlägger två stora utsläppskällor av mikroplast till havet: båtbottenfärg och nedskräpning. Syftet med en kartläggning av materialflödena var att identifiera pblemområden och ge förslag på åtgärder för att minska utsläppen. Rapporten önskar även att höja kunskapen och medvetenheten kring mikroplast för allmänheten. Rapporten utgår från ett systemanalytiskt angreppssätt för att identifiera vilka aktörer som verkar i systemen och hur dessa påverkar varandra. Datainsamlingen har utförts genom litteraturstudier, kvalitativa intervjuer, kvantitativ enkätundersökning samt orvationsstudier. Studien avgränsas till att huvudsakligen behandla Göteborgsregionen. Resultatet konstaterar att det finns brister i både flödet av mikroplast från båtbottenfärg och från nedskräpning vilket orsakar stora utsläpp till haven. Utmärkande för båtbottenfärg är att aktörer inom flödet ser på problemet med mikroplast på olika sätt, vilket tillsammans med kommunikationsbrist skapar en otydlig ansvarsfördelning mellan aktörerna. Idag går det inte att tillverka en båtbottenfärg utan polymerer som bindemedel och det krävs därför åtgärder i alla delar av flödet och en tydlig fördelning av ansvar. Gällande nedskräpningsflödet anser däremot samtliga aktörer att nedskräpning är negativt. Trots det sker en omfattande nedskräpning av både natur och marina miljöer. Nedskräpningen beror till stor del på lathet, okunskap och grupptryck och det krävs därför beteendeförändringar hos allmänheten för att få bukt med problemet. Bestämmande aktörer kan arbeta med nudging för att påverka individerna att ta ansvar för sitt skräp men det behövs även strukturella förändringar för en anpassad sophantering. För att minska utsläppen av mikroplast behöver åtgärder vidtas på flera nivåer, men det är önskvärt att åtgärderna införs så tidigt som möjligt i materialflödet. För att skapa en grund för beslutsfattande myndigheter rekommenderas ytterligare forskning om mikroplastens effekter på människor och djurliv. Med tydliga resultat från forskning finns det grund för lagstiftning och utsläppen av mikroplast kan då strypas i ett tidigt skede.